tisdag 30 september 2014

Mitt inlägg i Aladdin-debatten:

Det gapas mycket om smakerna som plockas bort, men var är jublet över vad som får rulla in och bekvämt hitta sin lilla plats i asken istället? Hallå - vi snackar liksom H A L L O N L A K R I T S, det vill säga Världens Bästa Smakkombo Någonsin™ och så har folk mage att beklaga sig över vad som försvinner?

Julen är ju ändå överfylld av nötter och sprit, jag hejar på förnyelse på gottebordet!

Hipp hurra!

Gjorde kub-testet i dag och fick top notch-siffror på allt, så sjukt lättad! Det låg ju lite i bakhuvudet att något gått fel eftersom fem veckors superjobbig bakfyllekänsla övergick i typ ingenting på bara någon dag, men lillasyskonet växer och mår finfint, så nu ska jag sluta oroa mig och istället vara nöjd över att jag inte mår illa utan bara är lite trött.

Och - full rulle var det där inne, det tog jättelång tid innan hen lyckades ligga stilla så att BM kunde mäta allt ordentligt. "Du gör det inte lätt för oss ditt lilla spöke, men du är väldigt fin", sa hon. Det skuttades och fäktades så det stod härliga till och om det kändes knäppt att få barn första gången så känns det ännu sjukare nu, när man liksom fattar att det kommer bli en liten person på riktigt.

Och jo, jag visste såklart det sist också, men ändå. Det är verkligen otroligt abstrakt att det ligger en minimänniska och sprattlar i min mage.

Abstrakt och ballt.

måndag 29 september 2014

Begåvningsreserven har tydligen fest på Facebook idag...

Alla dessa oceaner av tid! Eller?

Okej, nyss hemkommen och frukostäten efter den första "skarpa" lämningen på förskolan. Lämningen i fredags räknas inte eftersom jag körde hem till min föräldralediga kompis och hängde med henne och hennes bäbis och distraherades med kaffe och köbekaga i flera timmar.

Men i dag – köra till förskolan, lämna Sigge (följde med honom in och satte honom vid frukostbordet, hängde där i fem minuter tills han glatt började sleva i sig sin gröt – och sedan pussades vi och vinkade hej då och så körde jag hem och ingen grät.

Och nu är jag hemma. Och borde plugga. Men istället har jag plockat undan i badrummet och slösurfat och nästan tryckt på skicka order-knappen efter att ha fyllt en virtuell kundvagn på Bokus. Bara nästan dock, för jag blev lite snål och började fundera på om tomten kanske ska få leverera några böcker istället, det är ju bara tre månader kvar till jul nu.

Okej, nu fick jag julångest, får sätta igång med plugget istället, hej hej!

söndag 28 september 2014

Det är försommar igen?!

Nej men så trevligt, rapsen kom visst in på andra blomningen plötsligt, tänkt att det knappt hann bli höst innan det blev vår igen?

Nu ska jag sova, jag har varit igång sedan klockan 04:41 när Sigge glatt bestämde sig för att det var morgon. Tur i oturen då att jag somnade när jag nattade honom strax före klockan 20 i går, något som i och för sig kändes som en klen tröst i morse när han började härja. Dessutom somnade jag förmodligen tidigt för att jag behöver mer sömn än vanligt, så i slutändan ligger jag nog minus på sömnkontot ändå. Källa: min kropp som i detta nu inte ens orkar kräla ner ur soffan för att gå och lägga sig.

fredag 26 september 2014

Oviktigt meddelande!

Dom här gillar jag bäst i Idol 2014:
  1. Mollie
  2. Hon som är 19 och jobbar i London
  3. Rolf
Slut på oviktigt meddelande.

I dag ba: *köpte en yxa"

Svängde in på Granngården innan jag hämtade Sigge på förskolan (!), slängde upp en fet yxa på disken och hojtade glatt att fredagsmyset var räddat. Kassörskan önskade mig nervöst en trevlig helg och fingrade på larmknappen (okej, det sistnämnda hände eventuellt endast i min fantasi).

