onsdag 4 mars 2015

Cramped? Jo tack.

Sigge vägde bara 3250 trots att han föddes två veckor över tiden, men med tanke på hur mycket plats Kejsarinnan verkar ta upp så lär ju hon väga över fyra kilo trots att hon ska ut ett par dagar före BF... Pust och frust.

Det har ändå blivit lite lättare de senaste dagarna, tror att magen har sjunkit lite och enligt gårdagens mvc-besök ligger hon "fixerad men ruckbar" som det heter. Och förutom att huvudet är neråt så känns det som att hon gör exakt som bebisen på bilden i appen, magen liksom... böljar sig. Konstant. Ser helt galet ut.

En annan sak som är helt galet är att det bara är drygt 30 dagar kvar nu, och igår insåg jag att det faktiskt KAN sätta igång tidigare trots att min livmodertapp håller sig någorlunda bra, speciellt eftersom det är andra barnet. Tanken har inte ens slagit mig innan vilket är ganska märkligt, men jag har liksom tänkt att eftersom tappen är okej så kommer jag gå tiden ut (eller ja, fram till snittet), men konstigare saker har ju hänt än att kvinnor fött i typ vecka 38? Gulp.

Ni som har fler än ett barn, när kom era i förhållande till det första?

I'm gonna show you crazy

Känner mig smått galen, lite på det där sättet att jag hemskt gärna vill att någon ska börja mucka med mig så jag kan få ett utbrott på riktigt istället för att gå och vara mesigt småsur och irriterad hela tiden. Varför detta då? Ja om jag det visste, jag antar att det är så det blir med denna hormoncoctail i kröppa, kombinerat med alldeles för lite sömn på grund av två störiga hundar och att allt gör ont runt bäckenet oavsett hur jag ligger. 

Jag har dessutom fått låten i rubriken på hjärnan, ändå ett passande soundtrack till dagens känslokavalkad: 

"loco, maniac 
sick bitch
psychopath
yeah I'm gonna show you
I'm gonna show you 

I'm gonna show you 
mental 
out my brain 
bat shit go insane" 

osv. 

Friskt. 

Nåja, gick in i vecka 35 i dag, så bara fem veckor kvar, sedan kommer det helt andra hormoner att tampas med. Oh the joy. 

*djupandas i papperspåse*
*skrattar hysteriskt*
*somnar*

måndag 2 mars 2015

The mother of all vårtecken!

Dansa. Pausa.

Kolla vad jag såg på vägen hem från förskolan i dag - TRANOR! Okej, ska sanningen fram så såg jag dom inte alls, utan dom kom flaxande över vägen precis framför bilen så jag höll på att mangla ner båda två, men alla inblandade överlevde. Och när jag kom hem så sa dom på nyheterna att det kunde bli tvåsiffrig vårvärme till helgen, YEY! Nu är vintern verkligen slut.

Skrattar bäst som skrattar sist...

För några dagar sedan slängde jag upp en länk på Facebook med hundar som hittat på skit och blivit avslöjade. Jag hade hysteriskt roligt åt de där skamsna hundarna, låg och fnissade i sängen och ba: "Kolla den här Tobbe! Och DEN HÄR! Ho ho ho!"

De hade vett att skämmas i alla fall. OJ vad de skämdes.
I dag kom jag hem till de här två asen efter förskolelämningen. Skrattar bäst som skrattar sist tydligen. Får åka till Ikea och köpa upp ett jättelager av de där rävarna, det är den andra som fått sätta livet till. Skithundar.

söndag 1 mars 2015

Om flaskmatning och sjuka barn

Om någon mamma/pappa hittat hit efter att ha googlat på flaskmatning och undrar om det stämmer att barn som flaskas blir mycket sjukare än ammande barn så är mitt ärliga svar: vet ej.

Däremot så kan jag meddela att Sigge aldrig varit sjuk under sitt första 1.5 år i livet. Kanske någon liten förkylning eller så (och näsan rinner ju med jämna mellanrum) men de gånger han varit sjuk så det märkts så har det varit tredagarsfeber eller nu får jag sex tänder samtidigt-feber. Annars nada. Sedan han började på förskolan den 22 september har han haft noll sjukdagar förutom ovan nämnda feberperioder.

Vi gled igenom vabruari på en liten räkmacka (där den enda som blev sjuk var Tobbe) och då hade vi ändå Karin på besök och hon typ insjuknade i lungpesten under tågresan hem, men lämnade inte kvar minsta lilla bacill i Skåne.

Nu är det självklart stor skillnad på att diskutera saker på grupp- och individnivå, men det kan ju vara skönt att veta att flaskmatning inte per automatik betyder att man får ett sjukt barn, om man av olika anledningar vill eller måste välja flaska som alternativ.

lördag 28 februari 2015

Det vänder nu!

