När jag hade slutat nian tog jag mitt pick och pack och flydde fältet. Jag längtade bort. Ut. Jag ville flytta vart som helst där det var okej att vara annorlunda, jag hatade skvallret och att alla visste mer om en än vad man gjorde själv. Och jag kommer aldrig komma tillbaks för att stanna.
Men det finns dom som aldrig har lämnat byn. Som blev kvar. Det är märkligt tycker jag, att aldrig vilja pröva något annat. Jag menar inte att det är bättre eller sämre att göra det ena eller det andra, bara att jag inte kan förstå mig på människor som väljer att aldrig uppleva världen. För mig är det obegripligt.
8 klada hestar:
Håller helt med dig! Vi är uppvuxna i en liten by i Småland där min lillebror blivit kvar, och många av mina vänner. Jag kan inte heller förstå det. Men jag utgår från att de är lyckliga och då är jag det med:-)
Kaninte annat än att hålla med jag heller. Kommer oxå från en håla där alla vet allt om alla. Skvallret har ingen ände, och Jantelagen är den största regeln av dom alla ;0)
-Jag har också full respekt för dom som inte "testar sina vingar"......men fan va tröki´t!! :0)
Hoppas du får en fin vistelse iaf!
Jag förstår dig precis!! Lustigt dock att det ställe du flydde till är det jag flydde bort från. :)
Som jeg skulle sagt det selv, typ. Men det som er like merkelig som at de blir i småbyen, er at de synes JEG er den merkelige, jeg som flydde.. "her som vi har det så fint!"
Vi er forskjellige, og heldigvis for det ;)
Nej det fattar inte jag heller, hur man inte kan vilja testa något annat?! Iaf för ett tag?
Alla har olika behov, vissa känner sig nöjda helt enkelt.
fast jag kan ibland känna lite sotis att de är så uppenbart nöjda hemma. då jag tydligen har nåt märkligt varg-drag i min personlighet så jag är aldrig nöjd någonstans så känns det ibland så befriande att träffa sina gamla kompisar som bara är. det tycker jag är ganska fint. fast som du säger, fullständigt obegripligt.
Jag håller med, men har längtat hem nästan varenda dag sedan jag var 15 år och flyttade. Jag kommer aldrig tillbaka för att stanna, men hem-hemma är alltid bäst.
Skicka en kommentar