ÄNTLIGEN HELG!!!

När jag satt i vår lilla alpbuss på väg till flyget i Grenoble i lördags tänkte jag att det kanske vore en god idé att titta i kalendern och se vad kommande vecka skulle bjuda på. Och det var ju tur – eftersom jag inte hade mindre än tre deadlines som jag på något obeskrivligt vis lyckats förtränga under semestern.

Först ba "Jaha, ska tidningen vara färdiglayoutad till på torsdag? NU på torsdag?" vilket rimligtvis inte borde varit någon som helst överraskning eftersom tidningen faktiskt kommer ut med fjorton dagars mellanrum och förra numrets deadline också var en torsdag. För två veckor sedan. Och sen bara "Är det 1 februari på onsdag? NU på onsdag? vilket rimligtvis inte heller borde varit en överraskning eftersom resan slutade den 28:e.

Nåväl. Min hjärna tyckte väl tydligen att fokus skulle ligga UTANFÖR jobbet på semestern. Ni vet, umgås med universums fränaste brudar, hänga i solen, swoosha ner för pisterna och äta min egen vikt i ost. Och det hade ju hjärnan rätt i. Men pulsen låg ju lite över medel när jag vaknade i söndags. Om ni fattar.

*googlar magsår*

Så, denna veckan alltså. Upp, göra kaffe, sätta sig vad datorn och jobbajobbajobba till Tobbe kommer hem från skolan och lagar middag. Äta. Ligga ner och spela WF i 20 minuter för att nollställa hjärnan och sen jobbajobbajobba till någon timme efter midnatt när Tobbe gått och lagt sig för länge sen.
Puh!

Men nu är det klart. GÖTT MOS! Lite småfix imorgon förmiddag och sedan är det helg för Majsan! Och då kan man ju tycka att det vore mysigt att spendera den här kvällen med att djupandas, räta ut dataryggen och ligga i soffan med hövvet i Tobbes knä men NÄHÄ, då har hans klass någon himla obligatorisk sova-över-historia i fucking Åhus av alla ställen.

Jag vet inte riktigt, men är man 32 år gammal och läser på högskolan så känns obligatoriska sova-över-historier lite... omoget. Tycker ni inte?