Kvinnodag schminnodag

Jag vet inte om jag är ute på tunn is här, men internationella kvinnodagen, kan det verkligen va nåt så här 2011? Varje dag sju dagar i veckan försöker jag göra mitt bästa för att sluta se människor som kön och istället tänka att alla är individer. För när den dagen kommer vill jag kunna ge vårt barn möjligheten att bli en självständig, modig och öppen unge som skiter i alla färdiga prins- eller prinsessmallar. Det är skitsvårt att lära sig att tänka om och tänka nytt. Men jag gör mitt bästa.

Och så mitt i alltihop så poppar en kvinnodag upp i almanackan. Jag gillar det inte riktigt. Missförstå mig inte, jag är sjukt tacksam för vad jag har fått gratis som andra har fått stånga sig blodiga för.
Absolut.
Men det betyder inte att jag bredbent vill ställa mig i kvinnodagskören och bara "heja kvinnan!". Eller jo, heja kvinnan SÅKLART. Men även motsatsen, eftersom vissa kvinnor är dumma i huvudet.
Och definitivt heja mannen också.

Varför är det plötsligt okej att gruppera jordens alla kvinnor som att vi bara skulle vara någon oformlig massa som en dag om året ska prisa vårat systerskap? Jag vill inte buntas ihop efter kön.
Min snubbe är en svincool man med massor av vettiga idéer och tankar – och jag har tusen gånger mer gemensamt med honom än med exempelvis Blondinbella som har åsikten att: "Eftersom feminismen tydligt visar att kvinnan är underordnad försöker kvinnor att ställa sig in hos männen i stället för andra kvinnor". 

Allvarligt talat? Jag utlyser härmed internationella människodagen där vi kan höja alla snälla, goda, fina, starka, framåtsträvande och jämställda människor till skyarna. Oavsett kön.
Vi tar en semla på det tycker jag.