Observera "dammen" till vänster. Det är regnvatten som aldrig torkar upp. 
För inte så länge sedan hade det varit kolsvart ute i någon timme vid den här tiden, nu ligger fälten inbäddade i ett rosa dis och solen kommer inte vara på fel sida horisonten än på någon halvtimme eller så. I morgon är det mars och vips så är det sommar igen.

HURRA! VI ÖVERLEVDE! I ÅR IGEN!

fredag 27 februari 2015

Fredagskrönika! Läs! Håll med! Dela!


Nu har jag tyckt något igen. Som vanligt något klokt och tankeväckande som fler borde få ta del av. Var så god att läsa (och dela!) i 48 timmar från och med nu! Klick klick!

torsdag 26 februari 2015

Saker jag ska göra när bebisen är på utsidan

Har iaf kunnat plocka in grenar från trädgården som påminner om att det inte är så långt kvar.
Att vara gravid innebär ju vissa... inskränkningar, i vardagslivet. Vill därför påminna mig själv om att sakernas tillstånd kommer förbättras och bjuder på en lista över saker som jag längtar allra mest efter att få göra i sinom tid efter att bebisen lämnat min kropp. Och om ni tycker att ni känner igen listan så ja, jag skrev den redan när jag var gravid med Sigge. 

I alla fall, detta ser jag mest fram emot att få göra i vår och framåt:
  • Äta mögelost.
  • Gå i normal takt.
  • Sitta rakt upp och ner utan att det känns som att jag ska kvävas av den där lilla bebisrumpan som pressar sig upp mellan mina tuttar.
  • Sitta rakt upp och ner utan att se ut som valfri man på tunnelbanan för att få plats med magen som ligger i mitt knä. 
  • Ligga på rygg och ändå kunna andas. Ahhhh. 
  • Ligga på höger sida och ändå kunna andas, samt inte bli panikillamåande.
  • Ta på mig skorna utan att kräkas.
  • Ha jeans.
  • Överlag kunna använda mer kläder ur min garderob.
  • Tatuera mig.
  • Andas. 
Jorå. Alltid kul att upptäcka att man befinner sig på en punkt där ens största drömmar i livet har kokats ner till "jag vill äta ost och kunna andas". 

onsdag 25 februari 2015

Vi har köpt en syskonvagn!

Glad morsa som gick in i vecka 34 i dag!
Men SÅ DÄR JA! Efter att jag legat i fosterställning och gråtit över syskonvagnsdjungeln i några månader så bestämde vi oss i går för att åka för att kolla om Kronan syskon var så himla bra för oss som den här recensionen på Allt om barnvagnar utlovat. Så här står det där: 

Kronan Syskon är mitt förstahandsval för den med täta syskon eller tvillingar (med minus för att det ej finns adapter för babyskydd). Den är även mitt förstahandsval för den som är skeptisk till ergonomiska sittdelar och vill ha möjligheten till ett plant liggläge. Familjen som ofta åker bil med sin syskonvagn kommer inte stå och svära över Kronan Syskon, eftersom att vagnen är smidig att fälla och packa in. Kronan Syskon är mindre lämplig för den med långa och/eller stora barn men ett bra alternativ för den som går mycket i terräng.

Alltså, det ÄR ju vi!? Och Sigge satt jättebra i den, även om jag tyckte att sittdelen var i smalaste laget, men efter lite mer koll och genomläsning av det här inlägget så tänkte vi att den kommer bli perfekt i typ ett och ett halvt år till, och sedan kan vi sälja den. 

Och nu måste vi prata lite ekonomi, för sedan vi fick veta att Sigge ska få ett syskon så har jag gått i in i någon form av reell kostnad-tänk som jag misstänker inte är helt ekonomiskt, men det låter oerhört smart i min hjärna. Som att allt vi köper till Sigge bara egentligen kostar halva priset eftersom ett barn till ska använda det. Det stämmer väl? Och så får vi ju tänka på vad vi faktiskt betalar för saker som ska säljas sen, som vagnen till exempel. Om vi köper den för elva tusen och säljer den för sju så har den ju bara kostat fyra? Eller hur? 

