Tack John!

En sak till. När jag skrev inlägget om att jag skulle åka ner så fick jag den här kommentaren:

Först vill jag säga att du är modig, klok och allt det andra. Sedan vill jag säga en massa andra saker men det blir då en hel pocket men jag kan svara på en del av dina frågor. Frågor som: Hur kan man inte bry sig om sina barn? Tro mig när jag säger att det går nog inte en dag utan att din Far tänker på dig. Det går kanske inte en dag utan att skuld och skam finns med där på ett hörn. Jag själv har lyckats med att knarka och kröka bort mina tre fina pojkar. Tre vuxna pojkar som idag är besvikna på mig (med all rätt)Idag är jag nykter och drogfri och har varit det i ettusentvåhundrafemtiofem dagar men det är för min egen skull, inte för att få tillbaka mina tre pojkar. De kommer om de vill. Så ge farsan en chans. Han har inte valt bort dig, han har inte varit kapabel till att göra sina val.
Lycka till/ John

Okej, nu jag började böla igen. För alltså, det är så fint sagt. Du känner inte mig och ändå tog du dig tid att dela med dig av dina känslor, för att lugna mig. Det är fantastiskt. När nervositeten blev för jobbig och jag bara ville avboka resan så tänkte jag på dina ord och de hjälpte jättemycket. Tack!

I dag har du varit nykter och drogfri i ettusentrehundratjugofem dagar. Du är en hjälte. Du vet det själv och jag är övertygad om att dina grabbar också inser det en dag. De gör de. De kommer tillbaks.