Några av er som läser här #2

"Jag bloggar på omomigen.blogspot.com om mest ingenting alls. Och alltihop. Jag är verkligt kluven till min blogg, ibland vill jag ösa ur mig (personliga) saker men ger fan i det pga att jag känner folk som läser. Ibland öser jag ur mig av exakt det skälet. För det mesta är det en ren dagbok och allmänt trams. Jag har bloggat i kanske sex år nu på olika adresser och det har blivit en vana och ibland går jag tillbaka och ba "aha, var det så det var"."

"Jag bloggar på gopublic.devote.se. Skriver väl om allt och ingenting. Ganska mycket kläder och produkter. (Fast det är inte nån modeblogg) Mina barn och sambo syns lite då och då. Nåt musiktips ibland. Och lite allmänt babbel. Bland annat om vägen till mina smal-jeans =) (gick upp 30 kilo under senaste graviditeten, som jag nu försöker få bort). Och jag älskar secondhand och vintage prylar, och det är alltid roligt om folk som också gillar sånt hittar till mig, så att jag hittar till dem, så man kan dela med sig av lite loppis-kärlek! Sen gillar jag tatueringar också, men det ser man nog om man ser mig. Ja, det var väl ungefär det! Och jo, en massa matbilder brukar det kunna bli också =)"

"I september förra året separerade maken och jag och jag började studera till förskollärare i Malmö. I detta uppstod bloggen. Jag skriver om genus och feminism, amning och föräldraskap, studentliv och vardagstrams."

"Jaha, ska man beskriva sig själv? Förvirrande. Jag har skitont i ögonen för min man hackar lök och jag är förkyld, så det blir kaka på kaka (vilket i och för sig är gott, tycker jag. Bättre uttryck hade ju varit bajs på spya) och ja... Här är bloggen."

"Åh, det är alltid lika svårt att presentera mig själv! Jag bloggar i alla fall om min vardag, oftast på ett spontant och ej genomtänkt sätt. Jag är föräldraledig och det blir därför en hel del bloggande om Kiddo och om att vara förälder. Det blir en hel del gölleinlägg, men nästan lika många inlägg om de mindre glammiga sidorna av föräldraskapet. Sedan så bloggar jag en hel del om mig själv, om gölliga saker och om TV-serier också!"

"Linnea var namnet. Jag bloggar på chaosby.blogspot.com om allt drama eller icke drama som händer i tändsticksasken a.k.a Sthlm. Just nu är det en del om dejtande, ångestjobb och allt annat i största allmänhet."

 

"Hej Mirijam, det är jag, Lina, ditt älsklingsfan! Jag är 26 och pluggar på slöjd, Hantverk och Formgivningsprogrammet på Linköpings Universitet. När jag inte skulpterar tuttar och rumpor och visar upp dom på 100kroppar.blogspot.se tecknar jag kroki, pratar med min make, retas med katter och jobbar i en tvålbutik. eh. ja. Egentligen tror jag att du känner mig rätt bra, eftersom jag vålds-facebook-befriendade dig. Anyway, jag <3 mirijam och tigerkorven."

"Jomen jaha då. Anna, bloggar på mandalaya.tumblr.com när jag är larvig, men har en seriös fotoblogg med till firman. Brandman, fotograf, crossfit, frallankorven bernie, ja men lite så. Du följer mig jag följer dig på instagram. Räcker det? Och ja, jag följer för jag älskar vardagsbloggeriet, att få se bitar av andras liv, mycket fascinerande!"

En fundering om beroende

För sex år och åtta månader sedan slutade jag röka efter tolv (!) års blossande. Det var inte en dans på rosor direkt, men det gick. Jag hade ett slutdatum, trappade ner, peppade mig själv och gjorde det. Det var precis lika lätt och vansinnigt svårt som det låter. Jag hade aldrig provat att sluta förut, det var första och enda gången. Jag sög i mig minst ett paket röda Prince om dagen och den enda gången jag höll upp var om jag var riktigt vidrigt bakfull, då kunde det gå långt in på eftermiddagen innan jag tog dagens första cig. True story.

Jag ÄLSKADE att röka. Bästa som fanns! Halsfluss, magsjuka, förkylning, ingenting fick mig att hålla upp. Jag fick till och med en sköterska att skjutsa ut mig i rullstol på balkongen när jag låg inlagd på sjukhus med svinhög oförklarlig feber i fyra dagar. Min första plan var att jag skulle få börja feströka så snart jag hade slutat "på riktigt" men jag insåg ganska snabbt att det var allt eller inget för min del. Så det blev inget. Det har gått 2438 dagar och jag har inte tagit ett bloss.