Nu kostade den inte fullt så mycket, dels hade dom ingen att visa när vi kom utan vi tvingades vänta på att den skulle packas upp vilket tog ungefär 20 minuter och på grund av det så bjöd dom på liggdelen (!) så där sparade vi snabbt tvåtusen, och så har vi fått fina bidrag av de blivande syskonens mor- och farföräldrar (TACK!) så det slutade med att vi fick den bästa vagnen för en väldigt human summa. En summa som vi dessutom kommer få igen när vi säljer den eftersom den kom ut på marknaden förra året och begagnatmarknaden är typ obefintlig och inte kommer bli överfull det närmsta året (och det var väl det som fick den ekonomiska mannen i hushållet att inte svimma när jag berättade vad den kostade från första början).
Happy camper!
Och den är så göttig att köra, i alla fall det lilla vi har snurrat omkring med den. Det blev inte ens tungt ute på vår grusplan utanför huset och känns inte alls dubbelt så stor som en enkelvagn, utan jättesmidig i stan! Jag vet att många skrev att en syskonvagn är overkill när jag började fråga om tips och råd, men med tanke på hur vi bor så vill jag verkligen känna att det ska vara lätt och smidigt att ta sig härifrån med båda ungarna, speciellt eftersom förskolan tydligen är stängd i sex veckor i sommar (insert skrietemoji) och jag kommer vara ensam med kidsen en del. Sele plus enkelvagn funkar väl till viss del, men om båda barnen ska sova samtidigt då? Och det går ju inte att bära hur långt som helst när man är nyförlöst (speciellt inte när man snittats tänker jag) och jag minns hur klen jag var i mage och rygg den första tiden efter förlossningen med Sigge, så det vågar jag inte räkna med. Skönt också att ha en bra vagn som funkar både i stan och på våra skogsvägar så att jag kan slänga ner bägge barnen i vagnen och ta med hundarna ut, det hade jag inte orkat med vår Brio Go och sele. 

Och på tal om vår Brio Go, den köpte vi ju förra året och hade tänkt sälja nu, men så släpptes ju någon himla Brio Go next-modell nu så då sjönk ju priset på vår drastiskt. Men vi kommer ju ändå behöva en enkelvagn sedan, och Brio Go'n plus en ståbräda blir perfekt när Sigge blir lite äldre, så då behåller vi den. Vi vill ju även hitta på egengrejer med Sigge efter att bebisen kommer och då är det ju skönt att kunna använda Brion.  

Så: win-win-win-win osv.

Slut på aslångt inlägg om barnvagnsdjungeln i Häckeberga. 

tisdag 24 februari 2015

måndag 23 februari 2015

En helt ärlig fråga:

Är det bara jag som undrar varför det inte finns några (enligt samhället/patriarkatet) "fula" Femen-tjejer? Är det liksom ett krav att ha platt mage och pigga tonårstuttar för att vara med där?
Bildbevis: skärmdump från bildsökning på Google.

Kom igen grönskan, kom igen!


Visst gör det ont osv MEN KÄMPA PÅ MIN LILLA SYRÉNHÄCK! Det är ju faktiskt meteorologisk vår här i Skåne nu, så bara ut med bladen, det är helt okej.

Den här veckan blir det för övrigt dags att byta blad i almanackan till mars, en månad vars namn skickar ut bra bättre vibbar än tradiga februari, woop woop! Vill typ high fivea mig själv för att jag överlevde vintern.

söndag 22 februari 2015

Söndagen jämnade ut helgens betyg!


Efter gårdagens all time low så startade jag söndagen med att duscha, svepa en kopp kaffe och köra in till Malmö för att gå på årets första Barnloppis i Folket Park. Solen sken och pengarna brände i fickan. Barnloppis i folkan innebär att vem som helst får gå dit och slänga upp ett bord eller en filt på marken och sen sälja, ingen föranmälan krävs och det kostar ingenting vilket gör att det alltid är mängder av försäljare.


Fast alltså. Det var ju inte den bästa omgången barnloppis jag varit på tyvärr. Mycket kläder i för stora storlekar och mycket... skräp? Trasiga plastleksaker och smutsiga gosedjur och sånt. Som höggravid är det svårt att göra snabba fynd också eftersom många lägger sina grejer i högar och det är lite segt att sitta på huk och rota, en stor eloge till folk som säljer på bord och sorterar upp kläder efter storlek i banankartonger!


Men jag hittade faktiskt det som jag mest var ute efter, ett par allvädersskor till Sigge. Han har växt ur dom som han har på förskolan och vi var inte så sugna på att köpa ett par för flera hundra eftersom det snart är slut på den kalla säsongen. 25 spänn fick jag ge, som hittat! Gick ut och plockade vintergäck när vi kom hem och de fick godkänt.


Några fynd gjorde jag i alla fall. Mössa, tossor och en lurvoverall till kejsarinnan för totalt 26 spänn, och en zebrarandig pyjamas med dragkedja till Sigge för en tia. Och så den här fina stapelbara regnbågen i trä för en tjuga, yey!

Avslutade med latte och oreocheesecake på Möllan i fint sällskap av en kompis och hennes tremånadersbebis. Herregud, snart är det jag som går på loppis med ungen i sele istället för i magen, kan inte beskriva hur mycket jag längtar!

lördag 21 februari 2015

Hej då fucking jävla kuk-lördag

Alltså, dagen KUNDE ju ha börjat bra i och med att barnet i huset sov till klockan 7:53. Det är rekord faktiskt, i går sov han till klockan 7:39 och då var DET rekord, före dess har han väl aldrig sovit längre än till max 6:30 i hela sitt liv.

