fredag 31 juli 2015

Det är så kallt! Jag fryser ihjäl!

Sittdansar till spontanmusik.
MAMMA, ÄLG! Alltså Sigge har börjat snacka så sjukt mycket nu!
Glad festivalkille!
Nämforsen. Det här är utsikten från skolgården i Näsåker (!).
Tio komma tre grader? REALLY? 
Orkar ni med mer tjat om vädret? Det är nämligen tio grader "varmt" ute i dag och jag börjar få lite panik. I morgon är det augusti och sen är det september och då är det ju liksom höst? HÖST! Och sen är det vinter. VINTER? Det har ju liksom regnat och varit kalt sedan det var vinter sist.

Vågar man ens kolla vad en restresa till solen kostar eller? Förmodligen inte.

tisdag 28 juli 2015

Alla appar skrev SPÖREGN men vädret sket i det




Visst, det är ju inte högsommar direkt och temperaturen ligger på mellan blygsamma 12 och 17 grader. Men det är uppehåll, och faktiskt en hel del sol mellan varven även om den måste trycka sig ner genom mörkgrå moln. 

Och rapporten för resten av veckan ser aningens mer positiv ut, det som på vägen upp såg ut som förstadiet till att det när som helst skulle komma en ark och plocka upp oss har nu förvandlats till omdömet "helt okej". Just nu känner jag att med dubbelbarn på festival är allt väder okej så länge det är torrt. Så håll tummarna för det. 

måndag 27 juli 2015

Ångermanland bound

Hundra regniga mil senare.
Bästa på resan, köra förbi Sundsvall över nya bron, SWOSCH så var vi förbi!
Kor i hagen bakom föräldrarnas hus.
Morgonpromme i dimmregn och somriga 14 grader. 
Skrev en text på Insta i dag, till bilden ovan, om att jag sällan känner mig som den superwoman folk ofta hävdar att jag verkar vara när jag jonglerar runt på två barn och två kids. Men i dag kände jag mig så otroligt nöjd över att jag styrt upp den här resan trots att Tobbe jobbar, bara (!) genom att be folk om hjälp. Fan vad bra det är att göra det. Ska bättra mig.

Mvh/Superwoman

söndag 26 juli 2015

Mental träning vare sig en vill eller inte

Först har man ett (1) barn och det är krångligt att göra massa saker. Sedan skaffar man sig två (2) hundar och ett (1) barn till och plötsligt är en storhandling på Willys med endast det där första barnet "mysig egentid med äldsta".

Lite samma nu, efter att ha kört/åkt 120 mil i bil i spöregn med alla hundar och barn i går natt - inget kan ju slå det sömnmässigt. Man ba: JAG FÅR LIGGA NER! DET ÄR TYST! JAG KOMMER FÅ SOVA OSTÖRT I ETT PAR-TRE TIMMAR I STRÄCK! JAG KOMMER INTE VAKNA AV ATT VI FÅR VATTENPLANING OCH KROSSAS MOT EN BERGVÄGG!

Hoho, den här natten kommer ju bli ÅSM!

*väljer glädje* 

lördag 25 juli 2015

Bloggar ikapp #1



Avslutade ett extremtrevligt Linköpingshäng i torsdags, hann med att sova gott, bli bjuden på middag (okej, jag bjöd in mig själv via Insta) hos fantastiska @homeofemden och så klart lasra ett gäng ångrade tatueringar. Ej med på bild: hotellfrulle med gammal barndomskompis och förnimmelsen av inre frid som infinner sig när man endast behöver ta hand om sig själv.

Vet inte hur många gånger jag fick känslan att jag borde gå och kolla nåt, eller att jag hade suttit och snackat alldeles för länge utan att bli avbruten och därför borde... ja, någonting. Helskum känsla, har inte haft så tidigare med bara ett barn, men det är väl för att tillfällena att bara kunna sitta i en bar och snacka goja i X antal timmar har minskat drastiskt den senaste tiden.

