söndagen den 31:e januari 2010

Jag som skulle SKRATTA så sjukt mycket i dag egentligen!

Hå hå ja ja.
Då vaknade man upp till ännu en dag av snöstorm och halsfluss. Så himla mysigt. Not.
Om det finns någon blodtörstig vargjägare där ute som ännu inte fått ha ihjäl något så kan jag gärna ta en avlivning eller två.
Ska bara dricka lite kaffe först, men runt lunch kanske? Bra, tack.

Har btw en fribiljett till Malmö Comedy Festival på Slagthuset idag. Först till kvarn, jag kan sprita den och sticka ut den genom brevinkastet så slipper ni bli smittade.
Messa på 0703-52 72 53.

lördagen den 30:e januari 2010

På sängfronten intet nytt


Halleluja, har varit vaken säkert fyra timmar i sträck, nytt rekord!
Har till och med orkat 1) lägga in lite bilder på fejjan 2) äta mat. I den här takten är jag nog frisk innan påsk.

Om ni ursäktar så måste jag sätta mig med huvudet mellan knäna en stund nu innan jag svimmar. Hej då.

SOS från sängen IV

Suck me sideways. Nu har jag legat ner i snart tre dygn. Har ont ÖVERALLT. Vänta tre dygn med att gå till doktorn, bah!
Så fort jag blundar somnar jag. Sov 13 timmar i natt, med några avbrott för att lägga mig på en ny osvettig sida av sängen. Och då sov jag ändå typ åtta timmar i går på dagen.
Sedan i torsdags morse har jag ätit:
  1. 1.5 liter nyponsoppa
  2. 5 dl vaniljpäronyoghurt
  3. lite vatten
  4. lite kaffe
  5. mycket Ipren och Alvedon och RhinAdvil
Nej men lite kräksjuka på det här så är man helt smal och snygg lagom till USA-resan. Perfekt.

fredagen den 29:e januari 2010

Fredagsmys

 
Har varit vaken kanske 10 timmar på två dygn. Är helt däckad.
Ringde sjukvårdsupplysningen, ska ta mig till jourläkare imorgon kväll om det inte gått över för man skulle vänta tre dygn. Så fort medicinen slutar verka går febern upp till 40°. Har redan bytt sängkläder med livet som insats två gånger. 
Funderar på att ta på mig pulsklockan bara för att slå high score. Flåsar som en liten kulting också.

[väntar på helande krya på dig-kommentarer]

SOS från sängen III

Vi behöver ju inte gå in på detaljer om hur det ser ut i min hals men jag tror iaf att jag har halsfluss. Att ta sig till en vårdcentral för att hämta ut penicillin känns ungefär lika avlägset som att cykla till Himalaya och bestiga Mount Everest.
Fina Hanna och Taxen var förbi med fransk medicin innan. Dom fick kasta ner den genom brevinkastet för att slippa smittas. Hå hå ja ja.
Vem behöver Ipren-mannen när man känner RhinAdvil-kvinnan?

torsdagen den 28:e januari 2010

Det kan inte finnas NÅGON som skrattar så mycket åt mina skämt som jag


SOS från sängen II

Efter att jag var vaken och bloggade i förmiddags fick jag en nära döden-upplevelse och tänkte att det nog var bäst att sova lite till. Vaknade vid tre, tog tempen (39.7) och ringde och sjukanmälde mig. Somnade om. Vaknade vid fyra, fick serverat nyponsoppa av T.
Somnade om, sov till halv sju.

Snubblade ut i köket, tinade en påse lussevovvar och vinglade in i sängen igen.
Har kollat två avsnitt av Anders och Måns på SVT play och nu slår hjärtat så fort så fort och febern är på väg tillbaks så det är nog dags att sova igen.
Hanna, om du och Taxen skulle ha vägarna förbi Annelund imorgon så tar jag tacksamt emot lite fransk medusin.

SOS från sängen

Men vaffan, nu är jag SJUK också. Hatet mot januari kunde inte vara starkare, trots att solen faktiskt skiner helt vackert ute i dag.

Men om vi återgår till min hälsa: jag blir aldrig sjuk. ALDRIG!
Jag kommer ihåg en helg när jag bodde på Nobeltorget när jag höll på att döden dö men det är väl kanske två år sedan så det är nog dags igen.
Hur gör man nu? Jag är ledig i dag men jobbar fredag till tisdag, tänk om jag är frisk igen imorgon, ska jag ringa och sjukanmäla mig ändå? Då får jag ju inte jobba i morgon.
Och vem ringer jag?

