I dagens tidning har vi med en tjej som blivit litta tjuck och tänkte banta, men se det gick inte för det var inte fett – hon var gravid. I TRETTIOFJÄRDE VECKAN. Vafalls? Fatta diametern på de uppspärrade ögonen när läkaren bara "du ska bli mamma".
Säg att det hade varit jag (inte omöjligt, mina kläder passar inte heller längre). Då skulle jag alltså ha blivit på smällen, ehhum, *räknaräknaräkna*, i april förra året. FATTAR ni hur mycket alkohol jag har druckit sedan dess, ungen hade blivit l o c o.
12 klada hestar:
Det värsta är väl att det där händer oftare än man tror, eller så är det bara historier av sorten "min kompis kompis HON var också med barn utan att märka det". Jag kan tänka mig om man är väldigt stor innan och bebisen väldigt stilla. Men de bebisar som föds friska måste ju ha änglavakt eller så. BTW gillar din blogg hårt, har nog inte sagt det förrän nu :)
Självbedrägeri är en stark kraft! Ger man sig fan på att inte se det gör man nog inte det heller. Även att det verkar helt obegripligt.
Alltså det där är ju typ den mest fascinerande historia nånsin, varje gång man hör den. Helt helt SICK och jag brukar också tänka precis som du - tänk allt har gjort som man INTE skulle ha velat göra om man visste! Vilken vansinnig ångest. Hu! :P
Haha, jag brukar få för mig ibland att jag kanske är gravid och ba: ååångest. Såklart har jag aldrig varit det vid något av de tillfällena. Den enda gången jag faktiskt har varit på tjocken var det min man som föreslog att det var det som var mitt problem eftersom jag hade varit sjukt trött och illamående en längre tid. Själv hade jag, trots att det gått sju (alltså inte riktigt trettiofyra, men nästan) veckor sedan jag hade mens senast, inte fattat någonting. Never underestimate the power of denial.
Ps. Jag blev med barn under kräftskivesäsongen och i samband med min 25-årsdag och ändå verkar det inte vara något fel på min unge. Puh!
Nataber: Ja bebisen kan ju inte röra sig direkt mycket om man inte märker någonting, men tjejen var inte alls stor på bilden, så jag kan inte tänka mig att hon var det innan. Kul att du gillar bloggen, ska kolla in din nu!
Jenny M Palm: Ja... Fast hon VILLE ha barn, dom hade försökt jättelänge och då tänker jag att man verkligen försöker leta efter tecken.
Jennie: Ja men eller hur? Man ser alla de senaste 34 veckornas socker/öl/stress/whatever framför sig.
Jonna: Haha, fast sju veckor är ju ingenting. Jag har kompisar som har "kommit ut" i typ vecka 15 och då har det ändå inte synts. Vecka 34 är ju... Jättelångt fram.
Det hände en tjej i en föreställning jag var med i när jag pluggade. Vi hade alltså bytt om flera ggr allihop tillsammans och jag lovar - det syntes inte. Dagen före premiären var någon annan tvungen att gå in och göra hennes roll, för hon hade åkt in till sjukhuset med jätteont i magen, och fått en liten baby.
Hon kanske frågade läkaren om det var hennes..?
Jag fattar inte hur man inte kan märka nåt, total brist på kroppskännedom?
Jaja, att komma ut är en sak, men att inte fatta själv är en annan. Jag outade inte att jag var med barn förrän i vecka 18, och det för att jag var tvungen att berätta varför jag behövde vara ledig från jobbet (skulle på ultraljud). Sen dröjde det till vecka 35 innan vissa som jag inte sagt något till fattade att jag inte bara hade let myself go.
Hanna. Men vad sjukt! Jag trodde inte att det gick liksom, att inte se nåt. Du är ju inte ens i vecka 34, hur skulle man kunna undgå att märka att du var med kid liksom?
LindaoEbba: Haha, ja kanske. Men alltså, jag vill poängtera att jag inte alls tycker att hon verkar korkad, jag tycker bara att det är så konstigt att inte märka nåt.
Fifi: Ja kanske. Konstigt är det.
Jonna: Nej, men det förstår jag ju att man inte märker det första dagen, men jag tycker att man efter 34 veckor åtminstone borde SE att man har en badboll under tuttarna. Men det är väl som Hanna skriver, på vissa syns det kanske inte alls. Men du kan ju inte ha sett megagravid ut då eller?
Jodå, men inte förrän på slutet. Jag har en bild någonstans som jag kanske kan bjuda på i min blogg. Den är tagen på stranden. Jag är i vecka 39 och iklädd bikini. Inte jättevackert.
som barnmorska har jag faktiskt varit med om det två ggr, att kvinnor kommit in och haft 0 aning om att de ska föda barn, utan sökt akuten för plötsliga magsmärtor. människan är fantastisk... :)
Skicka en kommentar