måndag 30 mars 2015

Jag har bebispysslat! På riktigt!

#mönsterförfan
Pysslade ihop en mobil till skötbordet i dag och blev inte ens galen på kuppen, vad sägs om den!?! Hade redan två minipompoms hemma, och pysslade helt snabbt ihop två sugrörsmojänger (den till vänster är rödvit och syns knappt men den finns där). Pinnarna är orkidéhållare så det satt små plastpluppar att fästa snörena i, himla praktiskt! Den lilla sugrörsgrejen fick ett extra hänge i form av en hjärtreflex från Skånetrafiken, hehe. Den som spar hen har osv.

Packade även upp några miniblöjor och stoppade ner i facket ovanför Sigges och hjärtat tog ett litet extra skutt. Så himla små! Och jättesnart kommer hon hit! Pratade om något med Tobbe förut och ba "Men nästa helg när vi är hemma igen från BB så..." och blev helt OMG HON KOMMER NÄSTA VECKA! Helt galet. 

Sommartider hej hej

Jahaja, plötsligt ligger man och pillar på telefonen tills klockan är midnatt, det har ju inte direkt hänt de senaste månaderna.

Håll tummarna för att tidsomställningen fortsätter gå obemärkt förbi för familjens (hittills) yngste medlem. Godnatt ni som kan!

söndag 29 mars 2015

Welcome to the babyskydd med tillhörande adapter att fästa på vagnen-djungle. Den snårigaste av dem alla.

GAH! Precis när vi trodde att vi vi var hemma efter inköpet av vår Syskon kronan så slängde vi oss ut i babyskyddsdjungeln. Alltså, hjälp!? Ni kanske någon tänker att Sigge var så liten när jag blev gravid att vi borde ha kvar hans babyskydd och det kunde man ju hoppats på, men det sålde vi till våra vänner som fick barn i juni förra året med ett "HÖHÖHÖ, vi köper tillbaks det sen när vi ska ha ett till" och sen blev vi gravida typ samma dag (obs, liten överdrift, men på ett ungefär) och deras lillunge har ju inte växt ur det än på långa vägar.

Extra synd, eftersom timmar av sonderande av babyskyddsterrängen visar att det ju faktiskt är exakt ett sådant som vi ska ha, eftersom det går att använda till vår Brio Go. Jahapp. Jaja, det vär ändå en bas utan isofix, så kanske inte exakt exakt det vi letar efter nu, men det hade ju onekligen varit jävligt bekvämt att bara stoppa i det i bilen och tuta och köra.

Och så Blocket då? Folk har noll koll på både modeller och årtal och att DET GÅR ATT TA BORT ANNONSEN OM VARAN ÄR SÅLD och så vidare. Min hjärna brinner snart upp så jag lägger ner Blocketsurfandet för i dag men passar på att fråga här: Ska du eller någon du känner (helst inom Skåne) sälja ett babyskydd av modellen Britax baby safe, med tillhörande Isofixbas? Eller ännu hellre en Brio Go Carrier med tillhörande Isofixbas? Hojta! Tack. 


Kolla! Till och med zebraklädsel! 

fredag 27 mars 2015

Min (icke)relation till Tranströmer

Tomas Tranströmer är död. Mitt Facebookflöde är fyllt av kondoleanser och delade dikter. Folk är bedrövade medan min första tanke var "jaså levde han fortfarande?". Jag känner med andra ord ingenting.

Ingenting.

Min relation till Tranströmer är helt obefintlig. Jag skulle kunna fundera i hundra år men ändå inte komma på en enda rad som han har skrivit. Vilken svenskakurs är det jag har skolkat ifrån? Läser folk Tranströmer på allvar eller är det någon ny hipstertrend som jag missat?

ÄR DET FEL PÅ MIG?

Allt som behövs, på armlängds avstånd

Middag på spisen, eld i brasan, snacks i skåpen, unge i lekhörnan, hundar i soffan och bebis i magen. Och min kille.

Det behövs inte så mycket mer för en bra fredag. Eller ett bra liv för den delen.

HÄJJ HÄJJ! /flygplansvinkarn

Ah DÄ! Ah DÄ!
Må så vara att vi bor mitt ute i tjottahejti, men vi bor faktiskt mitt ute i tjottahejti en halvmil från en flygplats, så det är spännande morgnar för Sigge när Stockholmsplanen drar iväg stup i kvarten. Han kommer ju kissa ner sig av glädje när vi åker ut till fallskärmsklubben i sommar!

torsdag 26 mars 2015

Det har kommit en bebis!!!

Nej, inte här, utan hos Johanna. Har inte sett något så sött sedan Sigge föddes tror jag.

