Jag är lite uttråkad och roar mig genom att glo igenom min egen blogg. Det är som att resa i tiden litegrann, och både roligt och läskigt och sorgligt och nyttigt. Att se vad man gjorde och kände och tänkte och komma ihåg känslan när man skrev om det. Mycket bra.
Och så hittade jag en kommentar från Mikael som så abrupt slutade blogga för ett tag sen (tror jag länkade till något han skrivit för inte så länge sen?) och det här inlägget har jag nu skrattat åt så tårarna sprutat!
Läs vet ja! "Jag blev så sjukt besviken, tog min kebabrulle och gick sorgset till bilen med gråten i halsen. Skulle inte förvåna mig om folk tittade och viskade "titta vilken liten kebab han köpt - vilken fattig jävel".
Och Mikael, om du läser det här, du kaaaaaan väl börja blogga igen? Snäääälla? Du är den roligaste, coolaste, snällaste, snyggaste, starkaste bloggaren jag kääääänner [blinkar frenetiskt med ögonfransarna].
Det här inlägget är också fantastiskt.
3 klada hestar:
Helt enig! Din blogg och Mikaels, är två av de få bloggar som kan få mig at gråta av skratt.
Har du inte förstått att Mikael har äntligen hittat nåt mer intressant att göra än sitta vid datorn hela dan och blogga ? + Han kommer aldrig att läsa vad du har skrivit, han bryr sig inte om din blogg längre ahah... så du kan väl sluta "blinka frenetiskt" osv osv...
Men ja... jag hoppas att han kommer att skriva en bok en dag för HAN är fan duktig på att skriva !
Mvh
Oj jädrar i min lilla låda, här är det visst någon som är lite bitter?
Skicka en kommentar