måndag 18 december 2017

Världens finaste lilla lucia



Heter det luciasånger så är det väl självklart att man väljer luciaoutfiten och låter tomte- och pepparkaksdräkten ligga kvar hemma. Fullständig anarki i luciatåget med fem lucior (varav tre hade snopp), tomtar, pepparkaksfigurer, skelett, prinsessor och bara helt vanliga mjukiskläder. 


En fin tradition att föra vidare, traditionen att det inte är så jäkla noga vad man är. Bara man är snäll. 

söndag 17 december 2017

Julen är foliehattarnas högtid

Inte ens en vecka in i december och det har redan slagits flera julrelaterade kränkthetsrekord på internet. Grattis Sverige, din befolkning har utvecklats med exakt noll procent sedan förra julen.

Har ni också märkt att det inte händer någonting nytt i diskussionerna? Jag vill så gärna tro att vi går framåt, utvecklas och lär oss av historien och våra misstag. Men det är tydligen precis tvärt om. För det är väl inte bara jag som hör hur tippetappet blandas upp med stöveltramp? Ett förslag till alla kränkta julfirare där ute: sluta klaga på att andra inte firar på rätt sätt och ta lite eget ansvar för att hålla liv i och föra traditioner vidare om det nu är så himla viktigt för dig.

Foliehattarnas tomteparad diskuterar högljutt på nätet, det är pojkar som lucior, julkalendern är värdelös, det är fel godis på gottebordet och runt omkring i stugorna sitter folk och hytter med näven åt årets julvärd. Det kunde varit december 2007. Eller december 1999 för den delen om Facebook varit uppfunnet då.

Internet är en sandlåda. En global pajkastningstävling utgjord av ettor och nollor där det är så mycket ”men ni då?” och ”men dom då?”och ”jag har inte gjort nåt!” att vilken mellanstadieskolgård som helst framstår som en studiecirkel i att hålla handen och sjunga Kumbaya.

Är man feminist så har man fått för lite kuk, är man antirasist är man en hysterisk stenkastande vänsteraktivist och tycker man att det vore fint om folk kunde hålla sig nyktra om de ska tillbringa julen med massa ungar så är man per automatik en trist absolutist som borde sluta vara en sån jävla torris och ta en sup som alla andra.

Och så mediehatet mot all traditionell media som ägs till etthundra procent av judar och enbart anställer journalister som röstar påMiljöpartiet. Som haren dold agenda med allt de publicerar och som absolut inte går att lita på, bättre då att ta in sin information från diverse högerextrema sajter eftersom ”de minsann vågar skriva sanningen”.

Min hjärna brinner upp.

Om bara ett par år kommer det inte finnas nog med folie i världen för att vika alla hattar som behövs för att kommentarseliten på kvällstidningssajterna ska ha något på huvudet när de sitter och spyr ur sig sina konspirationsteorier.

Jag får ofta frågan om det inte är jobbigt att går unt och vara så arg hela tiden, men det måste ju vara en ziljard gånger mer ansträngande att hela tiden hitta på egna teorier kring allt som händer i samhället och världen omkring en. Hur orkar folk? Och hur kan de bli fler? Nej hörrni, ni kan med gott samvete strunta i robotdammsugaren, aktier i foliebranschen är årets julklapp.

Minns var ni läste det först.
Ursprungligen publicerad i Kristianstadsbladet 4 december 2015 

måndag 11 december 2017

Ordning och reda – pengar på fredag!

Jag har blivit så otro-hoooligt fladdrig på sista tiden. Hade jag haft en nyfödd bebis så hade hela min uppenbarelse skrikigt AMNINGSHJÄRNA, men eftersom mitt yngsta barn är två och ett halvt (och jag flaskade båda ungarna) så blir det svårt att skylla på det. 

Jag tänker att det är lite sviterna av förra vinterns stresskulmen när jag plötsligt fick åka plingplongdroska med misstänkt stroke och sedan utreddes för MS men tydligen bara gått lite för hårt på hela duktig flicka-grejen. Eller ja, bara och bara men jämfört med alternativen så. 