En gravidmage i vecka 38


Med vänlig hälsning/Plura

onsdag 25 mars 2015

Kejsarinnan – världens största bebis?

Alltså, jag minns inte att Sigge kändes så här... stor (?) när han låg i magen. Jag kommer absolut ihåg hur han sparkade sönder alla mina revben och inre organ på höger sida där mot slutet, men jag har inget som helst minne av att det kändes som att jag gick runt med en breakdanceande minigris i magen i så här många veckor. Magen är FULL. Jag kan känna henne hela vägen ner mot snippy samtidigt som det putar ut diverse kroppsdelar både ut mot sidorna och upp under tuttarna.

Helt orimligt.

Och hon rör sig konstant – morgon, middag, kväll, natt. Apparna säger att rörelserna kan avta lite i styrka nu mot slutet när det börjar bli trångt, men det är inget jag märkt av över huvud taget, snarare tvärt om, att det känns mer och mer för varje dag. Nyss fick jag gå ut med datorn till matbordet eftersom det är helt omöjligt att sitta nersjunken i soffan och försöka jobba när hon rör sig så mycket, det känns som att hon tar spjärn uppe under revbensbågen och sedan försöker pressa ut huvudet genom bäckenet. Alltså, det är inte mysigt alls, det gör bara ont.

Jag skulle bli exakt noll procent förvånad om förlossningen startar i förtid med att vattnet går för att hon gnuggar sönder hinnorna med sin lilla skalle.

Alltid sol när man är cool!

tisdag 24 mars 2015

Vad Sigge bokslukaren läser för tillfället

Ah DÄ! Ah DÄ! Ah DÄ!
Viggos lilla ordbok av Birgitta Westin
Det känns ju lite bakvänt att Sigge pekar och JAG säger orden, men det är lite så vi jobbar när vi läser tydligen. Okej – ibland säger jag orden och sen får han peka, men han snackar inte jättemycket än nej.

Eddie och napparna av Onekligen-Lisa Björbo och Jesus Verona
Nu behöver vi ju inte använda den här som den pedagogiska sluta med napp-bok den är eftersom Siggan vägrade napp när han föddes, så vi har den mest som en pekbok. Tror jag i alla fall, eftersom Sigge alltid tar fram upp samma uppslag och så säger jag lite olika grejer som han får leta efter bland alla Eddies leksaker.

Maxi-Max av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Jag är extremt skeptisk till den här Max-boken eftersom den både innehåller både Max kaka där Max drar hunden i örat när hunden tar hans kaka (vad hade han väntat sig?), Max balja där Max slänger ner hunden i badet fast den verkligen inte vill och Max bil där Max och Lisa slår varandra i ansiktet när de blir osams om en leksak. Sigge tycker att det är vansinnigt spännande, men jag tror nog att jag ska lägga bort den här boken tills han blir stor nog att åtminstone kunna prata lite om det här med om huruvida man får slåss eller inte.

1 2 3: cirkus på turné av Fia Eliasson
Den här önskade sig Sigge i juklapp efter att jag sett den på Fias insta (@fiaelia – FÖLJ!) och den är helt fantastisk! Siggan älskar ju både att räkna, och han älskar djur, så det är en perfekt kombo!

Ägget från Berghs upptäck och lär
Den här köpte mamma till Sigge på en loppis förra sommaren och Sigge har läst den säkert en miljard gånger. Eller ja, jag har räknat upp olika djur som lägger ägg och Sigge har sagt hur djuren låter. Tydligen extremt underhållande! Tur att det är plastiga sidor, annars hade den varit slutläst för länge sen!

---

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – jag är så O-TRO-LIGT glad över att Sigge älskar böcker och jag hoppashoppashoppas att han kommer fortsätta göra det under resten av sin uppväxt. Redan nu hämtar han ibland böcker och sätter sig och läser själv, både hemma och på förskolan, och jag kan sitta och peka på hur många myror, rockor och hönor som helst i all evighet så länge han fortsätter förstå hur underbart det är att bli helt uppslukad av en bok.

Om inte annat så är det ju bra att kunna massa ord, för vad sägs om detta: En 17-åring som läst/och eller lyssnat regelbundet till texter har ett ordförråd på 50 000-70 000 ord jämfört med 15 000-17 000 för en som inte har det. Ganska stor skillnad va? 

Att bli missförstådd på nätet

Jag och min kompis Linnéa har exakt likadan humor, vi är väldigt dryga och gillar att skämta om sånt som ligger väldigt långt ifrån våra egna åsikter. När vi träffas så ondgör vi oss ofta över människor som inte har samma sorts genus- och föräldratänk som vi, och när den ena sedan skriver något på tex insta eller Facebook så kommer den andra med en kommentar som skulle kunna komma från någon som vi stört oss på. Är ni med?

