I går började jag nästan böla på jobbet när vi skrev om hunden Ruff som bott på hundpensionat sedan hans husse dog i augusti. I boxen finns hans bädd och favoritgosedjuren. Dem bär han varje dag till bädden när han ska lägga sig.
Fy fan. Stackers lelle Ruff. Men så saknar jag Alfie så jag har ont i magen också.
1 klada hestar:
Konstigt det där, jag kan bli så sjukt nedstämd och må dåligt över saker som står i tidningen, om krig och barn som inte mår bra osv. Men det är bara när jag läser om hundar som far illa som jag börjar stortjuta
Skicka en kommentar