Men det är sant som dom säger – borta bra men hemma bäst!

tisdag 21 juli 2015

Så. Trött. På. Ljud.

Har som alltid när jag åker tåg bokat plats i tyst kupé eftersom jag hatar ljud. Tobbe har alltid musik eller tv eller annat skrän på i bakgrunden och har tjatat i snart sex år om att det är begravningsstämning när jag är ensam hemma men alltså: 

JAG. ÄLSKAR. TYSTNAD. 

Min hjärna måste ha det, jag blir helt snurrig annars. Och hemma är det ju aldrig tyst nu för tiden. Är det inte Siggan som gastar så är det Juno som knorrar eller så är det ljudet av åtta peppade tassar på parketten. Jag får panik. 

Och nu sitter jag här i tyst kupé och personen i stolen framför mig klickar jättehårt med sin externa mus. Oregelbundna klick dessutom.
Klickklick-klick-klick-klickklickklick-klick-klickklick-klick-klick-klick osv, i över två timmar.

Jag kontrade med att köpa chips när tågvärden kom med sin lilla vagn och nu har jag ett litet ljudbattle med personen framför mig, fast utan att hen vet om det. Alltså vann jag. 

*segerteckenemoji*

JAG SKA FÅ SOVA I NATT! OCH NATTEN EFTER DET! HURRA!

Är på väg mot stationen för att sätta mig på tåget till Linköping där det vankas dubbla hotellnätter med tillhörande frulle! Och totalt får jag fem timmars tågresa i tyst kupé!

Känsla inför detta: WOOOHOOOO! Inte konstigt att det känns som semester trots att jag ska på utbildning hela dagen i morgon! 

söndag 19 juli 2015

lördag 18 juli 2015

Blue sky. Black death.

Jag började skriva ett inlägg om gårdagens olycka och det jobbiga i att vara presskontakt när journalister beter sig som rövar och det som har hänt ligger alldeles för nära känslomässigt. Men det gick inte att formulera.

Det fattas en kille på klubben, och hur mycket jag än försöker så finns det inga ord som kan förklara känslan av jävlighet i det.

Det är många som saknar dig, K. Vila i frid.

fredag 17 juli 2015

Det var en gång...

Det var en gång ett magiskt hus där det bodde en förtrollad familj. I huset fanns ett tvättberg högt som Kilimanjaro och hur mycket de som bodde i huset än tvättade så blev berget av smutsiga kläder aldrig mindre. I huset fanns det sex rum och ett kök och hur mycket de som bodde i huset än städade så blev det aldrig rent.

I huset bodde det en liten pojke som aldrig lyssnade, oavsett vad man sade åt honom. Och där bodde även en liten flicka som kräktes hela dagarna men ändå gick upp i vikt så mycket att hon kunde ha kläder avsedda för dubbelt så gamla bebisar som hon själv.

I huset bodde en pappa och en mamma men nu skriker bebisen så vad som var magiskt med dom får vi ta en annan gång.

THE END

Bilder att minnas i november/februari

Sigge hittade en nyckelpiga. Blöt tröja pga har vattnat.
Vem behöver barnvagnsmobil när man kan ligga under en kastanj med svajande grenar?
Kvällsrunda i sjalen för att söva barn. Varierande resultat som synes.
Kolla, jag har ju fått lite hår nu? Passar ju bra eftersom jag närmar mig den magiska fyramånaders-post-graviditets-gränsen när allt plötsligt ramlar av igen. 

torsdag 16 juli 2015

Superwoman hit och superwoman dit

Alla ba: ÅÅÅH JAG ÄR SÅ IMPAD AV ATT DU KLARAR ATT JONGLERA TVÅ HUNDAR OCH TVÅ BARN ENSAM!

