Dagens kamphund - extra GOLLIG!

En sådan där nyårssammanfattning...

Hur har ditt 2011 varit?
Fantastiskt överlag tror jag. Om man ska slå ut det på hela året. Har ju varit några jävligt djupa dalar och höga toppar också, men det är ju så livet är. Om man ska betygsätta enligt det nya betygssystemet ger jag 2011 ett B+.

Blev du kär i år?
Kärare möjligtvis. Men det vet ni ju.

Vad önskar du att du gjort mer?
Rört på mig. Så tradigt men så sant. När jag inte tränar är jag arg, sur och trött. Det är tre dåliga saker. När jag tränar är jag glad, peppig och pigg. Tre bra saker som påverkar allt från jobb till relationer och diverse kroppsliga åkommor.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Surfat på nätet. Faktiskt. Jag är en sån där människa som måste sätta tidsbegränsningar på mitt eget datande för att jag ens ska minnas att äta och sköta min personliga hygien. Tänker att kvalitet före kvantitet kanske ska bli internetledordet för 2012.

Vem har du umgåtts med mest?
Tobbe & Alfie. Lotta, Hanna och Mallan.

Tobbe i bilen mellan LA och Las Vegas.

Bästa minnet från 2011?

Varenda sekund från den Kaliforniska roadtripen i april/maj.

Är det något du saknade 2011 som du vill ha år 2012?
Ja, ett mc-kort. Det katastrofala sommarvädret i kombination med den extrema slöheten på Transportstyrelsen gjorde att det inte blev mycket av den varan i år.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Det är väl så livet är, som en bergochdalbana. Mycket gladare och mycket ledsnare kan man kanske säga.

Vem/Vilka saknade du?
Jag saknar folk varje dag. Jag tycker att vi borde kapa bort den där trökiga delen mellan Skåne och Stockholm så att jag har närmre till mina fina internetkompisar där. Egentligen borde vi lägga både Stockholm och Göteborg strax utanför Malmö så att det bara var att cykla iväg och hälsa på när man kände för det. Ska jobba för en sådan rockad under 2012.

Största misstaget?
Misstag? JAG? Jag begår inte misstag, jag är P E R F E K T.

Hur många hade du sex med?
Tre. Haha, skojaba. En såklart.

Tror du att år 2012 kommer blir bättre eller sämre än 2011?
Jag vet att det kommer bli bättre. Livet blir bara bättre och bättre hela tiden, varför skulle det ändras nu?

Vad gjorde dig riktigt glad i år?
Att vi fick ett förstahandskontrakt på en riktig drömlägenhet. Att uppstarten av frilansandet gick över all förväntan. Att Tobbe kom in på skolan efter allt pluggslit.

Hur många kysste du?
En. Två om man räknar Alfie.

Maj! Varmt, soligt och fyllt av promenader med hunden.

Vilken var din bästa månad?
Men hjälp, eftersom det var konstant höst från juni till december så blir det väl någon vårmånad kanske? Maj väljer jag, det var en fräsig tid. Det var sommarvarmt och man var lyckligt ovetandes om att det snart skulle komma en fem månader lång regnperiod.

Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Kan jag inte tänka mig? Man gör väl så gott man kan tänker jag. Eller jo, hälsat på folk som bor någon annanstans, men it takes two to tango osv.

Hur skulle du beskriva din stil 2011?
Som vanligt, typ 80-tals gladsurf. Prickigt och randigt och leggings och leopard och enorma mängder trikå.

Vilka länder besökte du?
USA och Lanzarote (jaja, Spanien då). Lite för få tycker jag.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Vi kommer flytta till drömlägenheten, Tobbe kommer plugga, jag kommer jobba hemifrån. Idel fantastiska saker med andra ord.

Än är den siste idioten inte född

Men åh, folk alltså, vad är det för fel i hövve på vissa? Var nyss ute med Alfie och det är ju rena rama mayhem ute, är så GLAD att han verkar i det närmsta döv när det kommer till smällare. Men så hände en knäpp sak. Plötsligt skjuts en raket rakt upp från en busskur några meter framför oss.
Busskuren är tom.
Trottoaren är tom. Nästan. För kanske 40 meter framför oss går en vuxen man med en cykel. Jag kollar mig omkring, gatan är helgöde, det kan bara vara mannen med cykeln som tände på raketen. I samma sekund stannar han, plockar upp något från sin cykelkorg, lägger det på marken och går vidare. Och BANG, mitt i korsningen lite längre fram flyger en raket iväg – missar en kille på övergångsstället med en hårsmån och träffar en bil på andra sidan gatan.

Jag bara gapar. Går det på fullaste allvar runt en vuxen människa och skjuter raketer åt alla håll utan att bry sig om varken människorna eller hundarna omkring honom? Tydligen. Och SJÄLVKLART svänger han in på vår gata så att jag är tvungen att gå bakom honom.
Plötsligt stannar han igen, lägger en raket på ett elskåp och försöker tända den. Jag vill inte gå förbi honom ifall den ska smälla av, så jag och Alfie byter trottoar och väntar. Klick klick klick säger hans tändare så jag busspringer lite med Alfie så vi ska komma förbi honom och fortsätta gå. När vi är kanske 20 meter framför honom smäller raketen. En hund börjar yla i en av lägenheterna ovanför honom och PLÖTSLIGT BLIR JAG SÅ JÄVLA FÖRBANNAD.

