torsdag 4 november 2010

Fler tatueringstankar

Cilla frågade om jag aldrig kände att jag vill dölja mina tatueringar, till exempel i lite viktigare jobbsammanhang. Jag brukar å ena sidan alltid bli förvånad när den frågan dyker upp, men kan på sätt och viss förstå hur hon och många andra tänker.
Och svaret är nej.

Om vi till exempel tänker jobb så vet jag att jag är bra på det jag gör, och om en arbetsgivare skulle välja att inte anställa mig på grund av hur jag ser ut, så har jag inte heller något intresse av att jobba på ett sådant företag. Och det handlar inte om att "inte vilja jobba för någon som inte gillar tatueringar", det handlar om att inte vilja spendera min tid tillsammans med folk med fördomar.
För om man år 2010 på fullaste allvar väljer bort en kvalificerad kandidat på grund av att han/hon är tatuerad, vad är det då som säger att man inte även väljer bort personer med "fel" sexuell läggning, eller "fel" hudfärg? Det handlar om en riktigt tråkig inskränkthet som jag inte vill befatta mig med.

Det kanske är naivt att tro att jag alltid kommer få jobb enbart på mina meriter oavsett hur mycket bläck jag kommer ha på kroppen. Men då får det vara det.
Jag är grym på det jag gör och dessutom sjukt trevlig och social, snacka om kap för vilken arbetsgivare som helst. Jag kan inte tänka mig att min My Little Pony-arm skulle hindra mig från att få drömjobbet.

2 kommentarer:

  1. det tror inte jag heller. dessutom finns nog inte drömjobbet på ett ställe där man dissar my little pony gaddningar!

    SvaraRadera