Men låt mig förtydliga: jag klarar inte alls av det. Eller – jag klarar av det ibland. Den mesta tiden tror jag. Men det är också stunder vissa dagar där jag gråter av ren frustration för att jag är så jävla trött och INGEN lyssnar på mig och för att det är NÄ NÄ NÄ om allt och för att ingenting tajmar gällande mat-, sov-, och kiss- och bajsklockor what so ever. Speciellt de dagar när Tobbe jobbar kväll ena dagen och sedan dag nästa och jag alltså är ensam med ungarna i över ett dygn vill jag bara gå ut och smälla igen dörren och ställa mig och skrika rakt ut. Vilket jag faktiskt gör ibland.

Och det är ju helt klart en fördel med att bo mitt ute i tjottahejti, att man kan ställa sig på trappen och gasta som en galning utan att någon hör er. Kanske inte helt exemplariskt de gånger man blir styckmördad, men eftersom jag vissa dagar kan känna att det vore ganska gött att bli styckmördad bara för att få slippa all den här logistiken och det eviga tvättandet av nedkräkta textilier så får det stanna på pluslistan.

Nämensåatteh... hur är er sommar då?




Och jo, jag VET att vissa ensamstående föräldrar har det så här jämt, vill typ kyssa deras fötter och smörja in dem i guld och myrra och bädda ner dem i mjuka sängar och passa deras barn så de vår sova ut i hundra år bara för att jag är så impad. Men ändå, jag är också så. sjukt. trött.


Mindre lokal sökes i Malmö!

Eftersom det är sommar och dubbelpostandets årstid så kommer här en efterlysning direkt kåppypejstad från Facebook, dela gärna!

Hej Facebook! För er som inte vet så ska jag öppna en tatueringsborttagningsstudio vid årsskiftet och jag är nu på jakt efter en lokal i Malmö, typ 30 kvm-isch med pentry och toalett, runt Möllan, St Knut, Södra Förstadsgatan eller typ vid Drottningtorget. 

Jag har hittat några intressanta men det som är ledigt nu är ju ledigt nu (döh!) och jag vill hyra från typ 1 december. Hittar jag lokalen med stort L så finns det dock marginal för några/många månader tidigare. 

Jag har redan mailat flera fastighetsägare, men kanske är det någon här som vet nåt som snart ska bli ledigt? Hojta i så fall, antingen på PM här eller på mirijam.geyerhofer@gmail.com. Dela gärna! 

Betalar hittelön i kaffe och gratis laser. Tack tack, pew pew!

tisdag 14 juli 2015

Sommarlovet fortsätter!

Like mother like child.
Åkte till hundfältet på Ribban och hundarna skötte sig EXEMPLARISKT. Sjukt lydiga, kom direkt på inkallning! Obs, ej ironi.
Sigge vattnar ALLT, inklusive sig själv, fem gånger per dag.
Har haft Kwansta-besök, Sigge mansplainar hur pop up-flikarna funkar. Bar överkropp pga har vattnat.
Ingefära.... mmmm... 
Jag fortsätter överleva som ensammamma när pappan jobbar. Den här veckan är den sämsta i Tobbes schema på länge, han jobbar sex av sju dagar inklusive helgen och betar bland annat av fyra kvällspass och ett heldagspass (!). Och det är ändå semester jämfört med att vara hemma själv med kaospatrullen kan jag meddela. 

Men nästa vecka åker jag till Linköping för att hämta lasermaskinen och gå kursen som ingår i köpet vilket betyder tur och retur x 2.5 timme på tåg i tyst kupé (!) och två nätter på hotell (!!) inklusive två hotellfrukostar ENSAM (!!!). Biter ihop, räknar till tio och tänker på hotellfrullen när det kör ihop sig här hemma nu i veckan. 

Ska skriva ett inlägg om behov av egentid snart, ska bara se till att få lite sådan först. #moment22

Kränkta män med spandexrövar

Den 19 juni skrev jag ett argt men ganska underhållande Facebookinlägg om cyklisterna som skräpar ner här ute på vägarna. Det har i skrivande stund delats 1 251 gånger.