I alla fall, nu kunde man ju tro att jag skulle vakna pigg som en nyponros där strax före klockan slog åtta, men nej. Dels hade jag världens huvudvärk, dels var jag helt tjock i halsen och dels höll min kropp på att gå av i varenda led eftersom jag bara kan sova på vänster sida (hur länge jag ska tjata om det, jo JAG SKA TJATA OM DET TILLS JAG FÖDER OKEJ!?).

Och sedan drog lördagen igång.

Det enda som är värre än en 1.5-åring som sovit för lite är en som sovit för mycket. Senaste nytt på vilda bebins repertoar: klättra och hoppa. Att någon borde ta emot honom skiter han högaktningsfullt i – ÅPP-A-A skriker han och slänger sig ut från möblerna och hur mycket jag än försöker få honom på andra tankar så bara skrattar han och springer iväg för att klättra upp på någon ny möbel. Vet ni vad som är svårt när man är i vecka 33 och får sammandragningar av att typ ställa sig upp? Jo, att springa. Och med tanke på hans inte allt för imponerade benlängd så springer han jäääävligt snabbt.

Tappat saker har jag gjort också. Och snubblat. Klämt fingrarna. Och som om inte detta vore nog så har hundarna på något märkligt sätt lyckats utveckla en rent imponerande selektiv hörsel och inte brytt sig om ett enda ord som jag sagt. Ett tag funderade jag faktiskt på om det inte var så att jag fått en liten liten stroke, och att det var därför som jag var så fumlig och ingen förstod vad jag sa, men eftersom jag lyckades göra mig förstådd på Coop så slog jag bort den tanken.

Vad jag gjorde på Coop? Kollade vad det skulle kosta att skicka mina skolböcker till en kille som pluggar på distans i Thailand. "Jag förstår inte varför inte alla distansstudenter gör så här, det är helt fantastiskt att kunna ligga under en palm på stranden och plugga". JUST RUB IT IN WILL YA? Dessutom undrade han om det fanns möjlighet att skicka med en tub kräftmjukost i paketet, det solbrända lilla avslappnade aset. Min enda tröst var att det skulle kosta 697 kronor att skicka böckerna (och osten, jag är väl en snäll människa), men det var en klen tröst.

Och – när barnet äntligen somnat och mitt enda mission innan jag kunde inta tv-soffan i horisontalläge var att hänga en tvätt så hade jag lyckats med konststycket att slänga in en tygkasse med glittrigt tryck i maskinen, så nu är typ alla mina bästa gravidkläder fyllda av små silverpartiklar. Kul. Jag kommer se ut som en discokula nästa vecka.

Nej, det här var sista gången Tobbe fick hitta på något direkt efter jobbet, nu är det han som håller sig på armlängds avstånd under resten av graviditeten. Skulle uppenbarligen göra extremt dåligt ifrån mig som ensamstående.

*gråter av utmattning*
*äter upp Tobbes choklad*

Mer på temat "Tanten med handväskan"

Slutade googla i ren panik när jag insåg att väsktanten inte var en tant utan en jämnårig, men min kompis Catarina hittade detta på Sveriges Radio: Kent Wisti: Det fanns en människa bakom "tanten med handväskan"

LÄS! Det är en order. 

Länk- och lästips på temat syskonböcker!

Här packas det inför avresan till förlossningen.
Till min stora lycka så ÄLSKAR Sigge att läsa böcker. Och även om det ibland känns en aning hjärndött att sitta och läsa samma bok en miljard gånger i sträck så gör jag det ändå med förhoppningen om att glädjen ska hålla i sig och att han kommer bli en lika bokälskande unge som jag var, även när han blir större.

De böcker som innehåller något i pop up-väg eller har flikar som man kan lyfta på är extra populära och just nu läser vi Busiga Bebben cirka hela tiden. Vi låtsas att det är vi som är med i boken, den lilla pojken får heta Sigge och det passar ju bra att han också leker med klossar och leksaksbilar precis som den riktiga Sigge, och på slutet när Bebben är ute så pekar vi på hela familjen och säger att där är bebisen, nu bor den inte i mammas mage längre och så berättar vi att det är samma här, att det ska bo en bebis med oss snart osv. Oklart hur mycket han fattar men frågar vi var bebisen är så klappar han mig på magen och säger DÄ! så så långt är han ju med, sin ringa ålder till trots.

Googlade lite på det här med syskonböcker och hittade det här fantastiska blogginlägget på Barnboksprat som recenserar hur många som helst. De flesta är ju för lite äldre barn som faktiskt kan prata lite mer om sina känslor och tankar inför det hela, men några ska jag nog se till att klicka hem. Om inte annat för att variera läsningen för oss vuxna här hemma. 