Jag klampar över gatan och säger högt:
– Tycker du inte att det är jävligt onödigt att gå runt och smälla raketer bara för sakens skull?
Han ser oförstående på mig.
– Nej, vadå, det är ju nyår?
– Ja, men det spelar väl ingen roll. Du kan ju skjuta raketer klockan tolv som alla andra, det här är ju bara onödigt. Fattar du inte att du skräms?, och så går jag.
– Men förlåt så jävla mycket då om du nu blev så himla rädd, ropar han efter mig.
– Oss är det inte synd om, det är värre för alla som har skotträdda hundar eller skotträdda barn, ropar jag tillbaks.
Han blir tyst. Liksom letar efter orden. Och till slut skriker han så högt han kan:

– DU TROR SÄKERT PÅ TOMTEN OCKSÅ!!!

Något nyårslöfte på G?

Jag har inga nyårslöften i år. Jag tror att jag är ganska mitt uppe i allt det där som jag vill/borde/tänkte göra. Men jag ska i alla fall göra en sak, engagera mig lite mer för de som behöver det. Här finns tips på vad Röda korset gör i din kommun, kolla om det finns något du kan och vill hjälpa till med!
Jag har anmält mig till Cykelskolan (lära invandrarkvinnor att cykla) och frivilligverksamheten för hemlösa. Hoppas jag kommer med.

Dagens kamphund

Nu är jag hemma igen. Är trött. Titta vem jag hämtade upp på vägen! Han är också trött. Ordningen återställd.

"Ärad vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden", som det heter

Är inne i Gbg hos bästa Jessica. Fick en tjusig hemmagjord julklapp. It takes one to know one osv...

Trött morgon i Lunna

Vaknade av att jag fick en kall liten nos bakom örat och Tintin ville krypa in under täcket. Nu är jag ensam hemma med de två trötta hundarna och väntar på att Petter ska komma med frulle. Fintorsdag.

En fråga bara...

Ni vet den här reklamen för någon internetdejtingsajt som hävdar att "55 personer träffar sin partner på nätet varje dag"?

Jag är inget mattesnille men hur fan skulle det gå till? Är det 27 par och sedan en ensam stackare som får en galen stalker på halsen?

Hänger med Tintin

När katten är borta osv

Jag och Tobbe är båda stora fans av egentid. När jag jobbade nattskift samtidigt som han jobbade borta varannan vecka fick vi mycket av den varan (okej, lite FÖR mycket ibland) och allt var frid och fröjd. Nu när jag jobbar hemifrån och alltid är hemma på kvällarna så får ju Tobbe dras med mig jämt, och jag får ju liksom ingen äkta tid ensam eftersom jag ju faktiskt jobbar på dagarna.

Så – ni skulle sett ansiktsuttrycket när jag meddelade att jag skulle dra iväg i två dygn. Ren och skär lycka. Skratt. En liten dans på köksgolvet.

Gött att vi är likadana, annars hade jag eventuellt känt mig lite stött. Jag har aldrig förstått sådana där par som måste sitta i knät på varandra jämt och skriker JAG SAKNAR DIG REDAN när den andra går ut i köket för att koka kaffe. Uuuhhh.

MOT GÖTEBORG!

HA! Jobbade klart det sista i dag och ba "aha, ledig resten av veckan, vad ska jag göra nu?" Jo, jag ska ju till Göteborg såklart! Kör upp till Petter och Maria imorgon och sen hänger jag med Jessica på torsdag och sen kör jag ner till Helsingborg på fredag och möter upp kamphundens husse och plockar hem mitt lilla randiga djur.

JA!

Majsans rea-shopping

Med risk för att äventyra mitt psykiska välbefinnande tog jag en tur till rea-kaoset på stan för att fixa lite ärenden – och passade på att köpa de här karamellerna för mitt födelsedagspresentkort. Ska inviga dem på kvällens kombipass cirkelgym/IW.

Kan passa på att tipsa om detta fantastiska pass för övrigt, jag och Nina var på det på min födelsedag och det är lätt mitt nya favvopass. Trots att det är 75 minuter så bara flyger tiden iväg, och dessutom får exakt hela kroppen OCH konditionen en boost, till skillnad från typ tråkspinning där man bara sitter och gäspar och får ont i röven. 

Var helt hög när vi cyklade därifrån sist och på julafton startade jag dagen med en timmes IW utan att dö av tristess så det blir ju skitbra det här. P E P P E N!

Vilken är er bästa träning?

Några ord från en fd nattjobbare

God morgon christmas lovers! Gött att det är äkta vardag igen tycker jag, satte klockan på 07:30 lite för att testa mig själv, och jodå – jag klev upp. Det känns konstigt att ha startat det nya livet, att jag ska vara vaken på dagarna och sova på nätterna, precis som alla andra normala människor. Om jag inte tar på mig mer jobb än vad jag klarar av kommer jag dessutom alltid vara ledig på kvällar och helger och det känns ju verkligen som en utopi.

Den lilla 14-åriga punkaren i mig hade kanske inte uppskattat att 32-åriga Mirijam satt och drack kaffe och kollade på Nyhetsmorgon och suckade nöjt över att livet fått r u t i n e r, men skit i henne, vad visste hon om livet?

Jahaja, då var det dags igen

Ni ser där uppe i överkanten av bilden, strax bakom sista t:et i ordet "satellit"? Där bor vi. Och ikväll kunde vi alltså sätta ett nytt streck på vår "antal mördade inom en radie av 500 meter från vårt hem"-lista.
Lär ju få SKÄNKA bort lägenheten när det beger sig. För ja, just nu känns värdesänkningen på mitt boende som det största problemet med det här mördandet.

Kors i taket – Majsan tävlar!

Det är inte ofta jag är med och tävlar eftersom min första tanke när jag hör ordet tävling är "äh, jag kommer ändå inte vinna". Men åh vad jag vill ha den här stolen från In My House, förutom att vi snart kommer bo dubbelt så stort och är i behov av möbler så är den ju så snygg så man smäller av.
Här är hennes webbutik, nomnomnom!