Om vi gör så här: jag lägger mig ner och dör lite så kan ni styra upp allt, okej? Bra, saar vi.

onsdagen den 27:e januari 2010

[gråter typ glädjetårar]

ÄNTLIGEN! Det har kommit en liten bäbis! En tjej!
Åh, är så sjukt peppad och minst 60 mil för långt bort från lyckliga familjen.

Ha ha ha jag dör av skratt, älskar att ha både mamma och sladdlillebrorsan på fejjan!


När jag januarimessar med min personliga tränare medans det snöar horisontellt utanför fönstret:

Jag: Kan inte med ord beskriva hur opeppad jag är på att ge mig ut i det här vädret. Du råkar inte känna likadant? 
Helen PT: Du läser mina tankar. Ska vi maska och boka om? Jag längtar hem till katterna.

Puuuuh. Räddad i sista sekunden. Alltså, jag har lätt sämre värden NU än när jag var hos henne första gången.  Och det är knappast hennes fel.

[Stannar hemma och botar ångesten över det med pannkakor]

Tips till stressade kvinnor i karriären: Om man inte orkar blogga så kan man bara kåppy pejsta sin fejjanstatus


tisdagen den 26:e januari 2010

Förnekelse slash sommardrömmar

Sov sjukt gott i nya sängen i natt, ville ALDRIG kliva upp i morse. Låg och tänkte onda mörka tankar om januari i en kvart, men så sken ju solen på sitt allra gladaste vis och gjorde mig lite mindre självmordsbenägen så jag klev upp och gjorde kaffe istället för att leta fram repet och pallen.

Nu har jag megamassa jobb att göra så jag hinner inte ut nåt värst mycket i dag, men om jag kisar när jag tittar ut så att kan jag låtsas att det är sommar och att jag till exempel snart ska packa cykelkorgen med fika och cykla ner med Hanna till Scaniabadet. Typiskt bra sommargrej.
Jag ska låtsas att det är så ända tills det blir mörkt, då ska jag sluta låtasas att jag är i framtiden och istället sminka mig och gå ut och dricka öl med grabbarna. Typiskt bra vintergrej.


Lägesrapport: Om jag säger så här, det är inte läggdags än på ett tag


Puffy Pie

Saker jag inte visste om tatueringar: Det kan bli jättesvullet efteråt.
Vänsterarmen är helt... tjuck, och det ser ju lite galet ut. Om jag håller ut armen framför mig så har jag typ gäddhäng PÅ UNDERARMEN och själva armbågen är helt dold i puffigt fläsk som egentligen inte är fett utan mer... hud. Iallafall om man jämför med högern.
Mysigt. Nu har ju jag hört från säkra källor att det är så det blir när man gör stora grejer på armarna, men ändå. Det ser ju FÖR-JÄVV-LIGT ut. Kolla själva:


Btw

Det är inte bara jag som tatuerar in rosa mylittleponysar på armen.
Fifi har också gjort det.

måndagen den 25:e januari 2010

2010 års tråkigaste inlägg

Senaste nytt: Jag har köpt en säng. Det var ju kul för mig.
Nu ska jag och ponnyn gå och sova.

[dör fortfarande lite varje dag när det är så här mörkt men repar mig sakta men säkert]

söndagen den 24:e januari 2010

Äh, vem fan behöver 100 000?

Jag fick precis reda på att mitt postnummer vann dragningen
vecka 2 i postkodmiljonären.
Så jävla fett! Grattis alla grannar!
Jag är inte ett dugg bitter att jag gick ur i slutet av 2009.

Welcome to Ponyville!


fredagen den 22:e januari 2010

Iiii-haaaa! kloppetikloppetikloppeti [föreställ er hovarna]



Är på väg till tatuerar-Tommy. Sjukt peppad, känns nästan som att den här bönan telepatismittat mig med sina överdrivna mängder serotonin. Och det tackar man ju för.
Litet aber dock: Insåg i icke-svartvit efterhand att ponnyn OCH BÅDA björnarna är rosa. Fööök. Någon måtta får det vara även för mig. Men jag tänker: bubblegum, magenta och ljuslila. Det funkar väl?
Eller hamnar man i My Little Pony-helvetet om man fuskar?