Och jag tror att jag måste göra samma med sockret.

Nu är jag inne på dag 30 utan socker. Okej, någon liten macka/pasta/näve torkad frukt osv har det så klart blivit under de här dagarna – men inte minsta lilla godisbit, kaka, tårta, läsk eller annat typiskt sött. Och då vore väl det här ett ypperligt tillfälle att lägga av med godiset? För det är exakt samma beroende som med rökningen, för jag kan inte bara ta en. Jag kan inte festäta godis eftersom mitt blodsocker går helt bananas och det alltid tar många långa dagar att "tända av" och få ordning på suget efter en sockerperiod.

Min kropp säger "Ja, Majsan, sluta ät godis, du klarar ju ändå inte av det", men sen tänker min hjärna massa andra saker i stil med "Men herregud, vad är det här för fjantigt påhitt, sluta överdriv!" eller "Haha, du har gått 30 dagar utan godis och nu ska du plötsligt bli värsta hälsofreaket? Tönt!". Lite oklart vem som säger det där sistnämnda dock, men jag antar att det är vad jag tror att andra kommer tänka.

Och det är ju ganska konstigt om man tänker efter. Det var ju ingen som sa att jag var efterbliven som skulle sluta röka, och det är ju ingen som försöker få mig att ta ett bloss nu med motiveringen att jag ska slappna av och bete mig som folk. Men jag vet ju själv hur obekväm jag kan bli när någon fiskar upp sitt lilla medhavda kesomellanmål och ba "jag äter inte sånt" när alla andra mölar i sig wienerbröd på eftermiddagsfikat. Uuh.

Jag tror att det blir lättare att sluta helt än att "sluta ganska mycket" och sedan hela tiden försöka komma på anledningar att få "unna sig". Nu under FF har det varit så himla lugnt i både hjärnan och kroppen när jag har handlat, man ser allt gott och blir sugen, men så säger hjärnan "Nej Majsan, du ska ju inte äta sånt nu" och så plockar jag på mig massa bär och god frukt istället. Och är nöjd.
Det är inget kaosigt "Men jag har ju tränat så jag förtjänar? Nej, du vet att du inte får! Jo, men om jag bara köper en sån här liten? Nej, men du vet ju att du kommer äta upp halva Tobbes också! Jo, men den här gången är det annorlunda, jag ska verkligen inte äta för mycket! Nej, men det sa du sist också och se hur det gick!"

Alltså jag svär, det är verkligen så det låter innanför den blonda kalufsen när jag ska handla. Sjukt enerverande. Om jag kan ersätta det med ett "Nej jag äter inte sånt där" även i fortsättningen så vore det ju helt fantastiskt. Eller hur då?

Äh vad fan, jag gör det. Jag slutar äta godis.

Sånt jag vill ha x 3

Jag säger inte att jag ska köpa alla tre, det gör jag inte. Jag säger bara att jag tycker att jag är VÄRD dom. Samt ska kolla upp om det finns någon schysst skobutik i San Diego som har dom små raringarna till lite bättre pris. För då har jag ju inget val. Faktiskt.

Snart i mål

I dag och i morgon, sedan är Fitnessfighten över. Alltså, hur kunde det gå så sjukt fort? Försöker sluta vara bitter över att jag dog förkylningsdöden och inte kunde köra järnet hela sista veckan, men som Caisa sa "Det här är inte bara en månad utan en förändring för resten av livet – så vad spelar några dagar mer eller mindre för roll?". Klok hest den där.

Men ÄNDÅ: på tisdag är det dags för vägning, mätning och efter-bilder – och jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte brydde mig ifall man inte såg någon skillnad. Trots att det är insidan som räknas (snark) så är det faktiskt himla svårt att ta före- och efterbilder på resultat i form av "sover bättre", "jämnare blodsocker" och "extremt ökad peppighet".

Jag ba *typ bäst i världen*

Kolla kilometertiden!!! Okej, för er supersnabba träningsmänniskor är det väl typ ingenting, men för mig är det sjukt bra, speciellt med tanke på att jag inte gick något alls, utan bara sprang eller stod stilla för att snabbt snyta mig/kolla på kartan/hjälpa ett gäng på segway-tur att ta en gruppbild.

Jag sprang efter Malmömilens karta men eftersom jag sprang fel två gånger så blev det lite längre. Kände mig väldigt mycket som en orienterare när jag galopperade runt i Västra Hamnen och jämförde min karta med vägskyltarna.

