Okej så här va:

Ni är ju några som undrat vad som händer här i mitt kärleksliv och det kan man ju förstå. Jag har medvetet låtit bli att blogga om både separationen och att jag träffat en ny kille, det är ju egentligen inget som någon har med att göra.
Men nu har det ju gått snart åtta månader och för att få er med på banan igen så kommer kortversionen här:

Jag och Tobe separerade i september efter att ha varit ihop i 4.5 år. Ibland tar kärleken slut och det var vad som hände här, inte mer drama än så. (Vilket INTE betyder att det inte var pissjobbigt, alla som haft en relation och planerat en framtid med någon vet ju hur det känns att behöva börja om och tänka nytt, men det behöver jag ju knappast förklara för er).

I december blev jag utbjuden av en kille som jag lärde känna i slutet av sommaren. Vi träffades på fallskärmsklubben, han bor på samma gata som jag och vi hängde ganska mycket redan under hösten.
Han heter också Tobias, vilket många tycker är lite komiskt. Han och jag tycker snarare att det är skitjobbigt och helt absurt.

Vi är aslika. Det är som att vara ihop med sig själv (kan det bli bättre?).
Vi tycker lika om kanske 99 procent om allt vi pratar om och vi beter oss typ likadant.
Han är den gladaste jag någonsin träffat, han skrattar så han kiknar ungefär varje dag och han säger "pusspuss" innan han lägger på luren när han pratar med sina killkompisar.
Han kör långtradare, är en och nittio lång och har tatueringar på halsen. När jag var i Mexiko och han saknade mig fick jag den här videon på Facebook: