måndag 8 februari 2016

Snooze you loose



A DOUBLE RAINBOW, WHAT DOES IT MEAN?

Jorå, sån här ståtlig utsikt hade vi klockan 08:05, men bara en kvart senare var det igenmulet, totalgrått och regnade. Ibland är det bra att de små liven aldrig tar sovmorgon (obs, endast när himlen fylls av dubbla fulla regnbågar, alla andra dagar kan dom mer än gärna sova!). Svårt att förklara hur fint det var, soluppgången lyste på måsarna så de såg ut som glödande klot som flög runt över parken, det var awesome!

söndag 7 februari 2016

Det är typ vår nu? (blev visst ett långt inlägg om trots)



Över en timmes promenad i detta GÖTTIGÖTTIGA väder blev det i dag på förmiddagen, så himla skönt! Vad som inte syns på bilden är min konstanta nervositet över att Sigge ska få ett bryt över något och vilja gå ur vagnen. Stefan var med så det gick inte att stanna på lekplats etc utan det var verkligen promenad med vagn som gällde (vi ska till lekplatsen i eftermiddag men barn har ju svårt med det där med tidsuppfattning/inte nu/vänta lite osv).

På ett ställe fick han springa runt en stund men han har ju begåvats med en fenomenal selektiv hörsel kombinerat med löjligt snabba små ben, så när jag har en klumpig syskonvagn och en ännu klumpigare hund så är det liksom inte optimalt att ha honom lös. Funderade ännu en gång på koppelgrejen men är väl inte där riktigt än känner jag.

Klarade mig i alla fall hela nästan hela vägen hem utan bryt, men det kom så klart i hissen eftersom fler skulle med så han fick inte trycka på hissknappen och sen var det kört. Hur länge är de så här... oresonabla? Nästa människa som säger att 2.5-årstrotset beror på att de vuxna trotsar får ett tjottablängare mitt mellan lysmaskarna, jag tycker att vi gör så mycket som vi kan och orkar by the book, vi ställer inga frågor typ "ska vi gå ut?" utan säger glatt att "nu ska vi går ut!", om han ska få välja något så får han två färdiga alternativ, vi är noga med att själva välja våra strider, vi är rakt igenom konsekventa med vissa grejer osv men ändå känns vissa dagar som en kamp från morgon till kväll. Om mat, om kläder, om allt.

Och jag blir så ledsen för han är så otroligt underbar att hänga med nu, han snackar en massa och frågar roliga grejer och dansar och kramas och vill pussas och är helt himla ljuvlig att umgås med, men plötsligt så ba: WRÖÖÖÖL!

Hur gör man? Hur gör ni?


fredag 5 februari 2016

Inte New York - men Berlin!



Plötsligt var det bestämt, jag och Tobbe lämnar landet när mina föräldrar kommer ner i mars! Först skulle vi flyga så vi landade i Berlin kl 8 och flög hem 21:35 dagen efter, men idag ringde mamma och ba: "Har ni bokat? Ska ni inte stanna två nätter när ni ändå är borta?" 

JO DET SKA VI! 

Har fått massa Berlin-tips genom Linn och Maria, men har ni mer tips så ös på! Alltså ÖS! Vi ska bo Kreutzberg (hette det va?) så gärna däromkring. Jag vill äta mat, gå på loppis och dricka öl, och Tobbe vill gå på muséer som handlar om krig. Och så vill vi soooooova! Alltså detta är så peppigt så jag vet inte var jag ska ta vägen! 

Eller jo det vet jag, bums i säng ska jag, för nu är klockan 22:18 så snart ska det börjas nattvaknas där inne och klockan 07 har jag gymdejt med Carin. So long! 

torsdag 4 februari 2016

"Nu jävlar ska jag blogga varje dag!" skrek hon. Ni kan aldrig gissa vad som hände sen.

Eller jo, det kan ni. Alltså vaffan hände med våra härliga hemmakvällar i soffan? Där man kunde sitta men en dator i knät och kolla på tv och surfa samtidigt, och äta nåt litet snax och snacka goja. Förr i tiden, pre småsyskon, somnade Sigge klockan 19 sharp varje kväll och sov till 06 i egen säng. Nu kanske han somnar klockan 20, och endast i vår säng. Och Juno, hon somnar fan inte alls, i förrgår somnade hon först efter klockan elva. ELVA! Vet ni hur sent det är? Och hon sover ändå max – och då menar jag max – en och en halv timme på dagen uppdelat på lite på förmiddagen och eftermiddagen.  Jag och Tobbe har typ inte umgåtts sedan hon föddes känns det som, det är bara logistik logistik logistik hela jävla tiden. Jag är så trött på det.