Tanten med handväskan. TANTEN?

Googlade lite angående världens bästa bild aka "Tanten med handväskan". Visste ni att tanten heter Danuta Danielsson, att hon ursprungligen kom från Polen och att hennes mamma suttit i koncentrationsläger? Visste ni att hon är född 1947 och att bilden togs 1985, och hon alltså var 38 år när bilden togs?!? TRETTIOÅTTA. Två år äldre än jag?!?

Och när jag skrev om detta på Facebook fick jag veta att Alfons Åbergs pappa är 36. Vi är alltså lika gamla. Hå hå ja ja.

Lördag morgon och min världsbild har precis raserats en aning.

fredag 20 februari 2015

torsdag 19 februari 2015

Petter Northug är ingen hjälte, tvärtom

Petter Northug hyllas efter dagens VM-guld i sprint och jag orkar inte ens gå in på hur idiotiskt jag tycker att det är att han fick dispens och inte behövde sätta på fotbojan förrän tävlingssäsongen tar slut. I mina ögon är han ingen hjälte, i mina ögon kommer han aldrig vara något annat än ett ljugande rattfyllo som riskerat folks liv genom att vara en idiot. Han förtjänar inga applåder.

Nej, jag vill inte amma den här gången heller

Hur tänker du kring amning den här gången? Jag har haft strul med amningen båda gångerna men den här andra gången blev jag mer besviken när det inte fungerade. Hade liksom en revanschkänsla inför bebis nr 2 och hade hoppats så att det skulle funka. /Mia

Kort recap: Jag ville ju aldrig amma Sigge (mer om det här) men sen när han kom så kändes det inte så där äckligt (!) som jag trodde att det skulle göra. Det kändes liksom... ingenting. Men jag hade ju så lågt blodvärde att mjölken aldrig kom igång, så ganska snabbt gick jag från att delamma till att flaskmata på heltid. Och det har varit så gött! 

Att båda har haft möjlighet att mata har verkligen funkat skitbra för oss – jag har sluppit känna mig låst och liksom ansvarig för att Sigge får i sig näring, och Tobbe har fått anknytning deluxe ändå från start – vi är supernöjda med att ha kunnat dela på det och tänker göra samma den här gången. 

Haha, ändå lite komiskt: jag tycker att det är pest att vara gravid, jag vill inte föda vaginalt och jag vill inte amma – jag är ju inte någon traditionell urmoder direkt. Men jag älskar Sigge över allt annat i detta universum (och kommer enligt alla omkring mig även älska hans syster lika mycket) och jag hoppas att det väger upp i alla fall lite grann för mina känslomässiga tillkortakommanden gällande själva reproduktionsprocessen. 

Alltså, hans ben! Så fort flaskan kom in i munnen så ba: PJONG! sträcktes dom rakt ut. 
Och du Mia – det är skit att du ska känna besvikelse över att det inte funkade, även om jag förstår att det är jobbigt att det inte blev som du önskade. Min inställning till graviditeter, förlossningar och amning är lite att det blir som det blir. Det går inte att planera eller styra över någonting som kroppen gör och jag kämpar själv en del med att inte bli bitter över att mina graviditeter varit fyllda av sjukhusbesök och problem, men det hjälper ju inte att gräma sig heller. Det är som det är, och det får vara så. Det är okej.

FÖR harmonisk? Jag har lösningen!

Känner du att alla dina chakran ligger i balans, att dina andetag är lugna och djupa och att dina muskler är mjuka och medgörliga? Är du less på det? Här kommer några snabba tips som snabbt ger dig spänningshuvudvärk och stressflimmer framför ögonen:

Lägg svartvitrutigt golv i köket. Visst, det är väldigt snyggt men fanimig allt skit syns på det där golvet och det måste dammsugas och skuras VARJE dag för att inte se ut som något som platsar i typ Veterinärerna/Djurräddarna/annat valfritt tv-program där diverse animaler fått härja fritt inomhus allt för länge.

Börja följa Försäkringskassan förälder på Facebook och läs kommentarerna till deras uppdateringar. Favoriten är fortfarande när FK gick ut med att det från den 1 januari 2015 inte skulle gå att ansöka om föräldrapeng för dagar som låg längre än 90 dagar bakåt i tiden och drabbades av en hatstorm i form av MEN MIN SAMBO HAR SPARAT DAGAR FÖR ATT TA UT MED VÅR DOTTER NÄR HON BLIR ÄLDRE, SKA INTE HAN FÅ GÖRA DET NU ELLER? och MEN HALLÅ VAD GÖR VI SOM FÅR BARN SOM ÄR FÖDDA EFTER DEN FÖRSTA JANUARI DÅ? Ibland undrar jag hur vissa människor klarar av att ens ha barn utan att tappa bort dom.