Det blev till exempel ganska upprörd stämning på min Insta när Sigge var nyfödd och jag tog en av mina första långpromenader och Linnéa skrev någonting i stil med VA? VEM PASSAR BEBISEN? Eller när jag la upp en bild på hela familjen på väg till förskolan och Linnéa skrev att hon inte kunde förstå varför man skaffade barn när man ändå bara skulle låta andra ta hand om dom på dagarna.

Så där håller vi på, och det är ju jättekul. Men rätt ofta glömmer vi bort att det ju finns fler som ser de där skämten och det blir ju ganska obekvämt ibland eftersom vi inte har så jättemånga gemensamma vänner. Det har hänt fler än en gång att hon fått frågor likt denna:

Bara en tidsfråga innan Trolljägarna kommer.

I går skrev hon nämligen följande på Facebook: "Har precis sprungit 21,5 kilometer. Barnen: Mamma vi vill åka till en lekplats, snäääääääääällaaaaaaaa...!?!? Precis vad jag känner mig sugen på. Not." varpå jag svarade att jag inte förstod varför man skaffade barn om man ändå bara ville fokusera på sina egna aktiviteter. Två timmar senare kontrade hon förvisso med ett "ska du säga som inte orkar föda ditt barn själv" men det var ju liksom lite sent. 

Två dryga löpare efter Malmömilen 2014.
Och det är ju på ett sätt väldigt roligt att vara någons "elaka kompis" på nätet, men samtidigt lite obehagligt eftersom ganska många verkar tycka att jag är en riktigt jobbig människa med jämna mellanrum. För jag är ju väldigt snäll och trevlig egentligen, det är bara min humor som är lite dryg. Men eftersom Linnéas humor är ÄNNU drygare än min så är jag inte helt säker på att hon faktiskt berättar det för folk.

måndag 23 mars 2015

I dag har jag klämt på mitt ofödda barns huvud. Det var precis lika läskigt som det låter.

Sista besöket på mvc i dag (!!!) och min barnmorska hade en student med sig. När hon skulle mäta SF-måttet och känna om bebisen fixerat sig så tog hon tag ganska långt ner på magen och så sa hon till studenten att "sätt in dina händer under mina, så känner du hur fint huvudet ligger här nere". Och studenten kände och sa "oj" och "ja, nu känner jag" och "wow, vad häftigt" och sen fick jag också känna.

Vad jag sa? Jag sa "blä".

Alltså, jag kan ICKE vänja mig vid att det är en människa i min kropp! Min hjärna kan inte ta in det. Trots att jag vet rent intellektuellt hur ett barn blir till och dessutom redan skapat ett som kommit ut med sitt lilla (nåja) huvud genom hela mitt bäcken, så känns det helt vansinnigt att det på allvar ligger en liten skalle nedborrad i mitt innanmäte. En liten skalle som mina händer idag har känt på. Förvisso med en hel del hud och fett och gojs emellan, men ändå – jag kände verkligen hennes huvud under mina fingrar.

Hon är där. Och snart kommer hon ut. Så himla galet.

söndag 22 mars 2015

En försmak på vad som komma skall?

TRIGGERVARNING – läs ej om du är trött småbarnsförälder!




Vi vaknade av förtvivlad gråt orsakad av en läckande blöja klockan 01:32 i natt. Och efter tvätt, blöj- och pyjamasbyte trodde vi att han skulle somna om mellan oss i vår säng med hjälp av flaska mjölk.

HAHAHA!

Efter att ha mysdruckit sin flaska i en timme (en timme där ingen av oss vuxna kunde somna om) satte han sig spikrak upp i sängen och ba HEJHEJ! "Mmmm... hej hej Sigge, nu ska vi sova, det är natt, okej?"

Men det var inte okej, så den där allra härligaste sovtiden mellan klockan 02:30 och 04:45 låg jag plötsligt i soffan i vardagsrummet och kollade på en dokumentär om en isbjörn som vandrade runt och letade späck på Antarktis medan Sigge sprang och hämtade bok efter bok efter bok som jag fick läsa, och sedan åt jag lite müsli och tänkte att nu måste han ju ändå vara trött och så gick jag och lade oss igen. Och då somnade han faktiskt.

Ganska prick klockan 07:00 kom ett nytt piggt HEJHEJ! men då var det pappans tur att ta honom och jag vinglade inte ner förrän vid 9:30-tiden när hela gänget kom hem efter en hundpromenad. Och sen satt vi helt hålögda och hällde i oss kaffe och pratade om vilka chanser vi egentligen har att Kejsarinnan ska bli ett lika bra sovbarn som Sigge eftersom vi uppenbarligen är så oerhört dåligt rustade för att klara av sömnlösa nätter.