This too shall pass osv men fyfan vilket jävla slit det är. Och så köpte jag någon tidning i går där Linda Bengtzing blev intervjuad och gav sina bästa må bra-tips och ba: "Barnvakt. En kväll i veckan underhåller kärleken".

EN KVÄLL I VECKAN? Vi har haft barnvakt på kvällstid kanske fem gånger sedan Sigge föddes. Det är 889 dagar. Och när han däckade 19:00 var det helt okej, då kunde vi äta och kolla på film och prata längre än arton sekunder utan att bli avbrutna, men nu? Gah!

Så här lät det hemma tidigare i veckan:

Jag: Nu kommer ju mina föräldrar ner om typ en månad, dom stannar ungefär en vecka så vi borde hitta på massa kul som vi kan göra ensamma då!
Tobbe: Vad sägs om en långweekend i New York?

Nä-ä, HUR ska jag hinna blogga varje dag?

måndag 1 februari 2016

Nej nu jävlar ska jag blogga varje dag!


Jag lever! Det gjorde jag inte i fredags, då kräktes jag och försökte ta hand om två barn samtidigt som Tobbe sov/sprang på toa. Gött liv alltså. Men det var ju länge sedan, förra månaden! Nu är det februari och skurat med klorin och hundra tvättar med sängkläder har fått sig en omgång i maskinen  = NYTT OCH FRÄSCHT! Och snart snart snart är målaren klar så vi kan lämna 2.5 månaders renoveringskaos bakom oss och äntligen göra fint på riktigt här hemma! 

Firade allt detta med en rask promenad med endast ett barn och en hund och vi såg snödroppar och det luktade blöt vår och nu är jag hemma och det regnar och jag ska dricka kaffe! 

HIPP HIPP HOOOORAAAAY säger jag bara! 

måndag 25 januari 2016

Tatueringsborttagning, barn i utvecklingsfaser och gymmande = vad som sker i mitt liv just nu


Här hänger jag på dagarna! Dricker kaffe, snackar med kunder och lasrar bläck så det står härliga till! Gör lite reklam för mig själv och tipsar om ett tre för två-erbjudande som gäller månaden ut, är du inte i behov själv så tipsa gärna någon som är det!

Annars då? Gymmar som en crazy cat (kolla @kvicksomenlemur på insta), äter kvarg och dricker casein på order av onlinecoachen. Är piggare och känner mig starkare än på länge! Förra veckan klev jag upp 05:45 onsdag till söndag för att dricka bcaa, äta riskakor och träna i 1.5 timme. Känner mig pepp som fasen på att få mer muskler och starka löparben! Och att återfå en stor del av min garderob, icke att förglömma! Jorå, det kommer bli en awesome vår det här!

Blogga mer ska jag göra också, en veckas uppehåll har jag nog inte haft sedan jag startade bloggen för hundra år sen. Iiik!

Vad vill ni läsa om?

måndag 18 januari 2016

STARK! GLAD! PEPPAD!



Var på gymmet igår och körde rygg/axlar/biceps och det var så himla roligt! Tusen gånger skojigare än hemmaträning och ni ser ju peppen hos os alla tre! Första veckan på Nyårslöftet med Rickard Evertsson/ReFitness har gått superbra, har missat nåt mellanmål här och där men alltså – när man är van vid att äta typ två, tre gånger per dag är det ganska svårt att klämma in sex måltider per dag. Tycker inte att jag gör annat än att äta vissa dagar.

I veckan ska jag köpa gymkort också, hemmaträning i all ära men i minuter så blir det drygt hälften av gympassen. Och så är det himla trevligt att göra något med full fokus för en gångs skull, det har jag ju inte varit bortskämd med sedan den 24 augusti 2013 (känn ingen press Sigge om du läser detta som vuxen).

