Strö lite socker på mig...

Jag överlever nog den sista jobbnatten också.

Veckans låt

Blir helt paralyserad så fort tv-reklamen för Assassins creed revelations kör igång.
Har googlat fram låten, och v i l k e n låt. Vilken video.

NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-NA-

...BATMAN!

NÄSTA HELG!

Dumdiddidadadum, nio dagar kvar, sedan sitter jag här och dricker mitt morgonkaffe och suger i mig extrema doser d-vitamin.
Kan inte tänka på mycket annat för tillfället.

Sådärja. Får man sätta upp granen nu?

Försvarstal utan anledning

Det figurerar en hel del censurfunderingar bland bloggare nu har jag märkt. Jag läste ett inlägg hos Vintage (a love story), som läst sitt inlägg hos Försök att inte se så snygg ut som läst sitt hos Livet & Helsingfors. Och jag tror att det är fler som tänker så. Att man inte får må helt igenom bra och vara lycklig – eftersom det kan sticka i ögonen på folk. Att man hela tiden måste flika in att man är kass på saker för att väga upp. Jag är exakt likadan. 

Tills nu.

För från och med detta inlägg kommer jag inte censurera min lycka med risk för att göra någon avundsjuk. Jag har fått min beskärda del av smällar genom livet och faktiskt kämpat hårt för att komma dit jag är i dag.
Jag har varit fattig och skuldsatt, avgrundslöst olyckligt kär och bott i både andra- och tredjehand. Jag har haft pissiga jobb med ännu pissigare lön, blivit lurad, sviken och bedragen. Jag har supit och tröstätit mig igenom ett decennium av mitt liv och tyckt att den här världen har varit en alldeles för svår plats att leva i.

Men saker vänder. Om man vill. Och om man får hjälp och vågar ta emot den. Steg för steg granskar man sina val och börjar välja de bra sakerna. De som för en framåt, uppåt. Man slutar se sig själv som ett offer för omständigheterna och börjar inse att saker och ting faktiskt går att förändra. Och så rullar det på. Plötsligt ser man ser klarare och börjar jobba för sig själv, inte emot.

Och en vacker dag så sitter man där och tycker att livet är så jävla gött att man liksom inte vet var man ska ta vägen. Det är som rosa sockerdricka i venerna, fjärilar i magen och en liten glad symfoniorkester som spelar ompa ompa i hjärtat på en. Och då vill man ju blogga om det utan att folk ska döma en.

Och så gör man det.

Den 1 februari, DÅ ska jag...

Okej, dör på mig själv och hur jag håller på nu. Ni vet hur det är när man står inför någon form av förändring och ba "Då, DÅ när [insert passande ord] så ska jag minsann rycka upp mig och sluta äta rostmackor till middag, börja träna varje dag och alltid ha en stor jävla skål med citroner på min renskubbade köskbänk".

Och så kommer [detdärsomskahända] och det funkar så ett tag men efter en stund ramlar man ner i sina gamla hjulspår och livet blir som vanligt igen. Och vanligt är alltså inte nödvändigtvis dåligt, vanligt är bara... vanligt. Och man rostar sina mackor och tänker att "Jo, i morgon ska jag gå och träna. Kanske" och har inte haft en citron i lägenheten sedan man flyttade in. Men allt är bra ändå.

Och det vet man. Men ändå inbillar man sig att det kommer bli en slags utopi och man skjuter upp tråkiga saker för "man ska ju snart ändå flytta". Som att det liksom skulle funka att låta bli att diska i två månader.
Så nu har jag diskat. Gött. Bara citronerna som fattas nu. Samt svaret på frågan: ska man orka julpynta lägenheten, vi ska ju ändå flytta om två månader?

Världens bästa födelsedagspresent!

Kolla här då vad Maria och Stian hade med sig till kalaset igår: inredningsporr i sin finaste form! Har typ en miljard idéer angående lägenheten nu, peppen är skyhög!

Lugnet efter stormen

Vaknade upp till solsken och blå himmel efter gårdagens orkanvindar, känns som ett gott tecken! Tycker nog att jag fixade sista natten med gänget rätt bra, gjorde bara den kombinerade hämta kaffe/böla i fikarummet två gånger. På nio timmar. *superwoman*

Baka baka liten kaka

Jag pyntar årets pepparkakshus. Höll på att börja böla av frustration när jag monterade ihop skiten. #vuxen.
Bilden snodd från Mallans facebook.

