Letar kissemiss på le blöck och man bara "ÄR FOLK DUMMA I HUVUDET ELLER?"
Fråga (som jag vill att ni besvarar i kommentarsfältet tack): Vet inte folk om att de är allergiska? HUR kan man inte veta det? Och om man aldrig har umgåtts med katter kanske man ska boka in en helhelg hos en kattägande kompis och sova sked med näsan inborrad mellan örona på dennes maine coon för att dubbelkolla?
Eller folk som bara "jag är student/uttråkad/jobbar för mycket och har inte tiden som krävs". Say WHAT? Sedan vi skaffade Alfie sommaren 2008 har jag anpassat fan hela livet efter honom, jag kan inte byta jobb eller flytta hur som helst längre, jag kan inte ens gå direkt mellan träning till att käka på stan till att jobba för jag måste hem till honom.
Lösningen? Jo, ser ni, det finns ingen lösning. För har man skaffat ett djur så tar man hand om det, man A N P A S S A R sig. Man slänger inte bara ut en annons på Blocket och hoppas på det bästa.
17 klada hestar:
...eller så gör man som jag och lånar en kompis katter i några månader för att se om man just nu kan och vill anpassa sitt liv.
För mig blev svaret tyvärr nej, jag reser för mycket och har inte tillräckligt många kattintresserade kompisar som skulle kunna ta hand om kissarna då. Men men. Slutar säkert resa såhär mycket om .. bara några år eller så. Då kan jag överväga igen. Men jag behövde prova för att överbevisa mig själv!
Gällande allergin...galet! Menar, man umgås väl med djur då och då även om man inte har egna?
folk är dumma i huvudet, djur är slitochsläng-grejer som man säljer precis som man säljer sina golfklubbor när man tröttnat. de är lika sjuka som de som har delad facebook-sida. blir så äcklad så jag dör.
Håller med! Folk är så korkade! Blir så förbannad av att se annonser och liknande där valpen/kattungen är 5 månader och ägaren har just då kommit på att det inte fungerar pga jobb/studier. Tänker inte folk!? :(
Ehumm, nu måste jag nog försvara alla dumma människor här... Det är ju inte alltid allergin bryter ut vid födseln. Utan man kan funka hur bra som helst med pälsdjur en lång tid innan en dag det bara bryter ut. För mig hände det när jag var sådär 8 år. Jag var hemma hos min bästis som jag varit hemma hos varje dag i flera år, när det BANG slog till och så kunde jag inte vara hemma hos henne längre (förrän katten rymde..)En del sker det först i vuxen ålder.
Men det där om de som kommer på att de inte har tid.. det håller jag fullständigt med om =)
//Camilla
Frida: Gud så smart! Vi har ju hund så vi är redan rätt fast och vet ju att det funkar. Fick dessutom massa svar på fejjan om vi kända ev kattvaktare så det löser sig! Jag hade nog blivit så fäst vid katten att jag haft svårt att lämna tillbaks den bara...
Linnéa: Håller med!
Malin: Absolut, man vet väl på ett ungefär vad man ska göra närmsta året åtminstone, och vet man inte det så är det kanske läge att vänta?
Camilla: Jo, det vet jag, men det kan ju knappast drabba hundratals människor året om hela tiden? För så står det ju jämt på Blocket. Jag blev själv sjukt pollenallergisk efter att ha blivit utbränd, så självklart kan det komma pang boom, jag tror bara inte att folk tänker efter så himla mycket jämt, snarare än att de faktiskt blir akutallergiska.
Jag tror att många "allergier" och omplaceringar inte bara handlar om tidsbrist utan att folk inte inser att den söta lilla djurungen kommer bli ett tonårsmonster. Kattungar får ju 5 månadersfnattet där de klättrar på allt och hundar har ju lång trotsperiod då de behöver mer uppmärksamhet. Istället för att hantera det och vänta ut det, så gör de sig av med djuret.
Folk fattar bara inte hur mycket ansvar och tid ett djur tar. De tror att Kan Paris så kan jag.
Min hund är en sådan omplaceringshund. När han var 4 månader tröttnade hans ägare och lämnade tillbaka honom. När han var 5 månader köpte jag honom - han hade aldrig gått i koppel, var inte rumsren och var livrädd för allt.
eftersom det nu olyckligtvis finns så många bombade människor som skaffar katt/hund/etc utan att sätta sig in i allt ansvar det innebär så borde det vara standard att alltid leta efter omplaceringsdjur framom "nya" djur när man bestämmer sig för att skaffa hund/katt/sköldpadda/kackerlacka.
Schmut: absolut, Alfie var ODRÄGLIG att gå i koppel med när vi fick honom, varje gång vi skulle gå ut så tänkte jag ÅÅÅHHHH NEJ men det är ju bara att ge sig fan på att det ska funka. Det är väl därför vi har honom överhuvudtaget, för att den irländska familjen släpte ut honom på gatan.
