tisdag 21 oktober 2014

När fyra blev fem

Redan när det bestämdes att Alfie skulle bo hos sin husse på heltid så började vi prata om att skaffa en egen hund när vi kommit i ordning i huset. Tanken var att först skaffa en unghund genom Hundar utan hem och ett tag senare en valp som den vuxna hunden kunde vara med och uppfostra.

I torsdags hämtade vi ju som bekant Stefan, och med i hundtransporten fanns en liten tigrerad staffe vid namn Lilja. Liljas forever-hem meddelade dagens före ankomst att de ångrat sig, och våra kompisar Micke och Jessica som redan har tre HUH-hundar blev hastigt och lustigt jourhem åt henne.

Stort huvud, liten kropp.
Lilja är världens lugnaste och Tobbe blev helt kär när han och Stefan träffade henne i helgen. Hon är cirka ett år ung och världens snällaste lilla tjej. Och hemlös. Och efter att först ha skämtat lite om att vi skulle ta henne också så insåg vi efter någon dag att det kanske inte var en sån dum idé, jag jobbar/pluggar ju hemifrån nu och vi vet hur vardagen ser ut i alla fall hela nästa år, och plötsligt kändes det som världens mest självklara att hon skulle få komma till oss istället för att vi skulle skaffa en valp om ett år eller så.

Att ha två hundar är ju inte särskilt mycket krångligare än att ha en, det blir dyrare och mer platskrävande i bilen bara, resten av logistiken måste ju ändå skötas.


Okej, en ny soffa måste vi nog köpa också, för nu börjar det bli ganska trångt. Och ett nytt namn måste hon ha, det enda vi tänker på när vi hör Lilja är trafficking och något roligare vill man ju gärna associera till när man pratar med sin hund. 

Plötsligt händer det!

Alltså, ni skulle sett Sigge på lämningen i morse! Så fort jag tagit av honom kläderna så gick han rakt in i en av pedagogernas öppna famn och så vinkade vi, hon bar honom till stora fönstret så vi kunde vinka när jag gick till bilen (har alltid parkerat så han ska slippa se mig utanför huset annars) och sen blev han nersläppt på golvet och sprang iväg och började leka.

INTE EN TÅR! INTE EN SUR MIN!

Åh. Mammahjärtat nu alltså. Mushimushi.

måndag 20 oktober 2014

Varde sol (i alla fall i fem minuter)!

Det har regnat och/eller varit grått ute i fem dagar. Tre av dom dagarna har det översvämningsregnat och prognosen för kommande vecka ser inte allt för skoj ut. Men nu plötsligt så kom det fram lite blå himmel och sol och plötsligt kändes allting så extremt mycket bättre. Alltså E X T R E M T. Från slänga sig från klippa-dåligt till dansa samba och kasta konfetti-bra. Typ.

Kommer jag någonsin lära mig att minst 70 procent av mitt humör är väder- och ljusrelaterat? Förmodligen inte.

Mus i hus. Del 2.

Musmannen var ju här i fredags som ni kanske vet, i alla fall om ni läste det här inlägget. Och nu vill jag att vi har en liten konsultation här, för så här i efterhand vet jag inte om den där planen med fällor istället för gift var så himla strålande.

Eller jo, det vet jag. Den var inte strålande, den sög.

När musmannen installerade fällorna (vanliga såna där pang över nacken-fällor) under diskbänken så sa han "okej, och sen när de smällt så trycker ni bara här så lyfts den och så kan ni släppa ner musen i soppåsen, så ni behöver inte ta i den".

So far, so good.

"Jaha du", sa jag aningens skeptiskt.
"Och dom dör verkligen av de där fällorna så de inte sitter helt skadade och sprattlar när man öppnar sopskåpet?"

Men nej då, det var ingenting att oroa sig för, för dö – det skulle dom AB-SO-LUT göra. Nemas problemas.

Status en timme senare: två smällar under diskbänken och när vi tittar efter så ser vi en tom fälla med massa blod runt omkring och en skadad mus i ett hörn, plus en sprattlande mus med huvudet fast i fällan.