I alla fall. Jag har tänkt att min snurrighet beror på att jag jobbar för mycket och sover och tränar för lite. Äter för dåligt Osv. Klassiskt dåligt för kropp och knopp. Men så började jag plötsligt koppla ihop detta med att vi de senaste åren endast haft digital kalender och tror fan att jag inte minns vad jag ska göra (och när) om jag inte kan skriva upp det någonstans. 

Så här: vi har en Googlekalender där vi skriver in jobbtider och sedan är det först till kvarn på resten av tiden. Exempelvis om Tobbe jobbar dagtur och jag skriver i att jag ska äta middag med Lotta efter jobbet så kan han inte komma sen och säga att han ska gå på spelning. Snooze you loose. Detta har lett till att vi 1) har väldigt bra koll på hur vardagen ser ut och b) blivit bättre på att skriva upp saker som vi ska göra för att slippa missa något kul på grund av "jag ska bara...". 

Men det är ju jättemycket jag inte skriver upp. Som att posta brev X, eller skicka in papper Y, eller ringa person Z. Det försöker jag av någon anledning ha i huvudet, eftersom jag har tänkt att det blir för mycket med tre kalendrar, varav två digitala (google privat + bokadirekt.se till studion) och en i papper. Och så blev jag peppad på att börja med BuJo efter att Emilia Westerström skrivit så mycket om det men insåg att det bara skulle bli ett dåligt samvetes-projekt från start eftersom jag inte skulle ha varken ro eller tid till det.

I går satt jag och funderade på vad jag behöver styra upp för att styra upp mig mer inför 2018, messade stationaryproffset KattaKvack och ba: JAG BEHÖVER EN KALENDER, VILKEN? och fick den här länken och nu har jag beställt en Passion Planner

Detta känns helt ultimat för mig. En veckokalender där jag kan skriva ner saker som inte behöver fylla vår gemensamma kalender eftersom det har noll inverkan på familjelivet, men samtidigt med extra yta för sånt som ska göras, och då både privat och för företaget! Eftersom jag är hela mitt bolag så är det så många olika saker som ska hållas koll på och då är det skönt att ha två separata to do-listor.


Här är det förvisso aningens mer färgglatt och plottrigt än vad min stressade hjärna uppskattar, men ni fattar grejen? Måndag-fredag beställde jag dock pga, eh svensk och det känns väldigt märkligt med det där söndag till lördag-systemet. Går att kolla massor på Pinterest också för den som känner sig inspirerad!


Detta gillar jag också! Efter varje månad finns det plats för egna reflektioner om hur månaden har varit och var fokus ska ligga på kommande månad. Jag hade en period i höstas när jag planerade kommande dag under kvällen före så att jag slapp starta dagarna i olika former av "öööhhh, nu ska vi se...?" medan ungarna härjade och kaffet inte börjat verka än, och den lilla planeringen gjorde jättestor skillnad. Tänkte göra en grovskiss över kommande vecka varje söndag och sedan få rutin på att stämma av varje kväll och jag tror definitivt att det kommer underlätta massor om jag får ner saker på papper istället för att försöka ha det i huvudet. 

Och jag vet inte om det är för att det snart är nytt år = allmän nystartskänsla, men det känns verkligen som att livet är på väg att komma åter, fraktat till mig i en liten låda någonstans ifrån! Hurra!


fredag 1 december 2017

1 december är det nya första advent!






Har extremt lite julpynt förutom sånt som lyser och Sigges femögda toarulletomte som han gjorde som första julpynt i livet på sin förra förskola. Men detta pepparkakepar har fått flytta hit i år i alla fall. 

Nu funderar jag på när det är dags för gran. Vi kör norrut den 21 december och tänkte plocka ner vår egen gran dagen innan för att slippa mötas av ett trädskelett och golvet fullt av barr när vi återvänder i mellandagarna. Är det rimligt att köpa en redan nästa helg? Säg ja! 

måndag 27 november 2017

Och där var november också nästan slut



Om alla år fortsätter gå lika snabbt som de senaste fyra åren gjort så är jag snart hundra år gammal och sitter på ett hem någonstans och funderar över vad jag gjorde av mitt liv. 