Och vet ni vad det komiska är? Antalet PM och kommentarer på temat INTE ALLA CYKLISTER! som jag fått. De vita kränkta männen är fanimig en parodi på sig själva.

måndag 13 juli 2015

Loggan är klar, woop woop!

Hur tjusig blev den inte då? Alltså, jag är så vansinnigt nöjd!

Det är min barndomskompis Moa som gjort den och tänk vad häftigt att ha en hjärna som är lika kreativ som hennes? Jag delade en inspomapp med henne på dropbox och efter några dagars brainstormande så ba: TADA! Och när jag kollar på alla de där loggorna och färgerna jag skickat till henne, och adderar mig själv, så blir det så himla klockrent och EXAKT det som jag ville ha, utan att jag ens visste det själv. Fantastiskt!

Och för alla er som undrar vad "a bushel and a peck" betyder så betyder det ungefär 43 liter. En bushel är drygt 35 liter och en peck är en fjärdedels bushel. Och om ni liksom min mamma undrar vad det har med tatueringsborttagning att göra så är svaret: ingenting. Vissa saker bara låter bra helt enkelt. Och gör sig extremt bra som loggor, uppenbarligen.


Tänk sedan när den kommer användas på riktigt, och jag kommer få slänga mina guldiga visitkort omkring mig när jag träffar folk? Peppen!

Miljoners tack Moa, du är bäst!

söndag 12 juli 2015

Jag: Queen of the saft-universe!


Jag gjorde flädersaft förra veckan och det är ju löjligt enkelt?

  • Plocka ett gäng blomklasar, jag tror jag tog typ 20 stycken. Släng i något annat gött också om du är lagd åt det hållet, jag skivade ner en bit ingefära och slängde över blommorna.
  • Koka upp 1.5 liter vatten och blanda i 7 dl strösocker och 50 gram citronsyra
  • Häll sockervattnet över blommorna
  • Lägg en tallrik över så att blommorna inte kan flyta upp
  • Sätt in i kylen, rör om en gång per dag
  • Sila bort blommorna, häll upp på flaskor – KLART!

Jag använde vanliga pet-flaskor och la i frysen eftersom de håller längst då, ska ni hälla upp på glasflaskor så ska de ju kokas osv först, googla. Fick tipset att skära bort de största kvistarna och sedan göra marmelad på blommorna, så det får jag göra med nästa sats som ligger och göttar sig i kylen as we speak. Det blir fläder och mynta-smak på den, och nästa omgång ska jag göra med citron och honung.

Och alltså, det här med att tillverka egna livsmedel, det är ju skitkul! Känslan av att ta något helt oätbart (blommor) och tillverka en dryck, jag känner helt klart att det är lite i klass med att typ bygga ett barn inuti sin egen kropp och varje gång jag serverar saften skriker jag exalterat något i stil med KOLLA IN VAD JAG HAR GJORT ALLDELES SJÄLV! och kräver att folk ska berömma mig. Så jobbar jag.

torsdag 9 juli 2015

Extra! Extra! Här kommer det stora avslöjandet om min superhemliga business som jag hintat om i flera veckor!

För åtta år sedan avslutade jag min journalistutbildning och redan då gick snacket om att det var en jäkligt svajig bransch jag gav mig in i. Alla pratade om den eskalerande tidningsdöden men jag som hyfsat ung och obotlig optimist tänkte att det kunde väl ändå inte vara så farligt? Det räckte ju med att ställa sig inne på Pressbyrån och glo för att få svindel över tanken på alla texter som ska produceras, något litet jobb skulle det väl gå att hitta?

Och jo då, det gjorde det.

Jag har jobbat med/skrivit för bland andra Media Resurs, ATL, Kvällsposten, Pets, Expressen, När&Fjärran, Julia, Svensk Fallskärmssport, City, City Bo, Metro, ToppHälsa, Mama, Vårt Malmö, Leva i Skåne och Sydsvenskan Innovator.