Här kan ni spela upp en liten film i ett huvud där jag och Tobbe står och studsar framför diskbänken och ba VADGÖRVIVADGÖRVIVADGÖRVIVADGÖRVI? Det slutade med att Tobbe fick slå ihjäl den som satt i fällan, men den skadade musen hann smita ner under diskbänken igen och vi smällde igen de andra två fällorna så de inte kunde skada fler stackare.

Så. Gissningsvis har vi nu två möss mindre i huset (eftersom den skadade väl ligger och självdör någonstans) men frågan är om det gör till eller från. Förmodligen inte. Och vi är verkligen inga musdödare så jag vet inte riktigt vad nästa steg blir. Vill inte använda gift på grund av känns taskigt och rätt ickekompatibelt med barn och valp, plus att det väl kommer lukta i väggarna? Fick tips om någon grej med högfrekvent ljud som skrämmer dom, det kan ju vara något?

Livet på landet alltså. Inget för klena storstadshjärtan tydligen.

söndag 19 oktober 2014

Jag är så sjukt rolig!

Kom på två skämt men är ensam hemma och således den enda som skrattar. Tänkte därför dela med mig!

Skämt ett
- Vilken retro hund du har?
- Ja, det är en teak!

Skämt två
Sverige är ju så lättstött, nu är till och med vattnet kränkt.

Hahaha, jag säger då det. Det var synd för komikvärlden att jag la ner min planerade stå upp-karriär!

Woop woop!

Äter juleskum och kollar på Allt för Sverige och bölar så Steffe är helt blöt i pälsen. Livet alltså, tänk vad man kan göra med det! Och tänk vad man kan välja att inte göra. En väldigt svindlande tanke så här en ensam söndagkväll i soffan.

Tips från coachen

GAH! Spöregn, vild ettåring, ännu vildare jättevalp, graviditet och helgpraktik för Tobbe är ingen kombination jag kan rekommendera direkt.

Räknar minuterna till klockan är 19:30 och jag sitter i soffan med en påse juleskum, en liter julmust och en snarkande hund som enda sällskap. Ahhhhh...

fredag 17 oktober 2014

God natt. Sov gott.

MEN KAN DET SLUTA REGNA NÅGON GÅNG, STEFAN VILL INTE GÅ UT I DET HÄR VÄDRET!

Det var bara det. Tack för visat intresse.

*torkar upp ännu en "olycka" på köksgolvet*

Hjälp! Mus i hus!

Vi har så satans mycket möss i huset. Eller nej, inte INNE i huset, men inne i väggarna. Frågan är om det ens är någon isolering kvar eftersom det verkar vara rena mus-autobahn på sina ställen. Det enda utrymmet där vi verkligen vet att de är ute och nosar är under diskbänken och inne i utrymmet innanför Sigges rum som typ är en slags vind (?) där vi bara slängt in massa grejer. Som säkert är musätna nu för övrigt, fan också.

Hade en kille här från anticimex i dag som gav oss två alternativ: sätta ut klassiska PANG SMACK ÖVER NACKEN-musfällor eller sätta ut gift.

Vi valde fällorna på grund av:
1) ettåring som gärna kan strunta i att äta gift
2) valp som gärna kan strunta i att äta gift och
3) att det kommer lukta asäckligt i huset när mössen ligger  och dör inne i väggarna.
Okej och lite för att 4) det känns mer humant att de knäcker sin lilla musnacke i ett slag än att de lider till döds.

Och – nu har första fällan smällt under diskbänken.

*gömmer mig under soffan*

Första dygnet med Stefan

I regnet på Ikeas parkering. Naaaw. 
Det regnade när han kom. Jättemycket. Det tyckte han var sådär. Himla ynklo. Vi hade självklart glömt att sätta in lastgallret i bilen så jag fick sitta i baksätet för att hindra honom från att hoppa över och han han satt han och slickade mig i huvudet hela vägen hem.

Han låter precis som Alfie när han sover :(
Väl hemma kissade och bajsade han på gården, sedan fick han en välbehövlig dusch och lite mat. Han gick runt och vankade och hade lite svårt att komma till ro, men efter ett tag somnade han lite när jag och Tobbe jobbade/pluggade.

