Alternativ åtgärd: drömma sig igenom sina fejjanalbum från sommaren som gått

För det blir ju vår igen. Och sommar. Åååhh sommar.

(Och sen höst och vinter IGEN och igen och igen men skit i det nu)

19 tips för att överleva vinterdeppen

Alltså, bloggisarna: aj lav jo! Jag har sammanställt svaren på mitt inlägg om höst-/vinterdepp nu, skriv ut och sätt upp på kylskåpet så vet du vilka knep du ska ta till när du börjar leta efter pallen och repet.

Istället för att lägga dig ner och dö – gör så här!

• Skaffa barn. Allt blir så kul för man får göra alla de där roliga sakerna som man gjorde på vintern när man var liten men som man inte gör när man är vuxen. Tex måla målarfärg, åka pulka, stiga upp tidigt och se på tv osv.
• Tanka energi från fina vänner och bekanta.
• Unna sig saker som får en att må bra, skita i alla måsten.
• Peppa på våren.
• Hundbus i snön.
• Väremljus i kvadrat, pepparkakor och lussekattsbak är inte helt fel det heller.
• Konstatera att det är okej att ha en inneboende vinterdepp.
• Gå ut på förmiddagen och få den lilla lilla gnuttan sol som ibland glimtar fram tror jag kan vara mirakelpillret.
• Sysselsätt dig. Självklart med roliga saker – inte ta ett extrajobb.
• Läs massor av böcker.
• Tatuera dig.
• Var ute så mycket som möjligt.
• Ha många blommor och ljus hemma.
• Ha städat, så du inte blir sänkt av att det ser ut som ett bombnedslag.
• Gör om hela playlisten. Ta bort allt som ens kan misstas för lugn, nedtempo eller en gnutta sorgligt. Även fast poppelipop och annan upptempo inte är det bästa man vet så gör det en himla skillnad på humöret. Fuldansa för dig själv i hela lägenheten.
• Ta bara på dig dina favoritkläder.
• Träffa bara positiva och glada människor som kan smitta av sig.
• Skratta och mys mycket.
• Kort sagt: fejka. Om du fejkar lycka tillräckligt mycket och ordentligt kommer du tillslut att gå på det själv. Det håller ett tag och sen orkar man inte längre utan faller tillbaka i sitt vanliga jag igen men... DÅ ÄR DET VÅR!

Day 19 – Something you regret

Jag ångrar ingenting. Gjort är gjort.
Med det inte sagt att man inte ska förlåta, eller inte be om ursäkt om man betett sig som en röv, för det ska man absolut. Men ångra sig? Går runt och vara bitter och älta saker? Nej tack. Jag lär mig (oftast) av mina misstag, borstar av mig och går vidare.

Så kallt att Alfie gömmer sig när man tar på sig skorna

Det var bättre förr. När man bara tog kopplet, stack ner fötterna i flipflopsarna och gick ut. Nu ska både matte och hund kläs på i all evinnerlighet innan man kan lämna den varma läggan och ge sig ut i superkylan/extremkylan/Sibirska kylan eller vilken kyla det nu är. (Kolla hur kyligt det är hos dig här, på min nya favvosida!)

Fick lite sol och luft innan solen gick ner idag också, WIN!

Snön ligger kvar. Idag var det fint faktiskt.
En sån där dag när man tänker att november är helt okej och att man nog kommer att överleva vintern trots allt.

Gonatt!

Som avslutning på dagens bloggbonanza bjussar jag på hur OERHÖRT gölli Balfie Banan låter när han drömmer mardrömmar. Första gången jag lyckats fånga det på film sedan vi skaffade honom, han brukar alltid vakna när man fipplar med mobilen! Kan det bero på ajfånen? Och vet ni? Jag kunde liksom dra ihop klippet så att de sista tio sekunderna av mitt Hemliga Arne-fniss försvann och så bara TJOFF! upp på YouTube och sen ut hit. ÄLSKAR MIN AJFÅN!

Day 18 – Your favorite birthday

Åh, det är så synd att så många som gör 30-dagarsutmaningen inte gillar att fylla år. Jag är helt tvärtom!
Allvarligt, äta goda saker, få presenter, 300 grattis på fejjan och odelad uppmärksamhet under en hel dag, det är ju jävlarimig helt fantastiskt! Hade förvisso hellre fyllt år på sommaren än tre dagar före julafton, men tyvärr bestämmer man ju inte sånt själv.

Jag kan inte välja en bästa födelsedag, men förra årets 30-årsfest gick inte av för hackor. Jag sket i datum och sånt och firade en sensommarhelg i september. Jag hade hyrt ett ställe på Kyrkekvarn, köpt massa mat, öl och vin, hyrt ljudanläggning och karaokemaskin och fixat badtunna.
Vi var runt 30 pers som hängde där hela helgen och festade som om det var 80-talet all over igen. (Här kunde jag lagt till "paddlade kanot på lördagen" men eftersom jag var bakfull som en örn och låg och spydde ända till ölbrännbollen så missade jag det. Typiskt 29-åringar, jag är MYCKET mognare nu.)

Och förutom att alla hade minst 30 mil enkel resa för att ens ta sig dit och jag uttryckligen sagt att det viktigaste var att folk kom så hade de ÄNDÅ skramlat ihop 2250 spänn som skänktes till Hundar utan hem som Alfie kommer ifrån. Fina underbara vännerna.

Två heta mansrövar och en gla' snedlugg på kalas. Fler bilder här.

Kall matte

Eller, definiera kallt förresten. Snackade med morsan innan, där var det minus 25 så ingen tycker väl synd om mig om jag gnäller för att det legat strax under nollan en hel dag.

Men håll flabben!

Karin har skaffat asfränt hår, men har ändå fått höra att hon var snyggare i blont FYRA gånger i helgen. Fatshionista var inne på en liknande grej häromdagen när hon skrev om hur skolsköterskan kommentarer ledde till att hon drabbades av ätstörningar som 12-åring. Katta Kvack har också skrivit klokt om hur det känns när tårarna bränner bakom ögonlocken i bilen på väg till stranden för att man nyss fått höra att den med störst rumpa får sitta i mitten.


Och ja: vad är det med folk som i största allmänhet ska berätta saker för en? Lite som en förolämpning, fast förklädd till ett konstaterande. Oavsett om det handlar om ens hårfärg, kroppsform, klädstil eller vad man äter till middag: Så. Gör. Man. Inte.
Det är en grej att få ett ärligt svar på en fråga, jag uppskattar när mina vänner säger att ett plagg sitter konstigt eller att den nya frisyren gör kaos med min ansiktsform. OM JAG FRÅGAR. Annars kan folk gärna hålla sina pessimistiska kommentarer för sig själv. (Okej, undantaget är väl om en kompis mår dåligt och man ser att han/hon verkligen håller på att gå ner sig, men inte ens då närmar man sig väl krigszonen med ett "oj då, det var allt en märklig frisyr du ligger inne med"?)