Natt-chatt

Mirijam: Uuuhhhh
vill bara sova till sommaren

Moa: Aj... klä ut dig till brunbjörn. Då är det ingen som undrar var du är. Du kan få bygga ett idé i min soffa!

Mirijam: ja!ringer du min chef?

Moa: Jag ordnar allt.
Du kan få fickpengar och blåbär :-):-) 


Mirijam: perfekt!
säger så
med start den 6:e då?

Moa: Men GUUUUUUU va bra!
Vi har längtat efter ett husdjur men jag är så ju allergisk. Tror att björn är saken.

torsdagen den 21:e januari 2010

Eh, nej, det menade jag inte


Kolla hela internet och alla gula sidorna och eniro – check

Ibland är jag så efterbliven så hälften vore nog.
Så här då va: när jag påbörjade min sleeve så hade jag inte en tanke på att jag faktiskt har en p-stav i armen, det kom jag på när jag kom hem. Vi drog ju bara upp linjerna första gången och det är verkligen på millimetern att vi inte tatuerade över staven. Och när jag skriver "vi" så menar jag så klart tatuerar-Tommy men det fattade ni ju.

I alla fall. Jag fick lite panik och tänkte att jag kanske skulle bli tvungen att ta ur den (1.5 år för tidigt) för att det är bättre att tatuera över ett pytteärr, än att skära i ett befintligt motiv.
Vad jag INTE tänkte på var det som Tommy sa när jag berättade om staven, att om den ligger för ytligt så kunde han perforera den med nålen "och så får du skitmånga ungar med typ fyra huvuden". Lite oklart dock varför kidsen skulle bli små vandrande freak shows, men, ja, det vore ju rätt dumt att sabba staven.

I ALLA FALL (missar poängen hela tiden känner jag) så ville han att jag skulle kolla med en barnmorska om det var okej OCH DET VAR DET INTE. Så nu vet ni det, ni som googlar, själv fick jag söka över hela internet och alla tattoo-forum men hittade ingen info alls och alla barnmorskor har bara telefontid ojämna onsdagar på skottår mellan klockan 09:00 och 09:02 så det slutade med att jag fick ringa till en ungdomsmottagning och låta som att jag var under 23.
Anyho, nu vet ni. Allt ska man behöva ta reda på själv, vore trevligt om man kunde få lite hjälp ibland.


onsdagen den 20:e januari 2010

Upp med hakan!

Note to self: Det är mer synd om dom på Haiti än om mig. Faktum är att det nog är mer synd om kanske en triljard människor än om mig. Så jag slutar ynka för att det bara snöarsnöarsnöar och ler istället helt hysteriskt hela vägen till jobbet.
Jag tänker inte ens ta bussen utan GÅ, som om det vore vilken vanlig sommarkväll som helst.

!!!!!!!

Alltså vad i helvete är ni helt efterblivna, jag står ju med en 20-kilos JÄVLA ORM runt halsen och INGEN KOMMENTERAR!!!
Jag vill inte vara kompis med er längre. Jag ska vara modig och tuff ensam utan er, HA!

Vad jag har gjort sedan sist? Äh inget särskilt. Ätit sushi, fått parkeringsböter, tjusat ormar. Inga konstigheter.



Förr i tiden bodde Wagner (ormen) hos Kalle (mannen på bilden) och Linnéa i lägenheten jag köpte. Nu bor hela gänget här. Det är Linnéa som är ormtjusarfotograf.

måndagen den 18:e januari 2010

Aj

Dagens jobbiga: har ont under foten. Typ i benet vid trampdynan nedanför vad som eventuellt kan betecknas som ringtån. Det känns lite svullet, som att jag har trampat på en marsmallow som fastnat under strumpan.
Någon läkare här som kan ställa en schysst diagnos?

söndagen den 17:e januari 2010

Jo en sak till:

Eller okej, nästa vecka får vi nog ta tidig söndagssoppa eftersom jag ska på workshop i stand up comedy klockan tre.
Inga konstigheter.

Jag hjärta en toppenlördag!



Sjukt värd kväll i går, blev bjuden på födelsedagsmiddag på Tempo av Hanna och fick kanske årets bästa julklapp av Oskar Tax: Månadens manshora av Liv Strömquist. Alla som inte har upptäckt Livs enorma storhet borde göra det pronto. Lätt att hon kan få ta över världen när jag tröttnar på att försöka.