Överlag: Läs kommentarsfält. 

Skaffa hundar vars livsuppgift verkar vara att förgöra och förstöra. Vi har ursäktat Stefan med att "han bara är en valp" men jag tror inte att det handlar om det utan om att han tycker att det på allvar är roligt är tugga sönder saker som han inte får ha. Vi har försökt med typ allt, och han vet så väl när han gör fel så det är inte så att han inte fattar vad han får tugga på och inte. Tro mig, han fattar. Fortsätter googla och slita mitt hår (och hoppas fortfarande lite att det bara är att han är så ung och att det kommer gå över av sig själv).

Var så god för tips. Känner ni hur nackmusklerna liksom drar sig upp mot öronen och huvudvärken börjar komma smygandes? Då är vi två.

*djupandas i papperspåse*


Den här loppcirkusen alltså...

Gilla har ju lite problem med att det är djur på tv. Vi har ägnat oss ganska mycket åt så kallad skvallerträning, alltså uppmuntra henne för att hon är duktig och meddelar oss om djuren, och då blir hon oftast nöjd och återgår till att sova istället för att sitta och stirra och gläfsa.

I går kväll började hon låta igen och när jag kollar upp mot tv:n (satt med datorn i soffan) så är det Renées brygga och inte ett djur så långt ögat kunde nå. Värst lät hon när dom var ute på öppet vatten och eftersom det var extremt många bilder på temat hav och horisont så fick jag byta kanal. Och nu lät hon likadant när jag zappade förbi Böda camping och det visades bilder på havet.

Har hon blivit nerslängd från en brygga eller? Har någon försökt dränka henne? Hon var faktiskt ganska spattig när vi promenerade längs med strandpromenaden i Ystad förra helgen men vi tänkte att det berodde på att det var rätt mycket andra hundar och folk där. Det kan ju vara så att hon bara är lite knäpp i huvudet, dom är ju rätt knasiga båda två. Jaja, vi får väl se hur det blir till sommaren när vi åker på utflykt, om hon tänker doppa sig eller sitta och svettas i sanden. Lillkörven.

Gulliga när dom sover i alla fall.

onsdag 18 februari 2015

Dags att börja packa BB-väskan!

Samma tema som till Sigge – färg och djur!
Jaha, då ska väl den berömda väskan börja packas då? Om alltihop skulle sätta igång före den bokade dagen så kommer det inte finnas en minut över till annat än att exorcistkräkas och ha krampont (lex Sigge) så det är lika bra att ha det gjort.


Det som ligger i väskan nu
  • Två bodys (omlott) i storlek 50
  • En body (med såna där i storlek 56
  • Tre byxor i storlek 50/56
  • Tre pyjamasar i storlek 50/56
  • Två småstrumpor
  • Ett par tossor
  • Tre mjuka filtar, två tunnare och en lite tjockare
  • Myskaninen som Sigge valt ut på Ikea
  • Två mössor

Det som ska packas ner asap 
  • Två par leggings till mig
  • Ett par mysbrallor till mig
  • Två 2-pack amningslinnen från H&M
  • Fyra over size-toppar
  • Strumpor
  • Mina Nike Free inomhusskor (orka glida runt i tofflor?)
  • Något att läsa

Det som ska ner i necessären 
  • Schampo, balsam, duscholja
  • Kam
  • Hudkräm + handkräm (HATAR att vara torr och ska ju duscha i sånt där läskigt medel två gånger före snittet)
  • Försvarets hudsalva
  • Deodorant
  • Tandborste + tandkräm
  • Nagellack (jag känner mig naken, exposed och rädd utan och kommer inte ha något efter snittet)
  • Novalucol (vill vara på den säkra sidan ifall halsbrännan håller i sig)
  • Lite basic smink
  • Egna bindor?
  • Amningsinlägg
Övrigt
  • Blodgrupperingspappret (några fler papper? Minns ej).
  • Bärsjalen från ErgoBaby
  • Något laxerande? Många skriver att det är bra att ha efter kombinationen operation + morfin, vet ej om det gäller alla?
  • Vattenflaska
  • Babynestet? Nä?
  • Grattis till att du fått ett syskon-present till Sigge.

Det som ska packas ner sist av allt 
  • iPad + laddare
  • Telefon + laddare
  • Plånbok

Vet inte om man ska ha något särskilt med sig när man snittas förutom kläder som inte sitter åt vid snittet? Sist jag gled runt på BB så gjorde jag det i H&M:s mammaleggings och amningslinnen kombinerat med trikåkjol och over size-top och det borde vara ett säkert kort även den här gången tänker jag. 