Han sitter i givakt som en liten staty när han märker att det är mat på gång. 
Stefan är jättehungrig. Alltså verkligen j ä t t e h u n g r i g. Och det är lite svårt att avgöra hur mycket han ska äta för han hade lätt ätit upp hela säcken med mat om vi gett honom den, så vi ger små men lite fler portioner.

Det har hänt ett par olyckor inomhus, så vi får jobba lite på det, men lika mycket som han älskar mat så hatar han regn och det har regnat i stort sett konstant sedan han kom och när vi är ute så kryper han bara ihop och vill in, så jag tror att han håller sig lite grann när vi är ute.

Tassarna! TASSARNA!
Sängen – en favorit. Får bara ligga PÅ sängen och inte I den, han kommer bli alldeles för stor för det så det är lika bra att lära honom rätt direkt. Han var väldigt nöjd i natt ändå, låg på sin filt på en madrass i vårt sovrum och snarkade och fes. Jag vaknade och kollade honom några gånger och han gillar tydligen att sova på rygg med benen upp längs väggen. Knäppskalle.

Swooosh!
Stefan är jätteduktig med Sigge, det är lite som att han fattar att han måste ta det lite lugnt när han är med. Och jag har försökt och försökt och försökt, men nej – bättre bilder än så här blir det inte på husets valpar eftersom det är full fart hela tiden. Springer den ena så springer den andra och tvärtom. 

torsdag 16 oktober 2014

Stefan - bloggen, bloggen - Stefan




Han är här! Upphämtad i spöregn på Ikeas parkering i morse och helt fantastisk. Vild och glad och väldigt hyper, men väldigt uppmärksam och så himla himla mysig. Sigge kommer nog bli tacklad några gånger, men Stefan är ju bara åtta månader så det får väl ge sig med tiden.

Gissningsvis hemmakuperad, för det ena örat är lite större än det andra. 51 cm i mankhöjd, 23.5 kilo och smal som en speta med världens största tassar, det kommer bli en gigantisk hund det här! Vi älskar honom redan. 

onsdag 15 oktober 2014

Finns det några snälla barn här?

I morgon kommer hunden! Det är rena julaftonspeppen här hemma och vi bara väntar på att tiden ska gå så det blir torsdag någon gång. Kontrakt påskrivna, kvitto utskrivet och lite googling hos Svenska kennelklubben har visat att det blir detta vi har att göra med när vår grand danois/staffe-vovve kommer. Hehe. 

Grand danois är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare och får absolut inte vara aggressiv. Mankhöjd på hanar är minst 80 cm och de väger vid ett års ålder cirka 70 kilo.

Staffordshire bullterrier är en ömhetstörstande, energisk, förarvek och humoristisk glädjespridare. Den är social, aktiv, intensiv, positiv och älskar full fart och visar det med intensiva glädjeyttringar. Samtidigt älskar den att bara vara hemma med sin familj och mysa. Det viktigaste är att få vara med, vilka aktiviteter som än bjuds. Mankhöjd är ca 36–41 cm. Vikt för hanar är ca 13–17 kilo. Om det inte är en amstaffblandning, de väger runt 30 kilo och har ett gäng extra centimetrar i mankhöjd.


En glad, kärleksfull och humoristisk åttamånaders valp som snart kommer väga uppemot 60 kilo, är det vad vi har att vänta oss? Det märker vi i morgon! 

tisdag 14 oktober 2014

Preggokroppen, en ångestsaga

Vecka 14.
Det här med att vara gravid är ju en känslomässig bergochdalbana på alla plan, såväl psykiskt som fysiskt. Jag hade väldigt svårt för hela den här "nu får du ju äta vad du vill"-grejen som alla skulle tjata om sist, som att kvinnor behöver legitima skäl för att äta vad de vill och att det skälet skulle vara en graviditet?

Att kroppen över huvud taget växte tyckte jag också var svårt att hänga med i, jag gillade inte otymplighetskänslan som infann sig där i mitten av graviditeten någon gång. Och det var alltså sist, för den här gången behövde jag bara komma till två tredjedelar för att magen skulle synas. Se bildbevis ovan.

Fick en säck gravidkläder av en kompis i går och har tagit lite pluggpaus för att mannekänga framför spegeln och nu kommer de där förhatliga kroppsnojorna igen. För eftersom magen syns är det bara en tidsfråga innan jag blir allmänt villebråd och min kropp kan bli ett samtalsämne igen, fritt fram för såväl kända som okända människor att diskutera. Källa: 42+0 veckors självstudier under graviditeten med Sigge.