Jag förstår ju att det här sticker i ögonen på föräldrar som har jobbiga nätter varje natt (om någon nu inte tog triggervarningen på allvar), men jag får smått panik vid tanken på att det kan bli så här varje natt efter att bebisen kommer. KANSKE I FLERA ÅR!?! Visst, nu sover ju Sigge hela nätterna – i natt var ju verkligen ett undantag – så det kommer ju bara bli jobbigt varannan natt eftersom vi kommer dela på det, men ändå. När jag satt där med mitt kaffe i morse fick jag en liten glimt av hur otroligt jobbigt det kanske blir framöver och hur värdelösa vi är på att klara av sömnbrist.

Oh lord. Jag hoppas verkligen att barnen har samma sovgener. Snälla säg att syskon oftast har det?

lördag 21 mars 2015

Alltså, FRÄSCHÖREN på mitt hövve nu!

Jag brukar tänka ganska mycket på hur konstigt det är att man mår mycket bättre om man har fixat sig lite. Jag som jobbat hemifrån ganska mycket tycker att allt blir lättare att komma igång med om jag har på mig riktiga kläder och håret inte står åt alla håll. Det behöver inte vara hela köret med smink och hela baletten, mest bara tillräckligt för att inte få panik om det oväntat ringer på dörren. Typ.

Är inte det konstigt egentligen? Att man ofta blir en annan person i psyket om man SER fräschare ut, trots att man ju ändå inte ser hur man själv ser ut? Och jag skriver "man" eftersom jag vet att jag inte är ensam.

Före och efter gårdagens frisörfix. Ni kanske anar att jag kände mig cirka en ziljard gånger piggare när jag klev ut från salongen, än när jag gick in?

Angelica på Skägg & Lockar är GENIET som fixade detta, om någon undrar. Obs att detta (tyvärr) är ett helt osponsrat inlägg. 

fredag 20 mars 2015

Alla är inte sugna på att rocka sina sockor

När man är gravid runt vecka 13 och över en viss ålder (ofta 35) så erbjuds man i de flesta landsting att göra ett KUB-test. KUB står för kombinerat ultraljud och blodprov och genom att gå igenom bebisen i magen (mäta en vätskespalt i nacken och titta efter näsben bland annat) och slå ihop siffrorna med resultatet från ett blodprov från mamman plus mammans ålder så räknas det fram en siffra på vilken sannolikhet det är att bebisen har en kromosomförändring.

Vi gjorde KUB både med Sigge och Kejsarinnan, och fick "bra" siffror båda gångerna, alltså låg risk för förändringar. När Sigge låg i magen fick vi låna hem en video från mvc med titeln "fosterdiagnostik" och den handlade om familjer som gjort KUB och fått dåliga siffror och gått vidare med fostervattenprov eller bara väntat och sett hur det blev när bebisen väl kom (för det är ju en sannolikhetssiffra, inget hundraprocentigt besked).

I alla fall: När man pratar om KUB så frågar många vad man ska göra om man får ett dåligt resultat, och "vad man ska göra" innebär i det här fallet att göra abort. För trots att antalet barn som föds med Downs syndrom borde öka pga att mammorna blir allt äldre, så gör de inte det – och det tror man alltså beror på den här relativt nya fosterdiagnostiken (källa här och här) och besluten som tas på grund av den, något som bland andra Svenska downföreningen ifrågasätter

Nu behövde vi ju aldrig ta ställning till "vad vi skulle göra" eftersom mina siffror var bra, men hade barnet haft DS så hade vi ju gärna velat veta det i tid för att kunna förbereda oss innan förlossningen (sedan finns det ju två andra kromosomförändringar som man också får siffror på, trisomi 13 och trisomi 18, men de leder ofta till väldigt svåra missbildningar och utvecklingsstörningar och ofta överlever inte barnet utanför magen om det ens klarar sig genom graviditeten, och då är ju beslutet något helt annat). 

Jag känner ingen som har Downs syndrom, men en av mina bästa vänner under högstadietiden hade en storasyster som hade DS, och förutom henne och några jag jobbat med under mina år som personlig assistent på gruppboenden så har jag aldrig ens pratat med någon med DS och jag tror att det är ganska normalt? Att man inte vet exakt vad det innebär alltså. Så är det inte sjukt då, att det är så himla vanligt att folk frågar och att man själv ens funderar? För det är liksom inte självklart att man ska behålla ett barn med DS, hade det varit självklart så hade inte "vad ska ni göra om ni får ett dåligt resultat?" varit standardfrågan när man pratar om KUB. 

