Hörrni, vi måste snacka om grej. Svordomar. Vad är det med folk som inte svär? Jag tycker faktiskt att det är lite obehagligt med människor som bara använder "himla" och "attans" istället för lite mer användbara "jävla" och "kuken".
Eller är det jag som är för burdus? Som inte kan föra mig bland folk och har dåligt ordförråd? För så är det inte, jag kan upplysa er om att mitt ordförråd är hur bra som helst. Men det kanske inte märks?
Några frågor:
1) Svär jag (för) mycket i bloggen?
2) Svär ni ofta? Vilka är er bästa svordomar?
3) Och om du är en av dessa obehagliga människorna som aldrig svär: VARFÖR?
21 klada hestar:
äsch vaddå svär för mycket, det är ju bra att svära för då accentueras det att man VERKLIGEN menar vad man säger.
sen att jag kanske inte skulle svära lika mkt inför mina potentiella barn är en annan sak.
men tills dess. tycker jag att man ska svära. JÄVLA tycker jag är bra svordom, täcker in det mesta. Helvetesjävlaskit.
Jag jobbar med barn och låter bli att svära där, såklart. Men annars händer det.
En gång kallade ett barn mig och en kollega för jävla fittfröknar..det var rätt roligt och det tar jag efter ibland :)
1) Nej.
2) Ja. You good-for nothing-piece-of-crap.
3) Samma som måste diska direkt när de ätit.
1. nej
2. Ja.. kanske för ofta eftersom jag har en lite härmapa hemma.. hittills har det bara kommit någon svordom ur honom vid enstaka tillfällen dicok. Åtminstone som jag hört, han kanske svär som en borsbindare när jag är utom hörhåll.
2b hmm...fan eller jävlar, it's a tie.
3. är inte en av dem.
Jag svär hela tiden och gillar svordomar. Jag tror inte heller att barn dör av att höra ett fan emellan varven. Min äldsta dotter var två när hon sprang in i hallen, sparkade till ett par dojjor och utbrast: Satans skor. Det blev folk av henne med. Trots eller på grund av låter jag vara osagt.
bästa svär:
Gubbe
Kuken
Balle
varsågo
Jag svär alltid men det går i perioder. Ibland kan jag inte yttra en mening utan att det slinker in ett "fan" och sen blir jag lite trött på mitt ovårdade språk och putsar till det lite. Men svär gör jag ändå. Inte lika mycekt då utan jag sparar dem till när det behövs (ändå ganska ofta).
Det är nog fan och jävla jag använder i särklass mest.
1. Inte vad jag har märkt.
2. Jävlar. (Mammas bästa var subbskaft, det gillar jag, det är liksom mäktigt på något vis.)
3. Jag började inte svära förrän jag var över tjugo år, vet inte varför riktigt, jag tyckte nog att det lät konstigt när jag själv svor innan dess.
Jag svär inte. Obehaglig? Tack för den!
Åh vad ni är roliga, jag verkar inte vara ensam om att svära i alla fall.
Men Sivan: OJ vad spännande, UTVECKLA snälla!
1. Inte alls.
2. Ja. Vanligtvis; faaan. Jävlar. Ibland balle. Om jag är riktigt arg kommer någon slags harang; " satans klistriga flensost i halsen. "
kalle säger att jag svär så att han nästan blir generad. jag tycker det är skittöntigt att säga typ fy tusan! det förstärker ju inte ett skit. nej det ska visas ordentligt tycker jag! helvetes-jävla-skit-piss-kuk-FAN!!!!! till exempel. hor-helvete! är oxå fint.
1) Nej
2) Ja. Till vardagsbruk blandar jag svenska och danska. T ex pis, jävlar, lort, fuck mand, satan och fucking pis. När jag är riktigt arg sätter jag gärna ihop ord... som fucking fisse-lort, helvets kuk-fitta, lorte-fucking-luder-pik. Låter ju egentligen väldigt trevligt så här när man ser det på skrift!
jag svär nog ganska mycket. så mycket att jag inte ens tänkt på huruvida du svär eller inte ;).
mina vardagsfavoriter är jävlar och fan. de svänger in i var och varannan mening helt omedvetet. blir jag arg slår jag ihop en rad obehagliga ord och överbrukar ordet jävlar. typ "fan jävla horfittkukhelvete varför kan du inte funka för fan i helvete jävla skitpisskuk".