Om att inte förverkliga sina drömmar

Läste ett fint inlägg som Anydaynow skrivit – 17 anledningar att bo i QLD, Australien – och det sticker till lite i hjärtat. Precis som när jag läser om livet hos Cinderalley i San Diego.

Jag skulle ju bli en sån där som flyttade utomlands. 

De två senaste vintrarna har jag åkt en sväng till Kalifornien. Förra året med Helena och Mathias och i år med Tobbe. Efter den senaste resan började jag och Tobbe fila på vad som krävdes för att spendera åtminstone något år i landet där man kan tälja guld med pennkniv, men eftersom man inte är en crazy tonåring längre så fick vi lägga det på is lite.
Helst vill man ju bara sälja lägenheten och allt man äger och köpa en enkelbiljett och hoppas på det bästa, men med en kommande utbildning, planer på att inom de närmsta åren bilda familj osv blir det lite mer att tänka på. Och det suger ju.

2002 bodde jag ett halvår i Whistler, det är det närmsta jag har kommit den där drömmen. Men att jobba svart på en städfirma och dela en etta med kokvrå med två killkompisar för 16 000 i månaden är ju ganska långt ifrån den där drömmen om att verkligen bo någonstans. Att ha ett riktigt hem, vänner, ett jobb att gå till och en kaffebar där personalen säger hej och vet vad man vill ha – det är det jag är ute efter. Och tanken på att det kanske aldrig kommer bli så gör mig så jävla ledsen.

Ooops, I did it again...

Anmälde mig just till Vårruset och Malmömilen. Hehe. *tar en knäck till*

Hur juldagen spenderas på sexton b

Hej blogglovers! Vad gör ni? Jag sitter i soffan iklädd Tobbes flanellpyjamasbraller, äter knäck och läser träningsbloggar. Hehe.
Jag ser fram emot imorgon, i min frilansvärld är det vanlig måndag och på måndagar jobbar man, jag ska skriva en grej om sphynxar vilket innebär att jag kommer sitta halva dagen och titta på bilder av nakenkatter, MÖJSIGT!

Dagens julkamphund

Fick mess från kamphundens husse. Kamphunden är mätt. Och trött. God jul.

Från oss båda, till er alla...

Ahhhhh, julefrid!

Detta är vad som ryms i mitt synfält just nu: granen, godiset, clementinerna och leopardbenen. Strax till höger finns en kopp kaffe samt min kille som är helt inne i sin Battlefield 3-värld.

Vi slog nytt rekord idag när vi på under en timme handlade ALL julmat plus åkte förbi Tobbes jobb där han fick värsta superjulklappen, en gjutjärnsgryta!

Sååå... Då var allt klart. Vad gör man nu då? Knäck kanske?

23 december 2010 och 2011

Rätt stor skillnad på dagens och förra årets lille julafton-väder va?

Moi – ett u n d e r av effektivitet

Men jösses, tänk vad mycket man hinner när man inte jobbar natt! Har redan städat lägenheten, skurat badrummet, betalat alla räkningar, sorterat alla papper och målat naglarna och klockan slog nyss tolv. TOLV! Då brukar jag inte ens ha klivit upp i vanliga fall. Kan lätt vänja mig vid detta nya effektiva liv.

Nu ska jag ta på mig skyddsutrustningen och bege mig ut på stan bland alla förbannade och stressade sista minuten-människor. Wish me luck!

Såja, då var klapparna inslagna

Det här är en sådan typisk sak som är ett direkt arv från min hippiebarndom. Vi hade a l d r i g presentpapper, tejp och snören hemma. Jag var den där ungen som fick gå på kalas med ett fult hemmapysslat paket och skämmas. Det kanske hade funkat nu på 2000-talet när allt ska vara så himla simpelt och det är värsta fancy schmancy att använda brunt omslagspapper och rejäla fibersnören, men 1986 var det ju inte så ball att gå på kalas med present inslagen i tidningspapper och eltejp.

Nu i vuxen ålder finns det alltså ett överflöd av inslagningsmaterial hemma hos mig, och således kommer våra barn i framtiden ha de vackraste av vackra paket med sig när de ska på partaj. Synd för dom bara att paketen kommer innehålla gammalt skräp som jag har hittat hemma och vill bli av med, men det är ju tanken som räknas. Tanken och utsidan. God jul.

Jag hjärta Petter

How 'you doin?

Det här är min bästa Petter. Vi lärde känna varandra 1998 när vi gick snowboardgymnasiet och bodde grannar i Malung. Petter och jag är sådana där platoniska vänner som aldrig har rört varandra, men trots det utgår folk alltid att vi har varit ihop. Petter är förvisso jättesnygg nu, men 1998 hade han page och indianhalsband. En gång råkade jag säga till några kompisar att han "inte såg mycket ut för världen när vi lärde känna varandra", då tog det hus i helvete.

Petter på... Blackcomb?

2002, efter par år efter gymnasiet, åkte vi (och vår kompis Fredrik) till Whistler och stannade i ett halvår. Det var på många sätt en helt fantastisk tid, trots att mitt knä pajade och jag var pank och fick jobba svart för ett städföretag som hette Magic clean. Cirka 80 procent av våra interna skämt skapades här.