I dag har vi haft advenstbak och lite tårtkalas för mig som fyller år om några veckor. Förutom att få fina presenter och ha glada gäster så kokade jag även knäck med sådan frenesi att jag på allvar var tvungen att skicka ut folk från köket eftersom vi knappt kunde se varandra i den täta röken.

Men mer om det i morgon, nu ska jag jobba min sista natt. Trodde jag. Fick dock hoppa in extra på tisdag och onsdag så sista natten skjuts upp lite. Skönt.

Fångad av en klass 3-stormvind

Det blåser ute. Inte ovanligt för att vara Malmö kanske, men det är alltså klass 3-varning. Samma vindstyrkor som under Gudrun och Per. G U L P säger jag på den.
Under mina fem år på tidningen har jag ALDRIG jobbat när det varit det. "SMHI varnar" innebär allt som oftast en klass 1-varning. men det här liksom: "Mycket extremt väder väntas som kan innebära stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på internet, radio eller tv".

Ja, det får ju ses som ett värdigt avslut på min karriär som kvällstidningsjournalist.

 

Men ååååh, jag dör tapetälskardöden här! Den här raringen måste ju få komma och bo på någon vägg i nya lägenheten, visst då? Måste komma ihåg att fråga Tobbe vad han tycker när han är djupt inne i ett Battlefield3-krig och svarar "Jaja baby, det blir jättebra" på allt.

Dagens kamphund (via länk)

Fick mms från Tigerkorvens husse: "Solar lite. Trött".  Naaww, mitt mattehjärta.

Tips till er stockholmare!

Min kompis Tim har tillsammans med ett gäng andra öppnat Barbro bistro & bio under Liljeholmsbron. Så här skriver de på hemsidan: "Bakom Barbro står fyra personer med bakgrund som souschefer, restaurangägare och bioföreståndare. Kombinationen av japansk kvalité med kulturupplevelser i en unik industrimiljö är en spännande kombination vi vill bjuda dig på."

Gå dit vettja, jag kan garantera att Tim är en jäkel på att laga mat!

Vill man vara fin osv

Inte för att vara sån, men var det INGEN av er som kunde ha hintat om att man måste tvätta håret fyra gånger om dagen när man har lugg? Vavava? Åh, jag har inte TID med det här i dag!

Jag hjärta Gruopon

Åh, Groupon! Det är ett sånt där företag som erbjuder jättebra rabatt på grejer. MEN, det bästa är inte rabatten, det bästa är att dom är så jävla roliga. Har till och med gått så långt att jag kollat om de söker personal, men där gick jag bet. Hade älskat att få hitta på sånt här trams!

Majsan goes bananas!

Viktigt meddelande: Jag har köpt en sprits. Fatta ball! Hel-ve-te vad här ska pyntas! Pepparkakshus, cupcakes, tårtor och maränger, till och med frukostmackan ska få sig en omgång.
Inte ett bakverk ska få komma undan denna suveräna uppfinning, sanna mina ord!

Lelle våvven...

Note to self: När man söker i bildarkivet på "varg" så får man även upp alla bilder som indexerats med rivits/dödats/tuggats på till oigenkännlighet av varg.
Får inte bort den halvt uppätna hunden från näthinnan nu.

En fredag i tre bilder

Först var jag här...

...sen gick jag hit...

...och nu är jag på väg till jobbet och träden ser ut så här. Varde ljus!

För ett år sedan...

Var Tigerkorven jättekall. Nu är det grått men varmt och fuktigt och verkligen höstigt, helt sjuk skillnad mot förra årets terrorvinter! Själv ser jag fram emot att hänga här om två veckor, solresa är verkligen en bra grej som inte stod med på förra årets anti-höst-depp-lista.

Minns ni den? Jag bad om tips på alternativa aktiviteter till att leta fram pallen och repet och ni svarade. Vassego, en repris:

Istället för att lägga dig ner och dö – gör så här!