jag svär inför barn också. hajar ibland till på mig själv när jag gör det, tänker typ "oj är det där ok?". jag censurerar mig inte dock. mina svordomar kommer av sig självt, det är inte så att jag bestämmer mig för att svära i en viss situation och inte i en annan.
jag överanvänder ju dock även ordet himla.
jag skyller helt och hållet på min pappa, han är så ful i mun att det förslår men han svär på spanska så han tycker han kommer undan med det.
mina favvosar är: fitta/fisse (danska för fitta dårå), hora, helvetes jävla, kuk, helst i kombination med varandra typ: kukhora, fittkuk, helvetes jävla kukhora till.. osv.
sen så har vi de spanska som också är jättebra, men sparar dem för när jag vill vara lite diskret :D
Jag tycker det är supertrist med barn som svär! Jag blir mörkrädd när jag hör ett gäng ungar ropa könsord och beter sig illa mot vuxna. (Det går väl hand i hand med att jag tycker att föräldrarnas "leka-bästa-kompis"-attityd med ungarna har gjort att barn och unga helt har tappat respekten för både varandra och vuxna).
Jag har alltid försökt att låta bli att svära inför Victor av den enkla anledningen att jag inte vill att han svär inför mig. Hittills har han aldrig svurit åt mig, men ofta på andra saker i sin närhet, typ när datorn inte gör som han vill eller han är upprörd på nån kompis.
Om jag med uttryck som "fitthora" eller "kukballe" visar att det är ok att använda såna uttryck för att visa sitt missnöje så kan jag ju även kallt räkna med att få samma behandling tillbaka från mitt barn när han är arg på mig. Det hade inte varit ok. Alls.
Jag önskar att jag var en sån som aldrig svor (heja Siv!!) men fan och jävlar används rätt ofta. När jag blir riktigt irriterad på nåt slipper det ut ett "kuken" också, jag jobbar på att bryta den vanan.
Så som förälder tycker jag inte det är ok att svära så barn hör. Som vuxen förebild inför andras barn är det heller inte ok.
Eh... och utveckla gärna varför människor som inte svär skulle vara obehagliga? Visar prov på impulskontroll om du frågar mig..
ja för FAN! klart jag svär, mycket och ofta. jag kan bara inte lägga band på mig. ibland skäms jag och tycker att jag har dålig uppfostran och jag borde "veta" att jag inte borde. men det är så skönt på något sätt, att få svära av sig. jag är också en sån som sätter ihop flera fula ord, typ "jävlafitthorkuk", "pissröv" etc. "järnspikar" har inte liksom samma kraft, jag får inte ut det jag vill få ut med ett sånt ord. min pojkvän kan skämmas lite ibland, han tröttnar väl på att höra alla fittkukar hela tiden...
Hell yeah!
Jag tenderar till att sätta ordet fitt innan allt. Fittkran, fittröja, fittröv etc etc. Det är när jag blir irriterad, men jag skulle aldrig säga det framför någon.
Det är mest min sambo som hör vad jag säger om saker, och han kan inte sluta skratta för att han tycker jag är så vulgär.
Fitta är nog det ord som är mest kränkande och fulaste i svenskan- och då blir det mer slagkraftigt!
Jag svär även på spanska och polska. FInns många roliga och fula svordomar i båda språken :)
1) Jag har inte ens tänkt på att du svär, så det tror jag knappast. Eller också är jag väl härdad.
2) Ja, alldeles för ofta egentligen, men jag tänker sällan på det. Jag slänger gärna ur mig ett "Kuken!" när saker inte går som jag vill eller ger folk jag inte tycker om benämningen "asfitta". Fast jag har en betydligt större repertoar än så...
3) Ja, nej, jag är ju verkligen inte en sån. Fast när jag var liten försökte jag få min mormor att sluta svära. Jag tror jag tar igen alla svordomar hon inte sa nu.
1. Svärord är så vanliga nu för tiden. Du tillhör inte de som svär jämt, inte vad jag märkt iaf. Jag reagerar bara om något vackert ord som fitta dyker upp. Då skrattar jag bara. "Våt ängsmark" - Vilken förolämpning, haha!
2. Självklart svär även jag. Men på senaste tiden har det blivit en massa "Jäklarns" och "Fasiken". Eftersom att jag vägrar använda ord som kuk och fitta så finns de där vanliga satan, helvete, fan etc. kvar. Inte undra på att folk tror att jag är satanist ;)
Skicka en kommentar