 -----

Vintern 2002/2003 gjorde Petter en säsong i St Anton och blev ihop med en tjej. Jag minns första gången jag skulle träffa henne efter att de kommit hem, jag var så SJUKLIGT nervös. Bytte kläder typ en miljard gånger och hade handsvett och hjärtklappning. Tänk om hon tyckte att jag var en tönt? Att hon hatade mig?
Att hon SKULLE TVINGA PETTER ATT SLUTA UMGÅS MED MIG FÖR ATT JAG ÄR TJEJ (konstigare saker har hänt). Men det var lugnt såklart. Älskar Maria, världens bästa. Klart Petter har bra smak.

En helt normal bild om man känner till fallskärmshoppning.

Sommaren 2003 var Petter och hans kompis Otto med i ett sånt där på rymmen-program på TV4 som hette Position X. Efter att de hade gjort ett tandemhopp på Skånes fallskärmsklubb ringde han upphetsat till mig och skrek i luren, "VI MÅSTE BÖRJA HOPPA FALLSKÄRM!".
"JAAA", skrek jag tillbaks utan att någonsin haft en tanke på att det var något man borde göra. Petter och Otto gick kurs, mitt knä gick inte igenom läkarundersökningen men 2004 var jag redo.

-----

2008 ringde Petter och berättade att han skulle bli äkta make. Jag vrålade upphetsat att jag ville vara best woman på bröllopet, men nähä, de skulle minsann dra iväg själva till New York. Snopet.

"Och sen... haha... frust... sa han... hohoho... nej, jag klarar det inte, berätta du"

2009 åkte vi (jag, min dåvarande kille, Petter och Maria) på charter till turkiska Ölüdeniz. Fick träningsvärk i magen av att ha skrattat så mycket i sju dagar i sträck. Våra respektive satt mest och himlade med ögonen och fattade typ hälften. Precis som alltid när vi ses med andra ord.

-----

Under ett av mina besök 2009 körde vi och handlade efter att Petter kommit och hämtat mig på stationen. Han plockade på sig blodpudding och juice med extra folsyra och jag blev helt varm på insidan men sa ingenting. När vi satte oss i bilen tog han på sig bältet och började fnittra. Jag ska bli pappa.

Jag och lilla Petter junior (juniorette?).

Den 2 juli 2010 vaknar jag hemma i Cillas flickrum hos hennes föräldrar i Borlänge. Det är Peace & Love, svinvarmt och jag är lite lätt bakis. Sträcker mig efter mobilen för att kolla vad klockan är – och ser rakt in i ansiktet på världens gulligaste nyfödda unge. Börjar böla. 

Fem veckor senare får jag äntligen träffa henne. När jag sitter med henne i famnen kommer Petter och sätter sig på huk bredvid mig. Han stryker sin pyttelilla dotter på huvudet och säger tyst "hon gillar när man gör så här". Och jag ser på honom och tänker att det är så sjukt, att livet går och att man håller ihop. Att vi gått från folkölspimplande säsongare till två vuxna människor med riktiga liv. Att min flamsiga, fnittriga, fantastiska polare är gift, har ett hus och två hundar. Och nu även har blivit farsa. Men att vi ändå är samma.

När Petter kollar upp på mig och ser att jag är helt blöt i ögonen hojtar han förtjust "Men vaffan Mimmi, GRÅTER du?" och springer och hämtar kameran.

-----

Petter fyller år den 12 december. Jag den 21. Sedan 1998 har det blivit en sport att komma ihåg varandras födelsedagar. I år vann jag (som vanligt). Under måndagen på Lanzarote ringde jag till både hans jobbmobil och hans vanliga (hans nr är det enda mobilnummer jag fortfarande kan utantill) men fick inget svar. Sjöng ja må du leva på telefonsvararen och hävdade att det räknades. Ringde upp senare på kvällen och fick tag på honom. "Vi hörs nästa onsdag" så jag innan vi la på. 

Bevis på att Majsan är bäst!

Men nej, han missade det i år igen! Var så sjukt nöjd när jag gick och lade mig i går, ba "pffft, en halvtimme till midnatt, han kommer aldrig hinna". Och det gjorde han inte, FÖR JAG ÄR THE ALMIGHTY FÖDELSEDAGSKOMMAIHÅGARE!

Men, det som det här inlägget egentligen skulle handla om är att jag älskar och saknar min kompis väldigt mycket och att jag hoppas få tid att träffa hela den lilla familjen jättejättejättesnart. För att göra en kort historia lång.

32 år gammal – dag 1

Började dagen med sovmorgon, kaffe och träningsvärk nå jävulskt. SWEET!
Känner att det kombinerade cirkelgym/IW-passet på 75 minuter kommer bli mitt nya favvopass, har bokat in ett på tisdag igen och längtar till efter helgerna när vårschemat startar.

Frågade nyss chefen (mig själv) om det var okej att attackjobba ett par timmar nu och sedan ta ledigt över jul. Det var okej. Älskar min chef, ska nog köpa något fint i julklapp till henne. Samt sluta prata om mig själv som min egen chef i tredje person.

Ja må jag leva uti hundrade ååååår!

Vaknade klockan 06 av att Tobbe kom med födelsedagskaffe, födelsedagspresent och födelsedagssång. Har nu vikt födelsedagstvätt, kollat på födelsedagsnyhetsmorgon och ska möta Nina för att födelsedagsträna om en timme.

Inte klokt vad mycket man födelsedagshinner om man kliver upp tidigt, jag kanske borde göra det till en vana? <---obs, kommer ej hända men födelsedagsdrömma går ju.

Glada gratulationer mottages i kommentarsfältet!

Om det här med att bli äldre

Minnet blir ju inte direkt bättre med åren om man säger så. Så här lät det när jag pratade med mamma i förrgår:

Mamma: Du fyller år på... onsdag va?
Jag: *bläddrar i kalendern* Ja, just det.
Mamma: Vad är du fyller, 34? 32?
Jag: Ehhh. 32 va? Eller?