• Skaffa barn. Allt blir så kul för man får göra alla de där roliga sakerna som man gjorde på vintern när man var liten men som man inte gör när man är vuxen. Tex måla målarfärg, åka pulka, stiga upp tidigt och se på tv osv.
• Tanka energi från fina vänner och bekanta.
• Unna sig saker som får en att må bra, skita i alla måsten.
• Peppa på våren.
• Hundbus i snön.
• Värmeljus i kvadrat, pepparkakor och lussekattsbak är inte helt fel det heller.
• Konstatera att det är okej att ha en inneboende vinterdepp.
• Gå ut på förmiddagen och få den lilla lilla gnuttan sol som ibland glimtar fram tror jag kan vara mirakelpillret.
• Sysselsätt dig. Självklart med roliga saker – inte ta ett extrajobb.
• Läs massor av böcker.
• Tatuera dig.
• Var ute så mycket som möjligt.
• Ha många blommor och ljus hemma.
• Ha städat, så du inte blir sänkt av att det ser ut som ett bombnedslag.
• Gör om hela playlisten. Ta bort allt som ens kan misstas för lugn, nedtempo eller en gnutta sorgligt. Även fast poppelipop och annan upptempo inte är det bästa man vet så gör det en himla skillnad på humöret. Fuldansa för dig själv i hela lägenheten.
• Ta bara på dig dina favoritkläder.
• Träffa bara positiva och glada människor som kan smitta av sig.
• Skratta och mys mycket.
• Kort sagt: fejka. Om du fejkar lycka tillräckligt mycket och ordentligt kommer du tillslut att gå på det själv. Det håller ett tag och sen orkar man inte längre utan faller tillbaka i sitt vanliga jag igen men... DÅ ÄR DET VÅR!

Blev just taggad på en bild från -93

Ssschh.

Nätbrynja. Mittbena. Någon form av (fundersam? sexig?) pose.
Herregud, det är 18 år sedan, VARFÖR SKÄMS JAG?

Lyckochock!

Okej, kan inte blogga vettigt längre. Kommer nämligen bara låta extremt glad och happy och sunny side up och så vidare, och alla vet att alla hatar såna bloggar.
Går dock ej att låta bli just nu, har världens bästa kille, ska flytta till stans schysstaste lägenhet, får snart åka på göttig solresa, har pengar på kontot och vind i seglen osv och så kan man ju för guds skull INTE BETE SIG I NOVEMBER.

Enda smolket i glädjebägaren är att jag har väldigt skitigt hår med en lugg som ligger klistrad som en flötig gardin i pannan, men jag orkar inte gå in i duschen. Det kanske kan få er att hata mig lite mindre?

Min & Tobbes kväll i soffan

Tobbe (sneglar när jag läser bloggar): Vad är det som är så intressant med andras liv egentligen?
Jag (höjer ett ögonbryn): Du menar som när du sitter på Sweclockers och kollar hur folk inreder INSIDAN av sina datorer?
Tobbe: Ja... Okej, jag förstår var du vill komma.

..................

Tobbe (som har en spricka i sin jättestukade fotled): Aj, nu har jag så sjukt ont.
Jag: Har du tagit värktabletter?
Tobbe: Näää....
Jag: Och vad kommer jag säga då?
Tobbe: Att man får skylla sig själv och inte får någon sympati.

Bloggvärldens baksida

Sånt här gör mig så himla ledsen. Men vad som gör mig ÄNNU mer knäckt är alla elaka kommentarer hon får. Vad fan är det för fel på folk? Man är så van vid Kissie och allt vad dom heter att hjärnan efter ett tag slutar registrera skiten, men är den här mobbningen verkligen något som man ska tolerera?

"Ser man ut så får man väl tåla lite". Allvarligt? Är det den inställningen vi ska ha till folk omkring oss? Att man tar sig rätt att kalla folk för missfoster och kommenterar hennes Facebookbilder med "Inte konstigt att tjejer blir våldtagna". Hon är 17 år och ett sådant uppenbart offer för det sjuka bloggtjejs-idealet som råder nu, det är så himla sorgligt så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Hur gör vi för att rädda alla Kissie-tjejer? Och för att få vuxna människor att sluta mobba dem som redan finns?

OCH VAR I HELVETE ÄR HENNES FÖRÄLDRAR? Herregud. Sätt mig i en raket och skjut ut mig i rymden så jag slipper den här världen.

Dagens kamphund (bildlöst)

Lämnade som sagt tillbaks Alfie i dag och det blir så sju-hu-hukt tomt i lägenheten när 26.8 kilo snarknade, grymtande, smaskande kamphund är 40 mil bort.
Fan vad jag saknar honom.

Bokhylleporr comin' up!

Källa.

Källa.

Källa.

Haha, det kommer bli mycket sånt här nu, men ni får bara vänja er.
Mmmm... Platsbyggda bokhyllor...Ett helt hyllsystem från String. *torkar bort dräggel från tangentbordet*

Dokti chei!

Tobbe kom hem efter ynka två timmars jobb igår - med en tennisboll istället för fotknöl efter ett feltramp. Aj aj. Idag blev det en tur till vårdcentralen, akutröntgen och ortoped, och nog fan är det en liten spricka där inne.