Och självklart tror jag inte att alla som lägger upp omaka strumpor på sociala medier har aborterat ett barn med Downs syndrom, men just ovanstående är ju rätt intressant att tänka på idag och i morgon när alla rockar sina sockar till höger och vänster, att det tydligen inte alls är så himla självklart att alla är olika. 

torsdag 19 mars 2015

Redo för kaffe i solen. Om den kommer tillbaks vill säga.

Gissa vem som typ TVÄRNITADE utanför Erikshjälpen på vägen hem från förskolan idag? Jag brukar undvika att gå dit med Sigge eftersom han ska pilla och riva i allting nu för tiden, men nu stod det tre stolar och en skottkärra utanför entrén och bara skrek om att få följa med hem. Och vem är jag att överge skrikande trädgårdsattiraljer? Nej just det.

Tre stolar á 45 kronor stycket, en skottkärra med punka för 28 och en brandbil för 12 fick följa med hem. Totalsumma 175 kronor, rätt lagom om ni frågar mig. Att det ska bli typ tre grader och snöblandat trams i helgen blundar jag för - jag ska minnas min t-shirtbeklädda eftermiddagsstund i solen och njuta av tanken på många fler stunder i lä i våra nya stolar. Sa jag att dom kostade 45 kronor styck? Okej, bara kollade.

Från och med i morgon kommer jag alltid känna mig snyggare än vad jag gör i dag. Det ska bli gött.

Vet ni!?! I morgon kommer detta hända:

Samma utgångsläge + samma frisör = samma resultat = ÅSM!
Det vet jag eftersom jag ska köra hela vägen till Kristianstad och min gamla frisör eftersom jag inte tänker gambla med vare sig mina pengar eller mitt utseende så här i slutet av graviditeten. Och i dag slog det mig plötsligt att den här dagen är den sista NÅGONSIN som jag kommer känna mig så här så ful. För i morgon är frisyren förvandlad från risig tigerkaka till tjusigaste vitt, och inte ens tre veckor senare är gravidmagen borta och jag kommer slippa känna mig som en hasande lungpatient när jag rör mig.

Inte för att jag kommer hjula runt huset direkt efter kejsarsnittet, men jag kommer i alla fall få bort den här känslan av att bara bestå av en enda stor mage och två pyttesmå lungor. Och sen ska jag långsamt börja träna upp min trötta nedbrutna kropp, kanske få en fräken eller två på näsan när sommaren kommer och i höst kommer jag ha glömt bort vilken misär jag mötte i spegeln den här morgonen, torsdag den 19 mars. Min fulaste dag någonsin. Behöver jag säga att jag längtar ihjäl mig?

Nej, nu ska jag måla naglarna och googla "frisyr på utväxt" för att ha lite inspirationsbilder med mig till frisör-Angelica. Och packa det sista i BB-väskan, ifall Kejsarinnan bestämmer sig för att komma lite tidigt. Enligt 1177-appen är hon ju liksom färdig nu?

Obs: vill ändå hinna till frissan först tack. 

onsdag 18 mars 2015

Prisa gud osv!

Ni vet väl att ni kan kolla hur sommarens ekonomi kommer arta sig redan nu? I alla fall om ni har e-leg, var så god och klickeliklicka er in hos Skatteverket och glo!

Sommardrömmer lite så här vid morgonkaffet...


Tror ni ungarna misstycker om jag lånar tusen av deras barnbidrag? Näää, det är jag väl värd, efter att ha både byggt och fött dom? Ungarna alltså, inte barnbidragen.

tisdag 17 mars 2015

Vilken del av krönikan var det du inte förstod?


Är överlag väldigt trött på mästrande gubbar, men om man först läser min krönika, och sedan läser detta så blir det ändå ganska stor komik. Tänker speciellt på den delen där jag skrev att "Normalfungerande män lägger nämligen inte orimliga mängder tid på att oombedda engagera sig i andras privatliv och de tar inte allt de ser i nyhetsflödet som ett direkt angrepp mot sin person".

Men han kanske missade den biten. Eller så är han inte normalfungerande. Eller både och.

*går och kokar lite kaffe*

Nej, jag njuter inte av graviditeten – och det är faktiskt HELT okej att jag inte gör det. Jag blir en bra mamma ändå.

Vecka 35+5.
Slängde upp den här bilden på Insta i går ihop med bildtexten "vilket nederlag det är att behöva gå och lägga sig för att man känner att man endast får plats i sin egen kropp om kroppen ligger ner". Som vanligt när jag skriver något om hur tråkigt det är att vara preggers så är det några som uppmanar mig att njuta (ta det inte personligt Linda, du är verkligen inte ensam!) och som vanligt blir jag lite smått galen varje gång.