Men iaf, jag och Hanna hatade vädret och tyckte att allt "det lyser ju iallafall upp"-pratet om snön var lite efterblivet och ganska svårapplicerat på den Malmöitiska vintern. Och det hade vi ju rätt i.
Vi bestämde också att det från och med nästa vecka är SÖNDAGSOPPA som gäller. Gött.

Fick en kul bild på mail från Carolina efter förra inlägget

Källa här

fredagen den 15:e januari 2010

Fruktuppfinnare sökes!

Frukt, vilket aber alltså.
Mina värsta frukter är apelsin och banan. Helt värdo.
Andraplatsen går till apelsinen därför att:
1) Det är alltid svårt att skala.
2) Det är alltid jävulskt söligt, om klyftan inte går att äta i en tugga så måste man bita av den och så har man plötsligt apelsinsaft i hela ansiktet. Ovärt.
3) Man luktar asmycket apelsin trots att man tvättar händerna efteråt.
4) Det fastnar sådant där gult grejs under naglarna.

MEN! Jag älskar ju apelsin och inser medan jag skriver det här att det jag egentligen hatar är att skala dom. Jag borde ha en betjänt som skalade och delade klyftorna i lagoma munsbitar, så kunde jag sitta där och äta, helt torr och utan c-vitaminindränkta tassar.

Men banan.
Hallå? Vem uppfann den frukten? En idiot, det är vad det var!
För det första så är den så sjukt tråkig så man somnar medan man äter den. Och så blir man inte mätt. Det värsta är sådana där lite halvomogna bananer som vi alltid har i fruktkorgen på jobbet.
Jag bara "hm, jag är hungrig, jag kanske ska ta en banan?" fast jag vet att jag HATAR dom. Fattar inte hur jag kan glömma det varje gång! Och så skalar jag den, sätter mig ner, tar ett bett – och så fort jag tagit första tuggan så inser jag att jag ju faktiskt hatar bananer och sen sitter jag där helt sträv och luddig om tänderna.
Och o-mätt.

Apelsin i bananförpackning, det hade varit nåt. Tänk att klyftorna låg som i lager på varandra, så man bet av dom en efter en och sen slängde man skalet och var nöjd och glad. Och torr.
Kan ingen uppfinna en sån frukt? JA, vi kan kalla den BAPELSIN!!!
Åh, hur rolig är inte jag? Såg INTE den komma alls, förren precis på slutet när jag skrev det.
Alltså, älskar mig själv.

*dör av skratt åt mitt eget skämt, inser att klockan är fem på morgonen, går och lägger mig*

torsdagen den 14:e januari 2010

Hur säger man "droppen som fick bägaren att rinna över" på tyska?

Kommer ni ihåg det här inlägget?

Så här ser det ut på fejjan nu.
Verkligheten kommer ikapp en nu känns det som – ååååh orkar inte mitt i alltihop få kontakt med min biologiska far efter 15 tysta föööking jävla år.

onsdagen den 13:e januari 2010

Okej. Deal. Jag satsar på att överleva då.

YES, jag ska skärpa mig. Eller, inte skärpa, men bara vara.
Är jag trött och ledsen så ska jag vara trött och ledsen, och tillåta mig att känna så, inte försöka att helt hysteriskt hålla en glad fasad och vara pigg utåt.
För det är jag inte.
Helvete vad trött jag är. Och sjukt djupt nere i den onda cirkeln: orkar inte träna = blir ännu tröttare.
Fick det här meddelandet av Malin på fejjan i dag när jag bad om pepp och det var exakt vad jag behövde höra:

"Januari handlar om att överleva, inte om att prestera. Och det blir vår igen. Och ljust. Och förälskelse. Och hoppning och grillkvällar. 

Tack Malin. Jag lägger ner. Jag satsar på att överleva och struntar i att min träningsdagbok gapar tom och att vågen når nya chocksiffror varje gång jag ställer mig på den.
Jag låter det vara helt enkelt, blir bara mer stressad av att tänka på det när jag helst av allt bara vill sovasovasova tills det är dags att gå till jobbet klockan 18:30.