"Mja, i november 2017 jobbade jag väldigt mycket minns jag. Blev finalist i Årets butik service/tjänster i Malmö där vi bodde då, och om jag inte redan hade färgat håret grått hos min kompis/frisör på F80 i Höllviken (gratisreklam!) så hade det blivit grått av sig själv pga ungarnas konstant överlappande av utvecklingsfaser". 

Ja men typ så. Snart december = frossande i ljus och socker och sedan nytt år = vår. Ska nog gå att genomleva denna vinter också.  

tisdag 7 november 2017

VARDE LJUS!



Om alla novemberdagar varit som denna rent vädermässigt så skulle man ju vakna sjungandes och dansa sig fram till advent. Njuter så länge det varar! 

söndag 5 november 2017

Vår pod är så otroligt bra! Och har världens snyggaste logga!

Lyssnar ni på min och Hertzmans pod? Såg att Peppe efterfrågade feministiska poddar och här kommer ett tips till henne och er andra som kanske inte lyssnat än: lyssna på oss! Vi har än så länge spelat in tolv avsnitt, varav tre med gäster (Anna Apan, Mikael i kjol och Beyoncé Björck, och släpper ett nytt avsnitt varannan måndag. Imorgon är inte en sådan måndag, men har ni inte lyssnat än så finns det alltså ungefär tolv härliga timmars poddande redo att stoppa i öronen i väntan på avsnitt 13. Så här säger recensionerna på iTunes än så länge:

 

Och så loggan då, som min barndomskompis Moa gjort (som även gjort A Bushel & a Pecks logga), HUR SNYGG!?!?





tisdag 31 oktober 2017

Kolla kolla, vi har köpt en lådcykel!



Vilken grej va, att hoja fram i 25 km/h med ungarna i en låda! Eldriven också, så man trampar lite sådär småslött bara men ändå går den som en pil! Och där fram finns en fällelucka så vi kan leda in Stefan som en liten ponny när han ska åka med, hur bra? Har inte provat det än dock, så vi får se hur det går, ber att få återkomma i ämnet. 

Vi ska fira jul i Värmland och väljer att ta bilen på den resan (liiite långt för cykel), men sedan är det tänkt att vi ska sälja bilen och köra lådcykel (eller cykellåda som ungarna säger) på heltid. Och – håll tummarna för att förslaget om elcykelbidrag går igenom så vi får tillbaks en fjärdedel av priset i vår! 

tisdag 24 oktober 2017

Upp som en sol, ner som en pannkaka



Få saker är så själsdödande som tandläkarbesök. Drog en tand i morse, blev 2070 kronor fattigare och är svullen som en hamster i halva ansiktet. Och så är det oktober och regn och ungarna har en dålig sovperiod igen. 

Håhåjaja. Det är långt till syrénblomning och ljumma sommarnätter, det är då ett som är säkert. 

Hur gör ni för att härda ut under den här mörka och blöta delen av året? Kapitulerar ni eller skaffar ni energi någonstans ifrån? Berätta! 

måndag 23 oktober 2017

OMG! Jag är i final i Årets butik, kategori service/tjänster!



Äntligen får jag berätta! Varje år arrangerar Malmö city en tävling där de utser Årets butik, Årets café och Årets restaurang och vet ni!? I dag blev det officiellt att A Bushel & a Peck är finalist i Årets butik service/tjänster och jag är SÅ stolt och glad över att ha lyckats ta min lilla butiksbebis hela vägen dit, speciellt eftersom jag är den enda av finalisterna som driver min verksamhet helt själv. 

Jag fick reda på det förra fredagen och det har varit aningens svårt att inte råka prata om detta de senaste tio dagarna, men nu är det fritt fram att snacka/skryta, och det lär jag göra pga stoltast i Malmö. Håll tummarna för att jag får duscha i konfetti den 9 november när vinnaren ska koras!

onsdag 18 oktober 2017

Snälla Killar™ är bara ett annat ord för Dumma Killar™



Alltså... den här hetsen om att dela upp snubbar i snälla och dumma som börjar komma nu i #metoo:s kölvatten. Efter att som kvinnligt kodad människa levt på den här planeten i 37.5 år så måste jag berätta en sak om Snälla Killar™. Beredda? Okej, här kommer det:

Snälla Killar™ är inte snälla. Snälla Killar™ är i själva verket väldigt ofta riktigt jävla vidriga.