Ett urval av kommentarer jag fått på senaste tiden som jag kunde ha klarat mig utan:

• Men gud vilket hemskt nagellack!
• Ska du ha den där kjolen?
• Ditt hår är verkligen... vitt. Nästan blått.
• Eller den här: *tveksam röst* "Oj... Det är en VÄLDIGT stor tatuering du har" och man bara "Jaså?, vilken tur att du upplyste mig om det, för jag hade aldrig märkt själv att någon har suttit och SKURIT MIG I HUDEN I TJUGOEN TIMMAR."

Så nu vet ni det. Man ska vara snäll. Ge komplimanger – eller zip it. Sådeså.

Kall vövve

Majsan tipsar om bästa bloggappen!

Åh, allting ska man behöva leta upp själv, nu har jag glott igenom hela internet (och det är stort!) efter den bästa iPhone-appen till blogger men alla rekommenderar bara BlogPress som är BAJS.
Jag vill ha mina bilder 500 punkter breda, så man ser något. Så att det inte är fult och litet bara för att man bloggar på språng. I det här testinlägget valde jag största bildstorleken men fick ändå gå in efteråt och göra bilden större. Och den är ÄNDÅ för liten.

Nej lyssna här: BloggerPlus är bästa appen för att blogga med ajfån! Punkt slut. Man kan ställa in exakt antal punkter och dessutom redigera bilderna innan man publicerar. Och som ni ser på testinlägget nedan så är det ju faen så mycket snyggare.
Kostar bara sju små kronor jämfört med BlogPress, så då har man dessutom femton spänn över till en cheeseburgare och tio bugg.

Håhåjaja, vad hade bloggvärlden gjort utan mig? *pro*

Testar ny blogg-app

Vovven!

Blocketretards part II

Allvarligt talat, fick jag någon slags förbannelse över mig efter att jag skrev det här inlägget om Blocket, eller vad är det frågan om? Så här såg gårdagen ut:

Vaknade, hade fått sms "vi vill köpa din säng, kan hämta den senare i dag vid rätt pris, hör av dig". Messade (en timme efter att jag fått det) och frågade vilket pris de tänkt sig och fick till svar att de redan köpt en annan säng. Kuken.

Två timmar senare: Fick mail "jag bjuder 1000 kronor". Jag svarade NOLL minuter senare (satt inloggad) "Taget!" och väntar FORTFARANDE på svar.

I går kväll, nytt mail "Hej jag är intresserad av enbart sängen, inte bäddmadrassen, bjuder 800 och kan hämta i dagarna". Jag svarade att det var okej, att jag är ledig mån till tors så det går bra att komma när som helst. Har fortfarande inte fått svar.

REEEEEETAAAAARDS.

Yey

Testing Testing



- gotta love the ajfån!

Day 17 – Your favorite memory

Öland, sommaren 2006. Jag och mitt ex och hans kompis åt lunch innan det var dags att köra till Norrland. Vi gick ut från restaurangen och jag hade ett missat samtal från ett Skånenummer. "Säkert en elev från fallskärmsklubben, jag ringer upp sen", tänkte jag. Vi gick tvärs över gatan och satte oss på innergården till glasscaféet när det ringde igen. Jag svarade.

"Hej, det här är från expeditionen på Skurups folkhögskola. Du har kommit in på en reservplats."

En timme senare körde vi norrut. Jag sittdansade i hundra mil. Mitt nya liv hade börjat.

Baka baka crazy kaka

Jag ska baka en konstig grej tänkte jag. Kom på idén på jobbet när jag och Högström diskuterade huruvida det var gott att äta vörtbröd med russin ihop med starkt salt pålägg typ salami. Jättegott, enligt mig, kräkigt enligt Högström. Sedan pratade vi om en smaskig kladdkaka med salta jordnötter som jag gjorde en gång, och nu tänkte jag utveckla den lite.
Så här: vad tror ni om en kladdkaka med krossade sourcream/onionchips i botten? Hade ni jobbat med mig i natt hade ni fått smaka.

Edit: En treåring hade ju kunnat räkna ut att chipsen skulle smälta av kladdkakesmeten innan den hann gräddas. MEN! Det blev gott ändå. Mer tuggmotstånd i botten men absolut inte äckligt, jag skulle nog säga att 80% av kakan gick åt. Det är väl ändå godkänt?

Tradera FTW!

Saker som gör en glad när det är slaskigt och mörkt: Traderafynd.

Mmmm, tattooooos

Har jag helt fel om jag gissar att merparten av mina läsare skulle gilla den här bloggen?

Nagellack FTW!

Tanke: varannan nagel rosa, varannan knallorange. Fansåsnyggt.

Vinterdepp-tips sökes

Åh nej. Jag känner mörkerdeppet komma. Mitt pepp försvinner.
Förra vintern var helt jävla bananas, jag hatade typ varje dag och satt och stirrade håglöst i kalendern och räknade dygnen tills det skulle bli vår. Uuuhhhhh.
Nu är det på G igen och jag försöker tänka happy thoughts och göra gladsaker. Ni vet, drömma om den kommande Londonresan, boka in tid för att fixa rosa hår, köpa fina nagellack och hångla, MEN DET HJÄLPER INTE.

Och jag känner mig så jävla bortskämd som ens har mage att klaga. Jag har allt man kan begära och ännu mer, men känner mig ändå helt "jag mår dååååligt, det är så möööörkt". Och så mår jag dåligt för att jag mår dåligt fast jag borde mår bra.

Hur gör ni för att överleva vintern utan att bli sinnessjuka ?

Hallongrottan.

Day 16 – Your first kiss

Allvarligt talat, hur efterbliven är man om man inte kommer ihåg sin första kyss? #firstkissfail som man skulle skrivit på Twitter.

*Kan ICKE sluta skratta*

"Det känns som att komma till en större stad när man kommer in hit".
HAHAHAHAHAHAHAHAAAA! Ramsele? En större stad? Om ni ursäktar mig lite så måste jag gå och dö av skratt nu.

Ja jävlar, det citatet kommer att hålla mig på gott humör hela vintern.

Tips om du har 39:50 över

Har köpt världens schnöggaste nagellack på H&M. Dör av fint. Behöver eventuellt aldrig mer byta färg på hovarna.

Edit: Alltså, det är H&M:s egna märke, färgen heter typ Mambo Jambo (?).

Day 15 – Your dreams

Jag drömmer om att kunna leva på att skriva. Jag älskar mitt jobb massor, men jag utbildade mig inte till journalist för att hålla på med layout. Just nu passar det perfekt, men någon gång ska jag sitta i det där ombyggda mejeriet och skriva och få betalt för det, utan att ha blödande magsår och vara kräknervös över att få in pengar.
Det bara är så.

