torsdag 3 november 2011

Loppisfynd my ass

Ni vet när man läser hemma hos-reportage och ser världens fränaste skåp/skänk/säng/whatever och den som äger det ba "skåpet är ett loppisfynd som vi målat vitt" och sen pladdrar på som om det vore den enklaste saken i världen? Varför luras de så? Den här sekretären är ett Blocketfynd. Sanna mina ord, 150 riksdaler och plats för allt som mitt hemmakontor kommer behöva, man blir ju glad långt in i själen av att tänka på det.
Men nu ska ni få veta vad folk i hemma hos-reportage aldrig avslöjar, nämligen KRINGKOSTNADERNA.

Först var vi ju tvunga att hämta skåpet. I Ystad. Bensinkostnad: 150 kronor. Fick skåpet plats i bilen? Självklart inte. Släphyra: 150 kronor. Och sen ska det målas (och lagas, men jag tänker inte hänga ut Tobbe och hans lastningskunskaper här, plus att Makke hade lim och tving så det blev gratis) och färgen kostade 297 kronor. Och det är ju inte fingerfärg jag använder, så jag fick slänga in 50 spänn på ett rollerkit.

Och nu är ju jag emot grundarbete, men hade jag dessutom köpt grundfärg, snickerispackel och fan och hans moster som hon ville lura på mig så hade det blivit ännu dyrare. Summa summarum: 800 spänn. Plus jobbet det tar att kladda runt här hemma. Det är små vita spår i hela lägenheten.

Okej, 800 kronor är billigt. Och det blir ju jättefint. Jag önskar bara att någon vill göra ett hemma hos-rep hos mig, så att jag kunde få säga som det faktiskt är: "Sekretären är ett Blocketfynd som efter mycket blod, svett och tårar nu ÄNTLIGEN är färdigt, men jag trodde att jag skulle begå harakiri sju gånger innan det blev klart".

9 kommentarer:

  1. Hear hear! Den snyggaste möbeln vår lägenhet är en byrå som sambon fick/blev påtvingad av sin pappa. Fanskapet var i gul furu (HU!) innan jag gick över det med sober färg och målade handtagen i guld. Och ja, färg i två nyanser, rollerkit och guldfärg landar på några hundra (och då fick vi ändå byrån gratis och hemfraktad)

    Mer reella beskrivningar av "förvandlingen" från fynd till acceptabel inredningsdetalj, tack! =P

    SvaraRadera
  2. Det där lyckas jag glömma bort varje gång jag köper nåt som ska fixas till på loppis, haha. Men man får trösta sig med att det iaf blir en unik möbel som ingen annan har en precis likadan av...!

    SvaraRadera
  3. Men du GÖR ju det i alla fall! impad. Vet inte hur många gamla möbler jag köpt och tänkt att det "bara är att måla vitt" och som sedan maken slagit i tårna i tvåhundrafemti gånger för det står där "så länge" och som därefter fått begravning på tippen.
    Lite som byxor som är för långa och jag, JAG som inte kan hitta påknappen på en symaskin, tänker "det är bara att lägga upp".

    SvaraRadera
  4. Åh, vad skönt med någon som säger sanningen! Blod, svett och svära är allt pysslandes mörka baksida.

    @Jenny Palm: WORD på det där md att lägga upp för långa byxor!

    SvaraRadera
  5. haha, skönt att någon erkänner hur det EGENTLIGEN ligger till med de däringa loppisfynden! mitt rekord är ett och ett halvt år för pimpning av begagnad möbel (http://fiaelia.blogspot.com/2011/05/en-lang-historia-om-en-gul-stol.html). det är ett så kallat trauma. har inte släpat hem något större än en medelstor glaspudel från loppis sedan dess. och den var i mint condition och praktiskt taget opysselbar.

    ps. men det blir ju jättefint!

    SvaraRadera
  6. Ha ha i inredningstidningarna slafsade de på färgen samtidigt som de ammade sin bebis och bakade bullar till resten av familjen.

    SvaraRadera
  7. Mm, det här med att "måla om några rum" trodde man ju också var piece of cake. Vare ju inte! Så vet ni det med.


    (Men vad fint det blev, bra kämpat!)

    SvaraRadera
  8. Underbart roligt! Det är ju bara att intervjua dig själv och gå in stenhårt för ett ärligt inredningsrepotage här på bloggen. /Anna

    SvaraRadera
  9. Men åh. Jag kan inte se bilden..här är det bara ett rött kryss.

    SvaraRadera