Exempel på saker jag kan sätta en miljard på att jag kommer få höra om inte allt för lång tid:

"Jaså, oj, är du bara i vecka X och har redan så stor mage?"
"Det där är AB-SO-LUT en pojke, det ser man på att magen är si och så!"
"Ta lite till, passa på att bli tjock nu när du får!"
"Det där är AB-SO-LUT en flicka, det ser man på att magen är si och så!"
"Det är inte nyttigt för barnet om mamman äter X"
"Du MÅSTE äta X, annars kommer barnet bli sjukt!"

Och så från cirka vecka 25:

"Själv var jag bara sugen på clementiner när jag var gravid, men så gick jag bara upp tre kilo förra gången och var nere på min normalvikt innan vi åkte hem från BB, det tar nog lite längre tid för dig?"
"Är du säker på att det inte är tvillingar?"
"Oj oj oj, här är det väl ändå dags NÄR. SOM. HELST?"

... och så vidare i all evinnerlighet. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar till att bebisen är på utsidan och min kropp endast och enbart är min igen. 

måndag 13 oktober 2014

Att döda djur som underhållning

Kollar på Lotta Lundgren och Leif GW som jagar på tv och jag fattar verkligen inte hur man kan vilja döda ett djur. Och ja, jag äter kött, jag fattar att stammarna ska hållas efter, att det är gött att vara ute i naturen och yadayada, men ändå.
Jag förstår inte.

Edit: Skulle göra ett litet tillägg här men kände plötsligt hur en känsla av "vaffan, det här har jag väl ändå skrivit om förut? infann sig och jodå, det har jag ju faktiskt. Under rubriken Varför blir normala människor jägare?

Måndag nu igen säger ni?


Varför är kaffe godare i teorin än i praktiken när man är gravidtrött och behöver koffeinet som bäst? Moder natur alltså, vissa grejer har hon inte lyckats särskilt bra med.

söndag 12 oktober 2014

En helg i några bilder



I fredags var jag hos frissan för att fixa halmhjälmen och HEJA INSTAGRAM för jag har hittat en supertrevlig tjej i Ystad som inte bara har en unge i samma ålder som Sigge (det var nog så vi började följa varandra?) utan även jobbar som frisör. De här bilderna gör inte förändringen rättvisa eftersom det inte gjordes några drastika åtgärderna, men alltså KÄNSLAN! Som en helt ny människa kan jag lova.

Hon färgade ner utväxten så att den låg närmare min egen färg (= blir inte lika skarp utväxt men slet inte på håret) och så klippte hon det ganska hårt i nacken men behöll lite längder runt ansiktet (= jag kommer kunna låta håret vila ett tag innan jag behöver gå dit igen). Kort sagt en snygg frissa som funkar på denna eländiga kombination av BÅDE post-preggo och preggo-hår.

Har ni vägarna förbi Ystad så hittar ni Roxanne på Good Hair. Där kan ni för övrigt inte bara trimma er själva utan även er hund, snacka om succékoncept!



Annars har det vilats en del, herregud så sjukt jobigt det är att bygga en helt ny människa. Vecka 14 nu och den där tröttheten och illamåendet som försvann vid vecka tolv har plötsligt kommit smygandes igen. Kul skämt kroppen.




Jag har loppat också! Alldeles ensam när Tobbe och Siggan var iväg på egna äventyr. Hittade en Myntrik-elefant i största storleken och bästa färgen MED nyckel för ynka 45 kronor och en Briopapegoja till träleksakssamlingen för knappt det dubbla. Mycket nöjd.






Och så har vi varit ute en sväng. Plockat kastanjer och äpplen och gjort paj. Livet på landet ni vet.

I dag ska vi åka och handla grejer inför kommande veckas största händelse, HUNDEN KOMMER JU! Så jäkla pepp att jag håller på att smälla av, känner mig verkligen som ett barn dagarna före julafton!

fredag 10 oktober 2014

Fredagskrönika!


Dagens krönika, om att det är okej att vara en kärring. In och läs, dela, rekommendera osv. Puss!