Så: jag ska sova mycket och försöka äta nyttiga piggsaker (förlåt grisarna!) och vitaminer och dränka sorgerna i blutsaft januari ut. Sedan tänker jag att det kanske vänder och då ska jag med glädje och skratt välkomna livet igen och med all time high-feta armar putsa Cajos fönster så det stänker över hela Östra promenaden.

tisdagen den 12:e januari 2010

Lägger en ansiktsmask och funderar på vilken nyans av rosa som ska få pryda tassarna i dag. Allt känns bättre med rosa.


Jag har gått i ide, om det inte vore för att jag började jobba klockan sju skulle jag aldrig lämna sängen slash madrassen

Vad fan är det med mig? Misströsten, opeppen, VAR KOMMER DEN IFRÅN? Jag blir galen!
Och nej, det är ingen pms den här gången, så jag har inte ens något abstrakt hormontjosan att skylla på.
Skulle träffa tatueraren klockan tre för att gå igenom skisserna till underarmen, men när jag vaknade hade jag fått mess att han låg hemma och var sjuk. FAIL! Inte ens det roliga kunde man få ha.

Klev upp halv två, insåg att det snöade = långt till vår. Gjorde kaffe och gick och lade mig igen med datorn på magen. På min madrass på golvet i mitt tomma sovrum. Om det inte var för att kaffekoppen är tom skulle jag ligga kvar tills det var dags att gå till jobbet.
Övrigt: Borde kanske köpa en säng snart.
Annat jag borde göra: Börja om, göra fint, tänka nytt. Hur gör man? Hjälp.

VÅREN VAR ÄR DU?

måndagen den 11:e januari 2010

Syndar, men lovar bott och bättring. Snart.

Okej, nu åt jag BP fast det är fel och synd om dom små piggysarna. Felåt. Men jag är så JÄVULSKT trött! Måste kanske ha järn tror jag.

Och så tänker jag att jag kommer läsa Eating animals snart för Hanna blev så äcklad och det behöver också jag bli känner jag. Och efter det kommer det bli noll kött. NOLL.
Ingen fågel och inget mittemellan. Inte ens en baconburgare på fyllan. Okej grisarna, vi säger så då, don't hate on me.

Ps: Får man äta fisk? Eko-reko-fisk?

Orkar inte lämna soffan men måste gå ut. Åååh livet = jobbigt.


No shit, Sherlock

Redigerade ett rep på jobbet i går om trötthet = järnbrist.
Dom här sakerna skulle man inte äta, eftersom det hämmade upptaget av järn i kroppen: Kaffe/te, mjölkprodukter, ägg, sojaprodukter.
Det här är vad min meny vanligtvis består av: Kaffe/te, mjölkprodukter, ägg, sojaprodukter.

Fööök. Vad ska jag äta nu?

Årets finaste komplimang...

... fick jag i dag av Caisa:

Du verkar verkligen vara världens bästa matte. Om jag dog nu skulle jag vilja återfödas som hund och bo hos dig.

Det vore VÄLDIGT synd om du dog, Caisa, men om du gjorde det så är du hjärtligt välkommen. Du kan få den rosa selen.

lördagen den 9:e januari 2010

Salta killen #2

Han fick btw ha både jacka och skor när vi var ute i dag men frös ändå nästan picken av sig. Folk som säger att hundar inte behöver kläder fattar ju ING-EN-TING.
Helenas pälsboll kanske är gjord för att vara ute i –10°, Alfie är gjord för att ligga på stranden, äta frolic och sippa piña colada ur en kokosnöt.

Angående Alfie – aka Salta killen

Alltså han blev ju okej igen sen, men det var liksom hur han var annars, förutom aptitibristen. Han följde mig överallt och låg och tittade på mig hela tiden och var... inte sig själv. Konstig.

Och Helena, som svar på din kommentar: "Dessutom är det jättevanligt att hundar låter bli att äta någon dag ibland, de är liksom gjorda för det."
Jo, jag vet, men HAHAHAAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAA, som att Alfie inte skulla äta en dag och fortfarande vara frisk?
Händer inte.
Dör av skratt bara vid tanken, han är ett MATMONSTER.
I dag gjorde jag ett nytt försök med den där leverpastejen. Han slickade nästan upp mönstret på tallriken. All good alltså.

Hundskor på – eller?

