Ett barn sa till sin mamma "mamma jag målade dina lakan med läppstift "rasande slog hon sitt barn medvetslös. Sen ångrade hon vad hon hade gjort och bad sitt barn att "öppna ögonen" men det var för sent. Hans lilla hjärta hade slutat slå. I sovrummet på lakanet stod det, "MAMMA JAG ÄLSKAR DIG". Lägg upp detta på din status i (minst) en timma för att visa att du är EMOT BARNMISSHANDEL!
söndagen den 21:e november 2010
Men gud, Fejjan alltså. *dör*
Här babblades det på hej vilt om
Facebook,
helt vansinnigt roliga grejer man vill dela med sig av
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 klada hestar:
TAACK!! Den där koftan, eller ja typ en sån har jag letat efter ett tag. Och glad att jag hitta en, tänkte att jag skulle unna mig en . 449 kr gick den på så den får bli tidig födelsedagspresent till mig själv:D Idag hade jag turen att faktiskt hitta byxor också. På cubus, tänka sig!!
I knooooow! Jag kräks när jag läser allt sånt där... Man ska visa att man är emot misshandel, att man stödjer cancerforskning, att man älskar sin syster/mamma/pappa/brorsa... Kopierar man det inte är man alltså ett känslolöst monster som är för krig och ond bråd död, ungefär.
HAHA! Har också läst den och skrattat rått inombords!
Har också sett det där meddelandet cirkulera, dramatiskt till tusan, förmodligen helt påhittat (även om det finns enstaka störda föräldrar som detta) men sist och slutligen vem fan är nu FÖR barnmisshandel? Måste man liksom förtydliga det bara för säkerhets skull för att inte folk ska få för sig det motsatta?
Jag vet! Det är så vansinnigt roligt... Altså inte roligt som i "roligt", men du vet vad jag menar.
JAG ÄLSKAR DEN! Alltså, folk är ju för skojsiga.
Men gudars, de florerar ju verkligen! Först blev jag rädd och trodde du blitt tagen av facebookdjävulen men sen sansade jag mig och förstod. Puh, hemska sekunder.
Och så svarar folk saker i stil med "amen guu va sorgligt :'(" och "sånna mammor borde inte få ha barn"
Exakt, bara "hur kan man göra så mot sitt barn osv", HAHAHAHAHAHA!
Säkert för jag är gravid och har en liten hemma som jag fick hålla tillbaka tårarna. Förstår ju egentligen din poäng men shit vad ont att tänka sig in i situationen.
Nej men Madeleine, allvar? Okej, vi skyller på hormonerna...
Jag erkänner, jag är en av dem. Vad gäller just denna, om mamman som slår sitt barn, så lade jag inte upp den för att jag tror att det är sant. Men samvetsfrågan är viktig, ibland får man (läs: jag) sjukt dåligt samvete om man varit hård mot barnen. Man har haft en pissig dag, kottarna har haft en pissig dag och vägrat lyssna, man blir arg... Och sen på kvällen, när de sover, så inser man att man kanske tagit i FÖR mycket...
Skicka en kommentar