De kanske inte slåss med de andra snubbarna på skolgården/på krogen. De kanske inte är otrogna mot sina flickvänner, eller snattar, eller snor bilar eller knarkar eller vad det nu är alla Dumma Killar™ gör, men de är aldrig så trevliga som de vill ge sken av att vara.

Så här gör Snälla Killar™mot tjejer: De torkar våra tårar när vi blivit sårade av Dumma Killar™. De kommer kanske över till våra lägenheter och äter mat ihop med oss och lyssnar när vi ältar om hur jävla knäppa i huvudet våra Dumma Killar™är. De sitter bredvid oss i soffan och kollar på film och äter godis och påpekar ofta vilka i filmen som är Dumma Killar™ och vilka som är som dom. Dom snälla.

Dom är lite som tjejkompisar, fast killar. Som vill ligga med en. Men eftersom vi ser dem som vänner så får de inte ligga, precis som vi inte ligger med våra tjejvänner som vi inte är sexuellt attraherade av. Men sådant fattar inte Snälla Killar™. Snälla killar™ tror nämligen att de genom sitt killpratande, filmtittande och godisätande har rätt till en gentjänst. De har ju varit så snälla. Gått till Ica och handlat och lyssnat på timvis av babbel om kärlekssorg och lagat mat och plockat in i diskmaskinen och kanske hållit vårt hår om vi blivit fulla och kräkts.

Då är det väl inte mer än rätt att dom ska få bli vår nya kille?

Då är det väl inte mer än rätt att dom ska få sitta precis lite för nära, ta på oss lite för mycket, skriva lite för intima sms? Trots att vi inte visar minsta lilla antydan till att vi vill det. Tvärtom. Men Snälla Killar™ tänker inte på oss tjejer. De tänker på sig själva och sina sårade egon och utan att de själva märker det så har de förvandlats till Dumma Killar™ utan att ens märka det själv. De är så jävla creepy på ett lismande och inställande sätt, och det går aldrig att på ett vettigt sätt avsluta relationen eftersom de ju faktiskt inte har gjort något fel som går att peka på, de är bara så sjukt obehagliga och konstant på gränsen till vad som får räknas som socialt accepterat beteende.

Och innan man vet ordet av så ligger man och sover ruset av sig och vaknar på natten av att en snäll kille ligger och trycker sitt stånd mot ens lår och har sina händer på helt fel ställen och andas äckligt på en och man låtsas vakna och snubblar upp på toaletten och låtsas som att man inte märkt någonting för man skäms så otroligt mycket å den snälla killens vägnar. För att han är så pantad att han inte fattar att om jag hade velat att något skulle hända mellan oss så hade det redan hänt. Och sedan sitter man där på dass och nyktrar till och undrar vad i helvete man ska göra för det går ju inte att gå ut igen, till sovrummet och den snälla killen och hans trevande händer.

Och sedan går livet vidare, med en kvinna som vet exakt vilken vidrig människa den snälla killen är, och en man som gråter ut på sociala medier om att det är så synd om alla Snälla Killar™eftersom tjejer bara dras till bad guys.

Jag hatar Snälla Killar™.

tisdag 10 oktober 2017

Dokumentärtips på temat sömn!

Sömnbrist är sämst på alla sätt, för alla delar av kroppen. Visste ni att våra föräldrar sov i snitt nio timmar per natt medan vi nu är nere på under sju? Inte konstigt att vi är så sjuka och mår så dåligt.