Nu har jag huggit ner de kvarlämnade stora vedklabbarna till lite mer lättantändliga stickor och gjort eld i kaminen, gött!

Dessutom hade Sigge haft det toppen på sin första ensamdag på förskolan, jag har fikat med en kompis, sålt in ett roligt skrivjobb, fått godkänt på den muntliga examinationen på min senaste distanskurs, målat naglarna turkosa och gått in i vecka tolv, BRA FREDAG!

Nu blir det ostbågsbonanza i soffan resten av kvällen, hejhej!

torsdag 25 september 2014

*rensar i listan*

Gråter fortfarande över mitt fruktansvärda skämt till halmhår och mår dåligt när jag ser folk med långt böljande fluffigt svall. Ska nu avskärma mig från verkligheten tills min hårkvalitet normaliseras och kommer alltså med omedelbar verkan sluta att kolla följande bloggar/instagramkonton:

Saras

KattaKvacks

Lady Dahmers

Linnéas

Andra Linnéas

och – självklart – Karins

Ledsen hörrni, det är inte ert fel att ni har så avundsvärt hår, återkom om ni skulle råka raka av det så kan jag börja följa/läsa igen.

/halmhjälm_&_hormoner_79

Säg hej till vår nya familjemedlem!


Nästa månad kommer den här killen hit från Irland och ska bo här för alltid! Gissa hur mycket vi längtar?!

Hade finbesök från storstaden i går





I går kom ena halvan av Vilken cirkus-bloggen hit, nämligen Nova med familj. Vi letade kronhjortar, inspekterade majsfältet och bjöd på marängswiss. Typiskt bra häng alltså!

Sist Sigge och Alexis sågs så såg dom ut så här, GÖLLEGÖLL! Lill-Siggan med tuppkammen, känns som att det var femton ljusår sedan, minst. Tiden ba: swoooosch! 

onsdag 24 september 2014

Wiiiiii!

Den här veckan alltså – så många roliga besked på en och samma gång, är helt bubblig i bröstet! Och så skickade jag akut-sms till Kakan och ba: JAG ÄR FUL, KAN DU SKICKA NÅT KLET SOM GÖR MIG FIN IGEN? och hon ba: Ay ay captain, I'm on it!

Dagens preggotips alltså: Skaffa kompis med beautyblogg (det vill säga någon som har mer skönhetsprodukter i skåpen än hon någonsin kommer hinna använda själv). Snart kommer det där glowet minsann komma, att det sedan är på konstgjord väg skiter jag i.

tisdag 23 september 2014

#tröstshoppar #safetyfirst

Och jag är inte bara låtsasbakis...

... jag är så jähävla ful nu. Gravidapparna har börjat prata om det där himla glowet och om jag lite smått undrade vad fasen dom menade med det sist så ställer jag mig verkligen helt oförstående till denna uppenbart falska information nu. Om det inte är detta dom menar med glow alltså:

Min kropp
Jag börjar redan få mage. Det är väl i och för sig bara livmodern som trycker det redan befintliga fettet längre ut, men det hjälps inte, alla mina leggings är för tighta och skär in mitt över magen. Och ni vet sådana där dagar som man har ibland när absolut ing-en-ting passar och man känner sig vansinnigt obekväm i exakt allt? Välkommen till varje morgon i mitt liv den senaste månaden. Slutsats: jag måste alltså köpa preggostrumpbyxor redan nu, i vecka elva. Tack universum.

Min hy 
Jag är så torr. Jag tänkte skriva torr som fnöske men nej. Fnöske är som nyvispad grädde i jämförelse. Fnöske är som nyvispad grädde med ringlat smält smör över i jämförelse. Fnöske är som nyvispad grädde med ringlat smält smör och tussar av nyfönade kattungar i jämförelse. Och så har jag fått finnar också. På kinderna, av alla ställen. Och ovanför ögonbrynen, så det ser ut som att jag har försökt göra något fräsigt gängmärke ovanför vänsterögat.

