Nu är ju inte jag någon fena på politik, men är det inte konstigt att det liksom är lag på att man INTE ska vilja bli partiledare för sitt parti?
Alla bara "Åh nej, herregud, inte ska väl JAAAG?" och "Det är inte upp till mig att besluta och bla bla bla". Och nu har Federley sagt att han gärna kandiderar till C:s partistyrelse och genast börjar folk bara "Oj, snacka om att utmana den svenska jantelagen".
Vadå utmana? Rätta mig om jag har fel, men är inte den bästa personen för ett jobb den som vill ha det? Någon som brinner för sina idéer, sin politik och sitt parti? Inte någon halvmesyr som bara "Nej men inte ska väl lilla jag, tihi tihi".
6 klada hestar:
Men eller hur? Det är sjukt konstigt! Är inte det ngt man som aktiv politiker borde vilja - vara med och styra, leda arbetet, ha en chans att påverka på riktigt. Jag skulle bara: ro hit med det.
Säger som Dumbledore: "De som är mest lämpade för makt, är de som inte vill ha manteln men som tvingas plocka upp den, och till sin förvåning upptäcker att de bär den väl." Typ ;)
Haha "tihi tihi" :-)
word! fattar inte vad som händer, jag har varit aktiv inom en drös olika ungdomsorganisationer och där är valberedningen ute efter de som VILL ha ordförandeposten, sen ska det ju självklart finnas visioner och ett bra ledarskap, men en måste även vilja och kunna visa att en vill.
*drömmer* en värd styrd av Katta Kvack, varför inte? Härligt!
är så sjukt trött på jante. det borde väl vara mer än ok att säga att man vill ställa upp för sitt parti på det sättet?
Skicka en kommentar