Kvitter

Jag funderar på att börja twittra igen. Det känns som att det hänt en del på de 15 månader som gått sedan jag slutade, det kanske är roligare nu?
Alla som är FÖR trycker gilla. Alla andra kan gå och dammsuga eller nåt. Själv ska jag rensa golbrunnen under badkaret.

*kräks lite*

*eldar upp mig själv framför datorn*

Det här är ju så klockrent skrivet att jag dör lite. Jag hatar också att sälja och köpa saker på Blocket, vuxna människor i dagens samhälle har ju ingen hyfs och fason! Man ser något man vill ha och skickar ett mail typ Hej! Jag såg din fina whatever och är jätteintresserad. Vill gärna komma och titta om den finns kvar? Ha en bra dag! Med vänliga hälsningar Mirijam – och så får man tillbaks:

såld

Inte ett hej, inte ett tyvärr, ingenting. Bara ett jävla S Å L D upptryckt i ansiktet. Orkade du inte ens trycka ner shift för att få ett versalt s din mupp?
Eller hellre: TA BORT DIN JÄVLA VARA FRÅN NÄTET OM DU INTE SKA SÄLJA DEN!

Och att sälja saker sen, giv mig styrka. Som när jag sålde min gamla mobil för någon vecka sen, skrev "1300 kr eller bvsa" och fick en miljard skambud, bland annat "Jag bjuder 800. Eller lägre". *DÖR*

Day 14 – What you wore today

Mitt bästa Traderaköp EVER. Sneakers och vinterskor i ett. Älsk älsk. 
(Varför var dag tio och fjorton i utmaningen samma?)

Dagens kamphund

Balfie Banan, kallast i stan.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Den som väntar på något gott...

... väntar alltid för länge. I mitt fall sedan 8 juli 2009 då min kompis Kicki la upp ett fejjanalbum med en bild på en killes klocka. Tyvärr var detta utsökta stycke stål en  Dolce&Gabbana-klocka. No way José, tänkte jag men har inte kunnat släppa tanken på den.
Men så – lyckan! Hittade en typ exakt likadan på Hiphopbutiken.se för 219 spänn. Dör lilla klocklyckodöden här hemma.

Det är en månad kvar till julafton men jag längtar efter sommaren så jag har ont i magen

Här lär jag Gro allt hon behöver veta om tatueringar. Det ska böjas i tid som man säger. 

Snö/slask och fan och hans moster. Jag säger NEJ! Tänk att få ligga i bikini i skuggan och läsa tidningen istället för att genomlida detta elände som kallas vinter.

HOPPSAN!

Ni vet att jag tagit fel på datum senaste veckan och trodde att det det skulle vara den 25:e i dag? Nu har jag snott min grannes tvättid. Fail.

Naj!

Det snöar ute. Och – ve och fasa – det ligger kvar. Det är jättevackert, verkligen, och kommer vara det säkert hela förmiddagen. För lets's face it, det här är inte Norrland, det här är Malmö. I Malmö har vi inte snö, vi har slask, och finns det någonting som jag HATAR så är det slask. Ni hör ju ordet, S L A S K.
Fan, jag har redan flyttat 120 mil, hur långt söderut ska man behöva ta sig för att slippa sånt här? En till sådan här vinter och jag gör kaos med mig själv.

Jag kunde inte låta bli

"Låta bli vadå", undrar ni nu. "Hänga upp julstjärnan?" Nej nej, inte hänga upp, TÄNDA. Jag tog aldrig ner den förra året.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Matte, vad är det du inte förstår?

Jag går inte EN METER TILL i det här vädret!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Day 13 – This week

Måndag: Gick en tvåtimmarspromenad med Alfie. Första långa sedan vristerna började bråka, fick inte ont efteråt, WIN! Filmkväll med Danne och Mallan, kollade på Hierro. Se den inte.
Tisdag: Besiktigade bilen. Fick tvåor för att lamporna i våra blinkers slutat vara orangea och var för vita. Löstes genom att köpa nya lampor för 47:50 på Biltema. Fick även en tvåa för den förbannade toningen, JAG SA ATT VI INTE SKULLE HA OLAGLIGT MÖRKT men Tobbe bara "blablablablablablaba" (jag vet inte, jag lyssnade inte så noga) så nu får vi ta bort den. Det var ju välspenderade tusen kronor. Nåväl, det var kul så länge det varade. Städade bokhyllan, dra mig baklänges vad fint det blev. Älskar mig själv.
Onsdag: Ledigheten tar slut, jobbet börjar klockan 19. Jag hoppas att chefen säger: "Här är din iPhone4, vassego". Men vi får väl se hur det blir med det.
Torsdag: Jobbar 19–04. Jag hoppas att chefen säger: "Här är din iPhone4, vassego" om han inte sa det på onsdagen. Ska äta blodpuddingsmiddag med Hanna innan jobb.
Fredag: Jobbar 19–04, annars vet jag inte. Jag hoppas att chefen säger: "Här är din iPhone4, vassego" om han inte sa det på torsdagen.
Lördag: Jobbar 19–04, annars vet jag inte.
Söndag: Jobbar 19–04, annars vet jag inte.

Nu kanske ni bara "oj oj oj vad tråkigt, hon har inget planerat på hela helgen, stackars lelle gomman" men NÄHÄ, där har ni fel! Jag börjar få klart det sista till den sista fallskärmstidningen så nu vaknar jag och bara "aaaaaaahhhhhhhh". Ledig. Kan ni ens förstå? Här har man dubbel- och trippeljobbat i flera år och nu ska man vara ledig när man inte är på sitt ordinarie jobb. Älskart.

Kolla kolla kolla kolla!

För att fira min och Tobbes ihopflyttning (och snart årsdag) så har jag beställt ett porträtt från supermegaduktiga Anna Ileby.
Har ni sett något så sinnessjukt snyggt i hela ert liv? Nä, jag tänkte väl det! Kolla Annas blogg och scrolla ner till footern så ser ni hur jag hade tänkt hänga det ovanför soffan. *härmapa*

Tack Anna, vi älskar det!

VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA LIDANDE?

Senaste veckan har jag haft följande mantra ekandes i hövve: PåonsdagkommerlönenPåonsdagkommerlönenPåonsdagkommerlönenPåonsdagkommerlönenPåonsdagkommerlönenPåonsdagkommerlönenPåonsdagkommerlönenPåonsdagkommerlönen och så är det den 25:e PÅ TORSDAG. Fail. *dör*

TJUGONIO BARA?

Edit: Enligt min besöksstatisk så borde jag ha över 150 svar vid det här laget, vaäremäer? Det är för er egen skull ju. Rösta i högerspalten vettja!