Summa summarum: jag är frisk, jag är snabbare än på länge, jag kommer lätt klara Vårruset på under 30 min på onsdag och Malmömilen på under en timme om jag fortsätter träna. HIPP HURRA FÖR MIG!

En liten träningsfråga:

Om man inte har tränat på sex dagar på grund av the mighty förkylning of doom, är dumt att starta med att försöka ge sig på milen då?
Nu känner jag mig helt bra i kroppen och tror att snorandet endast är pollenrelaterat. Alltså kanske inte springa hela, men kanske löpning/powerwalk cirka 50/50? Snela?

Jag har ju nya löptights good damn it!

Obs: Det är inte tjejen som skrivit brevet som har röven på bilden. Än.

Några av er som läser här #1

Först ut – Cameliss som har två bloggar, en vardagsblogg och en sminkblogg.
"Jag bloggar om mitt oerhört fascinerande liv där cirka ingenting händer utöver det vanliga. Ibland blir jag seriös, så det är en salig blandning av trams och - i mitt tycke - viktiga saker. I sminkbloggen handlar det chockerande nog mest om smink. Jag har inget speciellt syfte med bloggarna mer än min egen underhållning".

"Åh vad svårt att komma på nåt att skriva om sig själv utan frågor. Men ok! Bloggar på fruoz.blogspot.com, mest om min vardag som ganska nybliven mamma & student. Bor i Malmö & vill aldrig flytta nån annan stans. Läser till fritidspedagog & är snart klar men nu är jag osäker igen på vad jag vill bli när jag blir stor. Gillar min unge, min man, fotboll, tvserier, film & musik. & tatueringar, kläder & skor trots total brist på ekonomi. Hi life som studerande småbarnsmorsa helt enkelt!"

"Bloggar på tjiivans.blogg.se när andan faller på. Just nu håller jag på att blogga om alla små individuella motiv på min helsleeve. Annars blir det mycket om vår underbara korv, Elsa den franska bulldoggen. Är 25 år och bor i Kungälv utanför Göteborg med sambo, hund, katter och ett helt rum med insekter och reptiler. Är utbildad inom mediekommunikation och reklam men jobbar på ett elbolag."

"Bloggar om livet på avell.blogg.se. Är 37 år (har jag för mig) men känner mig som en tonåring på innsidan. Pluggar på en folkhögskola på distans och bor i Stockholm. Har fem barn mellan två och arton år och en hårdrocksgitarrist till make."

"Jag bloggar på ksayshi.blogspot.com, om livet från Sundsvall till Göteborg. Det är mest för att folket "där hemma" ska få en inblick i hur vi har det, sambon, jag och frallorna."

"Jag bloggar om familjelivet, tatueringar, skämskuddehändelser & jadajadajada på typisktelins.blogspot.com Kram & hej!"

 

"Hej Mirijam! Jag bloggar på enderadagen.blogspot.com, fast inte så ofta som jag skulle vilja för tillfället. Bor i Australien, skriver väl mest om långdistansförhållanden, utlandsliv och musik. Typ. Är en gammal dagbokstjej (skrev regelbundet tills dess jag var tjugotvå), så bloggen blev väl någon slags förlängning av det. Gillar konserter, tatueringar och långresor."

"Kulla i Skåne, mamma till Nemo och Leon, älskar kaniner, tatueringar och pelargoner. Bor i en liten skånelänga och är utbildad behandlingsassistent. Älskar att få vara kreativ och syr, pysslar med mina blommor och virkar och visar på bloggen. Och jag tycker att du är så rolig! Och så vill jag träffas snart, gärna hemma hos er med tillhörande middag!" (Lätt att vi ska, alldeles för länge sedan nu! /reds anm.)

Dagens stand in-hund

Kolla! Franke! Suzan behövde hundpassare och klart man ställer upp!

Fredagens soundtrack ♥

For who we are and what we'll be
I'll sing your praise eternally
When I was lost you carried on
When I was weak you kept us strong

Gårdagens roligaste: mc-lektion #1

Japp, i går gick jag med darrande knän till körskolan för att få min första mc-lektion. Min körlärare Christian ba: "Du sitter bakpå först så kör vi ut till Jägersro och startar lite lugnt där, och om det går bra så får du köra oss hem".

Köra hem? Genom Malmö? I eftermiddagstrafik? Den där Christian var inte rädd om livet alls tydligen.

Och så kom vi ut till Jägersro och jag skulle träna på att krypköra. Christian ba: "Jag börjar med att hålla i tills du hittat balansen". Alltså, FÖRNEDRINGEN! Här skulle man liksom bli värsta balla mc-tjejen och vad får man? En kille som går bakom och håller i pakethållaren när man pruttar fram i fyra kilometer i timmen.