För jag hatar att vara gravid.

Eller ja, hatar och hatar, men det finns absolut ingenting som jag gillar med det, förutom det faktum att det kommer ett barn när graviditeten är slut. Och det är ju därför jag är gravid, för att det är ett nödvändigt ont för att få ett barn om man vill ha det på biologisk väg. Det finns väldigt få genvägar.

Men – att vara gravid innebär att min kropp blir någon annans, och redan vid tanken på detta känner jag ett stort obehag. Kanske för att jag är rätt privat av mig annars också rent fysiskt – jag gillar inte att visa mig naken, jag har alltid handduken runt mig när jag går till och från duschen/sitter i bastun och jag tycker inte om när folk tar på mig. Till exempel. Jag har helt enkelt ett stort behov av att få vara ensam om min kropp, men med med en bebis i magen så är det alltid någon annan som bestämmer över kroppen.

Jag får inte äta eller dricka vad jag vill och jag får inte röra mig som jag vill. Eller ja, får och får, men jag kan inte. Kroppen säger ifrån hela tiden, är det inte illamående och extremtröttma i början så är det sammandragningar och ilande fogar på slutet. Och däremellan är allt bara en enda lång radda av olika grader av jobbighet som man inte kan göra något åt överhuvudtaget. Plus det faktum att folk ska kommentera mitt utseende hela tiden – storleken på magen, storleken på resten av kroppen, håret, huden, om händerna har svullnat och så vidare i all oändlighet. Obs, inte bara negativt, men "vilken stor och fin mage", "du verkar inte ha samlat på dig någon vätska" eller "vad pigg du ser ut för att vara gravid" är också saker som hela tiden degraderar hela min person till ett preggo-fack där allt jag är är att vara gravid.

Hänger ni med?

Ett "hur mår du?" handlar inte längre om att någon verkligen undrar hur det är med mig, det handlar om hur jag mår i relation till att det ligger en bebis i min mage.

Jag älskar det faktum att jag ens kan bli med barn och jag tycker ju att kroppen är helt magisk som vet hur den ska göra för att bygga en helt ny människa inuti mig. Jag älskar tanken på att jag och Tobbe snart har två små minimänniskor här som är hälften han och hälften jag, det är verkligen sjukt häftigt!

Men – jag hatar att vara gravid. Och jag kan förstå att det gör folk stressade och obekväma men det måste få vara okej att prata om det. Att vara kvinna innebär tillräckligt mycket skuldbeläggande från alla håll utan att man ska behöva känna att man på något sätt är dålig på att vara gravid om man inte njuter av att få sin kropp kidnappad och kommenterad i nästan tio månader.

Oj, det blev en halv roman det här, men kort sagt: det är helt okej att inte känna sig som en öm ängel i motljus under de 280 dagar kroppen bygger ett barn. Jag blev en bra mamma utan att njuta av min graviditet sist, så det kommer nog lösa sig den här gången också.

måndag 16 mars 2015

Det här med bebis-namn! Obs: panik!

Jag älskar ju Kitty Störby Jutbring pga verkar vara helt ÅSM person och det har varit mycket trevligt att ligga sju veckor efter henne genom preggoteten eftersom hon – precis som jag – inte heller tycker att det är särskilt festligt att vara gravid alla gånger. Folk får så klart tycka exakt vad de vill om att vara preggers, men det hjälper ju psyket att inse att man inte är en ensam liten misfit bland alla bloggmagbilder i motjus och "jag har aldrig känt mig så vacker och levande i hela mitt liv"-inlägg. Make that ful och död och vi är lite närmare hur jag känner mig.

I alla fall, familjen Störby Jutbring har haft svårt att hitta (eller kanske mer komma överens om) ett namn till bebisen och han har fått fortsätta heta Kringlan sedan han föddes för typ en månad sedan – och oj vad jag relaterar eftersom det påminner extremt mycket om läget här hemma, med skillnaden att vi inte ens har några namn att komma överens om.

Sigge hette ju Baby Kenneth i magen innan vi ens visste att han var en pojke och vi var helt hundra procent säkra på att han skulle heta Fred när han kom ut. Det var liksom bara bestämt, och vi skrattade rått åt alla som sa att man inte kunde bestämma det i förväg, utan att det kunde bli heeeelt feeel när bebisen väl var på utsidan. Trams, tänkte vi, men så kom Baby Kenneth till världen och vi ba: "Hhhmm. Det här ÄR ju verkligen ingen Fred?".

