I dag har jag skrikit som jag aldrig har skrikit förr.
Alfie gillar inte hundar han inte känner. Efter att ha blivit påhoppad av andra hundar tidigare så är han väldigt skeptisk när han är kopplad/känner sig trängd – och låter då gärna som en varulv med avsikten att upplysa den andra hunden om att den inte ska komma i närheten.
Fint så. Han gör alltså inte utfall i tid och otid och skiter fullständigt i andra hundar på väg bort/på andra sidan gatan. Om man möter någon med en lugn hund kan han sitta fint och glo lite medan man pratar med den andra hundägaren. MEN om man kommer som i dag, på en gångväg med en hög häck på ena sidan och ett staket på den andra, så gör man kanske bäst i att välja andra sidan häcken om man möter en tjej med en Alfieliknande hund samt en stor mastiff-aktig sak. Båda kopplade förvisso, men det var lite för trångt för att mötas.
Så: jag och Alfie går in på en annan gångstig genom häcken när jag plötsligt hör tjejen ropa efter en av hundarna som uppenbart har slitit sig. Jag vänder mig om och runt kröken kommer den största av dem i full fart. Alfie skäller till, den andra hunden skäller till, och de hugger mot varandra i luften. Och jag blir så jävla förbannad. Sliter in Alfie bakom mina ben och avgrundsvrålar till den en andra hunden: "NEJ, GÅ BORT!" varpå den blir helt chockad och stannar upp. Jag försöker göra mig så stor jag kan (den vägde säkert 50 kilo) och tar ett bestämt steg fram emot den. Då ropar tjejen igen och hunden vänder.
"HÅLL FÖR I HELVETE I KOPPLET PÅ DIN JÄVLA HUND I FORTSÄTTNINGEN" brölar jag mot häcken men får inget svar.
Jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om hunden istället hade valt att attackera mig, eller fortsatt gå på Alfie. Ni som inte kan hålla i era hundar, alternativt har dem lösa mitt i stan, ni kan dra åt helvete. Allihop.
17 klada hestar:
mötte en liten pojke, typ 7-8 år med en gigantisk hund häromdagen, jag vet inte vad det var men en stor svart musklig hund. hunden är säkert pojkens bästa vän och så men jag kan inte låta bli att tänka OM OM OM hunden hittar något han blir nyfiken på eller om de skulle möta en hund som verkar intressant på gatan. alltså pojken har ju INGEN chans att hålla emot om hunden drar iväg. fattar inte hur folk tänker. eller hur hans föräldrar tänker.
Samma sak hände mig och min sambo, fast vi var ute med en av våra katter i sele (de är innekatter men vi brukar låta dem nosa runt på vår fina innegård vid lägenheten) =(
Det kom tre småkillar (de hade inte ens koppel med sig) med en lös hund som försökte attackera vår lilla kisse, men jag reagerade som du, gick emellan och vrålade åt hunden. När något hotar ens husdjur rinner adrenalinet till på en nanosekund.
Så ja, hur fan är man skapt i huvudet om man skaffar en hund man inte kan kontrollera och/eller låter den gå lös i stan?! Helt insane...
Nataber: Jättevanligt i Malmö, så sjukt oansvarigt! Hur ska man göra med barnet sen om en annan lös hund attackerat dom när de är ute, HUR ska man förklara att den där traumatiska upplevelsen bara kan skyllas på mammas/pappas dåliga omdöme?
Tilda: Ja fy vad läskigt, det som är bra är ju att hundar (oftast) lyssnar, att börja skrika efter matte/husse hjälper ju inte mycket. Ett bestämt NEJ med morr långt ner i halsen så kan man i alla fall vinna lite tid på att få bort sitt eget djur från hunden, eller hoppas att den som ska hålla kopplet hinner komma springande och hjälper till.
Va det den beiga mastiffen som bor på amiralsgatan? Bruden som har den kan inte alls hålla den...och den är lagom tonårig nu...Killen som har den är inte heller stans smartaste..men han har muskler..
Men den har flygit på min för ett tag sen och jag vet att den har flyget på andra hundar. Min klarade sig tack vare pälsen, (finsk lapphund) Men han va så jäkla arge..när han inte kunde försvara sig när en jätte hund låg ovanpå...
Och bruden bara oj..
Jag går omvägar när jag se den och vanar alla som bor här! Min hund har problem med andra hanhundar..så det är inte direkt det idiealiska när en sån bjässe kommer...
Jag bara väntar på att den ska skada nån annan hund riktigt mycke.
Thina
Thina: GAAAH, mycket möjligt! Jag försökte googla lite, det kan vara en engelsk mastiff, beige med svart runt munnen? Sån här: http://medlem.spray.se/lhs/bilder/engmastiff1.jpg
Fast den såg slankare och lite yngre ut, ganska studsig.
Hon hade en brun (tigrerad? såg inte så noga, de var en bit bort när vi bytte väg) amstaffliknande hund också. Och det var på gångvägen ner mot östra sorgenfri från Amiralsgatan (där bredvid ålderdomshemmet du vet?) så det kan ju stämma.
Fy fan. Ska potträna Alfie på låda på balkongen nu. Inga mer promenader någonsin.
haha lycka till med potträningen ;) och ja hur fan förklarar man det? STÖRT är vad det är.
Om man går med hunden okopplad och har koll på den då?
