Jag är en sjukt trevlig människa. Jag är väldigt glad, social och har lätt för att prata med alla människor jag möter, oavsett ålder eller social status. Jag har ett bra jobb och inga skulder att förfäras över. Jag knarkar inte, jag kör en BMW, äger en motorcykel och har råd att åka utomlands varje år. Jag stör inte grannarna med vilda fester, jag röker inte och jag vet hur man sopsorterar.
Jag ska iväg på en viktig grej sen. En sån där när man ska bli BEDÖMD. Och med ovanstående i åtanke så borde det liksom bli att bara swooscha in på en räkmacka med extra allt och låta mannan komma nersinglandes från himlen. Men det funkar ju inte så i Sverige 2011.
Så därför står jag lite tveksam framför spegeln och funderar. "Ska jag ta ur septumpiercingen kanske? Ha långärmat? Fast om de googlar mig så hittar de ju bloggen och ser ändå hur både jag jag Tobbe ser ut".
Hur jag och Tobbe ser ut.
Herregud, som om vi skulle vara en tvåhövdad freakshow och inte världens bästa människor med världens bästa förutsättningar för att få det vi vill.
Och jag hoppas verkligen att det här sitter mer i mitt huvud än i andras. Jag hoppas att jag kan komma dit och vara mitt vanliga strålande jag och få känna att pengarna och smärtan jag lagt ner på mina tatueringar gör mig fin, inte till någon som efter en snabb blick direkt plockas bort från kölistan.
21 klada hestar:
Å, jag förstår dig. Man vill ju skaffa sig bästa möjliga förutsättningar om det är något viktigt, men samtidigt inte vika för fördomar av detta idiotiska slag. Svårt!
Hur du än gör så blir det nog rätt val, och stort lycka till med vaddetnuärniskagöra!
Det kommer gå bra. De flesta människor är ju faktiskt hyfsat vettiga. De (vilke de nu är... banken? *jättejättenyfiken*) kommer ju att märka att du är skittrevlig och smart och ansvarsfull och allt.
hmm.. kölista. Inte bank då alltså. Nu kliar det fan i huvudet av nyfikenhet.. haha. Vad det än är. Jag håller definitivt tummarna!
Asså jag känner igen det där, jag tänker likadant när jag ska iväg på exempelvis jobbintervju. Kan kanske bero på att jag faktiskt fått frågan om jag kan tänka mig att konstant bära långärmat (fick sen ändå inte jobbet).
Sen säger jag bara kör hårt. Det borde alla göra, på så sätt förstår tillslut "alla andra" att även om man har hela kroppen täckt med tatueringar så är man en människa som vem som helst.
..."till och med" om man väljer att se ut som mannen i ditt förra inlägg (han verkade iofs ha lite krimi bakgrund, men man kan ju inte ta det för givet för det).
Jag är också jäkligt nyfiken. Men lycka till och var ditt charmiga fina jag så ska det nog gå bra. Om någon kan slå hål på förutfattade meningar om tatueringar och piercings så är det du ;) Lycka till!
Fyfan, jag känner med dig, och HÅLLER TUMMARNA! Jag är ändå rätt naiv och tror (och av lite erfarenhet VET) att man faktiskt kan prata omkull folk, dvs motbevisa deras fördomar. Att sitta tyst och vara orolig däremot är farligare får jag för mig, TYVÄRR, såklart, fyfan igen.
Jag tror det kommer gå jättebra. Och försök inte att dölja er, utan välklä er, sträck på er och visa vilka guldungar ni är. LYCKA TILL! :)
Ah, den ständiga frågan: Hur vara, hur inte vara?
Jag hoppas att du lyckas behålla lugnet och självkänslan och vara dig själv på samma strålande sätt som jag tycker att du är här i bloggen. Lycka till i kväll!
/Anna
Jag tror lugnt på att första gången man träffar folk som dömer en (det gör man ju), så får man klä sig enligt normen. Därefter kan man lätta upp på det, när man väl visat hur himla bra och trevlig och fantastisk man är! Så kan man nog lättast bryta ner fördomar hos de som har starka dito. Men det är svårt att göra det direkt.
Jag håller tummarna jag med!
Jag håller tummarna och är jättenyfiken på vad det är ni ska bedömas för (jag har en vild gissning, men eftersom du inte skriver något gissar jag att du vill ligga lågt ett tag, så jag skriver inte gissningen här).
Risken är att de bara ser dina tatueringar, om du går i kortärmat. Det har inget med fördomar att göra, det är helt enkelt så man funkar. Det riskerar med andra ord att ta intresset från DIG - alldeles oavsett om de älskar eller hatar tatueringar. Och det vill du väl inte? Klä dig konventionellt och visa din makalösa personlighet. Som INTE bara sitter i bläcket, eller hur?
Det dilemmat har jag oxå alltid när jag ska på tex anställningsintervju. Jag brukar välja att tona ner mitt utseende, inte så svårt nuförtiden, det var mer förr. Inte för jag skäms utan för att jag inte vet hur personen jag ska träffa är och jag vill att de ska se och lyssna på MIG, inte fastna vid mitt yttre.
jag tror inte folk är så snäva nuförtiden att de dömer folk på det sättet. hoppas inte det i alla fall, var och varannan har ju tatueringar nuförtiden. lycka till med vad det nu är!
Gå in med attityden "their lost" för det det är det.. För du e grym på alla vis!!!! Stå inte med mössan i handen, det är inte ok..
pöss Jessica
Var dig själv! Du är fin som du är!
Men visst är det för jävligt att man 2011 ska behöva fundera på vad andra ska tänka bara pga lite bläck å smycken...
Var själv med om en grej för några år sen.
För att göra en lång historia kort;
Hamnade i en intressant diskussion om tatueringar.
"De andra" förfasades över tatuerade människor å gick på. (Mina tatueringar var dolda under kläderna.Ingen visste om dem)
När jag efter en stund frågade vad lite bläck verkligen gör för skillnad blev de fundersamma över vad de skulle svara (trots tidigare förfasan).
När jag talade om att jag är tatuerad hade de väldigt svårt för att förklara vad som skulle göra mig till en sämre människa (i deras ögon). De insåg nog där å då att det inte var skillnad på mig från att inte veta om tatueringarna till att veta....
Lycka till med det spännande ni ska iväg på ikväll. Nyfken? Javisst!
/CC
P.s. Kollade filmen där du läser dagbok (har missat den innan). Skrattade så tårarna sprutade. Underbart! D.s.
Åh, och samtidigt så vill man bara gå som man är och visa att man också kan och går i främsta ledet för att krossa alla fördomar.
Och åh, samtidigt... ibland är det för viktigt för att chansa.
Lycka till.
Om detta funkar så funkar nog vilken look somhelst =)
http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/august/konsten-att-fa-ett-banklan-pa-en-och-en-halv.html
Men Majsan... Du ÄR ju dina tatueringar och din septumpiercing. Jag vet att folk, tyvärr 2011 fortfarande "dömer hunden efter håren", men ingen av er ser ju ut som om ni käkar småbarn till frukost.
Jag hoppas att den dagen kommit då vi kan bli älskade och accepterade för den vi är. Jag vill bli det i alla fall. Med tatueringar och skavanker.
Jag håller tummarna! Må det gå vägen, vad än det är du tänker göra!
dina tatueringar är snygga.
Jag håller tummarna. Och vet vad du menar.
MEH! VAD VARRE OM!
Skicka en kommentar