torsdag 29 mars 2012

Halvtidsrapport från tatueringsstudion

Traskade till studion i vårsolen, kollade på de blommiga träden och köpte en bunt nostalgiskt socker för att härda ut i stolen.
Nu - tre och en halv timme senare - har vi lunchpaus, mitt ben är inplastat och varmt och jag längtar ganska mycket tills det är klart.

Ni minns det där jag skrev om björntränarsmärttröskel? Jag tar tillbaks det. Eller, kanske om jag får vara en sån som tränar små små björnar. Alltså verkligen jättesmå.

6 kommentarer:

  1. Åååh shit fyfan, alltså sittningar som måste innehålla typ lunchpaus - AEAOW! Då hinner en nästan glömma hur ont det gör ju. Aaah!

    MEN! Fint att du lider så för vår skull. Nya tatueringar är typ det roligaste i bloggväg tycker jag <3

    SvaraRadera
  2. äh, JAG är impad! har hjälpt min brors tatuerargäng med lite små grafiska saker det senaste och antar att den enda betalning jag kan förvänta mig är en nål i valfri kroppsdel... om jag någonsin kommer att våga (inte bara smärtfaktorn [typ vandrandepinne-tränarklass på mig], jag tänker att jag aldrig kommer kunna bestämma mig för något) vill säga. äh, det var nog att klassa som vara-schysst-mot-brorsan-jobb det däringa skulle jag tro. så är det med det. :)

    SvaraRadera
  3. Haha, du kan få träna björnungar ;) Men andra sittningen på samma motiv brukar väl generellt sett vara lite värre än den första?

    SvaraRadera
  4. Jag skulle aldrig palla med pauser sådär. Då hinner man ju bara svullna mer och blir riktigt öm. Och det där somnade som blir medan man håller på försvinner. Tycker det gör ondare bara efter en liten kisspaus. :)

    SvaraRadera
  5. Typ marsvinsbjörnungar? :)

    SvaraRadera
  6. Oooh sånna åt man ju jämnt när man var yngre!

    SvaraRadera