Åh – jag minns så väl den underbara känslan av att inte ha en gigantisk utspänd mage längre! Den vek snällt ihop sig som en mjuk deg när man satte sig ner och det gick att andas och ligga på rygg samtidigt, vilken lycka! 

Nåväl, vad har jag missat? Har man med blöjor till exempel? Herregud, jag födde ju barn typ i går men har ändå lyckats glömma vad jag hade med mig om om jag tyckte att jag missat något eller överdrivit med något annat. Ni har sju veckor på er att komma med input, tack tack. 

Hej hej vecka 33!

Hade mvc-besök på schemat i dag och insåg att jag inte har tagit någon direkt notis om mina siffror/värden denna graviditeten, sist tyckte jag att det var då himla kul att hålla koll på kurvor och tabeller? Reagerade dock på att jag hade 93 i vilopuls i dag, inte konstigt att jag pustar och frustar som jag gör. Min BM tyckte däremot inte att det var några konstigheter så jag får väl lita på henne. Men 93?!

Kommer i och för sig ihåg känslan från när jag började löpträna efter graviditeten med Sigge, att flåset faktiskt var väldigt intakt trots många månader av läkarordinerad vila. Vilket jäkla träningspass ändå, att vara preggo!

Och inte för att jag kommer bränna särskilt många kalorier under förlossningen, men eftersom jag ändå var inne i människobyn tyckte jag att det var lika bra att svänga in på konditoriet för att börja med kolhydratsuppladdningen ändå. Man vill ju vara på den säkra sidan! Mmm... wienersemla.

tisdag 17 februari 2015

On the flip side, detta:

Jaha, och där kom foglossningen också

När jag var gravid med Sigge så kom foglossningen tre månader efter att han föddes. True story. Jag skulle kliva upp på soffans armstöd för att hänga upp en stjärna i fönstret minns jag, och det kändes som att mitt bäcken gick av på framsidan, strax ovanför snippy. Och sedan fortsatte det göra ont. Fattade att det var framfogen när jag googlat ett tag och bland annat fattat att det förvärrades av att flytta saker med hjälp av fötterna, och är det något som man gärna gör när man konstant går runt och bär på en bebis så är det att man liksom föser saker åt sidan för att komma fram. Eller försöker flytta babygymmet genom att sätta foten på och dra det över golvet. Ja, ni fattar.

Beklagade mig på Move it mama-bloggen och fick ett svar som ledde till detta inlägg med övningar och efter ganska ihärdig träning så gick det faktiskt till min stora glädje över efter ett tag. Halleluja.

Den här gången behövde jag inte vänta tills bebisen kommit ut utan har faktiskt börjat känna av fogarna redan nu i vecka 32. Värst är när jag suttit still länge på en vanlig stol (typ här vid köksbordet där jag pluggar), men även när jag suttit för länge i soffan så känner jag mig skev och öm när jag kliver upp. Jag har ju endast kunnat sova på vänster sida i någon månad och nu börjar det göra ont när jag kliver upp på morgonen också. Och om jag har stått eller gått lite för länge.

Så ja, med andra ord så gör det lite ont hela tiden nu, eftersom det inte finns många fler sätt att existera på än att sitta, stå, gå och ligga ner. Är SÅ redo för april nu.

söndag 15 februari 2015

#plastbanta

I dag gjorde jag något som jag tänkt göra länge, jag plockade ihop allt småkrafs av plast som Sigge har och ställde undan en hel påse. Har funderat mycket på det där med leksaker och gifter och känner tyvärr att jag inte vågar läsa på för mycket eftersom det kommer ge mig allt för mycket ångest över sakernas tillstånd, men just sånt här småplock känner jag att vi kan vara utan.

Hur tänker ni angående hormonstörande plast, ftalater och bpa-fria prylar - bryr ni er? Och om man är lite av en plastbantningsrookie, vilket är viktigast att byta ut först?

Hjärtdagen, en recap.

Eftersom väderprognosen i fredags utlovade sol och fyra plusgrader under helgen så bestämde vi att lördagen skulle innehålla en kärleksfull familjeutflykt med hundpromenad. Vaknade dock (som alla andra dagar den här vintern) till grådassigt dis och isvindar men ska det promeneras så ska det och vi packade in hela gänget i bilen och rattade iväg mot Ystad och strandpromenaden vid Ystads saltsjöbad.

50 shades of gray, utanför bioduken. 
#färgförfan
"Den HÄR jackan kan jag LÄTT ha heeeela vintern!". Mhhm, snart kan jag inte stänga den.
Sigge alltså, mer och mer vild för varje dag, slänger sig huvudstupa överallt. 
Förutom det harmoniska på bilderna så innehöll promenaden spattiga hundar (dom behöver ju fortfarande miljötränas en del, dom små lantisarna), ett litet mentalt breakdown för den yngste familjemedlemmen och ilningar långt ner i vayayay för mig trots att vi gick i snigelfart. Var tvungen att sova i en och en halv timme när vi kom hem, hehe. Min kropp är som bekant inte jättebra på att vara gravid.