Mitt hår
Fast nä, jag har inte ens hår. Jag har halm. Strävt och torrt och lö-hö-höjligt rakt. Och så luggen då, som jag tyvärr tvingades klippa. Det ser snyggt ut på den här instagram-bilden men det är filtret som gör det, jag lovar. Jag har inte längre en frisyr, jag har en hjälm av halm på huvudet.

Man ska inte ropa hej osv

Jag har ju mått lite... sisådär, kanske vi kan kalla det, i typ sex veckor. Men de senaste tre, fyra dagarna har det vänt lite. Baksmällekänslan har inte varit lika påtaglig, huvudvärken inte lika intensiv, illamåendet lite mer dämpat. Till och från så har jag faktiskt känt mig pigg (!).

ÄNTLIGEN MÅR JAG BÄTTRE! gapade jag till höger och vänster under helgens alla besök och utflykter. Men så kom gårdagen. Uuuuh.

Det kändes som att jag nyss var hemkommen efter en lagom avancerad spritfestival. Så otroligt bakis. fast utan att vara bakis då, vilket känns som ett ännu värre straff på sätt och vis. Buuhuuu, jag har ju inte ens druckit, låg jag och ynkade mig i soffan i går innan jag gick och lade mig med Sigge klockan 20. Stackars mig.

I dag är det bättre igen, vilket är tur eftersom vi är inne på dag två av det största som hänt i Sigges liv sedan han föddes, nämligen INSKOLNING PÅ FÖRSKOLAN! Han är så satans söt när han står med sin lilla putmage och tittar storögt på de andra barnen och sen bara sätter av in i rummet och börjar rota i lådan med bilar. Ambulansen är bäst, så den går han runt med i ett fast grepp när han inspekterar lokalerna.



När vi kommer hem efter två timmar där är han så trött att han inte ens vaknar när jag bär in honom från bilen, han bara hänger som en mycket liten säck potatis över min axel och snarkar. Gölle. Det kommer bli skitbra det här.

Fast det började lite sådär, med detta:


fredag 19 september 2014

Det är inte det att jag inte gillar att han är en sån som älskar böcker

Det är bara det att han har tusen böcker men BARA vill att jag ska läsa den här. Hela tiden. Om och om igen.

Om
och
om
igen.

Så trött på den kladdiga masken nu.

torsdag 18 september 2014

Nix, inget PreggoPreggo-bloggande

Har fått frågan om PreggoPreggo-bloggen kommer återuppstå nu, men där måste jag tyvärr göra er besvikna! PP-bloggen är ju Baby Kenneths och Bebishens privata VIP-blogg, det går ju inte att klampa in där hur som helst och börjar om från scratch igen.

Nej, det här lilla fostret utan namn får man följa här om man är nyfiken, men det blir ju ball också så klart. En jävla massa gnäll och exakt noll magar i softat motljus – precis som sist med andra ord!

onsdag 17 september 2014

Dagens i-landsproblem

VARFÖR skulle jag välja att inte äta godis i år? Är sjukt sugen på skumgodis. Och gelégodis. Och såna där hårda med surt rosa utanpå. Och lakritskritor, dumlekola och colaflaskor. Och dom där små plupparna i gröntgultrött som alltid ligger kvar längst ner i påsen när det andra är slut. OCH JULESKUM! Hur ska jag klara mig utan juleskum hela långa december?

Kanske ska förkorta mitt godisfria år till den sista november för att få behålla mitt psyke intakt?

tisdag 16 september 2014

Sigges 1-årskalas!








Ååååhhhh, har fått hem helt fantastiskt fina bilder från Pauline Gröning som fotade Sigges 1-årskalas! Och jo, vi hade fler gäster, men vet inte hur sugna dom är på att vara med på bloggen så ni får nöja er med dessa! Riddarluvan som Siggan har på sista bilden är fantastisk, längtar tills det blir kallt så han kan börja använda den!