Jag har jobbat som korttids-, långtids- och timvikare, jag har täckt upp under föräldraledigheter och jag har frilansat. Jag har varit tillsvidareanställd två gånger men blivit uppsagd båda på grund av arbetsbrist.

Jag har jobbat som redaktör, layoutare, redigerare, reporter, krönikör, bokrecensent och digital redaktör, jag har skrivit reportage, nyheter, personporträtt, krönikor, reseskildringar och artiklar om vilken mat en hamster tycker mest om. Jag har till och med jobbat som programledare i radio och varit med om att bli nominerad till Bästa morgonprogram på Radiogalan.

Kort sagt – jag är ett jävla kap.

Jag är driftig, smart, nyfiken, kreativ och jävligt bra på det jag gör och därför är jag så förbannat trött på att ständigt ha en klump i magen av oro inför framtiden. Det är nedskärningar och indragningar och sammanslagningar och "hej vi tänkte ha din krönika i den här tidningen också, men som du förstår så kommer du inte få mer betalt eftersom du redan fakturerar koncernen som vi ingår i". Det funkar inte för mig, jag är snart 36, jag är tvåbarnsmamma och måste ha en inkomst. Men framför allt så vill jag bestämma själv, jag vill inte anpassa mig, stå med mössan snällt i hand och tacka för små tidningssmulor.

Så jag har bestämt mig för att byta bransch.

De senaste veckorna har det därför varit febril aktivitet så fort jag fått en lugn stund över. Jag har suttit och skrivit affärsplan med pekfingret med Juno i famnen när Sigge somnat och Tobbe jobbat kväll. Jag har googlat på telefonen med ena handen samtidigt som jag stekt fiskpinnar med den andra, och jag har legat i mörkret mitt i natten och buffat blöjrumpa och finkammat Blocket efter lokal och prisvärda inventarier.

Jag har fått så sjukt mycket hjälp från mina vänner, de har gjort allt från att sitta konstant stand by på iMessage och svara på frågor till att låna ut kapital och hjälpt mig att sätta ihop en rimlig budget och fixa ett första utkast på en logga. Och jag har googlat googlat googlat och läst allt om hur man skriver en affärsplan, jag har haft möte med Nyföretagarcentrum, jag har sagt upp mig från mitt mest tidskrävande fasta uppdrag och jag har startat ett aktiebolag.

Jag har suttit på banken med mina papper, kalkyler och offerter och till min stora glädje trodde de på mig och min idé! Jag har beställt en maskin från Italien för en kvarts miljon (!) och nästa vecka börjar jag parallellt med föräldraledigheten läsa en distanskurs för att i slutet av året kunna titulera mig diplomerad laserterapeut med inriktning mot kosmetisk laser.

Jag ska bli tatueringsborttagare och den första januari ska jag öppna studio i Malmö.

Välkomna till A Bushel & A Peck!

onsdag 8 juli 2015

Soommarloooov!

Har hängt lite hos Linnéa som har en minipool i trädgården.
Bra filthäng med den här lilla fredsaktivisten!
Sigge den lille djurälskaren fick klappa en kanin!
Naturen va? Tänk vad hon kan, moder jord?
Den varmaste dagen i mannaminne ankrade brorsans båt i Ystad, vi umgicks några timmar i ac-kylan – första mötet med Juno ju! – och fick hälsa på uppe på bryggan! Gissa om Sigge var pepp på att få sitta och låtsasstyra!?
Jag tycker att jag klarar mig finfint som ensammamma hittills faktiskt, men det är ju inte så att jag är ledsen de dagar Tobbe är ledig direkt, hehe, för det är inte helt enkelt att styra upp tvåbarnslogistiken får jag säga. Men vi har det bra!

tisdag 7 juli 2015

Jak er änn klantröf

Gjorde en Katta Kvack och tappade telefonen i marken så hela skärmen sprack jävlar i det. Första gången dock trots fem års intensivt iPhone-användande, så det var väl bara en tidsfråga, men så SJUKT störigt, för den sprack inte lite direkt, speciellt övre delen av skärmen går knappt att se genom sprickorna. Jag pratade med Tobbe när det hände och ba PRATA HÖGRE DET STICKS AV GLASET I ÖRAT SÅ JAG MÅSTE HÅLLA DEN EN BIT BORT.