Ska ta Alfie en sväng till Pildammsparken och står här och kliar mig i huvudet och undrar om jag ska ta på honom skorna eller inte.
I går efter taxpromenaden så var han helt hängig och åt ingenting förens sent på kvällen, inte ens när jag ställde fram leverpastej på ett fat åt han, han bara tittade ledset på mig och gick och la sig på den rena tvätten i soffan. När vi var ute sen så gick han bara fot hela vägen, nosade NOLL gånger, kissade en. Alla som känner Alfie vet att han är nos- och pissnisse nummer ett.

Jag misstänker att han mådde illa för att han ätit salt, kan det stämma? Det är så sjukt saltat ute nu och kornen fastnar mellan tassarna och så gnager han bort det. Det kan ju inte vara nyttigt?
Så skrev vi om det här i natt också, och "fräter på tassarna" låter ju sådär kul. Fräter det i magen också?
Jävla Skåne, vad är det för fel på att sanda?

fredagen den 8:e januari 2010

Eh.

Jag tyckte att det kändes som en toppenidé att byta ett par nätter istället för att ta ledigt, men så här 2.5 timme innan jag ska in och jobba en ledig helg är jag inte helt säker...

Alfie är så bra på "sitt vackert" att han inte sitter vanligt längre. Och Oskar Tax vill bara jaga kaniner och inte vara fotomodell.


Men åh!

Nu diskuteras det på radio om huruvida Gudrun Schyman borde få dansa i Let's Dance. Är det okej för en politiker att vara med i reklam-tv och inte bara hålla tråkiga debatter och bla bla bla.
Och typ INGEN tyckte att det var något fel i det så dom bara "okej, nu vill vi att ni som INTE tycker att Schyman borde dansa ska ringa in".

Och sen när man tänker att öööööhhhh så ringer en kille in och tycker att det är dubbelmoral av Schyman att vara med.
Varför? Jo, eftersom hon är feminist och det blir ju helt fel eftersom det är en man som för (= bestämmer).
Alla feminister där ute: Vi får tydligen bara dansa med varandra.
Jag dör.

onsdagen den 6:e januari 2010

En parantes bara:

Jag kan inte nog beskriva kärleken till min hund, det är nästan så jag vill skaffa en unge bara för att säga "Joho, man kan VISST älska sin hund lika mycket som ett barn!".

Otroligt

Har med livet som insats kört tur och retur Ronneby i dag och hämtat Tigerkorven.
Alltså, antingen kör folk i 60 på motorvägen trots att det är ohalt och solsken, eller så kör dom i 120 fast det är snorhalt och snömodd.
Helt jävla otroligt att det bara är jag i hela världen som är kung på att köra bil.

tisdagen den 5:e januari 2010

Man vet att det är dags att...

Alla de här bh-statusuppdateringarna på fejjan fick mig att tänka på vad som hände mig i morse:
Jag gick runt med tutorna fladdrandes i godan ro och tänkte att jag kanske skulle ta på mig en bh. Krånglar av mig linnet – och döm om min förvåning när jag redan har en på mig.
Dags att köpa nya underkläder kanske?

måndagen den 4:e januari 2010

Bara så att ni vet:

Kan vi göra klart det här en gång för alla: det är inte lika kallt i Skåne som i norrland.
När folk klagar på våra fisljumma sju minus så brukar jag lite nonchigt slänga mig med ett "jag snackade med morsan innnan, det är 26 grader kallt hemma" och GENAST ska folk bara "ja men det KÄNNS mycket kallare här, det är skillnad vid havet och i blåsten och yada yada".

Alltså, kallt är det om man kommer ut och inte kan andas för att luften består av is. När varje andetag blir en torrhostning och man måste ta små små andetag genom näsan för att få luft. Och näsborrarna isar igen så man måst trycka på nästippen så att dom öppnar sig.
Kallt är det när man har haft motorvärmare i under natten men bilen ändå vägrar starta. Eller att den startar men oljan blir så kall och trög att allt känns stelfruset och sätesvärmaren inte kommer igång innan man är framme.
Kallt är det när medarna på sparken fryser fast i skoterspåret så man inte kan åka, kallt är det när man sitter inne och GRÅTER för att man har så ont i tårna och fingrarna när dom börjar tina, kallt är det när man hela vägen till fjällen får stanna var femte mil och fylla på glykol i tanken för att ispropparna ska tina.

