Dagens Vi5 i Aftonbladet. Sara Edwardsson svarar på "Får man bli svartsjuk på grund av Facebook?" Och det tycker hon. "Det betyder att man bryr sig om".
Jag säger nej. Svartsjuka är inte ett dugg bra. Aldrig någonsin. Det handlar inte om att "bry sig om", eller att visa hur kär man är. Svartsjuka handlar om ett sjukt ägandebehov och brist på tillit – och att inte kunna lita på sin partner är inget annat än destruktivt i ett förhållande.
Den värsta känslan. Att inte bli litad på av den man älskar. Att behöva redovisa sin kväll. Att bli anklagad för saker man inte gjort, för tankar man aldrig tänkt, för saker man HAR gjort, fast i ett annat liv, innan man blev tillsammans.
Fy fan. Den ilskan. VREDEN. Känslan av att vad man än säger så gills det inte, trots att det är det sannaste sanna. Att gråta, förklara, FÖRSÄKRA, men det enda svar man får är "Det spelar ingen roll vad du säger, jag vet vad du tycker egentligen".
8 klada hestar:
Du satte ord på det vidrigaste, mes nedbrytande man kan vara med om. Tillslut vet man varken ut eller in. Jag hittade ut. Men fyfan ca jobbigt det var.
(förlåt om min svenska inte är så bra...)
Jag tycker att man kan bli svartsjuk pga FB och ännu mer att FB kan förstöra ett förhållande.
Typ om det är samma personen som gillar, kommenterar, skickar mails till någons partner kan den andra börja tänka "men vafan, varför ? vad söker han/hon på ?" OK sen måste man tro på sin partner men om man ser att sin partner fortsätter gilla, kommentera osv tillbaka (speciellt innan att tänka på sin älskling rrr)... för det är DET som händer med FB... kan man verkligen börja bli paranoid !!
OK att gilla eller kommentera en status menar ingenting (eller vem vet?)... men det kan vara störande att se den här personen i sitt liv som börjar ta plats... även om det bara är virtuellt.... för det börjar såhär men sen hör man om den här personen IRL en gång i veckan, 2 gånger, hela veckan OSV... och börjar man bli tokig !!! Typ "bor jag med den här virtuella personen också ? is it a virtual 3some?" . Vad är nästa steget ? SMS hela tiden ? phonecalls ? början av ett nytt förhållande ?
Hur kan man tro egentligen på sin partner om det är samma skit som händer varje dag också ? på riktigt ? Den bästa lösningen ibland är bara att ta distans med det virtuella livet och koncentrera sig på "reality" !!!
Jag är kanske sjuk i huvet, vem vet men jag vet vad jag pratar om iaf...
^^
Fy fan, jag blir arg när jag läser det här. Obefogad svartsjuka får mig att må illa. Om det finns nåt som heter befogad svartsjuka så borde väl det innebära att man bör ta sig en rejäl funderare över sitt förhållande.
word!
Håller med dig till 100%! Inte är det friskt inte..
Obefogad svartsjuka är tråkigt, men ibland är den befogad.
Det finns de som trycker ner en åt andra hållet också- det är paradoxalt och finns alltid två sidor av myntet.
Den som är svartsjuk, och vet om det, mår heller inte bra. Det du beskriver är sjukligt svartsjuk, alltså en sjukdom.
Sen finns det lite lättvindig svartsjuka, det jag antar Sara Edwardsson beskriver. Men när det övergår i tvångsmässig handling, ägandebehov för den svartsjuka- då är det sjukligt, så som du beskriver. Inte bra för någon av parterna.
En blir djupt ledsen, och deprimerad medans den andra äter upp sig själv innefrån med hemska fantasitankar.
En sjukligt svartsjuk behöver alltid professionell hjälp från början innan det eskalerar och kan bli riktigt hemskt.
Svartsjuka är det värsta. Klart att jag ibland blir svartsjuk, men det är definitivt inget som är bra för något förhållande och definitivt inte ett bevis på att man bryr sig extra mycket om varandra. Fiffan för svartsjuka, man mår bara dåligt av den - åt båda hållen.
Jag hatar svartsjuka och skulle aldrig kunna vara ihop med någon som är svartsjuk. Eller jag har ju varit det och det funkade inte, hatar att känna mig fången och det gör jag när någon är svartsjuk.
Skicka en kommentar