Wish us luck

VAD GÖR JAG VAKEN SÅ HÄR TIDIGT? Jo, ni förstår, vi ska åka till Landskrona och besiktiga bilen (Alltså, jag säger besikta, är jag ensam om det eller???) och det här var tydligen enda tiden som fanns.
Håll tummarna för att den är hel och fin så jag kan lägga min novemberlön på att shoppa i London och inte typ byta... eh... spindelled. Håll även tummarna för att ingen märker att vi har så mörka rutor att man varken ser in eller ut.

Men aj!

Alltså, vi kan åka till månen, transplantera hjärtan och bygga atombomber, men inte uppfinna en nötcreme som man inte skär sönder mungiporna på när man äter? Fukking skandal om ni frågar mig.

Teknik som strular alltså, gaaah!

Min undersökningsruta har ju gått helt bananas och räknar typ neråt i rösterna så snart står den väl på noll igen. Kul. Men nu har jag gjort en ny, och om ni ville vara så vänliga att klicketiklicka igen så blir jag glad!
Under min porträttbild till höger alltså. (Man får välja många olika svar...)

Day 12 – What’s in your bag

 

Jag har två handväskor, en lite mindre lila som har plats för typ plånkan, kalendern, glasögonen och läppglanset. Och handkrämen.

Sen har jag en större svart/rosa. Den är handväskornas motsvarighet till ett svart hål. Perfekt för det jag skrev ovan, plus en pocketbok, vattenflaska, extra tröja och en miljard ton obeskrivligt skit som jag inte kan FÖRSTÅ hur det hamnat där.
Exempel på innehåll i svartahål-väskan: GPS, tamponger, tyskabok för nybörjare, ögonskugga, tatueringskräm, kamera, afrokam, stadskarta över Warszawa.

Maskbloggen

Tobbe: Vad gör du?
Jag: Läser bloggar.
Tobbe: Jag ska börja blogga. Visste du att jag haft en blogg?
Jag: Eh, nej?
Tobbe: "I love worms" hette den. Handlade bara om maskar, och vad man kunde göra med dem. Jättebra var den. Flera som läste varje dag.

Vem vill umgås med ja-sägare?

Åh ni är så golliga som säger att jag är schnögg är på den här bilden. Det sa Helena också, när jag var hos henne ett par timmar innan festen jag skulle till. Eller nja, så här lät det:

Jag: Titta vad fin jag är, jag ska på 50-talsfest!
Helena: Ja, jag ser det. Halsbandet är jättesnyggt. Eller, det tycker jag ju inte, men det passar dig.

SÅÅÅÅÅÅS

Published with Blogger-droid v1.6.3

Men gud, Fejjan alltså. *dör*

Ett barn sa till sin mamma "mamma jag målade dina lakan med läppstift "rasande slog hon sitt barn medvetslös. Sen ångrade hon vad hon hade gjort och bad sitt barn att "öppna ögonen" men det var för sent. Hans lilla hjärta hade slutat slå. I sovrummet på lakanet stod det, "MAMMA JAG ÄLSKAR DIG". Lägg upp detta på din status i (minst) en timma för att visa att du är EMOT BARNMISSHANDEL!

Men jag är skytt = BÄSTA stjärntecknet!

Katta Kvack kommenterade: Är du också decemberbarn – eller har jag räknat helt whack nu?

Nej då, det stämmer, den 21 december fyller jag 31. TRETTIOETT. Det innebär att jag fyller år om en månad och hittills har inte en jävel frågat vad jag önskar mig i present. Kul. Det innebär också att jag om en månad och elva dagar kan säga "jag fyller 32 i år". Så jävla fubbigt, att gå från 30 till 32 på knappt sex veckor.
Övriga reflektioner: det SUGER att Jesus som inte ens finns ska få ta allt fokus av min underbara existens på min födelsedag. Nej vet ni vad, ALLA mina barn ska vara födda i juni så dom kan få ta körkort och gå på krogen och bolaget innan sommarlovet, samt ha utomhuskalas.
Födas tre dagar före julafton, BAH, sicket påfund.

Jag hjärta sås

För exakt elva månader sedan fyllde jag år och IDAG ska min födelsedagsmiddag inkasseras. Bättre sent än aldrig kan man säga.
Vi ska till Elyssée och käka fonduen som är "världsberömd långt utanför Malmös gränser" (döh?) och sina SÅSER. Man ska tydligen få massa olika sorter till sina knubbiga små pommes och deras bea ska enligt ryktena vara helt otrolig. Nom nom nom! Jag har aldrig varit där, men Tobbe berättar saker om de där såserna som får mig att dräggla. Jag ska nog skippa finklänningen och ta mig på mig morgonrock så jag får plats med allt.

Egentligen vill jag bojkotta alla Malmborgens restauranger eftersom de äger SwingInn som är en nattklubb med förbud mot synliga tatueringar, men alltså, den här såsfesten GÅR ju bara inte att missa. Och egentligen borde jag vara sur på Tobbe eftersom han betedde sig helt muppigt i går kväll, men han är lite för bra på att smöra sig ur sånt, så han är förlåten. Idel glada miner på 16B nu, till skillnad från i morse.
Det är som man säger: efter regn kommer solsken. Och sås.

Spenande

Nu ska jag och Alfie möta Mallan och hennes staffe Tyson för en promenad. Tyson hatar andra hanar, Alfie gillar inte hundar han inte känner, speciellt inte svarta. Wish us luck.

Så här tjusig har jag varit på kvällens 50-talskalas i Sibbhult

Published with Blogger-droid v1.6.3

Gölligölligöll

Vänligen observera: Detta är inte en hundblogg. Jag upprepar: detta är inte en hundblogg. Men han är ju bara så söt så man måste dela med sig. Eller hur älskar ni Alfie?
Haha, jag kommer bli en outhärdlig bloggmamma när det beger sig!

Vill man ha kul får man lida pin. Gammalt hundordspråk för vovvar som sprungit lösa i höstgeggan.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Pink Pony Proudle Presents: Balfie Banan äter pannkaka!

Alfie tycker att han mest framställs som sovandes eller frysandes på bloggen, så han vill gärna vara med och visa sina "vänta tills matte säger okej"-skills. Typ. För just det här var lite svårt att vänta på, pannkaka är ju så GOTT!

(Varför Tobbe säger "Please respect the polarbear" på slutet är ännu oklart.)

Day 11 – Your siblings

Jag har två bröder. Manuel och jag har samma biologiska pappa, han har precis fyllt 29 och är således två år yngre än mig (inte pappa då, utan Manuel, det vore ju JÄTTEKONSTIGT annars).
Oskar är en liten sladdkille som är 13 år yngre än mig och jag vet inte vilket som är värst, att han fyller 18 om två veckor, eller att det var 13 år sedan jag själv blev myndig.

