fredag 30 april 2010

Jävligt starkt morgonkaffe och 15 minutes of fame

Jag är matte till en livsfarlig kamphund. Ett laddat vapen som kan gå till attack utan minsta förvarning. Ena sekunden jonglerar han glatt med sin pinne men innan man hinner blinka sitter han i strupen på närmsta dagisbarn. Ja, i alla fall om man får tro läsarkommentarerna till vissa artiklar på nätet.
Jag VET att jag inte ska läsa vad okunniga förståsigpåare tycker – det är dåligt för både mitt blodtryck och min tro på mänskligheten – men jag kan inte låta bli. 
Kommentarerna i det här fallet handlar om det danska förslaget att förbjuda 14 så kallade kamphundsraser, bland andra amerikansk staffordshire terrier, amstaff, som min Alfie har i sig.
Listan innehåller även en del relativt vanliga raser (dogo argentino, engelsk staffordshire terrier) och några mindre vanliga (alla som har en kaukasisk ovtcharka hemma, upp med en hand!)
Enligt statistik som presenterades av jordbruksverket i februari är Malmö en av fyra svenska kommuner där amstaffen ligger bland topp tio på registrerade raser. 

Kanske är det därför diskussionerna på nätet går varma. 
Malmöborna är inte sena att hänga på i debatten om huruvida Danmark är ett land att lära av, eller att lagen inte kommer att göra skillnad. Jag tror på det sistnämnda av anledningen att ett förbud sällan får något att försvinna.
Vapen är olagliga. Knark är olagligt. Malmö vimlar av båda delarna och ett rasförbud kommer inte få bort problemen med aggressiva hundar, bara förflytta handeln långt bort från polisens strålkastare.
Men det handlar inte om enbart om rasen, även om det är en ganska krävande hund. Det handlar om vem som skaffar den. Problemhundarna ägs inte av killar som åker till en registrerad kennel och ber att få se en stamtavla på föräldrar med stabilt psyke, snarare tvärtom. 
Vet ni att det finns hundägare i Malmö som anordnar hundkamp? Som hänger upp levande katter i träd och hetsar sina hundar mot dem? Hur sjuk i huvudet är man inte om man håller på med sådant – och hur sjuka i huvudet blir inte hundarna som utsätts? 

Jag skulle kunna tjata hur länge som helst om hur mycket jag älskar min hund, men det blir för lätt för er att avfärda det med ett syrligt ”vänta bara, JAG VET NOG hur de där mördarmaskinerna är".
Så varsågod: här är istället mina förslag på hur Malmö kan bli tryggare för både hundar och hundägare.
  • Koppeltvång i hela stan. Av vilken anledning måste du ha din hund lös om den bara ska gå bredvid dig på trottoaren? Snöre på.
  • Fler och större rastgårdar. Malmös sorgliga små inhägnader fyllda av gammalt bajs gör väl varken hund eller människa glad?
  • Hundkörkort. Blir man gravid ska man gå kurs i flera månader för att lära sig hur föräldralivet fungerar. Vill man skaffa hund köper man en valp på Blocket och kollar på ett dubbelavsnitt av Cesar Millan.
  • Djurförbud. Använd din hund på fel sätt och bränn dina chanser att få vara hundägare.
Och det här borde alltså gälla alla hundar, oavsett ras.
Visst, en liten hund kan kanske inte bita ihjäl folk, men en aggressiv chihuahua gör alltid mer skada än en genomsnäll amstaff.

Publicerad i Vårt Malmö april 2010

8 kommentarer:

  1. Finally! Jag har också mot mitt eget bästa läst på tok för mycket artiklar och kommentar om just kamphundar. Och oavsett om de var för eller emot så var majoriteten så idiotiska att det nästan kändes som ett skämt! Men finally, en människa med vett och med goda välformulerade argument. Inte bara "die die die hundjävel" eller annat i liknande stil!

    SvaraRadera
  2. Jag har ju en egen hund så jag är ju lite partisk. Men något die die die hundjävel känns inte så aktuellt. Jag är övertygad om att ett ordentligt koppel och en vettig människa som håller i det, skulle göra hundsverige bättre.

    Tack för fina ord!

    SvaraRadera
  3. Jättebra reflektion över hur man kan lösa problemen som finns istället för att förbjuda vissa hundraser.
    Har länkat till detta inlägget från vår hemsida. Hoppas du inte misstycker.
    / Tommy Svensson

    SvaraRadera
  4. Hej Tommy! Tack ska du ha. Gillar er sida, lägger upp en länk därifrån här.

    SvaraRadera
  5. Heja Mimmi!

    Supporterklubben i Åsmon skickar TUSEN TASS för ditt fina inlägg!

    SvaraRadera
  6. Tack Åsa! Jag gillar supporterklubbar!

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. BRA skrivet!Du ger såna som oss hopp om mänskligheten!!vi måste hålla ihop och stå på oss!!

    SvaraRadera