Maja: Sant. Men eftersom vi vill ha en hundvan katt så måste vi leta kattunge så dom kan vänja in sig och inte riskera att lille missen blir mellanmål.
Fasen vad bra skrivet, jag håller med dig och har ofta tänkt att så många skaffar djur som INTE borde skaffa djur!
Sen kryllar det av hemlösa katter ute när folk bara lämnar katten. Där vi bodde innan så hade någon bara inte mera släppt in katten och då kom katten till oss för att söka hjälp!!
Ja och min man har 2 grabbar och vi älskar dom, gör allt för dom och dom är som barn till oss!
Kram<3
Ja jag vet, helt galet! Hur många allergiska kan det finnas egentligen? Men då är det bättre att skriva sanningen, om sanningen nu är att man blivit uttråkad eller inte hinner, än att skriva "allergisk" som ingen tror på ändå...
Sen måste jag tillägga att jag blev allergisk mot hundar helt plötsligt när min hund var 3 år gammal. jag ljög för läkarna o sa att jag inte hade någon hund för jag orkade inte höra deras "då får du göra dig av med hunden". För aldrig i hela mitt liv att jag skulle kunna leva utan min bästa vän! Hell no! Jag härdades istället o symtomen minskade. :)
Blocket gör mig ARG! Använd sökordet "allergi" eller "tidsbrist" på blocket någon gång och förfasa dig över folk... Likadant puckon som säljer valpar efter sin 7 åriga schäfertik och grannens rottis med dåliga höfter som "trevliga vakt- och sällskapshundar", inte ett ord om aktivering eller vad som kan slå igenom...
BS: Helt sjukt att man en dag bara väljer att inte släppa in sin katt! Vår hund (och blivande katt) är ju som ens bäbis!
Sophie: Åh vad hemskt, jag hade heller aldrig i livet lämnat bort Alfie, om det blivit jättejobbigt hade han såklart haft sin husse, men om vi fortfarande varit ihop och bott tillsammans så hade man ju gjort ALLT för att någon vän/familj skulle kunna ta honom, inte random galning på blocket.
Josefine: Ja gud, alla dessa askonstiga blandisar, eller folk som bara "jag letar efter en hane som kan para min gatukosning som jag plockade hem från Grekland, för hon är så sööööt så jag vill att hon ska bäbisar", men bara W T F?
I sak håller jag med dig men jag är en av dom som i desperation satte ut en annons på Blocket av ungefär alla nämnda skäl. Jag blev mer eller mindre plötsligt pälsdjursallergiker vid 26 års ålder, jag separerade, flyttade och en massa skit varpå katten fick gå från utekatt/huskatt vid ett skogsbryn till innerstadsetta i sthlm. Ingen i bekantskapskretsen kunde ta honom och sprutan kändes inte som ett alternativ till en frisk och fin 6årig katt. Jag tänkte att det var värt ett försök men fick bara piss-svar och behöll honom ändå. Det funkar bättre nu än precis när allt hände men jag har fortfarande dagligt dåligt samvete för att han inte får leva det perfekta kattlivet längre hur mycket jag än vänder utåin på mig själv för att ge honom det jag kan. Å andra sidan är jag överlycklig att ha kvar min kompis, min bäbis.
Så, i sak håller jag med dig, folk är oaktsam med djur i allmänhet och katter i synnerhet men ibland är det sjukt svårt att se i kristallkulan vad som komma skall.
Åh, jag VET att det ibland skiter sig och att livet ändrar riktning och att man måste tänka om. Och det finns väl ingen lag på hur man ska skriva på Blocket, men om jag hade varit tvungen att verkligen lämna bort Alfie så hade jag nog infogat att mitt hjärta håller på att brista och krävt lite grejer av köparna, typ att inga köpare under 25/måste ha bra referenser på att man är pålitlig/ordnat liv osv. Fast folk kanske gillar att sålla själva i efterhand.
Jag menar inte alla som säljer djur på Blocket är efterblivna slackers, jag menar bara att ALLDELES FÖR MÅNGA är det, och de stackars djuren inte hade behövt ryckas upp från sitt hem om personerna tänkt efter från början.
Din katt var sex år, men vissa är typ 15 veckor, dom kan alltså haft den i max tre veckor och sen insett att det inte funkar. Det är så kasst.
Eh okej...så här en dag EFTER pms-peaken så kan jag se att jag tog åt mig onödigt mycket och att det mest var mitt dåliga samvete som spökade. Jag vet redan att jag tar mitt ansvar och borde kunnat låta bli den där snyfthistorien. Och jag fattar vad du menar.
Peace och lycka till med missen (men passa dig jäähvääligt noga för att annonsera ut´na på blocket dom närmsta 6 åren ;) )!
Skicka en kommentar