Eftersom jag har sjukt mycket att göra den kommande veckan körde jag Alfie till sin husse lite tidigare än beräknat (40 snabba mil tur och retur) - och tog en sväng inom godisflyget på vägen hem. Himla nöjd, har av någon anledning aldrig fått gå in där tidigare, men nu var jag ensam i bilen och sladdade således in på parkeringen så gruset sprutande och sprang sedan skrikandes upp för landgången och flög in gottehimlen. Nu har vi lagom många skumtomtar här hemma. Jak er micket klad hest!

Jag är djurens vän!

Kom hem i går och hittade en duva i trappuppgången. Den bara satt där lite burrig och ledsen och jag tänkte "Vaffan, örk, ut med dig!" och föste försiktigt ut den med foten. Fågelskrället lät sig fösas ut, men sedan satte den sig precis utanför ytterdörren – och på något omöjligt vis lyckades den se ut EXAKT som Alfie.

Så jag släppte in den igen.

Och så gick jag fyra våningar upp och våra gäster Kalle och Rebecca hade lagat mat och dukat fint med tända ljus och jag tänkte att det var ju förjävvla synd om den trasiga duvan som skulle sitta ensam där nere i trappen och vara kass och ledsen inte få mat och levande ljus.

Så jag hämtade upp den till lägenheten.

Och nej, den fick inte vara inomhus, men jag satte ut den på vår inglasade balkong. Den fick en skål med ströbröd och en skål vatten, sedan öppnade jag fönstret så att den skulle kunna dra iväg om den ville. Men det ville den inte. Den ville sitta och bajsa under mitt blombord.

Så jag ringde djursjukhuset.

"Hej, jag heter Mirijam och jag vet att det är söndag kväll och att ni förmodligen kommer tycka att jag är helt dum i huvudet, men jag har hittat en trasig duva", sa jag och berättade att min balkong förvandlats till ett tillfälligt litet zoo. Hon tyckte att jag var en snäll och god människa och sa att jag gärna fick komma med den trasiga duvan så att den skulle få vård eller dö en human död om den inte skärpt till sig tills imorgon (läs idag).

I morse berättade Kalle glatt att fågeln hade ätit och druckit och verkade vilja flyga iväg, för den satt i ett fönster och flaxade. Tyvärr valde fågeln ett stängt fönster, så vi fick komma och hjälpa den lite på traven. Lite nervös var jag ju att den skulle singla ner som ett löv och smacka i asfalten och dö, men den flög iväg så fint utan problem.

Älskar den här bilden på Tobbe! F å g e l p e p p! Slutet gott, allting gott.

(Nu är frågan bara hur vi ska sanera balkongen från alla olika typer av pest som det lilla aset säkert släpat in)

Inspirationsöverdos

Källa.

Källa.

Källa.

Sitter och inredningssurfar (SÅKLART!) och är sjukt peppad på att få göra flytta ihop-grejen på riktigt, alltså inte som nu att en person (Tobbe) flyttar in i en annan persons lägenhet (min).

Måste försöka att inte gå bananas utan låta Tobbe vara med lite också, men då får han faktiskt vara lite på hugget nu och inte sitta och spela Battlefield 3 och humma fram ett "Jaja baby, det blir nog jättebra det där" när jag visar bilder.

Tack. TACK!

Förra veckan var vi och kollade på en lägenhet. Vi älskade den. Men det pallade jag inte skriva om, kände att jag var så sjukt less på att bli peppad och få upp hoppet och sen vara tvungen att komma med ett tradigt "nej, det blev inget"-inlägg. Så jag nämnde det aldrig.

För seriöst, orka börja peppa på en lägga på 96 kvadrat fördelat på tre stora rum. Fina golv, högt i tak och två badrum. Världens golligaste kök med snedtak och skåpskafferi. Stor hall, plats för allt och lite till. En dubbelt så stor lägenhet för mindre hyra, att vi skulle få den liksom, en sådan tur kan man ju bara inte ha.

Men som det heter, plötsligt händer det. I dag hände det.

Min söndagsmorgon i två bilder

Cyklade till Friskis, nu ska vi på spinning. Om en månad har vi tvåårsdag, det här är första gången vi tränar ihop.

Eventuellt är nästa bild från akuten. Är inte i mitt livs form direkt.

Dagens kamphund

KOLLA BAKTASSARNA!!! Gölle!

Vill man vara stark får man lida pin

Ska sova nu, har satt klockan på 08 för att dra på spinning, PÅ EN SÖNDAGSMORGON, än är undrens tid ej förbi osv.

