Okej, dör på mig själv och hur jag håller på nu. Ni vet hur det är när man står inför någon form av förändring och ba "Då, DÅ när [insert passande ord] så ska jag minsann rycka upp mig och sluta äta rostmackor till middag, börja träna varje dag och alltid ha en stor jävla skål med citroner på min renskubbade köskbänk".
Och så kommer [detdärsomskahända] och det funkar så ett tag men efter en stund ramlar man ner i sina gamla hjulspår och livet blir som vanligt igen. Och vanligt är alltså inte nödvändigtvis dåligt, vanligt är bara... vanligt. Och man rostar sina mackor och tänker att "Jo, i morgon ska jag gå och träna. Kanske" och har inte haft en citron i lägenheten sedan man flyttade in. Men allt är bra ändå.
Och det vet man. Men ändå inbillar man sig att det kommer bli en slags utopi och man skjuter upp tråkiga saker för "man ska ju snart ändå flytta". Som att det liksom skulle funka att låta bli att diska i två månader.
Så nu har jag diskat. Gött. Bara citronerna som fattas nu. Samt svaret på frågan: ska man orka julpynta lägenheten, vi ska ju ändå flytta om två månader?
1 klada hestar:
jo det är klart du ska pynta! det är ju jul nu även om du flyttar om 2 månader!
Skicka en kommentar