Manne: Det gick inte att lämna oss ensamma när vi var små för då slog vi ihjäl varandra. På allvar. Det har aldrig funnits någon som kan göra mig så vrålförbannad på så kort tid som han. De enda gångerna vi verkligen var kompisar var när vi kämpade oss igenom diverse Super Mario-världar, då var det jävlar i mig teamwork på högsta nivå. En gång slängde jag en BMX i huvudet på honom, och han har lurat mig att kliva ner i ett flera meter djupt vattenhål med en blå plasttunna över huvudet så jag höll på att drunkna. Ta ett låååångt kliv nu.

Eftersom han bor kvar i Norrland ses vi typ aldrig vilket är jävligt synd. Han är en av de absolut roligaste människorna jag känner och det finns nog ingen som har en sån fantastisk galghumor som honom. Han är smart och kvicktänkt och en jävel på att göra sån där glasyr som man har på kakor. Han har på allvar gått skoter- och pistmaskinsgymnasium utanför Åre och kan allt som har med motorer att göra.

Oggan: Jag kommer ihåg när mamma var gravid och vi pratade namn till Oggan. Jag och Manne tyckte att han kunde heta typ Martin eller Marcus eller vad som helst som började på M och inte var ett hippienamn. Ilskan då när morsan och farsan bara "Han ska heta Oskar". Jag dog lite tror jag. Oskar? OSKAR? O S K A R? Ett jävla gubbnamn skulle han visst få, vår lillebror, och det fanns inget vi kunde göra åt det. Något år senare blev namnet Oskar vad typ Viggo är i dag så han slapp ju bli mobbad för sitt namn i alla fall, det var ju bra.

Oggan är en jävel på att åka skidor (det är vi alla tre förresten – fast jag på snowboard då – eftersom vår farsa släpat ut oss i pisterna sedan vi var små människovalpar). Han tar över hundra kilo i bänkpress och går Sjöfartsgymnasiet i Härnösand. Han är också sjukt rolig (ett släktdrag misstänker jag) och det finns ingenting som gör mig på så gott humör som att reta honom på äkta storasystervis.

Hörrni grabbar. Det är synd att ni vägrar bo i Skåne och att jag hatar Norrland, för jag hade velat umgås med er jätteofta. Jag älskar er makalöst mycket fast jag är kass på att höra av mig, okej? Kom ihåg att ni alltid kan ringa storasyrran om det är nåt. Dygnet runt, året om.

Saker som känns som en bra idé innan det går åt helvete del I

Viola på Killer Colours har inte bara en asschysst chestpiece och är sinnessjukt bra på smink, hon har dessutom ett par ögonbryn som inte är av denna världen.
Och vet ni vad, jag tänker – på fullaste allvar – gå in i badrummet nu och försöka få till något liknande av detta unibrow jag för tillfället ligger inne med. För om man väl får det bra en gång så gäller det ju bara att hålla efter det sen, visst? VISST?

OMG!

Pappa ringde igen! Det här är så galet, jag kan inte TRO att vi har en relation, efter alla de här åren. Man bara *tack facebook*

MÅSTE lära mig tyska nu!

Day 10 – What you wore today

(Men hallå, sicka pissbilder! Vad har hänt med min photobooth?)

Kolla kolla, jag har – dam dada dam – *trumvirvel* KLACKSKOR!!!
Det är helt otroligt för att vara jag, jag är typ stans sneakersdrottning. Men så tänkte jag att jag ville ta tag i det där och skaffa ett par ordentliga klackskor så att man faktiskt kan klä upp sig utan att behöva slita sitt hår och leta efter de minst skitiga gympaskorna när man ska gå ut.

Kriterier: ska inte synas, ska inte kännas, ska gå att gå i.
Eftersom jag är nybörjare på det här så tänkte jag att de inte skulle vara så höga men sen tänkte jag "äh fukk it" och tog ett par elvacentimetare. Fick dem med posten i dag och tänkte gå in dem utan att någon ser, brukar alltså inte stå och vispa pannkakssmet och leka desperat hemmafru på det här viset.

Vad tycker ni, gillar ni dom? Vavava?

(Den uppmärksamme har ju fattat att min tid som klädutamanare är över. Till slut blev det inget kul, utan mer ett tvång. Men tänket är annorlunda, och garderoben rensad på ångestplagg, GÖTT!)

Ehhh, okej alltså det HAR SNÖAT idag.

Alla som tror att Balfie Banan tycker att det är mest synd om honom i hela världen räcker upp en tass.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Blogging girrrrlzzz unite!

Okej tjejer (och eventuellt – men mycket tveksamt – killar), nu är det så här: Vintern har kommit. Snart väntar många långa månader av snö och kyla (i norr) och regn och blåst (här i söder). Botemedlet är såklart rosa hår.
Fifi har gjort det. Fatshionista likaså. Katta Kvack ska bara peppas lite till och Karin vill också.
Själv har jag bokat tid för lite bubbelgumstoner i håret den 7 december så att jag ska vara snyggast i London när vi åker dit dagen efter.
Någon mer som är sugen? Kom igen, jag vet att ni vill. Det är ju så fint.

Reflektion

Allvarligt talat, jag är så mycket mer än det här. SÅ. MYCKET. MER.

Majsan ger filmtips inför helgen

Ska du på bio i helgen så är mitt bästa tips "I rymden finns inga känslor". Jag och Hanna såg den för någon vecka sen och vi älskade den! Kanske årets charmigaste film.

Plz?

Jag brukar inte be om sånt här men snälla kan ni inte skriva på här, söta rara? Hur ska man ta sig till Norrland utan tåg?

Skönhetsideal i ponnyvärlden 2010: STORA ögon, liten mule.

Allvarligt talat, det var ju verkligen bättre förr. Sicka butt ugly hästar MLP är nu för tiden alltså. Erkänn att Pinkie Pie var tusen gånger golligare förr?

Det är alltså den här jag har på armen. Den knubbiga sötponnyn med normal huvud. Ingen anorexiahäst direkt från operationsbordet på mulkliniken.

Day 09 – Your beliefs

Jag tror inte på någon gud. Inte alls. Det var flera år sedan jag gick ur svenska kyrkan och jag kan inte för mitt liv förstå varför jag inte gjorde det tidigare.
För mig är religion mest en källa till ondska. Inte enbart såklart, men herregud, alla dessa krig som bara pågår och pågår och pågår i all oändlighet i religionens namn, jag blir så bestört när jag tänker på det. Och att folk blir utfrysta, mobbade, mördade för att de brutit mot vissa hittepåregler. Gaaah!

Jag förstår att folk som är troende finner en tröst i att känna att de blir omhändertagna och tröstade av något större. Att de känner trygghet i att Jesus älskar dem osv. Jag känner väl samma sak, fast i något helt annat. Det ordnar sig alltid. Så känner jag också. Men inte är det Jesus som löser det.