Så, del 1: krypköra. Bara starta och sedan låååångsamt släppa kopplingen utan att gasa. Det var... ganska svårt faktiskt. Min egen hoj är ju så himla lättkörd – låg tyngdpunkt, jag kan sätta ner båda fötterna platt i marken när jag sitter på den, lätt att sätta upp fötterna på fotpinnarna/hitta pedalerna utan att titta etc.
Men den här! MY GOD! Mina skämt till taxben nådde knappt ner till marken och den var helt jävulusiskt tung. Och fotpinnarna satt liksom... jättemycket högre upp och längre bak.

Men men, efter en (pytteliten) stund slapp jag Christian och fick till och med gasa (!) och köra iväg på ettan. Och sen fick jag köra så fort att Christian inte orkade springa bredvid längre utan fick åka med på hojen och jag fick till och med prova att lägga i tvåan. Och det gick jättebra. Eller ja, ganska bra i alla fall. Alltså, jag välte inte, jag stegrade inte upp på bakhjulet och körde rätt in i ett plank, jag fick inte motorstopp. Klart godkänt enligt mig.

Osäkert vad Christian tyckte, men om jag säger så här: Jag fick  i n t e  köra tillbaks.

Nu grönskar det i dalens gång (?)

Kvällspromenad endast iförd collagetröja utan att frysa, NU ÄR DET SNART SOMMAR! OBS alltså att jag även hade kläder på underkroppen, någon hejd får det ju vara osv.

Den här dagen alltså!

This just in: JAG ÄR TILLBAKA!

I går ba: dödens lammunge!
I dag ba: frisk som en fisk!

Nu har jag inte förberett ett tal men vill ändå säga några ord. Först och främst vill jag tacka Alka-Seltzer Plus Day&Night och Rhinadvil. Och Otrivin-sprayen. Utan er hade detta inte varit möjligt. Sedan vill jag tacka Tobbe för mathandling och -lagning och vattenhämtning och kaffekokning och allmänt tycksyndomande. Och sist men inte minst vill jag tacka mig själv som hela tiden under alla dessa (fem) dagar verkligen trodde på att jag en dag skulle bli frisk.

TACK!

Peppen nu alltså! Tobbe såg oroligt på mig när jag satt och studsade i soffan och bara: "Majken, du måste ta det lugnt i dag också, flippa inte nu bara för att du känner dig bättre". Och då var klockan alltså fem i sju på morgonen.
Ta det lugnt? BAH! Jag har ju fått livet åter! Jag kan resa mig utan att svimma, gå in i ett annat rum utan att bli kallsvettig, ANDAS MED NÄSAN!

Åh hej underbara vackra torsdag, det här kommer bli en fantastisk dag!

(Det är torsdag i dag va?)

En fråga ang bilden i förra inlägget:

Om Tobbe fyllde år 4 april (det gjorde han) och påsken började dagen efter (det gjorde den), när är det i så fall läge att plocka bort 1) kalasbanderollen? och 2) påskriset?

Rapport från sjukstugan

Okej, ändå rätt nöjd, är nog på bättringsvägen! Har jobbat ett gäng timmar och nu ligger jag nerbäddad i soffan och har hopp om livet igen. Eventuellt kan det vara den mystiska franska medicinen som talar men jag är vid gott mod.

Enda smolket i bägaren är att jag inte kan andas ordentligt men det är en världslig sak, det är ju inte den första våren jag håller på att dö kvävningsdöden av att gå ut i köket och hämta vatten. Allergi alltså, satans påfund. Och i kombo med den här förkylningen är det inte alls ball.

Nåväl, nu ligger jag där jag ligger, allt jag behöver finns inom räckhåll och resten får Tobbe fixa när han kommer hem. Jag ska inte röra en fena på resten av dagen och imorgon ska jag vara frisk. Vi säger så, bra, hej.

Ps: Ehhh, kollar alltså ej på tveksam tjejporr utan det är reklam för Americas next top model. Om någon undrade alltså.

God morgon

Om man med god menar "mina bihålor tar livet av mig inom kort". Nej, det här kräver ett tyngre artilleri. Ska leta rätt på vår franska och amerikanska mirakelmedicin och göra något åt den här misären.
Nu är det krig kroppen, hör du det?

Historien om mitt nät-troll

Med tanke på antalet unika besökare som passerar här varje månad så har jag varit väldigt förskonad från så kallade nät-troll. Men, det finns en tjej som hållit på och skickat neggo-kommentarer så ofta att det börjar bli lite komiskt.