Fredagslyx!

onsdag 8 oktober 2014

En kväll i city. Och i bilkö.

Det är inte ofta jag tackar ja till olika grejer som Nöjesguiden bjuder in till, men bjuds det på gratis mat med inspiration från Mission district i San Francisco så är jag inte den som är den.

Så, jag tog min allra mesta quesadillasälskade vän Carolina under armen och gick dit. Och vi blev inte besvikna.

Trots att det var bjudbuffé (som ju kan bli lite släbbigt) så var det sjukt gott! Och mysig lokal, även om det kanske var i runda slängar hundra grader varmt med allt folk där inne.

Kommer lätt gå dit och äta även o-gratis i framtiden! Här finns meny, massa gott! Och både veg och vegan så det passar alla.

Sedan gick vi en promenad genom stan och jag körde hem i extremt rimlig tid (20:15) men fastnade i en vägarbetsbilkö vid Sturupsrondellen i 45 minuter och tvingades köra en omväg för att lyckas komma hem och höll på att braka rätt in i rådjurens riksförbunds årsmöte någonstans ute bland alla skogar och fält. Dessutom var det konstant radioskugga så det enda som gick att få in var P4-sporten och uppsnacket inför NHL. Jag vet otroligt mycket om hockey nu.

Puh. Det ska ta drygt en halvtimme hem från Malmö men jag sladdade upp på gårdsplanen klockan 22. TJUGOTVÅ!

Jaja. Vad gör man inte för gratis mat.

tisdag 7 oktober 2014

Ny dag, nya tag! I morgon alltså...

En sån där dag. Men det blev bättre sen, så nu har jag stora förhoppningar om onsdagen!

Du hittar mig för övrigt på Insta med det oerhört fantasifulla namnet @mirijam_geyerhofer och händer det ingenting här så händer det oftast något där.

Nu: sova! Underbarnet "jag sover allltid hela nätterna"-Sigge har gått bananas sedan sin tredagarsfeber förra veckan så nu är det upp och byta rum och trösta och vagga och mata och byta blöja och hej och hå varje natt. Buuhuu, så bortskämda vi blivit det senaste året alltså, hade ju aldrig skaffat ett syskon nu om de senaste tretton månaderna sett ut så här.

måndag 6 oktober 2014

Efterlysning: preggostrumpbyxor!



Detta alltså, lite väl mycket punk så här en stressig måndagmorgon... Och två par till har fått kasseras under dagen. Herregud. Frågade på Insta om tips på bästa preggostrumpbyxorna och fick följande svar:
  • Åhléns egna (alltså, det här ÄR Åhléns egna)
  • H&M (minns också att de tjockaste var helt okej?)
  • Vanliga strumbyxor, fast en storlek större (hahaha, jag använder inte vanliga när jag är ogravid eftersom dom alltid skär in i midjan oavsett storlek)
  • Lindex (minns att dom var ganska okej men gick sönder för ofta)
  • Vanliga leggings som man viker ner under magen (UNDER magen? GAAAH, aldrig i livet, herregud så obekvämt!)
  • Ullareds (har ej testat, får skicka en kurir)
Och så bubblaren som hela tre personer har tipsat om:
  • Termoleggings/vanliga leggings som man vänder bak och fram 
Alltså vad ÄR det här, är utbudet så värdelöst att man ska leka gravid McGyver för att ha något att ha på sig? Känner att det finns en marknad att fylla här, men är för trött för att orka starta ett preggostrumbyximperium just nu. Men vänta ni bara, i sinom tid är det jag som tar över världen med hjälp av nylon och hemliga hållbarhetsprodukter.

Tills dess tar jag tacksamt emot fler tips än de ovan om ni har?

söndag 5 oktober 2014

Lördagens trädgårds-WIN!


Bilderna högst upp = en helt övervuxen del av trädgården komplett med kirskål, vissna buskar och en jäkla stig genom allt, signerad omgivningens rådjur.

Bilderna längst ner: Siggan in action vid ogräsrensningen på gårdsplanen och Tobbe som klipper gräsmattan efter att ha trimmat ner den vissna djungeln där jag sedan lagt på markduk och satt upp pallkragarna. Ska ösa på massor av träflis där sedan så det blir snyggt på riktigt, men hittills är det exakt som vi hade tänkt oss, YEY!