Kvällen spenderades på olika håll – Tobbe åt sjurätters med grabbgänget i Malmö och jag och en kompis körde gräsänkekväll med barn, hundar, mysbrallor och vår egen vikt i lösgodis i Dalby. Lagom ansträngande, kom hem vid 00:30 och det känns som om jag varit på galej och druckit shots hela natten.

Känner att merparten av mitt fokus just nu ligger på att jag faktiskt kommer bli pigg och pepp igen om inte allt för länge. Några månader till så kommer både graviditet och förlossning vara överstökat och vändningen från den fysiska botten till toppen vara på gång. Längtar ihjäl mig!

lördag 14 februari 2015

Alla hjärtans hund!


I tre månader har han bott här, och på under tiden har han växt 13 cm på höjden och gått upp 12.5 kilo. Lilla stora killen. ❤️

fredag 13 februari 2015

Barkbåtshy be gone


Man vet att man gnällt ganska mycket om hur torr man är när det börjar landa smörjiga saker inslagna i fina paket i postlådan. Hehe. I dag salva, i morgon en all inclusive till värmen? Hoppas.

Edit: ALLTSÅ, MATCHNINGEN AV PAKETET MED BLOGGENS FÄRGER? Är detta en tillfällighet eller något övernaturligt?

Fredag! Ny krönika!


Fredag och ny krönika! Fri att läsa och dela även för ickeprenumeranter i 48 timmar från och med nu, klick klick!

onsdag 11 februari 2015

Cinderalley saved my life!

Snälla webdesignern Cinderalley (TACK!) erbjöd sig att hjälpa mig med min kodning och det tog väl tre sekunder innan svaret på alla mina problem kom i retur i inkorgen.

Du har stavat fel på width och skrivit widht istället. 

Jahaja. Jag hade kunnat googla ihjäl mig och sedan återuppstått och googlat ihjäl mig en gång till utan att hitta någon som helst lösning på mina div- och boxproblem. Nåväl, en kurs i engelska på det här så är jag redo att ta över världen sedan.

GAH!

Det här med att plugga på distans är ju trevligt på många sätt och vis men jag brinner ju upp i hjärnan av att inte ha någon att fråga irl när jag har kört fast med den förbannade kodningen.

Och nej, Google är inte min vän. Google är inte ens i närheten av att vara min vän. Google är ett litet as som skulle ha ett kok stryk, det är vad Google är.

tisdag 10 februari 2015

Sökes: bot mot gravidalzheimers

I eftermiddags packade jag skötväskan för att plocka upp Sigge på förskolan och sedan åka till Malmö för lite kvalitativt preggohäng med Carin (mer känd som @envisheten på insta). Det började jättedåligt när jag kom till förskolan och dom ba: Åh kolla Sigge, nu kommer mamma och ska fika!

Fika? Ja just det, det är ju drop in-fika för föräldrarna i dag. Tur i oturen att jag både hade
1) smink och
2) kläder värdiga offentligheten på mig. Det händer inte jätteofta för den här hemmajobbaren kan jag meddela.

Stressad var jag också eftersom vi hade en tid att passa men efter lite kardemummakaka och kaffe kom vi iväg mot Malmö och förutom att vi var lite sena flöt allt på bra ända tills jag parkerade och insåg att jag hade glömt skötväskan hemma. Alltså, på allvar? Vad är det med mig? Inga blöjor, ingen mat, inget ombyte och inga ytterkläder till Sigge förutom hans jacka, ING-EN-TING! Fick gå in på hemköp och köpa blöjor och mellanmål innan vi åkte upp till lägenheten på tolfte våningen och fikade till den här utsikten.

A room with a view.

Jaja, jag är medveten om jag inte verkar ha någon mage på denna bilden.
Förevigade oss själva också i våra så kallade välsignade tillstånd som inte är särskilt välsignade för någon av oss, det är väl själva fan vad kroppen kan hålla på att jävlas för vissa medan andra glatt skuttar omkring ända fram till förlossningen utan att få så mycket som en extra sammandragning under vägen? Det finns ingen rättvisa här i världen, varken när det gäller i-landsproblem som detta eller annat.  

Aja. Jag lyckades i alla fall ta mig hem utan att glömma varken mig själv eller Sigge på vägen, och det får väl ses som ett framsteg i sig under rådande omständigheter? Jag var inte alls så här virrig under förra graviditeten så det blir intressant att se hur det kommer arta sig under resten av tiden fram till förlossningen. Mycket spännande kan hända på åtta veckor.