Ja jävlar. Dom kan ju gärna få speeda på lite med demensforskningen, det här bådar inte gott.

Ännu ett inlägg på temat jul

Lomeyende tipsar om reko julklappar och speciellt ett av tipsen gillar jag – att ge bort något man redan har hemma. För det är ju så, att man har sinnessjukt många saker som bara ligger. Kanske en kofta man köpte en gång som efter den första användningen bara tar plats i garderoben trots att den är fin. Och tänker man ett steg längre så inser man att den skulle passa X perfekt istället.

Men många verkar tycka att det är lite fult att ge bort begagnade saker. Köpt i affär, med kvitto, garanti och bytesrätt ska det väl vara? undrar folk ängsligt. Verkar det inte... fattigt annars?

Nej, nu ska tant Majsan berätta för er barn vad som verkligen är fattigt. Fattigt är att ruinera sig för att köpa saker till folk man knappt känner (kusiners sysslingar och fan och hans moster) för sina surt förvärvade slantar – samtidigt som man tar sms-lån i januari för att kunna betala räkningarna. Fattigt är att stressa en hel dag men ändå inte hitta något som verkligen passar så att man tvingas köpa en halvbra julklapp och spara kvittot för att man är osäker på att det ändå inte kommer uppskattas.

Fattigt är att vakna bakfull den 1 januari och inse att både plånboken, kylskåpet och sparkontot är tomt – till ingen anledning. Bara för att man inte ville verka snål.

Igår när jag var i badrummet såg jag för miljonte gången en grej jag aldrig använder, trots att den är jättefin. En sån där dålig samvetes-pryl som man ser ofta och ba "åååhh jag MÅSTE börja använda den mer". Men så händer det aldrig. Och så tänkte jag (också för miljonte gången) att "Var det inte Jennie som bloggade om en sån en gång?" och så skickade jag den till henne.

Förhoppningsvis blir hon glad = jag blir glad över att den används = win-win.

Majsan ba: Ahhhh, signade julefrid

Vi ska inte fira jul i år. Eller ja, vi ska väl köpa en liten sillburk och äta vörtmackor och dricka julmust framför Kalle som alla andra, mer än så bryr vi oss inte.
Och det är så jävla gött.
Jag läser i runda slängar en miljon bloggar varje dag. Alla stressar röven av sig. Det ska köpas julklappar, läggas in sill, griljeras skinka, imponeras på svärförädrar, planeras resor, sovplatser ska ordnas, minsta lilla okända kusinbarn ska få paket och överallt på stan är folk arga, svettiga och irriterade.

Gu så jobbigt.

I år köper vi inga julklappar till varandra säger folk jämt, men det ligger ändå lass efter lass med klappar under granen. Jag och Tobbe har önskat oss varsin liten julklapp av varandra och sen är det bra med det. Och för första gången på många år kan jag faktiskt njuta av julen. Av ljusen, godiset, maten och allt det fina icke-hysteriska. Medan alla hysteriskt springer runt på stan och får julframkallad hjärtinfarkt sitter jag som en liten meditativ Buddha på min nya skrivbordsstol, sippar på glöggen och klickar hem en get eller två från Glädjeshoppen och bara är.

Lyllos mig.

Så, hur gick första dagen på nya jobbet?

Fick sluta lite tidigare i dag eftersom min nya arbetsplats var under all kritik – i alla fall om jag ska sitta där en längre period. Efter en kort konsultation med chefen (mig själv) åkte således arbetsmiljökonsulten (jag) till Ikea och köpte en ny stol.

Älskar att vara egen företagare, det blir en mycket kortare beslutsprocess på något vis.

Dagen D

Jahaja, då kör vi då. Måndag och den första äkta jobba hemifrån-dagen. Har vaknat (snoozade bara tre gånger), druckit kaffe, förberett intervjufrågor och ska snart sminka mig, sen kommer fotografen och hämtar mig. Går ju bra det här. Hade jag klivit upp så fort klockan ringde så hade jag hunnit äta frukost också, men den som lever hon lär osv.

Vuxna som blundar, det värsta som finns

Åh men herrejävlagud vad förbannad och ledsen jag blir när jag läser det här, om FruOz upplevelser på ett luciafirande. Jag känner mig helt oresonlig när jag läser det, att det har gått ganska lång tid sedan det hände skiter jag i, jag vill bara hitta skolan, lärarna, alla elaka barn OCH GE DOM PÅ KÄFTEN.
Herregud.

I dag ba: två år sedan första dejten!

 Älskar denna man över allt annat i hela världen.

Upp som en sol, ner som en...

För en timme sedan: Tobbe, när komme Danne och hämtar oss? Halv sex? Jag tänkte sticka ut och springa en sväng innan vi drar.

*sitter kvar i soffan och läser ikapp mig på favvobloggarna*

För en minut sedan: Du? Jag tror jag tar en nap innan Danne kommer och hämtar oss. Väck mig halv fem så hinner jag göra mig i ordning.

Pengar rullar in som de ska osv

Det här med att jag varit nervös över frilansandet, BAH!
Har nu fått 1) layoutjobb i januari och februari 2) ett års layoutvik på 50% från den 1 mars (som kan bli 100%) samt 3) sex artiklar med deadline i början av januari.
Heja mig!

HEMMA!!!