Nu ska jag googla på resten av slitet, typ "beskära pion", "beskära äppelträd", "plantera perenner" osv. Mycket att ta in för den här lille trädgårdsrookien!

lördag 4 oktober 2014

Preggo vecka 1-12, en tillbakablick

Om jag säger så här, när folk snackar om att graviditet nummer två liksom hamnar i skymundan av graviditet nummer ett, så har dom extremt rätt. Tänkte ändå att jag skulle försöka ge mig på att göra en tillbakablick med jämna mellanrum för att dokumentera även denna unges tid i magen.


Bebisen var planerad. Och eftersom jag har stenkoll på min cykel så visste vi ju exakt när det gick att testa om det blivit något. Och mitt tålamod är ungefär lika dåligt som mina hormoner är höga, så drygt en vecka efter ägglossning gav bebeisen besked om att hen fanns. Extra kul eftersom vi var hos mina föräldrar i Norrland och kunde berätta för dom och mina bröder innan vi åkte hem. Sen att vi ba: "jo alltså vi är i vecka fyra", det kändes inte direkt som att det var på riktigt. Men det var det. 


Jag sprang ju en del där uppe, 35 kilometer närmare bestämt, på order av Linnéa. Och det var hundra grader varmt, strålande sol och asajobbigt. Och så himla konstigt att springa runt där i skogarna och veta att det låg en yttepytteliten cellboll och delade sig för fulla muggar i min mage.

Sen kom vi hem till Skåne och det gick någon vecka. Jag mådde illa, magen var svullen, jag var trött och allt annat obehagligt som tillhör detta så kallade välsignade tillstånd. Allt väl så långt, men så tidigt ligger ju också oron för missfall som en liten sunkig filt över ens axlar. 

Och så kom det blod i vecka sex. Först bara lite, och sedan lite mer. Blod = missfall, tänker väl de flesta men efter hundra miljarders googlingar visade det sig att det inte alls behöver vara så. Jag är inte den som är den, så när jag tyckte att jag blödit nog så åkte vi till gynakuten.



Och där låg den här lille gynnaren och ba: HEJ HEJ JAG LEVER! Vecka 6+0, men stor (nåja) som i 6+2 och ett litet pickande hjärta. Läkaren kunde inte se vad som orsakade blödningarna så vi blev hemskickade med vår ultraljudsbild och fjärliar i magen. Det var ett barn där inne!


Sedan startade förfallet. Huden, håret, kroppen, allt kändes fel. Mitt superhjältehår som klarat tio års blekningar utan att så mycket som torka ut blev plötsligt som halm efter en utväxtfixning. Tvingades klippa lugg eftersom postpreggohåret efter Sigge blev helt galet i pannan. Ser ut som a million bucks på den här bilden, men det beror enbart på instagramfilter, i verkligheten ser det ut som att jag har en hjälm av halm på mig. Lägg till finnar på hakan, ytliga blodkärl på kinderna och hy som en barkbåt. Så jävla gött. 


I vecka nio var vi på ultraljud igen, en så kallad viabilitetsundersökning hos Emma ultraljudsklinik i Malmö. Det bokade vi jättetidigt och valde att gå trots besöket i vecka sju, vi fick missfall före Sigge och efter det så kräver psyket lite mer bevis på liv för att inte tankarna ska börja skena iväg. Bebisen följde kurvan bra och 8+4 blev 8+5. Och ultraljudsteknikern sa att eftersom vi varit på två ultraljud och allt utvecklades som det skulle så var det liten risk att något skulle hända och vi valde att göra graviditeten sociala medier-offentligt. 

Jag mådde J Ä T T E D Å L I G T de här veckorna. I vecka nio ska det himla hcg-hormonet tydligen peaka, och det gjorde det med besked, mycket illamående och en sån jävlarns huvudvärk som inga alvedon i världen hjälpte mot. Vi toastmastrade på våra kompisars bröllop i vecka nio och jag trodde att min lilla skalle skulle sprängas på vägen hem. 