I'm a survivor, I'm gonna make it osv

Det här med att vi om tre veckor kommer dricka vårt morgonkaffe på Lanzarote, åååhhh, PEPPEN över detta!  Jag har på allvar aldrig varit så här blek en sommar/höst/förvinter. Och jaja, det är farligt att sola och hej och hå, men JEEZ vad det ska bli trevligt att få lite färg på nosen och inte snubbla fram till spegeln som en glåmigt åkerspöke varje morgon.

Minns ni min superbruna arm? Det var tider det, för dagen efter gick solen i moln. Rutinerade läsare vet att det regnade 21 av mina 23 dagars semester, så en vecka på en solig Kanarieö kommer förhoppningsvis fylla upp D-vitamindepåerna så jag överlever vintern.

Ready set go

Något måste vara riktigt fel i min genuppsättning. På allvar.
Jag sålde ju som bekant min fallskärmsutrustning i höstas. Tänkte att ett litet uppehåll vore bra för peppen, att det är farligt att hoppa allt för sällan och yada yada.
Och så plötsligt, den 19 november klockan mitt i jävla natten, nerbäddad i sängen med datorn på magen, panikkänslan.

Jag saknar min fallskärm.

Diagnos på det tack?

S to the U to the N to the K to the HAK

Kalle och Malm. En fantastisk bild som inte gör någon av dem rättvisa.

 Malmö är fullt av sunkhak. Och jag älskar det! Går tusen gånger hellre ut och dricker öl på en halvrisig bar än ett... jag vet inte, disco? Så länge de har bra öl får inredningen vara vad den är. I dag kom våra kompisar ner från Göteborg och vi gick ut och tog ett par öl på Tröls SOM HADE FÖRVANDLATS TILL EN BAR.

Gud, chocken alltså. Borta var båsen med trasig galon och de sönderklottrade toaletterna, nu hade dom typ fuskmockasoffa, fåtöljer och en Ed Hardy-tapet. Toaletterna luktade fogmassa och bardisken hade klätts in i.. koppar?
Men ölen var god och sällskapet trevligt. Och barlamporna var sjukt snygga. Ändå liksom, vart är världen på väg? 

Avd. "En värld långt ifrån ens egen".

Walburga Habsburg Douglas (M) har genom riksdagens utbetalningar fått hela hyran på Östermalm betald av staten – samtidigt som hon och maken står skrivna på ett slott.

Ser det från den ljusa sidan

På Rapport just nu: en trafikolycka i Kina – 18 förskolebarn dog när deras minibuss frontalkrockade. Himla sorglig, men själv väljer jag att se glaset som halvfullt och glädja mig åt att övriga 46 överlevde.

Nu kanske ni ba, "Men Majsan, du sa faktiskt MINIbuss, hur menade du då?"

Och jo, det var ju det. En liten gul sak, byggd för nio personer. Okej att kineser är små, men 64 barn i ett fordon byggt för nio är faktiskt att ta i.

Dagens kamphund

Proudly presents: vårens första syrénknoppar!!!

Na na na na life goes on

Bra dag idag! Trevlig jobbrelaterad lunch, göttigt häng med Cajo, ett asbra möte med Trygghetsrådet och så hittade jag en tunn dunjacka på rea för 179 spänn.
Det är min tur nu, vinden har vänt och så vidare.

Jahaja, då var det klart.

Jag vet inte med er, men själv har jag ju haft festligare kvällar på jobbet.

*du har ett nytt meddelande*

THIS TOO SHALL PASS. Sådeså.

JAG HAR VUNNIT PÅ LOTTO!!!

Vad ska jag göra för vinsten, jag kan inte bestämma mig. Sätta in på ett sparkonto och leva på räntan? Investera i fastigheter kanske? Det vore något!
Hur många fastigheter får man för 80 spänn?

Årets bästa nyhet!

Hurra! Jag behöver inte ge upp drömmen om att någon gång äga en äkta fungerande folkabuss, de säljs ju helt flong nya! Kanske finns det nu en chans att jag kan sluta vara bitter och bara importera en sådan rackare och stryka ett streck över hela det kapitlet i min historiebok.
"Bitter över vad?" undrar nya läsare, medan ni som varit med ett tag genast minns historien om den fastvuxna folkabussen jag köpte till överpris och målade rosa, aka Mirijams Sämsta Affär Ever?

Ja jävlar. Det blir ju rolig läsning för de efterlevande om inte annat.

En liten trött duo i soffan...