Jag har alltså sett den här dokumentären, Sömnens intelligens, vilken gör att jag börjar ifrågasätta om min prefrontala cortex någonsin kommer återhämta sig efter de två första åren med Juno i familjen. Sjukt intressant, se den!

söndag 8 oktober 2017

Litet tillägg till föregående inlägg

Alltså, det är klart att jag var glad även innan resan, men jag kan inte direkt minnas sist jag fick en sådan där bubblande frustande nästan kissa ner mig-skrattattack. Och det fick jag varje dag på semestern. VARJE DAG. Balsam för själen, som sagt.

lördag 7 oktober 2017

En bildupdate från Hawaii (gjord från ett niogradigt regnigt Malmö)


















Har postsemesterblues, som alltid när jag varit borta. Att umgås fyra kvinnor på Hawaii i en vecka var som balsam för min stressade och sargade själ, och att få göra livsuppehållande aktiviteter som att äta, sova och dricka varmt kaffe i fred sänkte min puls med typ tusen procent. Lägg till en klarblå himmel, palmer, fantastiskt snorkelvatten och djungel så fattar ni.

Och vet ni? Jag har skrattat så mycket! Bara jag tänker på resan så blir jag helt fnissig! Innan jag åkte så skrattade jag ytterst sällan, mitt humör var mer någon form av konstant sammanbiten uppdragna axlar-irritation över att aldrig någonsin komma ifatt med saker. Att åka iväg i tio dagar gjorde kanske inte underverk för att göra-listan, men den här känslan över att ha hittat tillbaks lite till mig själv är helt fantastisk! Jag är ju kvar där inne någonstans? Bakom stressen och under de sönderbitna tänderna. Vem hade kunnat ana?

onsdag 27 september 2017

Bilder som gjorda för att tappa följare på instagram











32 grader i luften, lite svalare i vattnet, palmer, sand och en helt jävla amazeballs solnedgång. Bodde på hotell i natt och ska plocka upp Helenas syster och kusin ikväll och sedan kör vi till andras sidan ön och Helenas hus. OCH GETTERNA!

Woohoo, livin' la vida goata!

tisdag 26 september 2017

*Släpper allt och drar till Hawaii och klappar getter*



September. Månaden med all work and no play typ. Förutom det gamla vanliga med laser och byrån och podden så har jag fått packa ihop hela studion på grund av en omfattande renovering av väggar och tak (kommer bli så fint, yey!) och så fick Sigge vattkoppor, och så körde Tobbe omkull med hojen ute på Sturup med hjärnskakning och gipsad arm som följd.

Men nu ni! Nu sitter jag på LAX och klockan är kvart i två på natten och om några timmar ska jag kliva på ett plan till Hawaii för att fira Helena som fyller 40! Iiiiik! Första natten bor vi på hotell i Kona (där jag landar) för att vänta in hennes syster och kusin som kommer ett dygn senare, och sedan ska snorkla och hajka och klappa på Helenas getter tills dom inte har någon päls kvar. Och sova och läsa och skriva och dricka hundra koppar kaffe och äta tusen måltider utan att bli avbrutna. Fick en försmak på det sistnämnda på flyget hit från London, mycket angenämt!

Det svåra blir att tänka bort ångesten och det dåliga samvetet över att Tobbe sliter där hemma med sin gipsade arm och jonglerar två barn i olika former av trotsperioder utvecklingsfaser medan jag glassar röven av mig på andra sidan jorden, men eftersom jag inte kan göra något åt det (alltså jag har ju redan åkt såattehhh) så får jag se det som en mental träning i att tänka på enbart mig själv, något som inte hänt sedan jag vet inte när. Och det är jag ju värd.

Så, aloha då!

torsdag 7 september 2017

Vad händer i helgen då? Nej men ingenting som vanligt.

Ibland (ofta) på fredagar så frågar mina kunder, "Jaha, händer det något kul i helgen då?". Jag blir alltid lika ställd, vadå kul, vadå helg? Det är som att jag inte minns att det fanns två dagar i veckan som man en gång i tiden ägnade åt... ingenting.

Kanske låg jag på soffan i fem timmar efter frukost för att sedan gå på loppis och sen hem och duscha och piffa och sedan sticka vidare ut på lokal. Hann jag verkligen med tre så extravaganta nöjen på EN ENDA DAG? Kunde jag sedan ägna en hel söndag åt att ligga bakis i soffan och äta pizza och lösgodis och återställa vätskebalansen med ljummen coca cola? Ja det kunde jag nog.

