Kära dagbok, i natt har jag sovit i 12 timmar. Det var roligt. Sen fick jag någon form av sömntrött hjärnsläpp när jag klev upp och vägde mig. Det var inte roligt.
Obs att jag hatar vikthets etc, men alltså: graden på förfallet som skett under sommaren och hösten är inte okej.
Jag upprepar: I N T E okej.
5 klada hestar:
Vikt verkar ju vara dagens heta ämne! Skrev ju också om det tidigare idag :P
Ja fy fan. Jag väljer att aldrig väga mig. Det slutar ändå bara i tårar och tandagnisslan. Försöker koncentrera mig på hur kläderna känns och att jag känner mig pigg och stark för det mesta.
Jag vågar inte väga mig, känns som ett onödigt konkret kvitto att få. Allt vill man ju inte veta, skönare att bara känna efter lite vagt liksom.
Jag har i omgångar slutat väga mig för att jag helt enkelt mått tillräckligt bra för att tänka "vad betyder en siffra om jag känner mig så stark/frisk/snygg som jag gör nu?" Men så får man hjärnsläpp, ställer sig på vågen och bara "VA?! Så mycket! Huuur kunde detta ske?"
Helt sick, jag vet liksom att de senaste årens viktökning beror på styrketräning, men ändå mår jag dåligt bara för att vågen inte visar >57 kg längre. Sad but so true =(
kunde jag likagärna skrivit det där inlägget (minus att jag inte sov 12 timmar)? OM jag kunde. förfallet är dessvärre ett faktum. vi borde starta friskisklubb (utan vikthets) där man svettas massvis samt äter maffiga chokladbakelser för att peppa sig själv till ett spänstigare liv. självsvält är liksom inte min påse chips nowadays...
Skicka en kommentar