Herre min skapare, jag är för gammal för att vara ute till klockan sex på morgonen. Gick en långpromenad med Alfie, Mallan och Stellan när jag vaknade och sedan dess har jag varit ungefär lika trött som Alfie var förut, när han somnade hux flux med huvudet i mina händer.

En liten fråga bara...

Om man skulle råka komma hem EFTER morgontidningen, typ klockan 05:49, är det för sent att börja gå efter det där "varannan vatten" då?

Är på festkalas hos Victor

Dagens kamphund

Åh herregud, dagens ungdom osv

A.M.O undrar om vi tycker att bloggare har några skyldigheter gentemot sina bloggläsare, men på det svarar jag nej. Jag har det inte och Underbaraclara har det inte, oavsett storlek på våra bloggar. Har man några dåliga och stressiga dagar så kanske uppdateringarna blir lidande och det tycker jag att läsarna får förstå. Det är ju inte så att man inte överlever utan en specifik blogg ett par dagar.

Visst, det går att diskutera fram och tillbaks om det inte är skillnad på dem som har bloggen som ett betalt jobb, men jag tycker inte det heller. Det är inte du som betalar, det är annonsörerna, och det är väl upp till dem vad avtalet går ut på, de kanske vill ha X antal klick i månaden och får det oavsett om Clara är på semester en vecka eller två. Det kanske till och med står i kontraktet att hon åker bort en vecka i november, det kanske jämnar ut sig i längden och alla är nöjda och glada utom bloggläsarna som får sitta och rulla tummarna och ha tråkigt och vänta på att Clara ska komma hem. Och vara missunnsamma och gnälla istället för att önska trevlig resa och läsa något annat ett par dagar.

Jag blir så sjukt frustrerad av den här gratisgenerationen som börjar böla så fort saker kostar pengar eller inte utvecklas som de vill. "Buuhuuu, vi måste börja betala 99 kronor i månaden för musik!" Man ba "Hold your horses snorunge, när jag växte upp kostade en cd-skiva med 15 låtar fukking 189 spänn". Det är väl skitbra att nedladdningskaoset ledde till en laglig betaltjänst som inte kostar mer än två öl på krogen?
"Buuhuuu, nya Facebook är fu-u-ult!" Okej, jag är kanske inte helt oskyldig till att undra vad Facebook sysslar med ibland, men det är trots allt en gratistjänst och nyckelorden är således du betalar inte = du har inte rätt att ställa krav. Samma med bloggar.

Eller som det heter: If you are not paying for it, you're not the customer; you're the product being sold.

Rapport från soffan

Fredagsstatus: Äter snacks och kollar träningspriser på Friskis & Svettis hemsida. Balans är viktigt här i livet etc etc.

Test

Test

NU snackar vi fredagsmys!!!

Aj aj aj och åter aj

Klarblå himmel och krispig höstluft, som gjort för att ta en långpromenad med hunden.

Om jag kunde gå.

Hej träningsvärken! Det märks att jag inte har varit i sämre form på... jag vet inte, sex-sju år? Okej, jag har faktiskt jobbat upp en bra grundkondition efter de senaste årens löptränande, men alltså, min kropp mår inte bra. Jag insåg det i går. Så jävla sorgligt.

Det är ju ingen nyhet att jag har gått upp en (hel) del i vikt och tappat lite flås sedan i våras, men vad är väl lite kroppsligt förfall jämfört med att ha massa krämpor, som en annan gammal tant. Ont i lederna och stel som en hockeyklubba, vad ÄR det här?

Det gick jättebra på skivstångspasset i går, jag har kvar tekniken och tog ganska lätta vikter för att starta mjukt – vilket var tur eftersom jag hade dött annars. Funderar nu på att skaffa ett Friskis & Svettis-kort, kostar bara 320 kronor i månaden för all deras träning på fyra anläggningar, att jämföra med SATS hutlösa 500+ som ruinerade mig för något år sedan. Har tänkt att det är mycket pengar när man föredrar gratis löpträning, men jag måste jobba upp lite muskelstyrka känner jag, innan det går utför på riktigt.

Lyssna på mormor Majsan kids: efter 30 är det kört. Då kan man inte leva på öl och kärlek allena, kroppen har siktat in sig mot graven och man måste jobba hårt för att hålla sig därifrån.

Vet ni vad det är för dag i dag?

Nej, skit i datumet, det är old news, det är ju CHOKLADENS DAG! Herregud, hur har jag kunnat missa detta? Ingen tid att förlora, nu måste vi genast fundera ut det perfekta sättet att fira denna fantastiska tillställning!

Ska vi baka eller köpa färdigt, godischoklad eller chokladbakelser? SÅ SVÅRT!
Vilket är ert bästa chokladrecept?