Okej: Visst. Om det blåser så är det kallare. Det är fakta. MEN TÄNK DÅ NÄR DET ÄR MINUS 26 och DESSUTOM tretton sekundmeter! Alla som stått på toppen av ett fjäll med snorig överläpp och rimfrost i luggen i det vädret, upp med en hand.

Nu skulle jag kunna beskriva hur jag och brorsan gick till skolan i 25 minus för att det var så kallt att bilen inte startade osv, men skippar det eftersom jag är en 30-årig hipp tjej och ingen gammal gubbe.
Poängen är ändå: Skåningarna är generellt sett ena jävla mesar när det kommer till kyla. Vi norrlänningar är det INTE.

Alfie i norrland. Med skor. Mes. 

Uppgaskning!

Okej, två mackor och sen löpkläder PÅ. Nu får det vara slut med det här töntandet.

Okej, en rolig sak:



Var ju med i ett julklappspåse-byte för ett tag sen och efter alla julhelger och grejer så kom min lilla avi ner i lådan på tog för länge efter att avsändaren postat paketet.
Och kolla vilka grejer! Bra böcker, choklad, mojsiga krämer och ansiktsmasker från favvomärket Body shop plus fot- och handkräm och ett julkort med beskrivning om tanken bakom paketet.
En helt underbar julklapp! Vänta, det fattas nåt... Ja just det, en påse juleskum. Undrar var den tog vägen, hehe.

Tusen tack min hemliga julklappsvän!!!

Orka

T R Ö T T H E T E N.  Helt obeskrivlig.
Sover till typ tre varje dag eftersom jag av någon outgrundlig anledning är pigg när jag kommer hem från jobbet och ligger och stirrar ut i mörkret som nån jävla uggla till klockan sju på morgonen. Ho-ho.
Och sen vaknar jag då som sagt lagom till solen går ner och bara "okej, IDAG ska jag springa innan jobbet" men så dör jag trötthetsdöden istället för jag klarar inte ett liv utan ljus.

Och så slår man upp tidningen som bara är full av ond bråd död, misshandel, mord och äckliga jägare som inte kan räkna till nio och överskjuter de stackars vargarna första dagen och bara "vi vill inte att det ska bli inavel på vargstammen". Alltså jag har en del att säga om inavel och jägare i största allmänhet men pallar bara inte.
På högstadiet kunde vi välja att ta jaktlicens som tillval. Jag valde konst och hantverk eller vad det hette och fick sitta inne och göra fina saker och sy.
Fööök också, nu kom jag på att jag vill ha en symaskin, åhhh OVÄRT.

Proudly presents...

...MIRIJAMS NYÅRSLÖFTEN 2010
  • Dricka mer alkohol
  • Springa milen på 45 minuter
Vad lovade ni er själva när ni stod pissfulla under raketerna med en flaska rosa bubbel i handen, för tunna leggings och tinnitusen ringandes i öronen?
Eller var det bara jag?

Andas lite

ÄNTLIGEN SLUT PÅ ALLT DETTA HELGANDE!
Alltså, jag hatar det så mycket, att allt är stängt och konstigt och folk är borta och sen hemma och sen borta igen och så är det röd dag, annandag stängt och tredjedag bajs.

Men nu är det slut. Känner ni lugnet? Åh, allt är som vanligt igen, aaahhh. Ja, tills på onsdag alltså. Och sen är det några klämdagar och sen helg igen.
Men sen. Sen är det normalt...
Funderar på att avjulifiera lägenheten i dag och invänta våren. Jag tänker tulpaner, vad tror ni om det?

fredagen den 1:e januari 2010

Slampig ponny ünt rosa bubbel

Helt ofattbart, att man börjar VARJE ÅR med att må illa. Har varit full tre dagar i sträck nu så det ska bli skönt att börja jobba så man får vila upp sig.
Nyårskvällen då?
Jorå, vi styrde upp lite mat och tjosan här hemma och sen gick vi till Möllan, drack rosa bubbel direkt ur flaskan och kollade rakterna och man trodde typ att det var Jihad och Armageddon och tredje världskriget på samma gång så vi fegade ur och gick därifrån. Det ringer fortfarande i öronen, speciellt vänster, o-i-o-i-o-i säger det, ASSTÖRIGT!
Blev mobbad för ponnyn också, Cajo tyckte till exempel att hon såg SLAMPIG ut och kallade henne för Slutty Pie. Så jävla taskigt.