Nu ska jag läsa kommentarerna till Uppochhoppa-Sofys inlägg om fotoböcker, för det känns som att det är dags att få ut icke-bäbisens första år på print! När Sigge föddes hade jag storartade planer på att samla ihop de 10-15 bästa bilderna från varje månad för att bara BAAAM! beställa en fotobok snabbt och lätt till hans födelsedag. HAHAHAHA. Nu sitter jag här med en ziljard osorterade bilder och undrar var tiden tog vägen. Gissar att fler kan relatera. Håll tummarna för att jag lyckas få ihop en bok innan lillasyskonet kommer i vår!

måndag 15 september 2014

Preggo för andra gången, om kroppen

Det kom en läsarfråga förra veckan som jag tänkte svara på:

Hej och stort grattis till graviditeten!
Såg att du kommer skriva mer längre fram när orken är bättre, om du vill får du gärna dela med dig av hur det känns att vara gravid så pass snart igen. Vi fick vårt första barn november 2013 och jag känner mig fortfarande långt ifrån "som vanligt" i kroppen. Vi funderar också på syskon snart men först vill jag känna mig starkare i kroppen! Lycka till!
Karin


Hej Karin!

Tack! Och ja du... Det var inget jättelätt beslut att försöka skaffa ett syskon till Sigge. Med ett missfall och den förra ångestgraviditeten i färskt minne så blir ju det här barnaskaffandet lite av en smärre pärs. Vi tyckte inte heller att vi fått tillräckligt bra uppföljning efter förra graviditeten (sjukskriven och ordinerad vila från vecka 29+3 på grund av förkortad cervix och funneling) och bokade ett möte med en BM på vårt nya mvc för att se hur man går vidare med en ny graviditet efter en riskgraviditet. Hon var jättebra och lugnande och sa att de remitterar specialistmödravården direkt när man blir inskriven och försöker förekomma en eventuell tidig födsel redan från början. Så då tänkte vi att vi kunde köra på och se vad som hände och så slutade jag äta mina p-piller.

Och kroppen då. Jag var ju i jättebra form före Sigge-graviditeten men eftersom jag inte fick röra mig de sista tre månaderna så var jag hemskt paj i rygg- och magmusklerna när han väl föddes i 42+0. Ja, och alla andra muskler hade ju också hamnat i någon grad av förtvining. Men jag började träna så smått ganska snart efter förlossningen och så sent som i juni i år så sprang jag ju milen på min näst snabbaste tid någonsin, så jag tycker nog att min kropp – bortsett från typ fem envisa gravidkilon – har återhämtat sig mycket bättre än väntat det här året, men så hade jag ju också en ganska lätt förlossning vilket så klart har hjälpt till.

Nu (i vecka tio) känner jag mig mest som ett jäkla vrak, jag är sjukt trött och mår illa och blir yr ganska ofta, så träning är ganska långt ner på priolistan. Jag är ju hemma med Sigge nu och all energi går åt till att orka med i hans tempo och när han sover så sover jag också (eller bloggar, som nu). Men jag ska ta tag i det där redan i dag och åtminstone börja med core-träning och långpromenader så att jag är lite förberedd om/när jag blir sjukskriven den här gången, för jag vill inte känna mig så otroligt klen som jag gjorde efter förlossningen sist när jag bar runt på en trekilos plutt-Sigge och ba ÅÅHH VAD TUNG HAN ÄR, AJ VAD ONT I RYGGEN JAG HAR. Hehe. Det kommer bara vara drygt 19 månader mellan dom, och det fattar man ju att det inte kommer bli någon så kallad walk in the park.

Alla graviditeter är ju olika, och alla har ju olika förutsättning att komma tillbaks till det som så ofta brukar kallas "den gamla kroppen" men frågan är om man ens gör det någon gång. Det har liksom bildats, vuxit och passerat en freakin' unge genom mittendelen på en, hur ska det gå att komma undan det liksom?

Jag kände mig verkligen inte som vanligt, men jag kände mig helt okej och det räckte för oss. Det är väl som vanligt bara man själv som kan veta om/när det är dags. Lycka till!