*lättimpad*

Dagens datum: 111111. Kom igen, det är ju SVINCOOLT!
Nu ska jag sova och vakna upp med århundradets träningsvärk. Gött. Gonatt.

Träna träna trä-ä-na!

Åh herregud. Lovade vid ett svagt tillfälle att jag skulle följa med Nina och träna under ledigheten. Om jag hellre vill sitta hemma och äta cheeseballz än att gå på skivstångspass på Friskis ikväll? Jo. Det kan man väl säga.

Men jag får väl bitchslappa mig själv, göra några upphopp och hålla mitt löfte. Jag vet ju att jag kommer vara sjukt nöjd när jag är hemma igen. Kommer även vara invalid imorgon men vill man vara stark får man lida pin osv. 

Minns ni mitt första möte med skivstången? Friska upp minnet här.

(Obs att jag nyss startade etiketten "beach 2012". Får väl se om det går lika bra med den som med "beach 2011", "beach 2010", "beach 2009", "beach 2008" och "beach 2007". *hoppet är det sista som överger människan*

Dagens kamphund

...och dagens matte.

För att citera Petter:

Heeeej internet!

Vad gör ni? Själv sitter jag här och har dränkt in tre isflamingos i ett par centiliter Baileys och har det gött. LEDIG that is. Skålar över twitter med Vimsig, tänk vad fint att man kan umgås med folk trots att man känner sig på osocialt mysbyxehumör.

Annars då? Jo tack, har nyheterna på i bakgrunden och har ganska långtgående planer på att starta någon form av superhjältegäng som kan dra ut på nätterna och... ja, skipa rättvisa. Hämnas lite på alla de här smågängen som drar runt i stan. Jag snackar alltså dräkter, masker, specialvapen, allt.
Vem är med?

Men vaffan?

Alltså, vad är det för fel när man har ätit sig mätt men blir hungrig igen EFTER TIO MINUTER? Och man förstår att man aldrig i hela helsicke kan vara hungrig på riktigt eftersom man nyss tryckt i sig alldeles precis lagom mycket mat, men magen typ SVIDER, varför blir det så? Försöker googla men hittar inte.

(Betyder det kanske dessert?)

Plötsligt händer det!

Man vaknar en dag - och ser himlen! Den där grå Lützendimman som svept in hela stan i en fuktig filt är borta och man kan andas igen.
Och om en månad sitter man på en sandig strand under en solig sol och dricker kall immig öl och livet känns gött igen. Typ så. Fett.

[läs: en djup utandning]

Ledig. Fem riktigt tuffa nätter är över och jag kan inte nog understryka lättnaden över att vara ledig i lika många dagar. En natt till och pallen och repet hade ställts fram i förberedande syfte.

Ja fy fan.

När det här är över så kommer jag blicka tillbaka och tänka "jag fattar inte att jag orkade".

Dagens kamp- & pusshund

The winner (jag!) takes it all

Nemo är typ världens bästa unge, för han drog mitt namn i tävlingen hos Linnéa!

Okej, nu blev jag bara tvåa, men det är ju inte fy skam, det är inte för inte som silvret kallas för lilla guldet. Eller vänta, är det bronset som gör det? Borde det ju vara, eftersom man måste vinna för att få brons och förlora för att får silver? Hm... Kan någon från sportvärlden reda ut detta? Och då helst utan att få det till att jag är förlorare som fick andraplatsen.

Skit samma, jag fick en rabattkod värd 200 spänn och den här och två sådana här har jag beställt! Wiii, peppen!

AAHHRRRRG!!!

Alltså allvarligt talat Blogger: KAN NI GÖRA SÅ ATT MAN KAN LÅSA ENSKILDA INLÄGG OM MAN VILL AVREAGERA SIG UTAN ATT OBEHÖRIGA KAN LÄSA DET!?!?!?!?!

Tack på förhand.

Mvh/ flickvän of the year

Dagens kamphund

Hösten 2011: långpromenader i ett raggsocksgrått Malmö efterföljt av många långa timmar under The mother of all blankets. Lite så.

Jul jul strålande jul och så vidare

Men hallå, vi måste ju prata om julen!  Jag brukar alltid hävda att jag håller mig till december och inte börjar hugga in på julsortimentet före första advent och yadayada – men allvarligt? Jag älskar ju julmust, ska jag liksom förbjuda mig själv att dricka det i 25 dagar trots att det funnits i butik i över två veckor?