Och sen fick han heta Kenneth i fyra dagar medan vi studerade honom ingående och funderade på vem han egentligen var, och så en dag ploppade namnet Sigge plötsligt upp i mitt huvud och vi kände att ja, det är ju DET han ska heta! Och eftersom vi hade tänkt ha med ett Bon, efter Bon Scott, som mellannamn i det första namnet så fick han heta Sigge Scott. Helt logiskt. Och perfekt.

Sigge Scott - tre veckor ung och väldans färgmatchad!
Under den här graviditeten hette bebisen i magen kort och gott "magen" eller "bebisen" ända fram till vecka 28 när vi fick beviljat kejsarsnittet och hon blev Kejsarinnan. Och längre än så har vi inte kommit, mycket så klart eftersom Sigge ju fick ett namn som vi aldrig ens tänkt på innan han föddes – men självklart har vi inte bara struntat i att prata om vad hon ska heta, problemet är bara att vi inte har ETT ENDA NAMN som båda gillar till hundra procent. Eller ens som någon av oss gillar till hundra procent och kan lobba lite extra för.

Såååå, känner ni att ni har ett toppennamn på lager så dela gärna med er! Vi gillar sånt som låter lite som smeknamn, vi är inte jätteförtjusta i de lite äldre namnen som många andra verkar peppade på nu och det får inte vara så vanligt men ska vara lätt att stava (lex Mirijam Geyerhofer) och gärna passa ihop med Sigge.

Och Kringlan Störby Jutbring då? Jo då, han har fått ett namn nu. Lyllos dom! Obs: närma er kommentarsfältet på egen risk om ni inte vill starta veckan med att er hjärna imploderar efter X antal "inte för att vara sån, men..."-kommentarer.

söndag 15 mars 2015

Helgen i fyra små rutor

1. Har varit på finfin reunion med mammagänget från Kwansta, tog en (1) bild på hela dagen, SÅ trevligt var det.

2. Köpte en tangleteezer efter mängder av tips på Insta och VI ÄLSKAR DEN! Hur kan den vara så bra? Vad är hemligheten? Det är ett mirakel, I tell you! Sigge har alltid fått dreads på övre delen av bakhuvudet så fort han sovit och det har blivit mer och mer bråkigt vid borstningen men nu är den tiden slut, HURRA! Ville verkligen inte klippa honom!

3. Köpte även ett silikonunderlägg för att skydda matbordet lite. Missade dock att ha i åtanke att Sigge kunde tycka att det var skoj att lyfta upp hela molnet så all mat och dryck hamnade på bordet. Snopet. Men snyggt är det.

4. Så här trötta är hundarna. Det är ING-EN-TING emot hur trött jag är. I natt sov jag åtta timmar, idag på dagen tänkte jag "vila lite" medan Sigge sov middag och däckade själv i 2.5 timme. Var lite piggare den första timmen efter att jag vaknat men sedan började jag snegla på klockan för att se om det inte var läggdags snart. Bebisen lägger tydligen på sig uppemot 300 gram per vecka nu och energin för att fixa det kommer ju ingen annanstans ifrån än mig. Pust och frust.
Drygt tre veckor kvar, kämpa Majsan.

fredag 13 mars 2015

torsdag 12 mars 2015

Jag är bäst, ingen protest!

Så vad sägs om denna då: BLEV FÄRDIG MED DET SISTA I SKOLAN I DAG!

Har nu extremt lite i kalendern den sista månaden innan den är bebisdags (om hon inte vill komma tidigare) och kan för första gången på väldigt länge känna att jag kan vila så mycket som jag faktiskt borde. Det var som att hela kroppen stängde ner så fort jag gjort det sista, och jag gick från speedad och pigg till frusen och paniktrött på tio minuter.

Om jag inte hade riskerat att föda på kuppen så hade jag dansat en liten färdig med skolan-dans, men jag måste nog tillbringa de sista minuterna innan jag hämtar Sigge med att sova på soffan tror jag.

Puh. Fyra veckor kvar. Kämpa Majsan.


onsdag 11 mars 2015

Solbrillor på förskoleLÄMNINGEN, nu är det ju vår på riktigt!