Okej, vi har ju redan gått igenom det här med att jag och Tobbe är Malmös yngsta pensionärer, men HELVETE VAD JAG HAR SAKNAT MITT MORGONKAFFE! Alltså, Kanarieöarna, borde inte det ha försvenskats på riktigt nu? Inte i kaffeväg tydligen. Nu var det förvisso inte jättemånga svenskar på vårt hotell, mer norrmän, och de kan ju inte heller dricka kaffe.
Okej, det var inte lika illa som i Bulgarien, där har man tydligen per automatik socker i allt kaffe (uuääck!) och när man köper automatkaffe (uuääck!) finns inte ens tillvalet "sugar" utan bara "more sugar" (UUÄÄCK!).

Aja, nog om det. När jag blir gammal ska jag öppna en kaffebar på Lanzarote. Ska bara servera olika varianter av skånerost och kanske lite Gevalia så kunder från hela Sverige blir nöjda. "Majsans viking coffee" ska den heta, och jag kommer bli ziljonär.

Annars då, vad har hänt här hemma senaste veckan? Mår ni bra?

Den obligatoriska shoppingen...

Sista kvällen, SNYFT!

Så här ser det ut i Arrecife, dit vi GICK idag. En mil enkel väg, längs strandpromenaden, i strålande sol. Är nu en pepparkaksgumma. Samt fick användning för träningsskorna.

Nu: öl. Hejrå.

Okej kära bloggläsare, ni vinner!

Säger ni att vi ska ligga vid poolen, så ligger vi vid poolen. Eventuellt cyklar vi ut på lite äventyr sen, måste bara återställa vätskebalansen efter gårdagens irländska pub-besök först...

Åhhhhhhh... i-landsproblem

Måste man hyra bil och klättra på vulkaner? Är man en dålig semestrare om man aldrig vill lämna poolkanten? Svara snabbt så jag inte riskerar att göra bort mig, vill inte få bannor när jag kommer hem.

Dagens utsikt från poolen...

Halva semestern i siffror

Antal smaskiga middagar vi ätit: 4 (dvs alla vi provat)
Antal immiga öl vi druckit: Vet ej. Kan ej räkna så långt.
Antal piffiga cocktails vi sippat på i kvällssolen: 1
Antal gånger jag badat i poolen: 1 (höll på att dö kölddöden)
Antal timmar vi legat vid poolen idag: 2.5 (and counting...)
Antal böcker vi läst: 2 (jag) 1.5 (Tobbe)
Antal nya artiklar jag sålt in: 1
Antal timmar vi sover varje natt: minst 10
Antal moln jag ser just nu: 1 (långt bort)
Antal gånger det har känts som att det är lucia idag: 0

Sådärja, nu snackar vi!

Tada! Morgonens utsikt från sängen när gardinerna åkte väck. Lite som rysk roulette varje morgon eftersom vi har mörkläggningsgardiner: är det sol? Åska? Snö? Man vet aldrig. Men just idag blev det så här = nöööööööjda!

Uppdatering från den så kallade solresan

Hur läget är? Vi är lite bakfulla och fryser röven av oss. Turistar och kollar på flygplan istället för att jobba på brännan, så alla skadeglada kan vara nöjda nu.

/dock_ej_bitter_(än)_79

SÄMÄSTER, dag 2

Käkade frulle och blev utstirrade av en Billy Idol-katt (visst är det han som han olikfärgade ögon?).

Promenixade i soldiset och drack kaffe och åt glass och kollade på palmerna.

Packade ner handdukar, snacks och böcker och satte kurs mot poolen. Älskar Mia Skäringer, mitt mål i livet är att bli lika klok som henne.
För de skadeglada kan jag meddela att det blåser lite kallt, så 45 minuter var vad man pallade med innan man fick ge upp.

Uuuuhh, så gött!

Känner man någon på Fritidsresor kan det ju hända att de bett sina kollegor få oss att starta dagen med lite cava. TACK!

När man kommer fram kan det hända att det ser ut så här från balkongen på rummet.

Och när man går hem längs strandpromenaden halvt medvetslös av trötthet efter att ha ätit en stor tallrik med gräddig pasta så kan det hända att det ser ut så här.
Och det är man ju nöjd med.

Hur har ni det? Såg något om "snö" och "storm" och "ny inlandsis" på framsidan av en kvällstidning tidigare. Uuuh. Stannar eventuellt här för alltid, hejdå.

I M O R G O N:

Cirka HÄR kommer vi befinna oss imorgon. Inshallah. I dag har det varit klarblå himmel och vindstilla i Malmö, nu blåser det full storm (ej överdrift) och regnar sidledes. Är Öresundsbron avstängd när vi ska till Kastrup i morgon bitti kommer jag fan i mig SIMMA över sundet. Samt strypa den som är ansvarig för vädret.

Årets största utandning

Min kille har pluggat i över ett år nu, parallellt med jobbet har han läst in sjukt många poäng för att få högskolebehörighet. Det har varit tufft faktiskt. Är det inte jobb så är det skola, och tvärt om.
Och kompisar ska träffas, spelningar ska kollas in och helst ska man träna också.

Och mitt i den här blandningen av hundra procent jobb och MINST hundra procent skola (obs, ej överdrift) ska vi lyckas ha ett normalt förhållande där livet är en dans på rosor och inget är jobbigt och man aldrig är för trött för att varken diska eller... ja, ni vet. Och så nervositeten man gått med de senaste veckorna inför idag, att högskoleantagningen ska ge ett besked om att framtiden kommer innebära veckopendling och att vi kommer bli särbos fram till 2015.

Men nej. I dag kom beskedet: Han är antagen PÅ PENDLINGSAVSTÅND!!!

Om det inte hade varit för att jag sitter och väntar på frisören så hade jag börjat gråta av glädje och lättnad. Han klarade det. Ta mig fan. Han gjorde det.