För let's face it: Det enda som gör livet värt att leva dessa mörka månader är ju mat. Mat och godis. Och julmust. Och pepparkakor med mögelost. Och vörtmacka med senapssill. Och kanske någon liten clementin mellan varven så man får i sig c-vitamin.

Så vem är jag att hindra mig själv från dessa livsuppehållande delikatesser?
Nej vet ni vad. I dag blir det julmustpremiär.

Varde ljus!

Oh my, nytt rekord här va, morgonkaffet intogs klockan 15:34. Ja jävlar.
Skulle egentligen käkat brunch med två av alpresetjejerna klockan elva (vi blev sex stycken till slut, fin-Kakan och två av hennes kompisar hänger med också!) men Åsa var sjuk och avbokade vid halv elva-tiden.  
Synd men skönt, tänkte jag som hade sovit i fem timmar och kröp ner hos Tigerkorven igen. Och sov till två. TVÅ! En hundpromenad senare sitter jag här och ska äta frukost medan det mörknar utanför köksfönstret. Skjut mig.

Där jag växte upp i Ångermanland är det mörkt hela vintern. Mellan 10 och 14 är det väl normalt dagsljus men före och efter så är det bara något konstigt mellanting. Kolsvart när man åkte till skolan på morgonen, ljust när man tvingades ut på lunchrasten och mörkt igen när man kördes hem. Och ett helt kompakt mörker, inte som här i stan.

Jag fattar inte hur ni som bor kvar klarar det. Hur klarar ni det?

Äventyrsrummet och sagorummet

Bläddrade lite i vår söndagsbilaga och tänkte ungefär så här: VA??? Hjälp vad tråkigt, könsstereotypt och bara så sjuk jävla OMODERNT.

Känns väldigt lite 2011 måste jag säga.

Hur sociala medier gav mig drömjobbet

Okej hörrni. Ska vi se till att rubriken blir verklighet inom en inte allt för avlägsen framtid? I så fall tycker jag att ni ska länka ut mitt CV till alla ni känner! Fejjan, Twitter, bloggen, fikarummet osv. Inget forum är för stort eller för litet.
Spread the word, världens bästa Majsan är ute på marknaden igen!

NÄSTAN SOM DOGNAPPING!

I alla fall känns det lite som att hunden är kidnappad när man vaknar och ringer kompisarna som vaktar hunden och dom ba "vi är på promenad, är vid Pildammsparken nu så vi blir borta ett tag".
Jaha. Nu då?
Så här sitter jag och dricker kaffe och funderar lite på vad jag ska lägga min tid på de närmsta timmarna. Fortsätta fila på mitt CV och bygga hemsida kanske? Nu när den värsta bitterheten har lagt sig är jag ändå rätt pepp på framtiden faktiskt.

Alltså, hallå, JAG har svaret på den frågan!

– Det är inget uppsåtligt brott, frågan som behöver avgöras är om olyckan är så oaktsam att det är brottsligt, säger Reutne.

Alltså, va? Låt mig se om jag fattade det här rätt nu: En full jägare råkar skjuta ihjäl sin polare när han ska skjuta prick.
SKJUTA PRICK.
PÅ FYLLAN.
Vuxna människan.

Är det här ett skämt eller? Jag skulle utan att tveka vilja kalla det för så oaktsamt att det är brottsligt. Det är ju brottsligt att KÖRA ihjäl folk på fyllan, varför skulle det vara skillnad på att skjuta ihjäl någon?
Herregud, jag orkar inte med mänskligheten.

Ni som kan och vet allt:

Vi måste prata om strumpbyxor. Jag använder nästan uteslutande leggings eftersom min garderob svämmar över av oanvändbara strumpbyxor som sitter illa runt höfterna och magen. Men nu är jag sugen på nylon i glada färger, strumpbyxor som inte kräver getingmidja och/eller over size-överdel för att sitta snyggt. Ja, som inte skär in helt enkelt.

Sjukt tacksam för svar på vilka märken som har såna!

Dagens kamphund

VIKTIGT MEDDELANDE!

Haj jag kan inte blogga just nu för jag är pigg för första gången på en vecka och har kommit in i ett flow och måste diska fixa skrivbordet hänga upp hallspegeln dammsuga gå på långpromenad med Alfie duscha handla laga mat äta och gå till jobbet en timme tidigare för vi har tidigare trycktid eftersom det är helg.

*sätter på en kanna kaffe till*

Jaså här ligger ni och knullar?

Fråga: är det 1) jag som blivit gammal och pryd eller 2) Fråga Olle-dokumentären som steppat upp ett steg sedan den kom?