Hur den första mätningen/vägningen gick får ni kolla på @kvicksomenlemur som är mitt instagramkonto skapat enbart för detta, här kommer jag bara demonstrera slutresultatet i syfte att få er att gå in och rösta på mig så jag vinner hela tävlingen! 

fredag 15 januari 2016

Planering, planering, planering



Missat två mellanmål idag pga tid som flugit och planering som inte... planerats. Men jag är ändå väldigt nöjd över hur jag mår, känner mig pigg och glad av mig själv (till skillnad från pigg och glad på grund av hög på skumtomtar). Tränade i morse igen och det är bara att inse att morgonträning är det enda som funkar för mig, kom hem klockan 18:30 och sen var det mat- och läggningshärj till Sigge somnade klockan 22:07 (!!!) och då skulle hundarna ut, en tvätt hängas upp osv. Ingen hade blivit glad av att jag hade börjat göra burpees mitt i det kaoset. 

Och som vanligt: i morgon är en annan dag. Tur det.  

torsdag 14 januari 2016

onsdag 13 januari 2016

Update angående Nyårslöftet – jo jag lever...

...jag har bara inte tid att blogga eftersom jag måste äta exakt hela jäkla tiden enligt mitt kostschema. Mitt liv går nu för tiden enbart ut på att planera och lägga mat i små lådor och äta på bestämda tider – det är alltså ganska mycket skillnad mot min oj jag glömde visst äta frulle så jag äter åtta hekto skumtomtar och tre ostmackor till lunch istället-dieten som jag gått på det senaste kvartalet.

Tredje dagen in känner jag mig... mindre däst (är det ett ord man använder 2016?) och hyfsat pigg trots två katastrofnätter pga icke-sovande barn.

Har även träningsvärk i exakt hela kroppen efter två träningspass jag gjort, och lyssna på detta: det var så länge sedan jag hade träningsvärk att jag blev lite rädd när jag vaknade på natten och hade diffust ont i hela överkroppen. Hehe.

Joråsåatteh. Nio veckor och fyra och en halv dag kvar, det blir fint det här. Följ gärna spektaklet på min refitness-insta: @kvicksomenlemur vetja!


söndag 10 januari 2016

Pepp / varning NU BLIR DET TRÄNING!

I morgon drar något riktigt skojigt igång, 10 veckor med ett specialanpassat kost- och träningsschema som ska få den här schletna tvåbarnsmorsan i form både fysiskt och psykiskt lagom till våren!

Nyårslöftet heter det och går att läsa mer om här. Någon kanske minns att jag hängde på Fitnessfighten för något år sedan? Det här är samma sak, fast under mer än dubbelt så lång tid och bra mycket mer seriöst och individanpassat. Jag har velat ganska mycket fram och tillbaks om huruvida jag ska blogga på samma sätt som vid FF men jag har inte bestämt mig än, däremot så skapade jag ett nytt instagramkonto enkom för detta.

@kvicksomenlemur heter jag, eftersom Carin heter @starksomentjur och våra tio veckor kommer dokumenteras under hashtaggen #starksomentjurkvicksomenlemur (FYNDIGT VA? Carins snubbe som kom på det!) för den som är nyfiken! I dag har vi tagit före-bilder och i morgon drar det igång på riktigt. Har till och med preppat matlådor! Wiiii, PEPPEN!



Och eftersom min mamma ringde och ba: ÄTER DU BARA GRÖNSAKER OCH RIS? så kan jag meddela att denna bild togs innan fisken var klar. Så oroas icke.

lördag 9 januari 2016

Jag är bäst! Jag suger! Det blir skitbra! VAD HAR JAG GJORT?


Känslan under den första riktiga jobbveckan på A Bushel & a Peck påminde väldigt mycket om ovanstående graf, det måste jag ju säga. Några fler egenföretagare som känner igen sig? Up med en hand! 

fredag 8 januari 2016

Alla dessa faser...

Vissa dagar känner jag mig inte som en förälder. Alls. Vissa dagar känner jag mig som en personlig assistent till två sjukt missnöjda människor som absolut inte under några omständigheter tänker ta emot någon hjälp gällande varken matning, påklädning eller personlig hygien. 

