I dag känns det bättre. Ja, för jag antar att ni sitter hemma och biter på naglarna och bara "HUR GÅR DET MED MAJSANS PMS?".
Och som sagt, det är okej nu. Ett litet blodsockerfall som kunde fått ödesdigra konsekvenser i går löstes i dag med ett sammanbitet "Men ge hit den jävla kostymen så går jag hem och fixar frukost". Gott så, inget blodspill.
Konstigt det där, hur naturen är funtad. Egentligen borde det betyda att jag inte ska skaffa några barn, eftersom jag beter mig som jag gör runt ägglossning. Att det (biologiskt sett) skrämmer bort hannarna. Eller?
Det kanske är någon slags "only the strongest will survive" eftersom man nog behöver en stor portion mod för att närma sig mig under de dagarna.
Och ännu mer för att få av mig kläderna och ligga med mig.
2 klada hestar:
KNOW THE FEEEEELING! Den är inte okej :(
Av din sista rad där får jag upp en bild av en sån enorm spindel som äter upp hannen efter parning :D
Vi män har det minsann inte lätt... ;)
Skicka en kommentar