Jag såg i förbifarten i taxin hur du snabbade på stegen och började småspringa ifrån den där mannen. Jag hörde den där killen i mössa ropa efter mannen att lämna dig ifred och tänkte att det nog var lugnt, att du var på en av stans största gator, att killen i mössa skulle ringa polisen eller springa i kapp honom om han fortsatte gå efter dig.
När jag kom hem stod jag på gården ett tag, vägde nycklarna i handen och funderade på om jag skulle köra bort, men tänkte att du ju knappast skulle vara kvar.
Fan också.
Jag hoppas att du kom hem ordentligt. Och jag är verkligen ledsen att jag inte sa åt taxichauffören att göra en u-sväng så vi kunde plocka upp dig och köra hem dig, istället för att fortsätta genom korsningen och bara snabbt se dig över axeln.
Förlåt. Verkligen förlåt.
lördagen den 8:e oktober 2011
Förlåt du okända tjejen på Nobelvägen vid fyratiden i morse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 klada hestar:
*ryser* hoppas verkligen det gick bra!
Fan, det där är så obehagligt. Jag reagerade på ett konstigt ljud en natt för några år sedan, men glömde det snabbt när det tystnade. Tänkte att det var lugnt. Och dagen efter läste vi i tidningen att en kvinna blivit överfallen mitt emot där vi bor, och det var ljudet av den skrikande granne som stoppat förövaren jag hade hört där på natten.
Det. Dåliga. Samvetet.
Fy sjutton vad obehagligt, hoppas hon kom hem ordentligt.
Skicka en kommentar