Nu för tiden gör vi extremt lite saker på helgerna. Eller, vi hänger med ungarna och går till någon park eller delar upp oss och gör saker på egen hand men liksom inget... speciellt. Ska fasen lägga in följande på min höst-bucket-list:
  • gå på fest
  • kunna svara ja på frågan "händer det något kul i helgen?" betydligt oftare

Ni då? Går ni på fest och events och sminkar upp er och ligger bakfulla hela söndagar? Berätta! 



tisdag 5 september 2017

Gråvita skyar, tandläkarväder

Jaha men är det höst nu eller? Köpte någon slags kappa på Tradera för 78 kr inkl frakt så kanske? Är så besviken på sommaren att jag redan börjat längta efter jul och precis som vanligt så tänker jag att i år, DÅ ska jag köpa alla julklappar i god tid. Alltså börja typ nu. Vi får väl se hur det går med det.

Ligger back i bokskrivandet också, so far 5 084 ord av 50 000. Trots att jag dagsmässigt sett ligger 3249 ord back väljer jag ändå att peppa över att jag gjort mer än en tiondel, yey! Alltid halvfullt glas här förstår ni!

måndag 4 september 2017

En riktig kalassöndag!



Idag har det firats 3-åring utsocknes och är det något mitt föräldraskap hittills har lärt mig så är det att sopa banan/supercurla stenhårt för att undvika bråk. Förekomma, istället för att förekommas, som det heter. Idag förekom jag genom att ha köpt två presenter så att Team Fightclub fick lämna över varsin present istället för att försöka utse en av dem till enväldig paketleverentör. 

Mvh Mother of The Year

lördag 2 september 2017

Har jag sagt att jag ska skriva en bok?

Dokumentet med arbetsnamnet BOKEN som legat i datorn since 4-ever heter nu för tiden Som alla andra och ska under september förvandlas från ett "jag borde fan göra en bok av detta" till ett råmanus på 50 000 ord.

Som en slags NaNoWriMo  fast i september istället för november. Är så orimligt peppad att jag inte vet var jag ska vägen, trots att den framtida boken än så länge endast består av ett Pages-dokument och min hjärna. Men en hjärna och ett papper är så vitt jag vet två grundförutsättningar för att göra en bok, så jag kör på!

So far: 3 666 av 50 000 ord. 

fredag 1 september 2017

September är här och nu kör jag 3:1-metoden!

När jag var i Stockholm så träffade jag en kompis kompis en kväll. Han valde att inte svara den klassiska "Jo tack det är bra! Själv?" på hennes fråga om hur läget var, utan sa att han hade haft en rätt tuff vår och sommar bakom sig, men att det började kännas bättre, lite tack vare en 3:1-metod han kommit på. 

3:1-metoden går ut på att träna/röra sig tre gånger i veckan, och ta sig ut och göra något socialt en gång. Jag håller på och läser den omtalade boken Hjärnstark just nu, och kände direkt att 3:1-metoden nog skulle bli en hit även för mig! 




Sagt och gjort: igår kväll snörde jag på mig skorna och gick en riktigt lång kvällspromenad. Jag går alltid till havet om jag får chansen att se solen gå ner, så även igår. 


Kolla – tajmade kvällsljuset mycket bra va?! Lyssnade under en stor del av rundan på Sunshine-podden där Cecilia Duberg berättade om Lejonagendan, och blev ännu mer pepp på att styra upp min hjärna!



Jag tänker lägga mina träningstreor på utomhushäng, är ju inne jämt annars känns det som. Kolla bara så fint det är en kvarts promenad bort från tv-soffan! Älskar Malmö! 

lördag 26 augusti 2017

Formex 2017 - a love story såklart!



Jag sov 8.5 timmar i ett sträck i natt!!! Mitt senaste rekord de senaste 2.5 åren är 6-någonting och redan då kände jag mig som a million bucks när jag vaknade på morgonen, så också i dag! Åt hotellfrulle, hoppade på pendeln till Älvsjö, köpte en stooor latte och knatade bort till mässan.