Fick gå in på Teknikmagasinet och köpa en sån där film man klistrar på, i syfte att glasskrosset inte skulle lossna, men den kunde inte ens fästa ordentligt upptill så jag fick tejpa fast den, med vanlig tejp runt hela luren. Och kameran pajade också, det blir rosa fält i bilderna. 

Håhå jaha, på torsdag får jag en ny, då blir det nog lite mer action här! 


lördag 4 juli 2015

Snubbar – ni är problemet, lös det

Gårdagens krönika har till min stora glädje delats väldans flitigt på Facebook men precis som i Peppes fall så genererar den en hel del INTE ALLA MÄN trots att det till och med ordagrant står i texten: "Jag vet vad ni tänker nu och nej, inte alla män". Folk alltså. 

Det störigaste är ändå när det kommer kvinnor och tycker att "Nänänä, jag tycker faktiskt att det är allas ansvar att vara trevliga mot varandra". Nej tack, känner jag där. Det är inte kvinnors uppgift att få männen att sluta bete sig som as, det får dom faktiskt göra själva. Med andra ord, snubbar – ni är problemet, lös det.

EDIT: Eftersom så många vill läsa texten lägger jag även in den här så folk inte blir utelåsta från betalsidan (som bara funkar i 48 timmar efter att jag länkat) ifall de inte prenumererar.




Det tar emot att skriva det här. Varje tangenttryckning skaver, varje meningsuppbyggnad känns bekant. Har jag inte skrivit det här förr? Har inte andra skrivit det? Jo. Men ni fattar ju inte, så jag tar det igen.

Den senaste veckan har man som mediekonsument kunnat följa det hallå som startade när sångerskan Zara Larsson bland annat satte ljus på hur kvinnohatet påverkar samhället. Kommentarerna som följde var inte nådiga – hon borde våldtas, hon ska hålla käften och hon ska passa sig jävligt noga för annars kanske någon knäpper henne.

Som tur är får hon stöd från annat håll, och samtidigt som hashtaggen #backazara trendar på sociala medier så skapas en Facebooksida som heter Snubbarna. På Snubbarna publiceras skärmdumpar från autentiska konversationer på nätet, det är hot och hat och bilder på erigerade kön som ingen har bett om att få.

Våldtäktsmän, hotande killar och sexistiska snubbar – de finns överallt och det är inga läskiga trenchcoatskuggor i periferin utan din kollega, din pappa, din kompis.

Jag vet vad ni tänker nu och nej, inte alla män.

Men är det en slump att 89 procent av alla kriminalvårdens klienter är män? Är det bara ett olyckligt sammanträffande att just män fälls för 98 procent av alla sexualbrott? För om det inte är det – vad beror det på?

Och ni som inte är en siffra i den här statistiken, varför känns det obekvämt för er att prata om det? Varför blir det plötsligt så viktigt att berätta att det finns kvinnor som slåss, eller hur svårt det är att som pappa få vårdnaden om ett barn. Varför är det så svårt för er att prata om kärnan i det hela, nämligen att vi har ett samhällsproblem som stavas män?

För varje gång diskussionen uppkommer så följer en strid ström av INTE ALLA MÄN. År ut och år in, förnärmat skriker ni om vilka snälla män ni är, men aldrig att ni lyfter ett finger för att bevisa det i sammanhang där det verkligen behövs. Då tittar ni bort, pillar lite nervöst på telefonen och låtsas att ni inte hör. Varför är ni så förbannat fega?

