Vad fan är det med mig? Misströsten, opeppen, VAR KOMMER DEN IFRÅN? Jag blir galen!
Och nej, det är ingen pms den här gången, så jag har inte ens något abstrakt hormontjosan att skylla på.
Skulle träffa tatueraren klockan tre för att gå igenom skisserna till underarmen, men när jag vaknade hade jag fått mess att han låg hemma och var sjuk. FAIL! Inte ens det roliga kunde man få ha.
Klev upp halv två, insåg att det snöade = långt till vår. Gjorde kaffe och gick och lade mig igen med datorn på magen. På min madrass på golvet i mitt tomma sovrum. Om det inte var för att kaffekoppen är tom skulle jag ligga kvar tills det var dags att gå till jobbet.
Övrigt: Borde kanske köpa en säng snart.
Annat jag borde göra: Börja om, göra fint, tänka nytt. Hur gör man? Hjälp.
VÅREN VAR ÄR DU?
2 klada hestar:
Man tar en dag i taget och en sak i sänder.
Tvinga dig inte att känna saker du inte känner.
Så länge man inte låser in sig och staplar sopor på hög utmed väggarna så är det okej att deppa, ligga, känna sig oinspirerad och jävlig.
Låter man det jobbiga kännas och komma fram så kommer det en morgon (eftermiddag) då du vaknar och känner att något är annorlunda.
Stegen känns lättare, blicken piggare, kaffet godare och suget att fixa sig själv eller hemmet har plötsligt infunnit sig.
Håll ut!
Tills dess: STÖRSTA kramen från mig!
söt! vet hur du känner. det är den där djävulska skandinaviska vintern som gör illvilliga saker med ens psyke. men du ska flyga söderut snart, visst? är det planerat? i sådana fall är det bara att fokusera blicken på datumet i almanackan, dra ett djupt andetag och ta dig framåt utan att ta dina ögon från avresedagen. puss!
Skicka en kommentar