"Jag är vid hängpungarna" sa jag till Linda, då fattade hon precis. Bra mötesplats.

Formex

Tina som är en av två bakom Satin of Sweden har ganska nyss flyttat från Malmö till Stockholm och jag ska ta in en del av hennes lekfulla och färgstarka grejer i butiken i höst, superkul!

Formex

Här är Linda! Hon hjälpte Anny på Återbrukshyttan i hennes monter och här kommer kul info: de känner varandra tack vare att dom följt mig på sociala medier. "Majsan – making people getting friends since 2007". Och ja, porslinshunden är min och loppad av Anny i Bollnäs och medsläpad till Formex för att överlämnas till mig. Ändå helt rimligt?


Formex bahkadish

Här är Bahkadisch-Karin, vars grejer jag redan säljer lite, men jag ska ta in lite mer snart. Hennes "You had me at hello" "I said hell no" är en klar favorit! Plus att folk som älskar kakor i regel är väldigt är bra människor.



Växter och natur är stort kunde jag konstatera. Vet inte om jag blandar ihop det men tror att allt på bilden ovan är fejk? Jo, så var det nog.



Mer på temat växter. Som peppad växtgäri var det en fröjd för ögat att gå runt och glo!



... och ännu mer växter. Dessa var dock hundra procent äkta och jag började klura ytterligare på att bygga en egen växtvägg hemma.



Det var svårt att följa den planerade banan som jag snitslat ut i min hjärna med hjälp av Formex-appen eftersom man fick stanna varannan sekund och ba ÅÅÅH och OOOH! på alla fina grejer som kanske inte direkt ska tas till A Bushel & a Peck, men som jag som privatperson älskar ändå. Som dessa snygga grejer med bland annat omarbetade retroreklamposters och vykort i trä.



Ni vet Rebecka Bovallius från Skilda världar? Hon heter ju egentligen Jessica Zandén och visste ni att hennes mamma Joy Zandén är en fantastisk formgivare? Eller var,  då hon tyvärr gick bort förra året. Så här står det om henne i programbladet:

Året var 1951

Efter studier på Slöjdföreningen i Göteborg och på Beckmans designhögskola i Stockholm började jag arbeta som formgivare. Jag målade mönster som togs väl emot av allmänheten men när jag försökte sälja dem på Manhattan fick jag bara höra “...very nice, very nice".

Några mönster blev aldrig sålda. Med stor besvikelse reste jag hem och gömde portfolion i ett mörkt skåp i källaren.

60 år har passerat sen dess och till min stora glädje, tilltalar nu dessa mönster den moderna människan. Tidstypiska och samtidigt tidlösa, ser de nu åter dagens ljus.

Med inspiration av den skandinaviska naturen, havet och Kärleken.

Det är aldrig för sent.

/Joy 94 år

Så himla inspirerande att höra om ett livsöde så där. Innan hon dog hann hon dock få massa uppmärksamhet och blev omnämnd och hyllad i bland annat Vouge och Elle Decoration, så hon hade varit väldigt nöjd innan hon gick bort. Fantastiskt va?




Härliga och stämningsfulla Imiform, en ny favvo som ni kommer få se mer av i butiken...



... precis som Matilda Svensson som är Malmöbo och "målar djur med sån där vattenfärg som vuxna använder" som jag så fint beskrev henne för Linda och Anny. Det betyder alltså akvarell, om någon undrar. Är ni på jakt efter en skärbräda med en gädda på så kommer ni bland annat kunna hitta det hos mig inom kort! Yey! 



Formex

Och så jag – glad som ett barnkalas hos Littlephant! Fick till och med beröm av personalen för att min outfit matchade deras monter, kanske det bästa betyget man kan få när man klätt på sig?



Nu ska jag läsa produktkataloger och fundera på hur jag ska lägga upp allt inför framtiden i allmänhet och hösten i synnerhet. Så himla spännande detta är hörni, ni kommer väl och handlar så jag får fortsätta med detta 4-ever?