Kanske för att det är vansinnigt obekvämt att vara den som säger emot. Risken finns ju att ni själva blir behandlade som alla de där kvinnorna ni läser om – hotade, förföljda och uthängda på nätet – och det vill ni så klart inte.

Men upp till bevis. Istället för att maila mig om hur otroligt godhjärtade och fina ni är som aldrig har våldtagit någon, gör skillnad på riktigt. Sätt ner foten i fikarummet när kollegorna börjar dra sexistiska skämt, ge svar på tal på en hatisk kommentera på Zara Larssons blogg. Backa henne.

Och ni ska inte bara backa Zara. Ni ska backa varenda en av oss som utsätts för denna skit på mer eller mindre daglig basis, och ni ska göra det nu. Bollen ligger hos er.

Det är ni som är problemet. Lös det.

Sommarlov dag 1 & 2 i bilder

Trött tjej i skugga under bord under parasoll.
Två glada sjölejon (älskar att ha vänner med pool OCH hundgård!). 
Suz hälsade på, Stefan ville sitta i hennes knä.
Hängde i en sandlåda i Malmö.
Det luktar SÅ gott ute nu alltså!
Assmountain summer nights. Magi.

Man ba: Men SKÄRP DIG sommaren!

Den här sommaren alltså. Den är som en trög partner som inte kan göra rätt. Först ba: suger på allt i en hel evighet, gör ingenting som en partner ska, det känns knappt som att man har en partner.

Så man tar snacket. Berättar att man önskar sig lite mer romantik, att man inte är helt nöjd och att det skulle vara trevligt att bli lite mer uppskattad. Och så plötsligt – BOOOOOM! Rosenblad på sängen, ostron och skumpa i kylen, en weekendresa inbokad och en ask med blänkande diamantörhängen gömda i kaffebryggare på morgonen.

Så jävla överdrivet så man blir liksom förbannad åt andra hållet i stället.

Mvh/ 23 grader i skuggan klockan 07:18

onsdag 1 juli 2015

I morgon börjar sommarlovet!


Det är den här lille killens första sommarlovsmorgon imorgon, även om han inte riktigt fattar vad det betyder. Vecka 28-32 är förskolan stängd och jag tyckte att det kändes bäst att ha honom hemma istället för att han skulle gå på stand in-förskolan med nya barn och nya pedagoger (visst, några som han känner, men inte alla och inte jämt) när han nyss blivit storebror med allt vad det innebär. Det är många känslor som ska få plats i en nästantvåårings kropp kan jag berätta.

Tobbe började på nytt jobb 1 juni och har ingen semester, så vi får försöka dra runt skutan själva, ungarna och jag. Och hundarna, som äter upp en ny möbel varje gång de lämnas ensamma. Hehe. Giv mig styrka. Och extra mycket kaffe. 

Sommar sommar so-o-o-ommar!



Tusen spänn på att varken bebisen eller hundarna kommer godkänna detta awesome upplägg i mer än fem minuter, men skit samma. Det kommer ändå vara mina mest avslappnade fem minuter den här sommaren.

Ni ba: "Men vi har redan sett exakt samma bild och text på Insta" och det har ni rätt i. Sommar = repriser. Ni får vänja er. 

*pussemoji*

tisdag 30 juni 2015

Tips för varma dagars kaffedrickande!



Alla som tycker att blaskigt kaffe är det värsta som finns, upp med en hand! Mitt bästa lifehack summer edition är att frysa in skitstarkt kaffe blandat med mjölk för att använda i iskaffe. Har förbättrat sommarkänslan med cirka en miljard procent sedan jag frös ner mina första iskaffetärningar för några år sedan. 

måndag 29 juni 2015

Landet-stan 1-0


Många dagar längtar jag efter stan, efter folk och närheten till allt och alla. 

Många dagar gör jag inte det.