Från vecka tio kändes det bättre, i vecka elva kändes det helt okej och i vecka tolv tyckte jag plötsligt att alla symptom försvunnit. Okej, mer eller mindre dödstrött har jag ju varit hela tiden, men efter ett tag glömmer jag nästan bort den där tröttheten och tycker att kroppen känns precis som vanligt trots att den skriker efter att gå och lägga sig klockan 21 på kvällen. 

I vecka tolv var det även premiär för gravidstrumpbyxor, ååååh vilken lättnad för lille maggen att få ordentligt med plats. Och visst, det är väl ett tecken på att allt växer som det ska, men efter att ha mått som sju svåra år i så många veckor så blir man (jag) eventuellt aaaaningens nervös.


Skönt då att det visade sig på kub-testet i vecka 13 att allt är så bra som det kan bli med lillbebisen. Som ännu inte fått något namn. Sigge aka Baby Kenneth hette ju så från typ vecka fyra men den här heter typ bara... ingenting. Livets lott med att vara nummer två antar jag. 


Finfika i Lund för att fira bra kub-test, tänk att vi ska bli tvåbarnsföräldrar i vår, hur jäkla galet är inte det? Sockerdricka i bröstet och fjärilar i resten av kroppen, så känns det när jag tänker på det. 

Lördag = trädgårdsdag!

Hahaha, herregud vilken bedrövlig syn! Vi hade ju en tanke om att låta bli trädgården över sommaren för att se vad som kikade upp ur rabatterna allt eftersom. Däremot så hade vi ju inte tänkt skita i att klippa gräset på två månader men det var tydligen så det blev ändå.

MEN I DAG! Tobbe går runt med trimmern och mejar ner allt utom pionbuskarna, och jag och Sigge har varit på plantagen och köpt räfsor och krattor plus rosor (70 procents rabatt!) och så en shitload av tulpan- och krokuslökar som ska ner i jorden!

Dessutom har dimman lättat så nu är det soligt och fint, håll tummarna för att gräset torkar upp så det går att klippa i eftermiddag!

Ja ja, jag tar mitt straff. Och en kaffe.

Så det är nu man får igen för alla NÄÄÄÄ MEN SIGGE HAR SOVIT HELA NÄTTERNA I EGEN SÄNG SEDAN HAN VAR FYRA VECKOR som råkat slinka ut det senaste året?

Fem stökiga nätter nu och jag är som en freakin' zombie när han plötsligt tycker att det är morgon klockan 06 efter att ha lajvat väderkvarn mellan mig och Tobbe från midnatt och framåt. Snark.

fredag 3 oktober 2014

Helg, vecka 13 och tredagarsfeber

Åh lilla Sigge är sjuk! Eller ja, han har tredagarsfeber och nu är det ju snart slut på den tredje dagen av tre men man är ju inte jättekaxig som förälder när man mitt i natten får hämta in en ledsen unge till sin egen säng och ungens temp visar på hemska 40.2 grader. Uuuuh, gny och gnäll och små illvarma fotsulor som ligger och sparkar i sömnen natten igenom. Det är med andra ord tröttmössestatus här i dag.

Ligger efter med pluggandet också men det är så sjuuu-huuu-uukt tråkigt så hela min kropp bara skriker att jag ska stänga ner datorn när jag väl öppnar locket. Får väl bara bita ihop antar jag, men en inte allt för vild gissning säger att det inte kommer ske någon seriös ihopbitning i dag. Skyller allt på Siggans feber.

DÄREMOT så är mitt godisförbud nu officiellt upphävt. Det fattar ju vem som helst att det inte går att överleva en graviditet utan lösgodis och vem är jag att förvägra mitt ofödda barn dessa godsaker som hens storebror glatt sög upp genom navelsträngen medan han blev till? Nej just det. Går dessutom in i vecka 13 i dag så är ju värt att fira att vi är inne i andra trimestern om inte annat!

Plan för resten av kvällen alltså: Sluta plugga, byta om från mysbyxor och åka in till människobyn och köpa lösgodis. BRA LIV!

onsdag 1 oktober 2014

Mera vego – jag trillade också dit!

Det fattade jag ju att Onekligen-Lisas kokbok "Mera vego, mat för hela familjen" skulle bli en riktig spisvältare, och så här knappt två månader efter att den släppts har den hajpats så till den milda grad i alla mina sociala flöden att jag inte kunde motstå att köpa den.