Dirty Majsan

Ah men kul. Ska på ett jobbmöte i dag. Och då vill man ju liksom vara... ja fin. Eller hel och ren åtminstone. Problemet är bara att jag direkt efter mötet ska köra till frisören och jag har fått stränga order om att ha "så skitigt hår så jag skäms" när jag kommer dit, eftersom blekningen annars gör att min hårbotten långsamt lossnar från hjässan och upplöses i atomer för att sedan spolas ut i sköljen.

Eller ja, det jag ville säga var att det känns lite opepp att inte få tvätta håret innan mötet. Om någon nu satt och funderade över min personliga hygien.

Träna eller icke träna, det är frågan

Åh. Jag packar liksom fortfarande. Plockar ner en kjol. Ett linne. Kollar fejjan. Letar efter flipflopsen. Ser att någon skrev något kul på Twitter. Lägger ner en kofta.
Och så vidare.

Nu funderar jag på det här med träningskläder. Är det värt det?
Alltså, man vet ju aldrig, jag kanske kommer gå powerwalks längs med den sju kilometer långa strandpromenaden före frukost varje morgon eller ta några turer till gymmet. Konstigare saker har ju hänt.
Eller nej, det har det nog inte förresten.

Så sant som det var sagt Damon Rasti

Jag förstår självklart att inte alla människor som går på kändisevents är idioter. Det gör jag ju. Men åh vad jag kan den där känslan av att bli uttittad, bedömd och få stämpeln "icke godkänd". Och åh vad jag gillade Damon Rastis krönika:

"Döm inte människor baserat på deras utseende och kläder. Vissa har inte råd. Ni som var där och kollade snett var nära att förstöra en sargad tjejs fina kväll. Livet hade dock erbjudit henne långt större motgångar än dömande blickar från ett gäng nollor, så hon tog det graciöst. Slå upp det ordet".

Kvällsfika framför Kvällsöppet

Fick bikiniångest och var tvungen att ta bullpaus i packandet. Råkade hamna framför Kvällsöppet. Åh, mänskligheten alltså.
Tur att Lady Dahmer och Regina Lund var där och vägde upp lite bland botoxet.

*gråter Lille Skutt-tårar*

Blir så himla ledsen av sånt här. Fattar inte hur jag någonsin kommer kunna ha egna barn, jag kommer böla jämt. Och alltså, det är ju inte synd om henne egentligen, men jag kan inte släppa såna grejer.

Som när Tobbes brorsa och hans unge skulle hälsa på häromdagen och lokföraren bara körde ifrån dom, fast han såg att de som stod före hade haft problem med biljettautomaten. Och det var ju ingen big deal, de tog bilen istället, men hade liksom planerat att åka tåg och hade med sig böcker de skulle läsa och sånt, jag tyckte så sjukt synd om lillongen som blivit blåst på sitt tågäventyr.

Eller en gång när jag var liten, vi hade varit och hälsat på några och kom hem ganska sent på kvällen. När vi satt i hallen och krängde av oss overallerna frågade lillebrorsan när Bollibompa började och pappa ba: "Men gud, det är slut för länge sen, ni ska gå och lägga er nu". Och Manne blev så sju-hu-ukt ledsen och jag kan fortfarande i dag tycka EXTREMT synd om honom (note to self: fråga om han minns det och sen släppa det).

ELLER (sista exemplet) som min kompis Jessica berättade en gång, att hon hade suttit på tunnelbanan och så kom det en liten farbror springande i trappan för att hinna med, men snubblade och ramlade. Och det sista hon såg när tåget körde in i tunneln var hur farbrorns lilla chipspåse som han haft i handen gick sönder i fallet mot golvet och chipsen spreds över perrongen.

Jag tyckte att det var helt fruktansvärt sorgligt men Jessica, hon skrattade så tårarna sprutade. Onda människa.

Naaaw, lelle gobben som hade valt lite snacks för att ha på resan och blir frånåkt sådär. Fy fan, viket hemsk värld vi lever i.

Dagens shoppingtips!

 

Jag vill ha ALLT från den här webshopen! Eller okej, inte exakt allt kanske, men i alla fall dom här dödskalleörhängena. Eller en sån här senilkedja med hjärtan till mina glajjor, eller nej, åh, DET HÄR halsbandet i form av en regnbågsluftballong. 

Tomten?

ps: Köp något. Okej? 

Lyckliga slut FTW!

Minns ni den osannolika historien om hunden Ruff? Hans husse hade sett att jag bloggat om artikeln och hälsar via fejjan att "Ett år har nu gått och jag kan bara säga att Ruff mår kanon och han har det väldigt bra".

Det här med att vända på dygnet...

Åh men hur svårt kan det vara egentligen? Jättesvårt tydligen! I går klockan halv nio var jag helt död och ba "jag ska gå och lägga mig NU". Tänkte att det är ju inte omöjligt att sova i tio timmar = vakna klockan sju på morgonen. Sagt och gjort, jag bäddade ner mig, slocknade direkt – och vaknade 22:38. Svintrött.

Försökte somna om. Gick inte. Klev upp, satte mig och strukturerade upp en hejdundrande att göra-lista och började på tre jobb jag lite otippat fick i går. När Tobbe kom hem från jobbet klockan 03 satt jag som en flitigt liten myra och skrev så duktigt i köket. Somnade 04, vaknade 12, tillbaks på ruta ett.

Hur gör man?

Vy från soffan just nu!

Spontan tanke: tur att vi inte har en katt.

Gött mooos änna!

Dagens hybris

Vad ger ni mig för den va? Älskar att någon ser mig som spring i benen!

Är för övrigt sjukt imponerad över itsallgonnabefine:s lista över bloggar hon läser. Bra att det finns lite företagsamma människor i bloggvärlden, själv hade jag ba "öööh, kolla i högerspalten".