Det börjar bli väldigt många sådana dagar på rad nu känner jag. Är det en av alla tusen faser som avlöser varandra med sådan frenesi att man inte längre ens orkar hoppas på lite lugn och ro mellan varven? Ptja, den som lever inte dör av sömnbrist får se.  

VAR SÅ GODA FÖR PEPPIGT FREDAGSINLÄGG! Ni sitter säkert på någon fräsig förfest eller sminkar er och dricker öl eller skålar i tunna vinglas och skrattar högt och tjuvröker och har läppstift på tänderna. Kul för er. Längtar tills ungarna flyttat hemifrån och jag är 50+ och kan göra allt det där igen. 

Mycket trodde jag om livet som mamma innan jag hamnade här, men att småbarnsåren skulle få mig att drömma om pensionen, det anade jag faktiskt aldrig. 

torsdag 7 januari 2016

På begäran, chokladbollskrönika i repris!

I övermorgon är det enligt ett Facebook-event ”Negerbollens dag”. En fikahögtid som rimligtvis bara kan firas av människor som spenderat de senaste decennierna under en mörk sten i en mörk skog utan någon som helst internetuppkoppling eller interaktion med andra människor.

Jag såg inbjudan till det här eventet på Facebook och kunde inte låta bli att gå in och läsa.

Jag vet. Det var dumt.

Men det är samma sak som med Paradise Hotel, Lady Dahmers kommentarsfält och trafikolyckor, det går inte låta bli att kolla trots att man vet att man riskerar att se något som kan få en att må dåligt för resten av livet.

Vet ni hur många som i skrivande stund har tackat ja till eventet? Över 15 000 stycken. Nu vägrar ju företrädarna för Svenskarnas parti konsekvent att ange hur många medlemmar de har, men en vild chansning är att vi har svaret där. Sidan är en smetig orgie av lågbegåvade kommentarer i stil med ”är det inte lika rasistiskt att säga vitlök?”, ”får man säga turkisk peppar?” och den mest korkade av alla – ”varför får man inte säga n-boll när man får säga finska pinnar?”.

Men snälla människor, är ni höga på socker och kakao hela gänget eller? När miljoner och åter miljoner människor världen över blir kränkta av ett ord som vanligtvis inte kopplas till ett bakverk utan till vidriga maktstrukturer, kolonialisering och slavhandel, då väljer man ett annat ord. Punkt slut.

Men det har ju alltid hetat så, säger någon då. Men är det något argument som faller platt i alla diskussioner så är det just "det har alltid" eftersom ett samhälle och dess strukturer är i ständig rörelse.
Vi lär oss av historien. Vi utvecklas. Moderniseras.

Hade ”det har alltid” fått styra samhällsutvecklingen så hade vi fortfarande suttit i en grotta och stirrat in i elden och det hade aldrig ätits en chokladboll någonsin eftersom ingen hade fått uppfinna båten och åkt och hämtat kakao åt oss.

Det är 2014 nu. Om man föddes samma år som Pippis pappa blev kung i Söderhavet så har man vid det här laget hunnit vara pensionär i ett år, exakt så länge sedan är det vi levde i ett samhälle där det här språkbruket var norm.

Och så här är det – det spelar ingen roll om du lägger exakt noll värdering i ordet eftersom du som vit inte har tolkningsföreträde inom det här området. Det inte är du som bestämmer om något är kränkande för någon annan. Hänger du med?

Det. Är. Inte. Du. Som. Bestämmer.

Det är otroligt sorgligt att se hur många som anser att deras rättighet att använda n-ordet är viktigare än deras skyldighet att aktivt ta avstånd från systematiskt förtryck och främlingsfientlighet. Och medan nazister marscherar på gatorna sitter tiotusentals personer på Facebook och käftar om sin rätt att slippa börja säga chokladboll.

Toleransnivån för vardagsrasism i det här landet alltså. Man häpnar ju.


Ursprungligen publicerad i Kristianstadsbladet 140509
(och *hosthost* delad över 70 000 gånger på Facebook)

onsdag 6 januari 2016

(arkiveras lämpligen under dagens i-landsproblem)

Hörrni, håll med om att det är asjobbigt att bo i flytt- och renoveringskaos så här länge? Vår fantastiska nya hyresvärd var ju schysst nog att tycka att alla tak och väggar skulle målas, men eftersom dom liksom har sin egna snubbe till det så har det ju tagit tid eftersom dde förra hyresgästerna bott här i 16 år. Och det är inget konstigt att det tar tid men ändå drygt som fan att
1) inte få i ordning hemma eftersom han tar ett rum i taget så allt bara flyttas omkring, samt
2) ha en främmande människa i sitt hem mellan 7-16.