Känslorna under gårdagens valvaka







Gick och lade mig klockan 23, orkade inte fortsätta kolla. I dag känner jag mig 50/50 pepp på regeringsskifte och arg och ledsen för att SD fick ta så mycket plats. Har tyvärr också råkat läsa i några kommentarsfält som jag gärna hoppat över, för det lilla hoppet om att alla SD-anhängare bara är oroliga och missförstådda dör ju direkt när man läser vilken fullkomligt vidrig människosyn vissa personer har.

Och – nej, alla som röstar på SD är kanske inte rasister, men alla som röstar på SD röstar på ett rasistiskt parti, och det är det ingen idé att komma och försök snacka bort.

söndag 14 september 2014

lördag 13 september 2014

Ska bara tjata lite till om valet fast debatten står mig upp i halsen redan

Vad är det med många allians-anhängare som gör att de tycker att det är så otroligt viktigt att subventionera det som i många andras ögon ses om lyxkonsumtion? Det är ett satans tjat om höjd krogmoms och slopad RUT nu, som att det vore en mänsklig rättighet att ha råd att gå på restaurang och ha någon som städar ens lägenhet?

Det måste ju finnas andra områden i samhället där en sådan reform gör bättre nytta? I vården och skolan till exempel, är det inte bättre att det blir billigare för landsting och kommuner att anställa vårdpersonal och lärare istället för att folk ska äta billigt på krogen? Så kanske folk slipper dö på grund av stängda vårdplatser och alla barn ges en större chans att gå ut skolan med okej betyg?

Men nä, nu ba: Åhhh buuuhuuu, jag kommer få säga upp personal om det blir dyrare! Newsflash – om ingen vill betala vad din vara/tjänst kostar så kanske din affärsidé inte var så himla strålande från första början.

Sökes: snygga förvaringskorgar!

Håller med med ett hallprojekt, tanken är att vi ska stuva in allt under trappan och sedan hänga snyggt tyg som täcker allting. Har kommit halvvägs som synes.

Men - exakt allt kan ju inte vara där bakom så nu undrar jag om någon har tips på snygga korgar/lådor/påsar att förvara grejer i? Eller om någon har gjort någon snygg DIY-lösning och vill dela med sig? Gärna med lock på grund eftersom vi bor med mycket klåfingrig 1-åring.

Tack tack!

fredag 12 september 2014

Fredagskrönika!


I dag handlar det om människan bakom siffrorna. In och läs, dela, rekommendera, det gamla vanliga ni vet!

torsdag 11 september 2014

#val2014

Är så innihelvetes trött på sandlådenivån i alla debatter nu, vill bara att valet ska vara över så att mina nätflöden slutar svämma över av alla dessa men ni då, ni tycker ju bara blaha blaha och så vidare. Är det något parti som pratar om vad de själva vill göra och inte bara vad andra gör fel?

Just nu på tv: debatt om krogmomsen och en ledsen köksmästare säger att de får höja priserna och kanske säga upp folk om krogmomsen höjs och jag känner mest att det är samma sak som med RUT-reformen, FOLK FÅR VÄL FÖR FAN BETALA VAD DET KOSTAR?

Tack tack tack!

Så himla fint med så överväldigande många grattis här och på Insta, tusen tack! Vi är superglada och peppade och så fort min energinivå för dagen överstiger nivån "ligga blick still i soffan för att inte kräkas eller bli yr" så ska jag blogga lite mer än bara en ulttraljudsbild.

Fridens bananer på er så länge!

tisdag 9 september 2014

Lived po lanned

Spana mot regntung horisont, plaska i vattenpölar och äta björnbär direkt från buskarna. Det är inte samma sak att hämta posten när man bor här som när man bor i lägenhet direkt.

The never ending hår-historia...