I början var det inte så kul. Hon skickade rätt fula meddelande på Facebook (med falsk användare) och skrev anonymt på bloggen. Och en dag fick jag nog och började kolla upp kommentarerna jag fått och jämföra deras IP-nummer – och så plötsligt upptäckte jag ett mönster. Och jag såg att IP-numret var samma som det som ägdes av en domän som hennes pojkvän hade och poletten trillade ner.

Det sitter alltså en tjej i en by mellan Malmö och Lund och är... jag vet inte, svartsjuk (?) på mig för att hennes kille gillar (eller, gillade) och brukar kommentera (eller, brukade kommentera) min blogg? Alltså, jag vet inte men det är den enda förklaringen jag har. Och det är så fåniga kommentarer – i dag till exempel att jag borde fått kräksjukan istället för att bli förkyld eftersom jag nu bara skulle ligga hemma och äta och gå upp två kilo.
Man ba "eeh okej?".
Eller kommentaren "varför köper du inte bara nya jeans?" när jag plötsligt kunde stänga brallorna. Inget genuint taskigt alltså, bara små tjuvnyp. Ibland lite oftare, ibland dröjer det veckor mellan kommentarerna. Men de fortsätter komma.

Jag undrar om hon vet att det var flera år sedan jag fattade vem hon är.

Några fördelar och nackdelar med att vara frilansare liggandes på sin egen dödsbädd

+

• Man slipper piffa sig och kan glida runt i sin killes för stora mjukisbrallor och en schleten collagetröja utan att någon tittar snett på en. Eventuellt kollar ens kille lite snett på en men för hans skull kan man hoppas att han är i skolan (det är han).
• Man slipper sminka sig, vilket är tur eftersom ens näsa är söndersnuten bortom räddning och inte klarar produkter starkare än vanligt vaselin.
• Folk slipper se att man är blank som en 16-årig pojke pojke i ansiktet på grund av ovan nämnda vaselin.

–

• Ingen tycker direkt synd om en eftersom ingen kan se hur O-ER-HÖRT dåligt man mår (här kan en blogg hjälpa lite. Förhoppningsvis).
• Man är hungrig. HELA tiden. Samt har tillgång till ett skafferi.
• Man måste göra allting själv. Från att hämta mat och koka kaffe till att snyta sig och bädda ner sig med filten och puffa till kudden i soffan.
• Och ja, typ det faktum att man faktiskt MÅSTE jobba fast man hellre hade legat i rena lakan med händerna på magen – knutna runt en vit lilja – lyssnandes på alla fina tal som ens vänner håller så här nära ens bortgång.

Fitnessfighten dag 24

Buuhuuu, JAG VILL TRÄNA! Istället ligger jag här som ett snorande mähä och tycker EXTREMT synd om mig själv. Jag som aldrig är sjuk. Jag som ALLTID är frisk, åh varför var jag inte ute och sprang varje dag när jag kunde, NÄR JAG FORTFARANDE HADE MÖJLIGHETEN? Ack och ve, nu är allt försent... Mina efter-bilder kommer vara ett skämt och lyckan från dag 17 ett vackert minne blott.

Ja, nu hör ju graden på lidandet här hemma. E-ven-tu-ellt kan jag ha peppat mig lite genom att betala ut lön till mig själv en dag för tidigt och köpa nya löpskor. Hehe. Älskar att vara min egen chef.

Fräsiga va? Finns här på rea!

Stockholmstips – Barbro Bistro & Bio

Okej, alla ni som bor i Stockholm eller någon gång haft planer på att äta i Stockholm: gå till Barbro i Hornstull. Min barndomskompis Tim har tillsammans med sin kusin och några av sina kollegor från Hasseludden öppnat en restaurang som har cirka världens godaste mat. Obs: ej överdrift.

Var där i helgen såklart, och jag lovar – ni kommer inte bli besvikna om ni går dit. Förutom att maten är sjukt bra så har dom en bio i källaren där de anordnar temavisning, typ sushimiddag plus film om världens bästa sushikock. HUR COOLT!?

Nu kanske ni ba "Mäh, klart att du vill göra reklam för din kompis ställe", men om ni av någon outgrundlig anledning inte litar på mig så kan ni ju kolla in Barbros femma i Svenskan, DI Weekends 19/25, eller fyran hos DN På Stan. Seså, boka bord direkt, för det är inte det lättaste att få ett nu för tiden. Här är hemsidan och här är fejjansidan. Varsågod för tips!

