Jamen ja ja ja JAG VEEEET!

Men åh, JAG VET att 68 kilo inte är mycket, men när alla kläder i garderoben stramar, när jag är för tung för min fallskärm och sen dessutom såg att jag väger lika mycket (eller lite) som Anna Book så kändes det plötsligt lite motigt.
Inte så att jag nödvändigtvis måste DÖ som jag skrev i förra inlägget, men klockan var tidig morgon på jobbet och jag fick lite panik när jag kollade i Fredag. Okej?

En snabb titt i backspegeln visar ju också att jag under hela vintern ätit godis typ varje dag, kombinerat med den eminenta idrottsgrenen soffliggning, så jag är ju inte förvånad. Dessutom har jag onyttighetsförbud fram till påsk, det bestämde jag efter semestern och jag har redan gått tio dagar utan snask eller chips eller någonting, åh DUKTIG!
På bion med Hanna bara " jag ska ha en flaska vatten", på klubben när alla dukade upp kakbuffé utan dess like bara "nej jag dricker bara kaffe". Och så massa god och nyttig mat på det så löser det sig.

OCH nu är det vår och varmt och SNÖFRITT så jag kan äntligen komma igång med löpningen igen. Har ett lopp att springa 8 maj (tredje gången gillt) och ska ner på stan och köpa nya löpskor nu, de jag har är torra som fnöske och absolut inte gjorda för mil efter mil på asfalt.

Ps: Caisa och MT, ska vi köra en get toghether i er hemstad den helgen? Då i maj alltså. Fan på tiden tycker jag.