Battlefield 3, eller "hur det är att nästan ha blivit singel igen på grund av ett spel"

Roadrage är ju ett vedertaget begrepp, finns det ett liknande ord för dataspelsilska? Man hör när det börjar gå åt helvete här hemma. Det börjar först låta jobbigt bortifrån Tobbes hörn. Det knappas hårdare, andhämtningen blir tyngre, det kommer små irriterande "menåååh", "vaffan!" och "ouff!". Och så plötsligt "MENVADIHELVETEÄRDUHELTJÄVLADUMIHUVET????"

Charmigt.

Och nu har det kommit en ny grej. Flygplan. Jag kunde inte bry mig mindre om huruvida han dödar folk ståendes på marken eller sittandes i en cockpit,  men det här är tydligen VÄLDIGT spännande och roligt. "Kolla här baby, nu flyger jag" flåsar han exalterat framför sina skärmar och jag fortsätter läsa bloggar och nickar lite och säger "Mmm... vad duktigt du är".

Men så kollar jag upp och får se något fantastiskt. Min kille – ormtjusaren.
För när han flyger det där planet med sin joystick så hamnar han ju lite hur som helst i luften. Men blicken vill ju gärna följa horisonten. Så när jag kollar på honom bakifrån sitter han med båda armarna framåt och liksom... åmar sig. På ett lite indiskt vis.

Åh vad jag önskar att jag var en fena på filmredigering, då hade jag klippt in en komplett scen med flöjt, turban, orm i korg och hela köret. Det hade varit något att lägga upp på Youtube.

Rise and shine och så vidare

God morgon! Är ni vakna? Och om ni är det, VÅRFER?

Själv har jag haffat tvättstugan den fantastiskt hjärndöda tiden 7-11. Som att det finns någon som vill tvätta då? Antingen har man väl ett jobb att gå till, och har man inte det så finns det ju ingen anledning att lämna sängen innan det blir ljust.
Berättigad fråga: När blir det ljust?

Mvh/Nattjobbar'n

Ska på intervju på torsdag...

...och ägnar nu kvällen åt att knata ner längs minnenas allé och kolla igenom gamla jobb jag gjort. Känner spontant att jag är kass på att spara pdf:er samt fantastiskt duktig på att spara word-dokument. Måste skärpa mig.

Hittade (bland mycket annat) ett jobb jag skrev åt en kund med rubriken "Är säkerhetsbranschen ett patriarkat?". Lämnar den hemma tror jag.

En till reklamgrej...

Hörrni, all den här julklappshetsen med mantrat "köp nu, betala i februari", ska vi bestämma oss för att vi inte går på det i år? Det blir så drygt i februari tänker jag.

Köp nu, betala i februari. Var med i lyxfällan i mars.

Vad jag ska göra i ikväll

Har köpt ny kalender på eBay. Älskar'n! Men precis som de flesta andra koreanska kalendrarna får man skriva in datum för hand, och det lär ju ta ett tag.
Stör mig inte nu, blir så sjukt krångligt om första dagen blir fel.

Rapport från gamlingarna

Det började lite så där smygande. Med kafferutiner. Med uttalanden som "ne-ej, vad är det med dagens ungdomar?". Och sedan gick Tobbe all in med att börja humma. H U M M A. Och gå med händerna på ryggen när vi gick på promenad.

Och så jag då. Som plötsligt började förfäras över sakernas tillstånd. Okej, det får ju faktiskt finnas gränser för hur många mord per år man tal i sitt kvarter, men även mindre saker började få utrymme hos tant Majsan. Herregud, köra så fort på moppe utan hjälm? Vafalls? Plockar hon inte upp efter sin hund?

Men i dag. Beviset på att jag och Tobbe nu officiellt är Malmös yngsta pensionärer. Vi hör att det är ett jävla hålligång hos grannarna, tittar på varandra och liksom nickar lite i samförstånd. Jag tar fram blocket och skriver: måndag den 5 december. Ett himla liv från klockan 09:00. Skrapar, bankar och smäller ordentligt.

Några tankar om kvällens reklam

Har ju hängt en del i tv-soffan i dag och detta har jag kommit fram till:

• Telenors julreklam är ju en rip off på Coca Cola-klassikern så det smäller om det. Stäm dom. 
• Frank är världens bästa får. Älskar den nya reklamen när han sitter och klappar valpen (som ser ut exakt som Odd lovin'-Oddy).
• I Fabians värld. Allvarligt, ibland önskar man ju att någon kunde komma och stoppa tillbaks han i den där lådan igen. 
• Mediamarkt-Mark är typ det roligaste som hänt sedan Ica-Stig kom. Jag älskar honom. Hohoho, alltså rekommendationsbrevet "Mark är jättebra på att jobba på lager", humor på hög nivå!

Gårdagens festligheter i några bilder

Gårdagen: Gick till KB med Ciilja och co för att kolla på Suicide Syndicate och The Dwarves. Det blev en kväll i bloggens tecken eftersom jag sprang på både Anso och Lisa (för första gången irl), samt mötte Tim, bloggläsaren Ciccis son, som är 14 år och cirka världens sötaste punkare med megatuppkam och Snutjävel-tröja.
"Mamma tvingade mig att kolla på klippet där du läser ur din dagbok" berättade han. Haha, fint att se att det finns hopp för den yngre generationen, honom har du lyckats bra med Cicci!

Det var en mycket bra lördag och jag var väldigt peppad som ni ser!
Efter KB gick vi på efterfest och idag har jag... på grund av ovanstående inte gjort någonting förutom att ligga i soffan och tycka synd om mig själv.