Allvarligt talat. Det kliar i hela kroppen. I hela mig. Ni som varit med ett tag vet vad det handlar om, nu är det bara en tidsfråga innan jag klipper av håret typ.
Det känns mest som att alla förändringar är för små. Börjar jag tänka på att renovera köket så tänker jag att "skit samma, vi köper ett hus istället". Tänker jag på att köpa ett hus så ser jag inte längre skånelängan utanför Veberöd, snarare hur vi huxflux drar till Nya Zeeland, bor i en trailerpark och jobbar på ett hoppfält. Göra det så stort och omvälvande det går liksom. Ta ut svängarna ordentligt. Medan man kan.
Det är så mycket tjat om barn omkring oss hela tiden och jag tänker att vi är fria. Än så länge. Behöver inte anpassa oss, vi är två vuxna människor som kan göra exakt hur vi vill, när vi vill det. Än så länge. Jag vet inte om jag freakar iväg helt här, är det en 31-årskris på ingång, och VARFÖR ÄR JAG SÅ UTTRÅKAD?
Hur gör man för att bara slappna av och vara nöjd? Och vad fan ska jag göra för att få ner pulsen? Snälla hjälp mig.
9 klada hestar:
Jag känner igen mig... Men jag tror att jag liksom accepterat att jag är en rastlös person som behöver ha projekt på gång hela tiden. Visst är det emellanåt ganska mycket stress men det är ändå gött på något sätt.
Jag vet inte riktigt... förstår du hur jag menar?
Försök bara slappna av och ta det för vad det är. Jag är hellre rastlös och får göra balla grejer jag blir glad av än att bara nöja mig och ångra saker jag inte provat/gjort när jag blir gammal.
JAG FLIPPAR!!!
Löpträna. Testa, det funkar jättebra för min kompis som hade värsta problemen med rastlöshet och sockersug. Han brukade byta jobb och flytta, nu käkar han bara godis på helgerna och springer några kvällar i veckan. Han är mycket mer harmonisk nu.
Shit vad det där låter som mig! Med undantaget att jag inte kan tänka mig att köpa vare sig hus eller bostadsrätt, eller renovera köket. De är alla materiella saker som inte ger mig nånting. Jag känner mig låst i en hyreslägenhet, med alla jävla försäkringar, förrådet fullproppat med skit, bilen som jag hellre skulle leasa än köpa.
Men trots den där känslan av att vilja ha frihet, så händer ingenting. Jag är fortfarande inte i Australien. Jag har inte sagt upp mig och tagit ströjobb. Istället hittar jag saker att engagera mig i.. hoppa fallskärm, flyga i vindtunnel, testa på ridning, tränar 7 dagar i veckan mot ett mål, börjar klättra och analyserar klätterfilmer.
Jag får inte riktigt ihop det där. Och det är ingen 30-årskris, jag har alltid känt så här. Jag vill nog vara fri, men älskar samtidigt att lära mig och bli duktig på saker. För säger jag upp mig och flyttar nånstans då är jag rädd för att den ekonomiska situationen kommer begränsa mina friheter att göra det jag vill.. Märkligt.
Det här vill vi ha uppdateringar på Majsan.
Jag märker ingen skillnad på perioder när jag tränar mycket eller inget alls. Just nu klättrar jag 4-6 pass i veckan inför klättringen i Schweiz och är fortfarande likadan. Och har alltid varit.
Det är nog mer ett personlighetsdrag.
Som Olle skrev ovan om den ekonomiska tryggheten. Det är nog väldigt sant. Hade man inte haft ett jobb eller någon fast inkomst hade man säkert sluppit "lyxproblem" som dessa... Ju tryggare ekonomi desto fler valmöjligheter får man.
Danne: Jo, men vaffan, det är ju jobbigt att ALDRIG känna sig nöjd. Det är mer det jag är less på, att jag aldrig bara kan andas i det som är.
Ebba: Tack men det hjälper inte. Löpträningen får mig att må bra och köra slut på kroppen, det rastlösa sitter djupare ner än i musklerna.
Olle: Jag vet, pengarna är ju självklart en stor del i allt, det är ju fint att få lön och kunna göra saker, resa, renovera lägenheten osv. Men sen är det ju svårt att jobba som tandemfilmare i NZ samtidigt som jag jobbar i Malmö.
Danne (igen): precis. Men så är ju du skytt också :) Då är man sån.
Resor kanske är lösningen på problemet. Jag har inte rest på flera år nu, och det kanske skulle ta bort missnöjdheten som vi känner. Fast ofta märker jag att det bara behövs ett mål.. nånting som man fokuserar all sin uppmärksamhet på.
Man kanske skulle göra så här.. att man sätter sig ner och funderar på vad man egentligen vill göra helst av allt. Om man hade tillräckligt med pengar och tid, vad hade du velat göra då. Och så när man vet vad det är då börjar man arbeta för att komma dit. Och inget sånt "förändra något vad som helst", utan väldigt specifikt. Jag vill jobba som tandemfilmare i NZ, jag vill vandra i Himalaya, jag vill åka runt i Indien, jag vill springa NY-maraton, jag vill besöka 5 länder i år. Hmm.. det börjar ju låta som min saker-att-göra-innan-man-dör-lista. Kanske bara skulle välja ut några saker ifrån den och arbeta mot att de blir verklighet. Hmm..
Så gott som exakt de ord uttalade jag igår när jag satt o snackade med en kompis.. 'blir jag aldrig nöjd? Jag som har nästan allt man kan önska och behöva, vill ändå ha mer, ha annat och lite till.. vara fri men inte ge upp en enda sak, ja alltså ha kakan och äta den'
Kommer du på lösningen kan du väl hojta till.
AAAAH! Jag är precis likadan jag med. (och lite konstig eftersom jag sällan kommenterar? typ en gång innan och då om ost. hehe)
Men jag känslan finns här också.. för mig lockar Danmark av alla ställen i världen. Danmark eller landsbygden i England. Just nu. Det där har en tendens att svajja. Problemet är att inget händer. Det går i samma jävla spår å harvar.
Väl medveten om att jag kommer dö bitter och tvär. Om jag inte tar tag i kragen och GÖR.
So you are not alone var kontentan av denna novell.
Häjkon Bäjkon!!
Ett råd från en mer eller mindre konstant rastlöst och onöjd person som fick en bebis för 8 veckor sedan; GÖR DET!!! Gör vad som helst, bara gör det!
Jag är helnöjd med min bebis men jag önskar att jag kunde resa tillbaka i tiden och säga till mig själv att jag inte ska tveka, men bara göra. Det är ju en klassiker, men vad fan gjorde jag med min tid innan bebben kom? Jag tycker att jag hinner hyfsat mycket som det är, så vad gjorde jag då innan? Dunno. Och jag har ändå inte legat på latsidan jämfört med genomsnittet. Så mitt råd är att slå dig lös! Gör vad du vill! Men gör det NU! Kram
Skicka en kommentar