Day 07 – My best friend

Min bästa vän? I singular? Det går inte, jag har alldeles för många.
Hur ska jag kunna rangordna vänskap?

Vänskap för mig är att växa upp ihop, att stå ut med varandra genom tonårstrots och folkölsfyllor. Att hålla varandra om ryggen när det stormar, att låna ut pengar när det kniper.
Att förlåta någon som köper två (2!) hundar fast man bor ihop och uttryckligen har sagt att det är en skitdålig idé. Och bli förlåten själv för att man blev så jävla arg att man flyttade därifrån och vägrade prata på ett halvår.

Att alltid finnas kvar.
Och oavsett hur länge sedan telefonen ringde kunna slita upp luren och skrika WOOOOHOO! när man ser det där telefonnumret. Att alltid KUNNA ringa, dag som natt. Oavsett. Hej, det är jag. Jag är ledsen.
Att få ett sms med en ljudfil där en niomånadersunge klart och tydligt säger BAAAJS och fatta skämtet.

Att kunna ta kritik när någon vågar vara så in i helvete ärlig.
Att få ett mail där det står: Du vet att jag älskar dig och tycker att du är en grym tjej, men som du beter dig nu, det är faktiskt inte okej.
Och veta att man är ändå finns kvar.

Jag älskar er, okej? Utan er är jag ingen.