söndagen den 21:e mars 2010

Balfie Banan – sötaste skilsmässohunden i stan!

Ja, jag satt ju och körde i fem timmar i går för att hämta Alfie i Ronneby. Vårdagjämning my ass för övrigt, det var dimma och regn och fan och hans moster hela vägen dit och hela vägen hem.
Men nu är tigerkorven hos matte igen, underbart! Och nu ska vi ha månadslämning, runt den 20:e ska han byta hem.

Jag fattar inte hur folk klarar av skilsmässor. Alltså RIKTIGA skilsmässor.
Där man har planerat stort bröllop, köpt hus ihop, skaffat ett par, tre ungar och sen får börja om helt på nytt. Och träffa någon ny man med ett galet ex och försöka planera in jular och sportlov tillsammans med hans barn. Och barnen är arga och spelar ut föräldrarna mot varandra och måste packa sina små ryggsäckar och byta lägenhet varje vecka.
Fy fan. Vilka hjältar ni är som klarar det!

Jag tycker att det har varit tillräckligt påfrestande att bryta upp från ett särbo-/samboskap och ha hund ihop.

4 klada hestar:

mt sa...

jag tycker att min egen skilsmässa var en pis of käjk men det kanske berodde på att vi bodde på olika kontinenter på slutet och sen har vi ju inge kidz ihop. men pappa som är nyseparerad tycker att det är ett helvete, speciellt det att barnen ska vara på olika platser. well well.

Lilla Fröken sa...

ja fy fab jag brukar oxå tänka på det. och det värsta, att nån annan ska komma och vara mamma till min Nemo!!! nej lämnar kalle mig dödar jag honom.

Mirijam sa...

Ja shit den grejen tänkte jag inte på. MT här ovanför är ju bra på att ha ihjäl folk så kontakta henne om det skulle bli aktuellt.
Alltså, det kommer det ju inte bli, men det är alltid schysst att känna någon som kan slå av knäskålarna på folk.

Lilla Fröken sa...

ja det var det som var så bra med att jobba på fängelse och häkte, kontakterna! :)