Min dygnsrytm är ju som den är, så här sitter jag i sängen med datorn i knät och killarna snarkandes i kapp bredvid mig. Och alldeles nyss så slogs jag av hur otroligt lycklig jag är – men också hur skört det är. Allting. Hur lätt det kan försvinna. Ena sekunden helt lojt nöjd, typ "Tänk att livet kan vara så här bra!" och i nästa sekund bara "VAD GÖR JAG OM ALLT GÅR SÖNDER?" *panikandas i papperspåse*
Det regnar och blåser ute så det slår mot fönsterrutan men i vårt sovrum är det så... fridfullt just nu. (Ooookej, använde jag just ordet f r i d f u l l t?)
Anyho, jag vill spara den här känslan för alltid. Ta fram den när det känns tufft, för just nu känns allt så otufft som det bara kan.
Det är lätt. När han är med är allt lätt.
1 klada hestar:
vet precis hur du känner dig. när allt bara är PERFEKT och man verkligen inte vill att ngt ska ändras!
kram på dig!
Skicka en kommentar