Vill man sabba sitt hår riktigt ordentligt så är det en graviditet och efterföljande bebisår man ska gå igenom. Mitt hår är så risigt att det liknar ingenting, igår tog jag helt sonika fram saxen och klippte lugg eftersom fjunet närmast pannan muterat till något helt oidentifierbart vid det här laget. Är det babyhår? Halm? Antenner? Ingen vet. Men nu syns det i alla fall inte.

Mirijam-håret 1-0. Booyaah!

söndag 7 september 2014

#mickeochjessicaslårtill

Är fortfarande glad i magen av gårdagens helt A-MA-ZING bröllop, allt var verkligen perfekt - från vädret till vigseln och maten och festen.

Och mitt och Tobbes toastmaster-uppdrag gick så himla bra och vi fick massa beröm efteråt, är så glad att vi lyckades göra nåt bra av detta ärofyllda (och asstressande) uppdrag!

fredag 5 september 2014

*ser ljuset i slutet av stresstunneln*

Det är så mycket som jag inte orkar skriva om eftersom jag är så jäkla trött. Och omotiverad. Och stressad. Men jag kan berätta att konferencierjobbet på ABK:s Kulturdag gick jättebra, och att Lotta passade Sigge från 9-22 den dagen eftersom Tobbe var på svensexa och han var inte ledsen en enda gång. Sigge alltså. Eller ja, inte Tobbe heller för den delen, men fatta att Sigge är världens bästa barn som älskar folk? Och att Lotta är världens bästa pedagog!

Och så har jag börjat plugga, lite olika kommunikationskurser på distans, men det får bli ett helt eget inlägg framöver känner jag. Och så har Tobbes skola börjat igen och det är några sega pendlingsveckor så här i början innan praktiken startar och det tar 1 timme och 50 minuter enkel resa. Långa dagar för mamman och den vilda bebin alltså och lite tradig omställning efter vår lyxiga familjesommar.

Sigge läser snabbast av alla barn jag känner!
Och så ska Sigge börja på förskola om några veckor vilket är lika delar skönt och läskigt. Skönt för att jag tror att han behöver rastas i ett helt annat tempo än vad jag hinner/orkar med och läskigt för att... ja, för att han i mina ögon är en liten nyföding fortfarande. Och just det – vi har haft 1-årskalas också, men även det får bli ett eget inlägg när jag fått bilderna, för JOHODÅ att jag faktiskt anlitade min fotografkompis som barnkalaspaparazzi! Själv hade jag fullt upp med att göra den här regnbågstårtan, så det fanns minsann ingen tid för förevigande av tillställningen.

I morgon är det bröllop och vi ska toastmastra och Lotta ska passa Sigge igen och vi ska bara fokusera på att få umgås med andra vuxna, ha svinroligt och vara så jäkla snygga att det liknar ingenting. Yey!

Sedan ska jag sova i en vecka, minst. 

torsdag 4 september 2014

Dålig start på dagen

Mår illa när jag ser och lyssnar på Jimmie Åkesson i Gomorron Sverige och han vill få det att låta som att SD är det schyssta partiet i flyktingfrågan. "Ska vi hjälpa 1.6 promille här i Sverige eller ska vi hjälpa miljoner människor på plats?" samtidigt som dom går till val på att skära ner kraftigt på biståndet.

Tio dagar kvar till val, jag hoppas VERKLIGEN att folk tar och skärper till sig innan dess. Förbannade idioter.

onsdag 3 september 2014

Ett sånt därnt i-landsproblem

Idag glömde jag min telefon hemma och var mobillös mellan klockan 13 och 21. Ska nu gå och lägga mig och med hjälp av sömn försöka bearbeta denna traumatiska upplevelse.

måndag 1 september 2014

Bring it on september!



Åh vad jag hatar när man känner sig som en liten slav under tiden och bara ser timmarna, dagarna och veckorna kuta iväg med ungefär samma fart som barnet på bilden här ovan. Ni vet scenen i Pet detective när Jim Carrey blir nerdragen i en tank och runtkörd av en haj (?), SÅ känns dagarna nu för tiden.