Skrivkursen - en snabbrecension

Anteckningar jag skrev & godis jag inte åt.

Jo, jag var ju på skrivarkurs hos Onekligen-Lisa Bjärbo och Bokhora-Johanna Lindbäck i helgen. Och det var svinroligt. Det handlade inte så mycket om HUR man skriver – det var väl lite av grundkriteriet att man kunde det före kursen – utan hur man gör när man ska skriva just en bok. Allt från hur man bygger upp historien så att den inte börjar sacka någonstans, till hur man bygger trovärdiga karaktärer och skriver dialoger.

Och på dag två handlade det om allt det där praktiska när boken är klar. Hur man kontaktar förlag, vad olika refuseringsbrev EGENTLIGEN betyder (tydligen en riktig djungel, eller hur Janet?!) och hur stor chans man har att bli utgiven. "En på ziljarden" är förresten svaret på den sistnämnda frågan, men det kan det ju vara värt om man blir miljonär på kuppen. Men nej, det blir man inte heller, man blir snarare fattigast av alla man känner om man nu har några vänner kvar efter alla sina "jag kan inte ikväll, jag måste vara hemma och skriva på min bok". 

Men ändå, ÄNDÅ, fick Lisa och Johanna det att låta asfett. Så nu har jag börjat. På riktigt. Jag skriver en bok. JAG SKRIVER EN FUKKING RIKTIG ÄKTA BOK.

Vissa dagar kräver inget filter

Trots att jag är dödens lammunge kunde jag inte tacka nej till Tobbes erbjudande om mack-lunch-date i parken när han kom hem från skolan. Det är ju så sjukt fint väder!

Stockholm ba "hej och välkommen till plus tre och snöblandat regn", medan Malmö är lite mer "välkommen hem till tolv grader i skuggan och blommande träd överallt".

Malmö-Stockholm 100-0

God morgon! (Eller, definiera "god")

Om tåget blev försenat med totalt 84 minuter i går? Ja.
Om jag glömde den delen av laddaren som sitter i väggen hos Kakan och min telefon laddade ur och jag blev teknikhandikappad i höjd med Småland? Ja.
Om jag EXAKT I DETTA NU kom på att datorn som låg i andra väskan var fulladdad och hade kunnat ladda min telefon? Ja.
Om jag har lock för båda öronen, ont i bihålorna och är sjukt sur för att jag egentligen vill ut och springa i det fina vädret? Ja, ja och JA.
Om jag skulle fått träffa frilansredaktionens senaste tillskott i form av pytteliten nyföding efter morgonmötet om jag inte varit dödssjuk och smittsam? Ja.

Om den här måndagen känns som high life? Inte direkt va?

Min söndagskväll i några meningar:

Sitter på ett försenat (såklart!) tåg som går i cirka noll kilometer i timmen på grund av ett (såklart!) signalfel. Är trött, torr i ansiktet och har ont i bihålorna. Min enda glädje är att förkylningen även gjort att jag har lock på båda öronen och således slipper höra en del av mina medresenärers helvetiska kackel.

Eller nej, min enda glädje är förresten att jag har sällskap av Johannas Lindbäcks " Min typ brorsa". Möcke bra!

Fitnessfighten – we have a problem

Jag är inte frisk! Inte sjuk som i dödens lammunge heller i och för sig, men tillräckligt för att jag ska få lite panik.

Jag
Är
Aldrig
Sjuk

Alltså verkligen aldrig. I januari 2010 hade jag halsfluss, sedan dess: frisk som en fisk. Nu känner jag mig konstig i halsen och.. jagvetinte. Tillräckligt icke-frisk för att inte träna. Och tillräckligt icke-frisk för att bli nervös att jag ska bli jättesjuk och inte kunna köra fullt ut de sista dagarna på fighten.

Ni som är sjuka lite titt som tätt: vad gäller egentligen? Attackvila tills kroppen är helt pepp igen eller köra lite lugnt om man tycker att man orkar. För orka skulle jag ju göra, tänker bara att kroppen kanske borde ha energin till annat, eller? ÅH, SVÅRT!

Min fredag i Stockholm i bilder

Bor i Kakans lägenhet, tyvärr utan Kakan själv eftersom hon är i Åre över helgen. Men hon hade lagt fram bästa morgonmysplagget och skrivit instruktioner om sin nya kaffebryggare som löd: "Det står fem koppar, HAHAHA, quel skämt. En kanna, fyra skopor = en kopp".

