Stockholmsdrama

Jag och Cilla såg en snubbe som var ute och gick med sin son på kanske 6-7 år i går. Heeelt jävla väck, jag tog honom lätt på armen och frågade om han var okej, för han typ GICK och sov. "Öh nej det är lugnt, sjukt trött bara, har jobbat skift, är på väg hem nu", svarade han och vingade bort över Medborgarplatsen. Ungen gick snällt med, det var så sjukt uppenbart att det var hans normala vardag att gå runt i kylan med sin pundiga farsa. Jag och Cilla ringde polisen och snackade med operatören tills dom var framme.
Då hade killen 1) suttit och halvsovit på en bänk vid skridskobanan 2) vinglat bort mot Saluhallen och sutit på huk och halvsovit bredvid en stor blomkruka 3) vinglat ner till bion och satt sig på en bänk under filmaffischerna och sovit lite till. Hela tiden med den lilla pojken vid sin sida.

När han gick ner för trappan till bion var det ett helt gäng som följde efter honom, varav fyra av oss pratade med polisen. Sex konstaplar kom, vi fick lämna vittnesuppgifter.

Så sjukt sorgligt, att en människa med sådana problem tillåts ha ansvar för ett litet barn. Men det värmde ändå i hjärtat att det var så många som brydde sig, som gick fram till honom och lille killen och frågade hur det var, som ringde polisen, som följde efter ner på bion för att se så att poliserna verkligen hittade honom. Undrar vad som hände sen...