YES, jag ska skärpa mig. Eller, inte skärpa, men bara vara.
Är jag trött och ledsen så ska jag vara trött och ledsen, och tillåta mig att känna så, inte försöka att helt hysteriskt hålla en glad fasad och vara pigg utåt.
För det är jag inte.
Helvete vad trött jag är. Och sjukt djupt nere i den onda cirkeln: orkar inte träna = blir ännu tröttare.
Fick det här meddelandet av Malin på fejjan i dag när jag bad om pepp och det var exakt vad jag behövde höra:
"Januari handlar om att överleva, inte om att prestera. Och det blir vår igen. Och ljust. Och förälskelse. Och hoppning och grillkvällar.
Tack Malin. Jag lägger ner. Jag satsar på att överleva och struntar i att min träningsdagbok gapar tom och att vågen når nya chocksiffror varje gång jag ställer mig på den.
Jag låter det vara helt enkelt, blir bara mer stressad av att tänka på det när jag helst av allt bara vill sovasovasova tills det är dags att gå till jobbet klockan 18:30.
Så: jag ska sova mycket och försöka äta nyttiga piggsaker (förlåt grisarna!) och vitaminer och dränka sorgerna i blutsaft januari ut. Sedan tänker jag att det kanske vänder och då ska jag med glädje och skratt välkomna livet igen och med all time high-feta armar putsa Cajos fönster så det stänker över hela Östra promenaden.
9 klada hestar:
Du.... tricket är inte att hålla en glad fasad utåt, utan att hålla en glad fasad INÅT. Tanken styr känslorna. Bestäm dig för att tänka positivt. Gläds åt småsaker och haka inte upp dig på detaljer. Viktigast av allt, känn inte efter hur trött du är! Det gör allt hundra gånger värre och kroppen förväntar sig att känna trötthet.
Jag tror inte på att tillåta sig vara trött och ledsen. Jo, självklart får man lov att vara det en liten stund om något händer som upprör eller om det är stressigt för stunden men inte under en lång period. Jan - våren = lång period.
Ta kontroll över dina känslor, mata kroppen med blutsaft och rätt näring om du tror att det är det som är problemet men mest av allt: Sluta fundera över hur långt det är till våren, hur mörkt det är, hur gärna du hellre vill ligga på en strand och sippa drinkar och skriva resereportage. Livet är här och nu. Inte Sen.
Puss.
Ja!
Lyssna på Helena!
Inte mitt amatördravel. Detta lät MYCKET bättre!:))
Carpe diem
Tur att du har så kloka vänner. Utan dom hade allt varit mycket värre var rädd om dom. Du får gärna komma hit och vara utmattad jag ska pyssla på dej så du blir piggelin.
he he he
eller bara lagg dig i sangen, las en bok
en riktigt daligt bra bok
chick litt
och köp nya rosa sneakers!
http://www.sneakersnstuff.com/system/search/product.asp?id=12119
Men alltså: vad är det som är så sjukt farligt med att vara lite trött och sur ett tag om man nu vill det? JESUS hålla fasader my ass. Var lite lagom misantropisk och bitter en stund, det är sunt och det går över. Inget att vara nervös för. Vi ska akta oss för Pollyannakraven, de gör oss till idioter.
Tycker allt att du kan få vara trött och ledsen ett tag. Det är inte farligt att känna sig nere, det är farligt att köra på som en idiot och kräva av sig själv att orka orka orka när kropp och själ skriker stopp. Hitta en fin medelväg, säger jag. Vila och tillåt dig att känna dig ledsen, utan att för den skull isolera dig. Umgås med fina vänner, sov ut så mycket du kan, läs en bra bok, och träna lite mindre om du känner att du inte orkar som du brukar. Eller träna typ yoga som är lite lugnare men ändå träning? Eller promenader när du inte pallar att kuta? Ja, du fattar. KRAM.
kom ut hit och trösta dig med att du inte väger typ 100 kg som jag och har en fläbbig mage fylld emd bristningar! skit i att jag fött barn utan gotta dig bara.
Ibland är det det enda man kan göra. Kapitulera inför kroppens stopp signaler, acceptera att du känner det du gör och sov, sov sov om det behövs.
Lite mindre WWW och mer av enkel V
Vatten Vila och Vänlighet
Kram
Skicka en kommentar