Alex: Många människor är hundrädda, vissa människor har hundar som inte funkar med andra hundar och vi vill inte riskera att hamna i bråk med andra hundar.
DU kanske litar på din hund, men JAG gör det inte. Inte så länge du inte har hunden i koppel och kopplet i handen. Och det har ju hänt fler än en gång att en hund attackerat en annan hund/en barn/en vuxen och ägaren förvånat sagt att "OJ, det har aldrig hänt förut".
Nej, det var ju tur, men någon gång ska vara den första. Eller så kommer det aldrig en första gång, men bästa sättet att undvika det är att ha hunden kopplad.
Att koppeltvånget i Malmö slutar på den här sidan Lantmannagatan är ren och skär idioti. Bättre då att ha koppeltvång i hela staden, men vissa rastplatser (typ som Ribbanfältet) så att alla som har socialt fungerande hundar kan åka dit och låta dem springa av sig.
Låt säga att någon plötsligt smäller en smällare asnära din hund när ni är ute och den blir rädd och springer rätt ut på Amiralsgatan och orsakar en seriekrock? Att den får korn på en smaskig kanin och instinkterna ger fan i att du står och skriker på den? Det är ju inte omöjliga scenarion.
Ge mig EN ENDA bra anledning till varför man skulle behöva gå med hunden okopplad på en gata i stan? En anledning som är bra nog för att överskugga det jag skrivit här ovanför.
Du kommer få svårt att övertyga mig kan jag lova.
Nä, jag tänker inte försöka övertyga dig. Du är redan övertygad.
Men jag tror att det är skillnad på hund och hund. Framför allt ras kombinerat med uppfostran.
Jag utgår ju från det jag är van vid och har upplevt. Jag brukar passa en Västgötaspets. Tänk dig en vallhund som dessutom är väldigt mammig. När hans matte inte är med så är det mig han följer. Han stannar ibland och tittar på andra hundar men inte gå fram, för det är mig han vallar.
Jag erkänner att anledningen att jag inte går med honom kopplad är att jag är bekväm. Han kan inte gå fot, hans matte har inte lyckats lära honom det. Han brukar gå några meter framför eller bakom men inte mer. Han fixar inte att inte ha mig i synfältet, även inomhus.
Förresten det där med att det fanns en gräns för koppeltvånget visste jag inte ens, konstig regel.
Jag hatar lösa hundar. Har blivit jagad upp i träd så många gånger när jag hade kanin när jag var yngre att jag är livrädd för lösa hundar som jag inte känner efter sådana incidenter.
Ursch, tur att hunden blev chockad och stannade upp... fyfan.
Förstår inte att folk kan tycka att det är orimligt med koppeltvång.
Alex: Okej, då skyller vi på matten att hon inte lärt hunden gå i koppel. Men då kanske man kan använda flexikoppel? Så kan hunden gå runt lite i sin egen lilla värld, men ändå vara lätt att hala in om det skulle behövas?
Vad jag sedan anser om att ha en vallhund i stan kan vi ta en annan gång :)
usch! jag blir rädd bara jag läser detta! stackars affe.
Jag hör vad du säger. Vi tar det en annan gång :)
En gång när jag var i stan kom tre taniga tjejer i sjuårsåldern gående med den största grand danois:en jag sett. Eller rättare sagt, den största grand danois:en jag sett kom gående med tre taniga tjejer i sjuårsåldern. Inte ens när alla tre höll i kopplet med full kraft fick dom hunden att stanna - och då var den bara lite nyfiken på busken lite längre fram.. man undrar ju hur det ska gå om det faktiskt händer någonting som får hunden att dra på riktigt...
Jag kan tänka mig att det är den hunden...fast jag har inte sett henne med två, men inget förvånar mig med dom..Såg dom innan idag men då va både han och hon ute med den.
Han är så sjukt korkad att det kan va en upplevelse att prata med honóm..i vintras hade han hunden lös,,och den kom rusande mot min, då hände inget för att då va den så ung men killens teori är då att eftersom min hund och hans har träffats så ska hans hund försvara min sen...det ligger i den rasens beteende...och ja det funkade ju bra...haha...fast den kanske försvarade min mot sig själv då..
Nä han är så dumm så klockorna stannar!
Har åxå funderat på att lära Äddie att gå på kattlådan..så får han va ute när man kan åka iväg från kvarteret..här börjar ju bli sjukt mycke idioter till hundägare!
Man får passa på alla när man går och hålla reda på vilka man ska gå en anna väg när man möter...
Men bruden med hunden bor i det huset vid äldre boendet, amiralsgatan 84 måste det va om mitt hus är 88. Så du vet om nåt händer..så vet du vart du ska gå..
Okej, ska lägga det numret på minnet! Tack!
Jag gillar folks reaktion när man ber dem koppla hunden alternativt inte låta den springa rakt på min hund; "Nej, men den är inte farlig!"
Nähä, men tänk om min är det då? Eller situationen?
Det är något oansvarigt att låta hundar springa som de vill i en stadsmiljö bara för att de anses snälla av sina ägare. En hund är inte mer än ett möte ifrån en allvarlig incident.
Min hund blev strimlad av en golden retriever en gång. Gubben som ha den sa att "den gjorde ingen fluga förnär, det gör ju aldrig den rasen yada yada.." men när det närmade sig en löpande tik (som var min hunds bästa hundpolare) ändrades den hundens beteende rejält och Roky fick 10 bett över hela magen och bröstet.
Skicka en kommentar