Sen åkte jag hem till Caisa. Jag har läst Caisas (nu hemliga) blogg sedan 2004 = en evighet. Hon har läst min sedan året efter, då jag började blogga. Också en evighet, fast lite kortare. Tyvärr har vi inte lyckats tajma in en dejt förrän nu och fråga mig inte varför jag glömde föreviga denna FAN-TAS-TIS-KA lunch med henne, hennes man och lille gullebäbisen. Sjukt trevligt, tack Caisa! <3

Sen åkte jag hem till Katta och fick asgod middag och ännu mer bäbishäng och det var såklart också helt vansinnigt möjsigt. Älskar Katta & co. Faktiskt så himla trevligt att jag till och med festade till det med ett par skedar grädde till bären istället för den här förbannade kvargen som jag börjar bli rätt så trött på nu.

Vid halv elva satte jag mig på pendeln hem (med en härlig liten goodiebag från Kattas skönhetsgömmor mellan fötterna) för att sova tidigt. I dag är det nämligen skrivkurs med bland andra Onekligen. 

Ja jävlar. Vilket torftigt liv man skulle ha utan bloggvärlden va?

Fitnessfighten dag 20 - delmål 2

Ingen skillnad knappt från förra mätningen/vägningen, minus två cm över magen bara, alla andra mått var exakt samma, och minus 0.5 kg.

Resultat sedan 1 april (19 dagar eftersom man inte kan räkna idag):
Boobs: - 4
Midja (smalaste delen): - 3
Mage (rakt över naveln) - 8 (!)
Höft: +/- 0
Rumpa: - 2
Totalt: - 17 cm och - 1.6 kg

Här ser man ju verkligen att muskler vs fett gör skillnad, tränar ju styrka varje dag så det är inte så konstigt att kroppen inte väger mindre. Och som sagt: vem bryr sig?
Målen "Gladare Piggare Starkare" samt "få på mig favvojeansen" uppnåddes ju redan den 17:e, hehe.

Fitnessfighten dag 20

Har (såklart) kollat runt på lite olika FF-bloggar och många verkar vara så inne på att detta är 30 dagars stenhård disciplin och sen är det tillbaks till det normala igen. Som i påskas, herregud vad folk skulle spara sina påskägg till den 1 maj, och de åt sina tradiga äggviteomeletter och ba "23 dagar kvar, sedan ska jag svulla!".

Eller som i dag när det är mät- och vägdag*, många klagar på att de inte får så bra resultat på vågen och måttbandet som de hoppats på, "men jag känner mig piggare och mycket starkare så jag får väl se det som positivt".

Eh? HELL YEAH att du ska se det som positivt, det är väl det FF går ut på, att komma i form. Och form handlar ju om att må bra, ha mindre ont, vara mindre trött! Att gå ner fem kilo – men fortfarande vara samma gamla schletna chips-till-middag-ätande soffvrak som tidigare gör ju ingen större skillnad för ens liv, även om jeansen kanske passar bättre.

Mitt mål med FF är inte att bli en människa som inte äter äggula. Mitt mål med fitnessfighten är att bli den där vältränade tjejen som står och lassar upp mat från buffén och glatt säger att "jag kan äta vad jag vill, eftersom jag tränar så mycket" och tar en tårtbit till. Fy fan vad gött det ska bli.

* Jag uppdaterar resultat ikväll, glömde de tidigare siffrorna hemma i Malmö så har inget att jämföra med.

Ljud jag hatar på tåg, en lista

Folk som lyssnar på (dålig) musik så högt att de lika gärna kunde ha skitit i att ha några lurar från första början.

Bäbisbarn som nyss upptäckt sina stämband och ba "blibliblaaabligiiiiihhjhhblupobliiiiglääuu" utan att man kan säga till dom eftersom dom inte fattar vad man säger. Plus att dom ju egentligen inte gör något annat än att UTVECKLAS, ohyfsat att be dom sluta med det kan man tycka.

Barn i 8-årsåldern som sitter och lyfter och släpper armstödet i ett aldrig sinande klick klick klick KLICK klick klick klickklick KLICK klickklickklickklick tills man ba "MEN HÅLL KÄFTEN DIN SATANS UNGJÄVEL OCH LÄS EN BOK FÖR HELVETE!!!"

Okej. Eventuellt skrek jag det sista inombords - men ni fattar. Inget av det slår ju dock helvetestrippen mellan Göteborg och Växjö när föräldrarna varit vänliga nog att låta barnen ta med varsin fukking maraccas på tågresan.

Det tog 1.5 timme...

...sedan blev jag rastlös och ville röra på mig - och laddade ner den här fantastiska lilla appen, "smygträning för stillasittare".