Och don't get me started on skapelseberättelsen, alltså DET KAN INTE HA GÅTT TILL SÅ. Vetenskap, matematik, logik: ja tack.
En snubbe som "Delar upp vattnet på jorden i två delar, och ett valv som han kallar för "himmel" skiljer dessa åt". Njae. Skulle inte tro det.

Oookej, det här handlade visst mer om mina ickebeliefs än mina beliefs, men jag tycker i alla fall så här: DU kan göra precis vad du vill. Det finns inga gränser. Det är ingen skäggig gubbe eller gumma på ett moln som styr och ställer, ingen profet, ingen. Det är DU. Jag vill mer än gärna tro på ett liv efter detta och den biten, men jag tror ännu mer på DETTA livet. Att det faktiskt är för kort för att ha ett jobb man hatar, en pojkvän som inte är schysst mot en eller vänner som dränerar en på energi.
Man bestämmer själv. Ut med det dåliga bara, och in med sådant som ger styrka, kärlek och energi nog att inte börja leta efter repet och pallen när vintermörkret slår en på käften.
Och var snälla mot varandra. Det är inte svårare än så.

Men VA?

VÅRFER försvinner det röster ur min "vad vill ni läsa mer om?"-grej i sidofältet? För någon dag sedan var det över 170 stycken, nu är det typ 158. Jag fattar ingenting.

Ajländpråbblem kåmming app (app, hahaha!)

Dagens iLandsproblem: Företaget vill ge mig en iPhone och jag har alldeles nyss köpt en XPERIA. Med abonnemang i 24 månader.

(Haha, fattar ni: iLands-, hohoho, jag är så skojig, jag förstår verkligen varför ni läser min blogg!)

Day 08 – A moment

5-manna hybrid över Everöd, midsommarveckan 2010.
Jag i stand up, i rött med ryggen mot fotografen.

Den där sekunden när man känner att alla har greppet. Att den sitter, formationen. Att det som man försökt återskapa i uthoppsatrappen i skuggan bakom hangaren även fungerar där i himlen, tretusenfemhundra meter högre upp. Alla på rätt plats vid rätt tillfälle. A moment.

Seså Majsan, LÄK!

Jag älskar verkligen tatueringar. Jag gör ju det. Men alltså... läkningen. Kan man inte bara hoppa över den? Inga skorpor, ingen stelhet, INGET JÄVLA KLADDANDE med salvor. Ingenting.
Allvarligt, jag är trött på att gå och riva mig i armvecket som en galen horsepundare. Kroppen: Laga dig.

Skulle hon V E R K L I G E N blivit lyckligare?

Det här är så innihelvetes dumt, onödigt och förbannat sorgligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Nu är det enda som fattas mina tuttar.
Så jävla lyckliga efter tretton år ihop och nu ligger hon i ett "vegetativt" tillstånd och kommer aldrig bli frisk. För att hon ville ha större bröst.

Allvarligt talat, inte för att jag själv är så himla nöjd med hur jag blev skapt alla dagar, men HELL NO att jag skulle utsätta mig för risken att förlora mitt älskade liv för att ändra på min kropp.

Wiihhaaa kloppeti kloppeti klopp! Dags för rosa man!

Mailade frisören: "Jag vill ha en tid i början av december. Och jag vill ha rosa hår tack". Inspirationen kom härifrån, efter att Katta Kvack blivit sugen och länkat dit.
Men det är okej att man är likisar om det är 60 mil emellan va?

Gilla?

Day 07 – My best friend

Min bästa vän? I singular? Det går inte, jag har alldeles för många.
Hur ska jag kunna rangordna vänskap?

Vänskap för mig är att växa upp ihop, att stå ut med varandra genom tonårstrots och folkölsfyllor. Att hålla varandra om ryggen när det stormar, att låna ut pengar när det kniper.
Att förlåta någon som köper två (2!) hundar fast man bor ihop och uttryckligen har sagt att det är en skitdålig idé. Och bli förlåten själv för att man blev så jävla arg att man flyttade därifrån och vägrade prata på ett halvår.

Att alltid finnas kvar.
Och oavsett hur länge sedan telefonen ringde kunna slita upp luren och skrika WOOOOHOO! när man ser det där telefonnumret. Att alltid KUNNA ringa, dag som natt. Oavsett. Hej, det är jag. Jag är ledsen.
Att få ett sms med en ljudfil där en niomånadersunge klart och tydligt säger BAAAJS och fatta skämtet.

Att kunna ta kritik när någon vågar vara så in i helvete ärlig.
Att få ett mail där det står: Du vet att jag älskar dig och tycker att du är en grym tjej, men som du beter dig nu, det är faktiskt inte okej.
Och veta att man är ändå finns kvar.

Jag älskar er, okej? Utan er är jag ingen.

Hej killar, välkomna! *dör lilla ironidöden*

Ska sova nu.
Och det är väl ingen som blir förvånad över att jag ICKE kommer få någon välförtjänt skönhetssömn, nej för i morgon kommer RÖRMOKARNA klockan 9:30.
Dom ska greja runt med köksrören i köket i cirka 20 minuter och sen komma tillbaks igen TVÅ TIMMAR senare och göra något annat skit ungefär lika länge.
Och vet ni vad det bästa är? Dom kommer tillbaks på onsdag och gör samma sak igen. Skjut mig.

Hur många tror att rörfirman ens hade vågat ringa på dörren om de hade vetat att det på andra sidan fanns en övertrött brud med pms och en kamphund?

PUSS!

Alltså, ni är så jävla gulliga så jag dör! Ska göra skärmdumpar av alla era kommentarer och spara i mitt "Fuck-pms-album" på datan.

AJ LÖV JO!

ps: ska äta choklad nu.

JELP!

Åh jag är så ARG! Och så den här pms-ilskan då, så man har INGENTING att avreagera sig på förutom sin dumma jävla kropp som bara ska ställa till förtret för en jämt. FA-AN! Jag ska göra kaos med den!

Jag känner att jag skulle behöva göra något för att få utlopp för ilskan, en löprunda hade ju varit perfekt men nähä serru det går ju inte eftersom mina vrister fortfarande är helt paj. Ååååhhhh! Och så hade jag beställt en grej som blev FEL så nu måste jag skicka ett jättejobbigt mail och göra någon ledsen, gaah!

Andra saker som är dåliga:
jag är fet
jag är ful
jag är dum i hövve

Ja, har ni något tips på hur man kommer ur den här känslan av total meningslöshet så hojta till innan jag blir tokig.

!!!

Ooookej, om inte de här våldsamma aggressionerna är pms så vet jag inte hur den här veckan kommer sluta.