Eller ja, nu så här fem veckor senare är han inte särskilt främmande längre, dessutom är han trevlig, o-creepy och går runt i sin egen värld med lurar på huvudet, men ändå. Men i dag blev köket klart så nu ska vi bara sova i vardagsrummet fram till nästa vecka så att han kan bredspackla strukturtapeten från helvetet och sen är det bara pyttelite kvar. YEY.

tisdag 5 januari 2016

Sol ute sol inne sol i hjärta sol i sinne osv



Jag skriver relativt ofta om hur väderberoende mitt humör är. Skiner solen är det INGENTING ÄR OMÖJLIGT WOOPIDOOO men är det regn och grått och blåst och hemskt så sitter jag bara och stirrar håglöst framför mig. Typ. 

Före jag fick barn uppskattade jag en regnig dag eller två när det liksom var legitimt (så fånigt!) att skrota runt hemma och ligga i soffan och glo på dåliga sitcoms en hel dag, nu för tiden betyder dåligt väder att två hundar plus två barn och minst en förälder klättrar på väggarna. 

(Alltså, DRÖMMEN att få kolla på dåliga sitcoms en heldag?!)

Så ni kan ju gissa skillnade på humöret över morgonkaffet när den ovanstående utsikten förvandlades till denna på typ en kvart: 


Och - är inte det jäkligt konstigt? Inget hade förändrat förutom vädret men plötsligt var det Gunde Svan-känsla över livet igen. Hjärnan alltså, sån clown.

måndag 4 januari 2016

Minus två är jättekallt faktiskt!


De här vantarna (mina Gudrun mittens vars mönster säljs av @asfaltsflickan på insta) och jackan (vars köp jag engagerade alla mina blogg- och Instagramföljare i eftersom den var slut överallt) är mina bästa vinterköp någonsin. Leopard och regnbåge, kan det bli bättre? Mjau. 

söndag 3 januari 2016

SISTA DAGEN SOM HEMMAMORSA!



I morgon tar den här snubben över rodret på barnaskutan och jag cyklar till jobbet som en vanlig människa. Swiooosh sade det, så hade 9 april blivit början av januari tydligen. Hänger knappt med.

lördag 2 januari 2016

Bildbevis på att Malmö är bäst!



För att Malmö stad anordnar massa bra barngrejer. Här var det nyårsfirande i Magistratsparken som bjöd på utlån av cirkusleksaker och eldshow för barnen.



Det är fint. Okej, den här bilden kanske har mer med vår lägenhets utsikt att göra men ändå. Fint ju.



Det är nära till havet. Jag älskar havet. ÄLSKAR! Det här är en bit till vänster om Turning Torso på föregående bild, tar knappt en kvart att gå dit från oss.



Alltså hit. < 3




Malmö kallas ju inte Parkernas stad för intet. Vi bor mitt emellan tre parker och matar fåglar varje dag till Sigges stora förtjusning.

Vi är så sjukt glada att vi gick på magkänslan och flyttade hem till Malmö igen när vi insåg att livet på landet inte var vår grej. Så himla bra grej den där magkänslan ju, satsar på att lyssna ännu mer noggrant på den under 2016.

fredag 1 januari 2016

Best nine 2015 (ett år med spya och sömnbrist)



Dessa nio bilder fick flest gillan på min instagram i år och det kan man ju förstå. Men jag gillade inte 2015. Jag var först höggravid (hatar att vara gravid) och sedan kom Juno som
1) sover som en kratta
2) kräktes konstant fram till att hon började äta mer vanlig mat runt 7-månadersstrecket.

Jag kan inte riktigt förklara vad nio månaders sömnbrist kombinerat med ett halvårs nedkräkhet gör med ens psyke, men man blir ju inte den gladaste, roligaste och peppigaste i kvarteret direkt. Tvärtom.

