Linn är så klok. Som alltid. Det är ju precis som hon skriver. "Jag sörjer för Norge och alla de ungdomar som var med om en mardröm. /.../ Jag sörjer för min kompis som inte ville leva mer. Och andra som följer hans fotspår. Men det här är ingen sorgeblogg och sorg är som sagt inte en solitär känsla, därför kommer den här bloggen nu återgå till det normala tramset".
För det börjar bli lite mycket, när folk på fejjan skriver att det känns ofräscht att helgmysuppdateringarna fortsätter trots det som hänt i Norge. Men vadårå? Man kan väl vara ledsen, skitförbannad och tycka att jorden är en hemsk jävla plats att leva på, men ändå vara lycklig över att få tillbringa helgen med människor man älskar?
Jag var inte totalt iskall inför det faktum att tre miljoner flickor könsstympas varje år när jag förra helgen la upp videon när Alfie plaskade i vattnet.
Det är ju bara så det är, livet.
Varje sekund, minut och timme: det är alltid något helt fruktansvärt som händer någonstans. Men man kan inte sluta vara glad för det.
2 klada hestar:
Helt rätt!! Visst lever vi i en sjuk värld å visst får man dåligt samvete ibland över att man är glad när de precis inträffat en tragedi... Men livet går vidare...
Word.
Skicka en kommentar