Day 06 – Your day

Gjorde en Katta Kvack och gick på Coop Forum. Men vi stod ut och slapp byta stormarknad.

Körde hem. Jag började laga mat...

...medan Tobbe satte upp en hylla. Man vill ju inte fucka med könsrollerna.

Alfie gjorde trix och fick tuggben.

 

Sen tvättade vi fyra maskiner tvätt.

Ja, det är väl ungefär så spännande och fantastisk som en söndag i november kan bli.Men det är okej ändå ju. Mest okej är nya hyllan i köket, JAG. ÄLSKAR. DEN.

Jag är registrerad!

Foto: Michael Emery

Wiiihaa! Kloppetikloppetiklopp! Pink Pony #21 finns nu på riktigt!
Nu ska bara hovarna läka och manen färgas rosa så är jag på banan igen!

En sån där söndag...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Day 05 – Your definition of love

Kärlek för mig är känslan som gör att hjärtat nästan sprängs av lycka. När hela kroppen liksom känns glad. Att magen är som en fjärilscirkus och man blir yr bara av att andas in den andras lukt. Hans händer på mina kinder när jag får en kyss och benen blir alldeles svaga.
Känslan när han tittar på mig och jag känner mig vackrast i världen fast jag sitter osminkad i soffan i morgonrock och skitigt diademhår.
När jag jobbat natt och smyger ner i sängen och han tar tag i mig i sömnen och drar mig intill sig och vi somnar som ihopslingrad tagliatelle.
Och oavsett hur sur och ledsen jag är så kan han alltid få mig glad.

Uuuhh

Drack tre öl i går, sov till 14:37 i dag. VAR ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?
Jag kommer ihåg på gymnasiet när man glatt bångade folköl som om livet hängde på det och max hade lite huvudvärk dagen efter.
Nåväl, nu ska vi ner till Vegegården och hetsäta friterad mat så går det nog över.

[Svensk Fallskärmssport] Sorgen över ett avslutat kapitel

Ja, det är jag på bilden. Klicka så får du se!

Vem är du om du inte hoppar fallskärm? Jag vet inte vem jag är, men det ska jag ta reda på. Jag har precis lagt ut en annons på Uffes. Igen. Gjorde ett försök för några veckor sedan men fick inget napp. ”Rigg, reserv och skärm säljes, bra pris vid snabb affär”. Kan ingen bara köpa grejerna så jag slipper ha den här ångesten?
För nu har jag bestämt mig, det är sluthoppat.
För att inte få vansinnespanik, klänga mig fast vid riggen och börja hyperventilera så kallar jag det ”ett sabbatsår” men innerst inne vet jag nog att det här är en period av mitt liv som är slut. Och det är så förbannat sorgligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Jag började hoppa 2004 och har i skrivande stund slängt mig ut ur flygplan, luftballonger och helikoptrar 304 gånger. Skrattretande få gånger efter sju somrar om ni frågar mig.
Men trots att mitt all time low ligger på 13 hopp under en säsong så har jag hållt fast vid den här sporten, år efter år. Jag har varit elevkontakt, jag har gjort klubbtidningen, jag har varit med och arrangerat tre legendariska midsommarboogien.

Och jag vet varför: hoppningen gör mig till någon. Den gör mitt liv till något. De senaste sju åren har sporten gett mig några av mina absolut bästa mina vänner, jag har fått uppleva saker som jag före 2004 inte kunde drömma om att jag skulle göra i mitt liv. Hoppningen har gett mig det här jobbet och det är ju inte fy skam. Och det ideella klubblivet har inte bara gjort mig till en sjuhelvetes kaffekoppsdiskare, det har även förbättrat min förmåga att planera, samarbeta och kompromissa. Och jag har fått så mycket kärlek.

Talldungen i Everöd är mitt andra hem, inte bara på grund av hoppningen. Jag har bott där. Solat, packat, badat, bastat. Jag har druckit sinnessjuka mängder kaffe. Jag har sjungit heliumkaraoke. Jag har varit kär, nydumpad, full och bakfull där. Jag har dansat, skrattat, kramats och hånglat. Jag har gråtit. Jag har hoppat i så hård vind att jag backade i skärmen ända från tusen meter och rätt ner i kohagen bredvid Stallets second hand-butik och trodde att jag skulle slå ihjäl mig.

Jag viker ner skärmen i en påse. Min fina fina skärm som fortfarande är i princip alldeles ny och som aldrig mer ska få rädda mitt liv. Och hur kan riggen lukta så gott år efter år? Usch då, jag fick visst något i ögat, hrrrm.
Jag försöker tänka positivt: till exempel så kommer jag ha finast nagelband av alla mina tjejkompisar, det är ju bra. Jag kommer inte ha blåmärken på överarmarna hela tiden, (vilket nog uppskattas lika mycket av min kille som måste synas bredvid mig) – också bra.
Jag skonar miljön och spar både tid och pengar: bra, bra, bra. Men ändå har jag ont i magen. För vem är jag utan hoppningen?
Det märker vi nästa sommar.

Publicerad i Svensk Fallskärmssport november 2010

Day 04 – What you ate today

"Vad du åt i dag". Hahaha, vilket jävla skämt.
Hade jag vetat om dagens utmaningsbloggning i morse så hade jag garanterat gått och handlat något lite extraordinärt så att det blev lite flärd i bloggen. Men nu gjorde jag inte det, så då är det bara att bita i det sura äpplet och meddela att vi vid 11-tiden åt knäckemacka med ägg och majonnäs, och sen glömde bort att äta hela dagen vilket resulterade i att vi vid 18-tiden gick runt som två crankypants och surade på varsitt håll i lägenheten. Det slutade med att Tobbe gick till S:t Luis och köpte varsin gyrostallrik och så var det med det fredagsmyset. *fail*

Soffjobb FTW!

Bra grej med att jobba hemma: När man börjar bli eftermiddagstrött och bara vill slänga datorn i väggen så är det ingen som bitchar med en för att man häller upp ett glas baileys till kaffet.

Jag ♥ livet just i natt

Min dygnsrytm är ju som den är, så här sitter jag i sängen med datorn i knät och killarna snarkandes i kapp bredvid mig. Och alldeles nyss så slogs jag av hur otroligt lycklig jag är – men också hur skört det är. Allting. Hur lätt det kan försvinna. Ena sekunden helt lojt nöjd, typ "Tänk att livet kan vara så här bra!" och i nästa sekund bara "VAD GÖR JAG OM ALLT GÅR SÖNDER?" *panikandas i papperspåse*

Det regnar och blåser ute så det slår mot fönsterrutan men i vårt sovrum är det så... fridfullt just nu. (Ooookej, använde jag just ordet f r i d f u l l t?)
Anyho, jag vill spara den här känslan för alltid. Ta fram den när det känns tufft, för just nu känns allt så otufft som det bara kan.
Det är lätt. När han är med är allt lätt.