Eller okej, jag (OCH Tobbe) är ju faktiskt fattiga plugghästar, så jag gick till biblioteket för att låna den i dag men den var redan utlånad plus att två stod i kö framför mig, så det var inte mycket att be för om vi inte ville tills i januari med att laga mat.

Och – det är ju för fasen vegetariska världsdagen i dag, så vad passar då bättre än att lägga sina små CSN-pengar på detta uppenbart köttfria mästerverk? Nej just det.

Slängde även ner Liv Strömquists Kunskapens frukt i varukorgen – frukt och grönsaker, snacka om bra kombo? Tror i och för sig att Strömquists bok mest handlar om kön, men ändå. Längtar tills paketet kommer!


tisdag 30 september 2014

Mitt inlägg i Aladdin-debatten:

Det gapas mycket om smakerna som plockas bort, men var är jublet över vad som får rulla in och bekvämt hitta sin lilla plats i asken istället? 
Hallå - vi snackar liksom H A L L O N L A K R I T S, det vill säga Världens Bästa Smakkombo Någonsin™ och så har folk mage att beklaga sig över vad som försvinner?

Julen är ju ändå överfylld av nötter och sprit, jag hejar på förnyelse på gottebordet!

Hipp hurra!

Gjorde kub-testet i dag och fick top notch-siffror på allt, så sjukt lättad! Det låg ju lite i bakhuvudet att något gått fel eftersom fem veckors superjobbig bakfyllekänsla övergick i typ ingenting på bara någon dag, men lillasyskonet växer och mår finfint, så nu ska jag sluta oroa mig och istället vara nöjd över att jag inte mår illa utan bara är lite trött.

Och - full rulle var det där inne, det tog jättelång tid innan hen lyckades ligga stilla så att BM kunde mäta allt ordentligt. "Du gör det inte lätt för oss ditt lilla spöke, men du är väldigt fin", sa hon. Det skuttades och fäktades så det stod härliga till och om det kändes knäppt att få barn första gången så känns det ännu sjukare nu, när man liksom fattar att det kommer bli en liten person på riktigt.

Och jo, jag visste såklart det sist också, men ändå. Det är verkligen otroligt abstrakt att det ligger en minimänniska och sprattlar i min mage.

Abstrakt och ballt.

måndag 29 september 2014

Begåvningsreserven har tydligen fest på Facebook idag...

Alla dessa oceaner av tid! Eller?

Okej, nyss hemkommen och frukostäten efter den första "skarpa" lämningen på förskolan. Lämningen i fredags räknas inte eftersom jag körde hem till min föräldralediga kompis och hängde med henne och hennes bäbis och distraherades med kaffe och köbekaga i flera timmar.

Men i dag – köra till förskolan, lämna Sigge (följde med honom in och satte honom vid frukostbordet, hängde där i fem minuter tills han glatt började sleva i sig sin gröt – och sedan pussades vi och vinkade hej då och så körde jag hem och ingen grät.

Och nu är jag hemma. Och borde plugga. Men istället har jag plockat undan i badrummet och slösurfat och nästan tryckt på skicka order-knappen efter att ha fyllt en virtuell kundvagn på Bokus. Bara nästan dock, för jag blev lite snål och började fundera på om tomten kanske ska få leverera några böcker istället, det är ju bara tre månader kvar till jul nu.

Okej, nu fick jag julångest, får sätta igång med plugget istället, hej hej!

söndag 28 september 2014

Det är försommar igen?!

Nej men så trevligt, rapsen kom visst in på andra blomningen plötsligt, tänkt att det knappt hann bli höst innan det blev vår igen?

Nu ska jag sova, jag har varit igång sedan klockan 04:41 när Sigge glatt bestämde sig för att det var morgon. Tur i oturen då att jag somnade när jag nattade honom strax före klockan 20 i går, något som i och för sig kändes som en klen tröst i morse när han började härja. Dessutom somnade jag förmodligen tidigt för att jag behöver mer sömn än vanligt, så i slutändan ligger jag nog minus på sömnkontot ändå. Källa: min kropp som i detta nu inte ens orkar kräla ner ur soffan för att gå och lägga sig.