Men nu, NU är jag ikapp. Ikapp med jöbb, ikapp med skola, ikapp med... ja, men typ allt som jag tagit på mig den senaste tiden. HURRA! Okej, toastningen på bröllopet på lördag är kvar och även om det ska bli asroligt och fantastiskt på alla sätt och vis så längtar jag ändå lite lite grann tills morgonen den 7 september när jag kan vakna och känna att den senaste månadens überstress har dragit förbi.

Note to self: är ej superwoman. Men vaffan, det är okej.

onsdag 27 augusti 2014

Inget inlägg för känsliga läsare

Stackars stackars Hästen, hon har försvunnit och vi kan inte hitta henne! Det jag kommer skriva nu är ganska äckligt, så är du äckelmagad och extrem kattvän så kan du gå in på någon annan blogg istället.


Okej?




Alltså, du är varnad.




Jaja, skyll dig själv.




Det började i söndags natt när jag kom in i rummet som vi har hade henne i och ser att det är bloddroppar lite här och var på golvet. Jag tänkte att hon måste ha rivit ner något som gått sönder och att hon skurit sig så jag kollade runt i halvmörkret för att se vad det kan vara. Plötsligt ser jag en pöl av blod och något som gör att det bara knyter sig i magen.

Ett kattfoster.

Fast inte fullgånget, utan i sin fosterhinna och bara halvt färdigutvecklat. Så otroligt vidrigt, jag fick hålla mig för att inte kräkas. Först fattade jag inte vad det var, det såg bara ut som en hög med inälvor och jag var helt säker på att Hästen var död. Efter lite letande hittade vi henne inne i garderoben dit hon förmodligen gått för att föda, och under henne låg mer... ja, läskiga saker.

Hon smet ut när hon såg att vi sett henne och satt under skänken och tittade på oss när vi plockade undan allt läskigt och skurade golvet från blod. Jag tömde lådan och hon fick mer mat och vatten och sedan gick vi och lade oss helt skakis. På morgonen hade hon både ätit och druckit och kissat och förutom något litet blodstänk på golvet så såg vi inga mer spår av missfallet. Jag googlade information och fattade det som att naturen skötte det där själv och att man skulle vara uppmärksam på kattens humör. Svårt att veta eftersom hon tillbringat sina första tio dagar med att sitta under badkaret och glo, men hon verkade lugn och åt och drack och kissade och bajsade så vi tänkte att det säkert inte var någon fara. Dagen efter så gjorde jag en rejäl städning av rummet och skurade igen, och så satte jag upp fönstret för att vädra, för det var ingen jättetrevlig luft där inne efter tio dagar med stängd dörr och kass katt. Jag öppnade det så klart inte alls mycket, bara någon centimeter och låste med den där platta plastgrejen som man hakar i fönsterkarmen. Alltså inte den långa haspen utan... Äh, ni vet vad jag menar.

Och när jag kom in efter en halvtimme så var fönstret vidöppet! Jag slängde mig fram och såg henne vid syrénhäcken, sprang ut till Tobbe och skrek HÄSTEN HAR RYMT! och så drog vi ut i trädgården på kattjakt. Men då var hon redan borta...

Jag är så himla ledsen och arg på mig själv, men vad är det för jäkla superhjältekatt som fattar hur man öppnar en typ barnsäker fönsterspärr? Vi är ute och ropar och lockar på henne flera gånger om dagen, men vi fattar ju själva att oddsen för att hon ska komma tillbaka är rätt minimala när hon gjort sitt bästa för att undvika oss sedan hon kom hit.

Åh, Hästen. Och så hade hon små ungar i magen fast hon var så himla smal, klart att chocken med att bli infångad och flyttad måste ha påverkat henne jättemycket. Vi har satt ut hennes låda med hennes filt och mat och vatten i ett av de isolerade uthusen, så om hon är i närheten så hittar hon säkert dit, men frågan är om hon någonsin kommer tillbaks. Åh jag blir helt gråtfärdig nu, lilla fina rädda Hästen. Jag hoppas att hon klarar sig.