"Snälla matte, vi behöver väl aldrig mer gå ut i sånt väder?"

Published with Blogger-droid v1.6.3

Klädutmaningen dag 25

Om ni kollar på gårdagens ben och förrgårdagens top så har ni dagens outfit. Inget mer spännande än så. Och om sanningen ska fram så börjar min del av klädutmaningen lida mot sitt slut, i alla fall i sin ursprungsform. Som jag skrev i början så har de senaste årens alla flyttar och rensningar gjort sitt, och det sista som fanns kvar i "kanske en annan dag"-högen hamnade direkt i kassen till Erikshjälpen utan att ens passera min kropp.

Nu tänkte jag köra till dag 30 = en månad. Sedan tar jag det till en annan level, nämligen secon hand-nivån. Bara Tradera, Emmaus, Myrornas osv tills vi åker till London 8 december. Eftersom halva planen med resan är att vi ska just shoppa så finns det ju inte så mycket att orda om där. Och jag gillar ju kläder. ÄLSKAR. Och det ska ju vara roligt att klä på sig på morgonen, visst?

Men jag ska börja tänka efter mer. Helt klart. Och sluta köpa saker jag hittar men som inte passar, för att tänka att jag kan ha det SEN, "när jag gått ner de där fem kilona". Höhö, lär ju hända liksom. Speciellt eftersom jag sitter här och äter marängswiss och dricker julmust varje kväll.

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar har varit ihop i 25 men håller fortfarande på och kärleksfjantar sig som två tonåringar. När de träffades bodde de i Lund men följde med den gröna vågen norrut och köpte hus i Ångermanland. De är väldigt olika som personer och har helt olika intressen. Mamma är konstnärlig som få och åker till Thailand ett par månader varje vinter, farsan är en jäkel på att åka skidor så han drar till snön med jämna mellanrum och all ledig tid hemma spenderas bakom trumsetet.

De gillar gammeldansk och irish coffee. Dricker bara Zoegas. Farsan gör asgoda köttbullar. Mamma gör världens smaskigaste sushi. De gillar att kolla på hockey på tv. De har en stor gul hund som heter Zingo.
De är inte gifta men har planer på att slå till "av skattetekniska skäl". Romantiskt va?

De bor 120 mil härifrån. Jag saknar dem varje dag och funderar på hur det ska bli när de blir mormor och morfar och kommer vara så långt bort.
Jag älskar dem väldigt mycket och självklart har jag en tatuering tillägnad dem och mina bröder.


(Någon läsare som hängt med i min senaste familjehistoria som blev förvirrad nu? Jag förstår det. men så här va: min mamma och min biologiska pappa är skilda. Helt riktigt. När jag var fyra träffade mamma en ny man, och de har varit ihop sen dess. Hela min uppväxt. Föräldrar alltså.)

Day 02 – Your first love

♥ Han hette Thomas Eriksson och jag föll som en femårig fura när han lämnade över en sax till mig under pysselstunden på dagis. Jag fick den liksom åt rätt hål, ni vet, när den som räcker över den håller i den vassa delen. Åh, lelle gobben. Kärleken spirade där bland smällkaramellerna och tomtegirlangerna och höll i sig från och till fram till högstadiet.
Autentisk exempel ur dagboksarkivet på min enorma kärlek:
5 februari 1990
Hos Terese hade vi jättekul. Vi åkte skoter och åt glasstårta. Till middag åt vi spagetti och köttfärs-sås. Tomas var där och han var jättesnäll mot mig.

♥ Min första riktiga RIKTIGA vuxenkärlek träffade jag på krogen i Göteborg 2003. Det fanns bara två ledig platser vid ett bord så jag och Jessica satte oss hos han och hans kompis.
Bor du här, frågade jag.
Ja, men jag ska snart flytta till Norge, svarade han.
Åh, jag har också bott i Norge, sa jag och sen var vi ett par.
Det var första gången i mitt liv som saker och ting var enkla ihop med en kille. Inget "jag ska vänta tre timmar med att svara på sms:et så han inte fattar hur jag känner", utan bara lätt.
Men han mådde dåligt. Drack för mycket och var ganska bränd av sitt ex. Men vi hade ändå något speciellt. En gång när jag somnat före honom viskade han att han älskade mig. Det var alldeles för tidigt, men jag tror att han menade det, på sitt sätt. Jag kände mig rolig och smart ihop med honom, trots att han var typ datageni medan jag hade noll högskolepoäng, var en fattig slacker som säsongade och hade tribaltatueringar. Men han såg MIG. Jag har kvar så många fina brev som han skrev till mig.

"Jag är nog inte din typ Mirijam, om du nu har en sån. Men du är min. Du är inte hyfsat vaken, det är en underdrift. Du har en potential jag tror att du själv är omedveten om. Visst, du tycker själv att du är rätt online och så, men du underskattar dig själv. Man måste inte plugga, det är inte det jag menar, men du har bedrifter i ditt hjärta som bara väntar på att få komma ut i världen. ...//... Du har ett väldigt stort hjärta. Ta hand om det. Lås in det och öppna kassaskåpet lite då och då, men se till så att ingen trampar på det. För så är det tyvärr, att dålig skit händer fina människor. Gardera dig, men inte för mycket. Det är en hårfin balansgång. Satsar man inget vinner man inget, satsar man så riskerar man alltid att förlora. Och det kan svida riktigt rejält."

Lite tragikomiskt då att han någon månad senare ringde från Norge och bara "jag måste ha ett nytt liv, och jag måste ha det ensam". Och jag hade för länge sedan öppnat kassaskåpet och bara "varsågod, här är mitt hjärta, du får det", så det tog väl ett år eller så att repa sig efter den känslostormen.
Men jag förstår honom, det var fel tid. Faktiskt.
Nu är han gift med en fotomodell och har tre sköna ungar, och själv har jag hittat mannen i mitt liv på eget håll, så det blev ju bra till slut ändå.
Inte bara bra, det blev perfekt.

Sov, majsan, SOV

Bredvid mig i sängen ligger världens finaste kille och universums snarkigaste hund och nannar, vilket jag också borde göra.
Men icke, här ligger jag med stora uggleögon och är helt hög på socker efter min julmust- och marängswissbonanza tidigare i kväll.
Det var väl själva...

Jag har världens snyggaste arm!!!!!!!!!!!!

Klicka för större bild.

Tjugoen timmar. Tjougoen tusen kronor. And I löööööv it!
Nu är det helt nygjort och svullet utav bara hell, samt fotat med mobilen i badrummet, men jag bara MÅSTE visa er bilderna på det färdiga fantastiska resultatet.

Ps: Jag har inte sagt aj en enda gång.