MEN, om jag skingrar detaljerna ur tröttdimman så ser jag ju att året inneburit tre helt fanstastiska livsomvälvande grejer – ETT FANTASTISKT BARN! MITT BALLA FÖRETAG! EN FLYTT TILL STAN! Och med allt detta med mig in i 2016 så ser jag så sjukt mycket fram emot det här året så att ni anar inte.

Hej då 2015, bring it on 2016!

tisdag 22 december 2015

Hipp hipp hurra för mig idag!



Fick sol, julgransköpspromenad och middag på lokal med Carolina. Mycket bra dag, bring it on 36!

söndag 20 december 2015

Dom här jävla nätterna förstör mitt liv

Saker sömnlöshet gör med mig:

Jag kan inte tänka ordentligt så jag glömmer saker jämt 
Jag är alltid arg
Jag är lättirriterad
Jag har noll tålamod
Jag blir osocial 
Jag är ful

Det är helt ORIMLIGT att aldrig få sova! Och de nätter Tobbe tar barnen måste jag ändå upp tidigt för att han sticker, så jag kan inte med ord förklara hur skönt det ska bli att han går på föräldraledighet i januari så att jag åtminstone slipper kliva up med dubbelbarn kl 06. Frågan är bara hur många sådana sovmorgnar som krävs för att kompensera för den här sömnbristen. En miljard? Hoppas Tobbe har så många föräldradagar kvar att ta ut. Kanske på lägstanivå?

lördag 19 december 2015

Dan före dan!

Jesus, vem bryr sig om honom? Det är ju JAG som är viktigast så här i juletider eftersom jag kom med ljuset den 21 december för ganska exakt 36 år sedan. Så i dag är det dan före dan för mig!

Jag har ofta väldigt svårt att förlika mig med min ålder. Känner mig oftare som en omogen 23-åring än en 36-årig tvåbarnsmamma med körkort och lägenhet och cykel med barnsits. I mina 20-någonting så tänkte jag att det skulle gå över, hela den här känslan av att ABSOLUT INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER känna sig vuxen. Att det skulle gå av sig själv, bara jag slutade säsonga, började betala räkningar i tid, skaffade en fast partner och gick en utbildning för att liksom vara något på riktigt, inte bara råka ha ett jobb vilket som helst.

Men så hamnade jag där och ba: Nähäpp. Jag känner mig inte alls vuxnare nu. Och mamma har alltid skrattat rått och sagt att hon känner precis likadant men jag har tänkt att det ju är helt omöjligt att en liten femtioplustant (förlåt mamma) inte heller skulle tycka sig vara vuxen än. Men just nu känner jag fortfarande noll vuxenskap när jag tänker på min personlighet, och kan inte se varför det skulle ändras i det närmsta!

Däremot så får jag inte längre panik av att tänka på det. Jag är den jag är liksom. Och så är det med det.

Igenkänning någon?

fredag 18 december 2015

Var så goda – min sista krönika någonsin!




Det här är min sista krönika och jag tänkte fira det med att inte vara arg. I stället bjuder jag på en kavalkad av visdomsord och vägledande livsråd i en kall och snårig värld. Tack för allt, och god jul.


Skratta mycket. Skämta om allt men vid rätt tillfälle och med rätt människor. Spar lite till en sämre dag men dela med er till de vars dagar alltid är sämre än era. Gråt om ni behöver, skrik om ni måste, be om hjälp innan ni kraschar.

Dansa er svettyra i skenet av tusen lampor på ett dansgolv och känn basen pulsera i blodet. Stå still i mörkret i en isig skog och se röken från era andetag sväva bortåt i natten. Le. Le inte. Ta körkort, köp en bil och kör ert snabbaste när ingen ser, trampa gasen i botten och känn hur det rusar i kroppen när ett ton metall accelererar över asfalten. Låna en cykel och vingla långsamt fram på en sandig stig mot ett hav.

Orka vara arga.

Var obekväma. Ifrågasätt normer och strukturer. Ha alltid svar på tal, ha aldrig för bråttom. Vet saker. Läs på. Förstå. Inse hur strukturer hänger ihop med reella problem och hur det går att motverka detta.

Sparka aldrig någonsin neråt.