Älskar vad Fitnessfighten gör med mig alltså! Rastlös på ett tåg? Där jag vanligtvis hade sovit/läst/ätit min egen vikt i lösgodis. Undrens tid är ej förbi etc.

Det går som på räls, HÖHÖ!

Här sitter jag och rullar norrut med Stockholm som slutdestination! Tog ett billigt tåg i typ 200-kronorsklassen, väldigt retro va? Men förutom att min "fönsterplats" har en del att önska - fönster till exempel - så har jag goda förhoppningar om att detta blir en strålande resa!

Hoppas bara att vi är framme i tid, men det tror jag nog, det är varken läge för snökaos, blöta löv på spåren-chock eller självmordsfestival i den sydsvenska älgstammen så det ska nog gå bra det här. Hejhej!

Kolla kolla kolla!

Vi har ett bord! ETT BORD! Där man kan sitta och äta! Och läsa tidningen! Och inte sitta med puckelrygg och spilla på vardagsrumsbordet!

600 spänn inkl fyra stolar, de andra fyra köpte jag för 350 på Beyond Looks i söndags. Totalt knappt en tusenlapp - jag är en klad liten pånnihest!

Nedräkningen fortsätter

Onsdag i dag: Det betyder att jag om ynka tre veckor får njuta av Kalifornisk sol på min lilla bleka näsa. SÅJÄVLAGÖTT!

Helena: Lägg pacificosarna på kylning, okej?

Mellanmåls-recension - kesotjosan

I går provade jag sån där keso med torkade tranbär, blåbär och hackade hasselnötter i locket. Jag tänkte att det kunde vara ett smart alternativ till att trycka i sig en dubbeljapp på stan när blodsockret dalar. Finns även med cashewnötter/ananas/papaya/apelsin. 

Och NOMNOMNOM, jag ger den fem av fem klada hestar!

On the flip side: Billigt, gott, bra näringsvärde (140 kcal/100 gram, en burk är 125 gram), Protein 11 g, Kolhydrat 10 g, Fett 6,5 g)

On the down side: Jag är stört allergisk mot hasselnötter.

Man ba: "Hur går det till???"

Jag tänker alltid att folk som hävdar att saker "försvunnit i flytten" är ena jävla slarvrövar som borde hålla lite mer koll på sina prylar. Hur svårt är det att flytta X antal lådor från A till B utan att tappa bort något på vägen liksom?

Ja, alltså, så HAR jag tänkt. Tills nu. Saker jag saknar sedan vi bytte lägenhet:

• 1 turkos sport-bh
• 2 muggar som vi köpte när vi var på Alcatraz förra våren
• 3 (!) vattenpass

Fitnessfighten dag 17

*lutar mig tillbaks och inväntar folkets jubel*

Fitnessfighten dag 16

Det börjar gå lite segt nu får jag erkänna. Eller rättare sagt – eftersom jag inte hade planerat ordentligt för idag så blev det pannkaka av alltihop. Nej, nu var jag orättvis mot mig själv: jag har ätit rätt men klockan är 20:57 och jag har inte tränat än. Och jag är inte så där jättesugen får jag erkänna. Men det är väl bara att dra på sig träningsbrallorna och rulla ut mattan framför tv:n. Hepp hepp.

Och just det, jag råkade eventuellt signa upp mig på 12 pass Military Fitness Training också. Hehe. Snart är den här stela dataryggen ett minne blott.

Vill du också köpa billig militärträning? Kolla in Gruopons erbjudande, men skynda dig, gäller bara fram till midnatt.

Till er i Stockholm...

Så här ser det ut i Malmö. Kan någon vara vänlig och dementera att det fortfarande är snö i hufvudstaden tack? Annars stannar jag hemma i helgen.

Relalalalaxa kompisar! problemet är löst!

Jag förstår att ni har legat sömnlösa och svettiga och vridit er i fuktiga lakan och ställt er frågan om och om igen: "Kommer Majsan någonsin lyckas få tag på ett matsalsbord?", men hav förtröstan: JAG HITTADE ETT IGÅR. Er nu micket klad hest!

Hej hej, superwoman här!

Låg på soffan och halvsov och var så sjuuuukt trött och ångrade att jag lovat Kadrie att vi skulle ut och springa. Men det var bara att dra på sig kläderna och sticka ut - och som vanligt sitter jag här nu efteråt och är pigg som ett kilo mört.
Träning alltså, bättre än knark! Hör ni det, barn?!

Ps: Våren! Blommorna! Kvällssolen! Åh!