Sol! Till och med håret blir piggt! Pjong!
Var så god: en lista på bra saker att hålla i huvudet när man vaknar och både ser ut och känner sig som Barbapappa och inte kan andas eller röra sig normalt: 
  • Den bästa delen av året = vår, försommar, sommar och sensommar startar nu. 
  • Går in i vecka 36 i dag = om fyra veckor är magen borta och lungorna får plats i kroppen igen.
  • Nästa fredag ska jag till frisören = kommer snart inte se ut som en galen professor med sydskånes värsta utväxt längre.
  • I morgon gör jag min sista muntliga examination = allt i skolan blir klart och jag kan attackvila i några välförtjänta veckor innan bebisen kommer!
  • Allt är klart med fastställande av föräldrapeng etc så jag kan bara luta mig tillbaks och casha in istället för att hålla på och skicka papper och ringa och härja med Försäkringskassan något mer.
  • I kväll ska jag hänga med Lotta och äta mat från Green Mango, woop woop! 

måndag 9 mars 2015

Tuffast av alla, på riktigt.

"Min man har så mycket på jobbet", "Min man har svårt att ta ledigt", "Min man har eget företag så han kan inte vara hemma" osv i all oändlighet. GAH, jag är så trött på diskussionerna kring att män av olika anledningar inte "kan" ta ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor. Därför är det ju oerhört uppfriskande att läsa om Tuffast av alla-Josefine​s och Mikebikes lösning!

Okej, intet nytt under solen för oss som läst deras bloggar i många år, men för er andra kommer det eventuellt lite ny input här: klickeliklick! 

Obs: rubriken säger absolut ingenting om vad det handlar om. 

The sunny spot IS big enough for the both of us!


söndag 8 mars 2015

Lästips á la internationella kvinnodagen

Eftersom jag är medvetslös av trötthet lämnar jag över ordet till några medsystrar, var så goda för vettiga lästips så här på dagen D:



Lady Dahmers metrokrönika 

...


...

Det här bloginlägget hos Jenniealiskt.se

...

En länklista med tips från Julia Skott 

...

Om att vara ung och dum av Peppe Öhman

...

Det här inlägget från Mina träningstights


Nu är klockan snart 21 och det betyder att det kliar i kroppen på mig av trötthet så jag och den lilla lilla kvinnan i min mage ska göra sorti. God natt!


En solig söndag i Malmö med omnejd



Började dagen med att packa ihop oss och åka till Malmö för att gå Barnvagnsmarschen ihop med Carin (och väldigt många till). Tobbe kunde inte hänga på eftersom han skulle köra till jobbet vid lunchtid, så jag och Sigge fick demonstrera utan pappan.

Kom till Möllevångstorget i god tid och fick ett tjusigt regnskydd, och strax efter klockan 10 tågade vi allihop ner som en gulfläckig orm mot Gustaf Adolfs torg. Och på tal om regnskydden, det ligger redan ute flera stycken på Tradera, en säljare har lagt ut två stycken - är inte det lite fräckt? Okej om man tar ett skydd, är med i tåget och sen säljer det, men att ta fler än ett? De är inte ens uppackade. Och en tjej jag följer på Instagram skrev att hon mött folk på väg till marschen som var på väg därifrån, dom hade bara hämtat ett skydd och sen gått hem.
Folk alltså...




Hade velat gå i 8-marståget också, men hade inte tid, så efter att ha RFSU-marscherat och fikat körde vi hem och hängde med hundarna ute i solen innan vi körde vidare till ett sockertoppat 4-årskalas. Phhhhffff. Märkligt att det kan vara så jobbigt att bara sitta på en stol, äta tårta och kolla på barn som springer omkring. Men trötta blev vi, både jag och Siggan. Nu var ju han ett av barnen som sprang i och för sig, men ändå.

Nu är barnet i säng och jag har dumpat min extremtrötta lekamen bredvid snarkhundarna i soffan, och är osäker på om jag någonsin kommer orka resa mig härifrån.

Trots detta får den första äkta vårdagen fem tummar upp! Men det var ju sista gången under graviditeten som jag har fler än en grej inbokad samma dag, det är ett som är säkert.

lördag 7 mars 2015

Dagens ungdom alltså, orkar ju inte ens hålla sig vakna genom halva Andra chansen en lördagkväll...

Lästips!

DET HÄR är det finaste jag läst på så himla himla länge. Åh.

fredag 6 mars 2015

Jag som 15-åring!


Untitled from Mirijam Geyerhofer on Vimeo.


Anna skriver om sitt femtonåriga jag och jag känner igen mig i massa saker, speciellt det där om att ägna alldeles för mycket tid åt att tänka på killar. Herregud. Har ni missat när jag högläser ur min dagbok på Skambyrån i Malmö så kan ni kolla filmen här och blir ni sugna på att bevittna dagboksångest live så kan ni följa Skambyrån på Facebook, nästa happening är i början av april!

Ska leta rätt på resten av dagböckerna och vara med igen, var så himla nervös där och det hörs på rösten också, blir nog mycket roligare nu när jag är helt chill inför att snacka inför publik!