Ät. Drick. Spring så snabbt ni kan tills ni känner hur pulsen dunkar i öronen och blodsmaken ligger tung på tungan. Sitt helt still och känn inåt. Lär er lite om många olika ämnen så att ni aldrig känner er utanför i nya sammanhang. Doktorera i läran om en liten centralamerikansk skalbagge som ingen någonsin hört talas om och strunta i allt annat.

Utbilda er länge, skaffa er tusen högskolepoäng och mängder av diplom till era väggar. Hoppa av skolan, flytta ut i skogen och lev på vad ni själva kan odla. Känn efter långt ner i djupet av själen vad ni vill göra av era liv. Tacka ja till allt. Säg nej till alla.

Lyssna alltid på magkänslan.

Skit i hur ni ser ut. Förstå att kroppen har tusen miljarders uppgifter varav exakt ingen är att vara snygg för någon annan. Kramas. Skaffa en partner, bilda familj, köp en hund och lev ett svennigt familjeliv i förorten. Bo ensam med en leguan på en husbåt i Amsterdam.

Jobba på Ica. Gör karriär som bergsguide i alperna. Vet era styrkor, känn era svagheter och låt aldrig någonsin någon trampa på er. Var medkännande. Lär er när det är läge att lyssna noga, lär er när det är bättre att hålla för öronen. Tro inte på allt du läser. Tro inte på allt du hör.

Minns dina rötter.

Var snälla. Ta ingen skit. Vet ert värde, behandla er själva därefter och omge er enbart med människor som också gör det. Tillåt er att bli vansinnigt kära och att känna hjärtat bulta hårt i bröstet av en ny förälskelse. Våga bli sårade. Lägg er ner och gråt. Res er upp och skrik. Andas.

Lita på er förmåga.

Stå kvar.

Och minns att ni aldrig någonsin är ensamma.

torsdag 17 december 2015

Bättre hår, bättre humör!

onsdag 16 december 2015

Om ungarna. Som driver mig till vansinne och fyller mitt hjärta av så otroligt mycket kärlek om vartannat.

Jag ska torka deras tårar
Jag ska kamma deras hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada deras fötter
Jag ska tvätta deras sår
Sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själv hur högt ni når

Jag ska lyfta deras fötter
De ska flyttas tills de går
Den ena efter den andra
tills de trampat upp ett spår
jag ska gå i deras skugga
Om de faller finns jag där
Sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själva hur starka ni är

Jag ska köpa dem pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är sådana jag vill skaffa
Sådana som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
är så skört, så skört som ni
sen ska jag lyfta deras händer och säga
ni ska va' rädda om er nu

Jag ska lyfta deras kronor
de av törne som de bär
Jag befriar deras huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge dem varsin gloria
som lyser upp vart än de går
sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själv hur högt ni når

tisdag 15 december 2015

Plingelipling, ur vägen!


Jag har köpt en cykel idag! En röd tantvariant med tre växlar och cykelkorg OCH BARNSITS! Hann inte prova den med Sigge idag men imorgon så! Pling pling! Är helt orimligt peppad på detta ska ni veta! Ska bara fixa hjälm till Sigge, sen kommer vi ha staden för våra fötter (eller ja, hjul) som ingenting, wooopidoo! 

Ignorerar tjuvvarnarligan på insta och ska nu sova gott! Och imorgon ska jag cykla!!

måndag 14 december 2015

Om att byta penna mot laser

På fredag går min sista krönika i Kristianstadsbladet och Ystads Allehanda och sen är det slutjournalistat för min del. Känns konstigt men mest otroligt skönt. Läs Lukas Ernryds hej då-text här!

söndag 13 december 2015

Tror ni trollmor har Instagram?

När Trollmor har bundit fast dom små trollen i svansen och sjungit de vackraste orden osv tills alla de små trollen somnat - vad gör hon då? 

1) Somnar hon också under läggningen och vaknar någon timme senare med kuddränder i ansiktet och försöker få något gjort på den lilla lilla bit kväll som är kvar av dagen?
X) Kliver hon upp, borstar tänderna och kryper sedan ner bland trollen igen? 
2) Somnar hon också och vaknar någon timme senare men väljer att fortsätta sova eftersom hon inte orkar knyta upp alla svansar? 

Jodå, sånt här funderar jag över på nattningen. O aj aj aj aj buff. 

lördag 12 december 2015

Olaplex = mirakelmedel!



Den här bilden kommer egentligen från instagram där jag skulle visa vilken ful kakelremsa vi har i badrummet (varpå 80% av kommentarerna var NÄ VADÅ DEN ÄR JÄTTEFIN!?! och jag ba: eh nej?) men alltså kolla in mitt hår!

Det är... okej, inte långt, men inte kort heller. Och det mår helt okej. Bättre än okej till och med, det ljusa till trots. Så himla glad att jag köpt hem och börjat använda Olaplex no.3 hemma mellan mina blekningar, det ger verkligen resultat på mitt sorgliga skämt till halmhår. Läs mer om hur det funkar här (och nej, är TYVÄRR inte sponsrad det alla minsta)!

fredag 11 december 2015

Hemläxa i helgen: baka den här!


Har tipsat om denna typ fyra jular i rad MEN DEN ÄR SÅ AWESOME ATT DET FINNS INTE! Och nu börjar liksom mina vänner servera den på sina tillställningar = dubbelwin! 

Saffranskladdkaka med mandelmassa och vit choklad. 

Tips är att hacka chokladen istället för att riva, och att servera med någon slags syrlig grädde typ citron/lime och så jäkligt starkt beskt kaffe för den sö-hö-hööööt. Så kör igång - baka, bjud, bli populärare än tomten. 

torsdag 10 december 2015

Tjatar ganska mycket om tatueringsborttagning nu, men alltså?!

Jag vet inte om ni såg på SVT Plus för några veckor sedan, om en kvinna som fått allvarliga brännskador efter en laserbehandling? Kolla här annars, varning för känsliga bilder bara. Jag bloggade på A Bushel & a Peck-bloggen efter det avsnittet och är så klart ute mycket överlag på nätet och kollar vad som händer i branschen och kan ge ett extra tips också: Gå inte på något som heter "ny metod".

En ny metod är just ny och man vet därför inte vad det innebär i längden för kroppen att till exempel spruta in medel som löser upp färgen och gör att den tränger upp genom huden. Laser har inte heller funnits hur länge som helst, och skulle man lasra en helrygg på endast en sittning så är det så klart inte heller nyttigt, men färgen som lossnar från en normalstor tatuering vid en behandling har kroppen inga problem att ta hand om, förutsatt att man är frisk i övrigt och har ett normalfungerande immunsystem så klart.

Att överhuvudtaget injicera en vätska som ska lösa upp färgen, det låter ju helt befängt? En tatuering är inget slutet system, den där vätskan måste ju försvinna ut i blod och vävnad och om den kan lösa upp färg – vad kan den då mer lösa upp? Uuuuh.

onsdag 9 december 2015

Bloggvärlden = bäst!


Förra veckan stod jag på jobbet i godan ro när det plingade till bland mina Facebookmeddelanden och Colombialiv-Annika frågade om jag ville ses en sväng eftersom hon var nere i Malmö på jobb. MEN JA!

Hon mötte upp mig i studion, vi köpte falafel och sen gick vi hem till flyttkaoset och åt och nattade ungarna ihop. Aldrig träffats innan, ändå bara: Ska jag byta hennes blöja och ta på pyjamas? och jag ba: Ja tack, här är en flaska mjölk om du vill mata henne medan jag lägger Sigge.

Inga konstigheter, men så är hon ju en awesome människa också.

tisdag 8 december 2015

Utvcklingskurvan går rätt upp genom taket

Saker bebisen lärt sig sedan vi flyttade till stan:
1) sitta
2) stå

Tur att jag sänkte botten i spjälsängen i förrgår. He he. 

måndag 7 december 2015

Finfin dag på A Bushel & a Peck!



Alltså, detta att vakna och ba: TJOHO! MÅNDAG! JOBBA! Trodde liksom inte att det gick att vara så här nöjd med sitt jobb. Men så har jag sjukt skojiga kunder och en helt awesome lokal också, och det är ju så klart gött att komma bort från flyttkaos och småbarnsliv i några timmar. Gäller ju att ha tålamod kvar för kvällens mammamammamammamammma-maraton bland ouppackade lådor, golvpapp och inplastade möbler (obs älskar mina barn, ring ej soc).

Ps: Ni följer väl A Bushel & a Peck på Facebook? Och på Instagram? Klart ni gör.