fredag 25 januari 2013

Majsan – ingen härlig urmoder, tyvärr

Alltså, det här här med graviditet. Jag har redan insett och accepterat att jag förmodligen inte är en av alla dessa... urmödrar (?) som tycker att det välsignade tillståndet är särskilt välsignat. Det är ju fan skitdrygt att vara preggo.

Varför? Därför:

Men TRÖTTHETEN. Ända sedan vi kissade på den stickan i slutet av november har jag velat sova. Eller sova och sova, inte så att jag somnar stående om jag inte passar mig, mer att jag varit så oerhört slutkörd. Har sedan jul tränat sammanlagt en (1) gång och det var när jag gjorde första plankan i plankutmaningen, och det tog tre (3) dagar att få det gjort. TRE DAGAR för att orka lägga sig ner på golvet, kan ni fatta? Bara tanken på att behöva gå ut till bilen, köra till affären, handla och sedan köra hem igen har känts ungefär som att behöva göra en ensamsegling över Atlanten i optimistjolle. Vet dock inte om det är enbart är preggotröttma eller om det är någon kombinerad d-vitaminbrist/midvintermörkerdepression, men det suger.

Men HUMÖRET. Blödig och arg, det är jag det. Min stubin är ju inte i det längsta laget i vanliga fall, men nu? Kan bli helt orimligt irriterad över småsaker och känna att folk är helt jävla överdumma i huvet och typ borde döden dö för att de går för sakta/nyser för högt/röker utanför affären. Och så lägger vi till det där med att man är lite känsligare. Lite? Exempel på händelse som fått mig att gråta på sista tiden: När Tobbe tyckte att jag borde köpt hem mjölk ("Buuuhhuu du SKÄLLDE på mig!"). Eller i går när de skulle slakta lammet på Farmen. Eller häromkvällen för att Alfie var så söt när han sov att jag fick tårar i ögonen. *pSyKo*

Men KROPPEN. Visst, det blir säkert jättebra om några veckor med andra trimestern och en fin liten kalaskula som man stolt kan visa upp för omvärlden. Nu ba: hej jag är en spolformad säl med Dolly parton-tuttar. Gött att det är januari så man kan rota rätt på sin fladdrigaste viskos och dölja det värsta. Hela garderoben känns stram, illasittande och konstig. Övrigt: min hy är förjävlig och mitt hår är plattare än någonsin. And don't get me started på fortsättningen, att pressa ut en bäbis från ett ställe som inte direkt storleksanpassat sig i takt med resten av evolutionen känns föga lockande. PLUS att man ska få ännu större tuttar, vara en matmaskin dygnet runt, få bristningar över hela kroppen, aldrig mer komma i form och inte få en ostörd natt förrän barnen flyttat hemifrån (källa: en miljard martyrmammor på internet).

Men MATEN. Jag får inte äta och dricka vad jag vill. Frågor på detta?

Men LIVET. Jag får inte hoppa fallskärm, jag får inte köra motorcykel (iof delade meningar på internet, ska forska vidare på detta), jag kommer inte kunna löpträna. VAD SKA JAG GÖRA I SOMMAR EGENTLIGEN?

Missförstå mig inte, det är såklart helt jävla fantastiskt att vi ska bli en familj och att kroppen verkar funka som den ska och vi är svinlyckliga och yadayada, men om jag hade haft valet att få hem en bäbis i en låda istället för att baka den själv så hade jag gladeligen kryssat i det alternativet.

24 kommentarer:

  1. Hahaaa!

    OM det är möjligt fick du mig att känna för en sterilisering ännu mer ^^ Så jävla klockrent!

    Men, grattis, förstås :)
    Ikea borde ha bebisar. Den kommer i en låda, men man får bygga den själv. Och kan man inte så ringer man support. Smidigt!

    SvaraRadera
  2. Tröttheten går snart över och du kommer att ha all rätt i världen att ta världens skönaste lurar. Det känns som om allt kommer alltid att vara, men det gör inte det. Dessutom kommer ditt hår bli volymöst och fint, huden också fin. Det suger att vara nygravid på vintern såhär, jag var också det. Allt är jävla skit. Men jag lovar, i takt med att solen kommer och dagarna blir längre desto bättre kommer du att må.
    Ps. Min unge har inte orsakat sömnbrist, han har sovit hela nätter från början. Ds.

    SvaraRadera
  3. Aj lavv youuuu! Haha! Just så är det ja. Men det blir bättre. Tre år senare sover faktiskt barnen hela natten. Skaffar du ipad får du dessutom sovmorgon varje dag om du så vill för det finns inget fräsigare i barnens värld än att stiga upp kl 5 o kolla på "katten Jerry" på youtube. I tre timmar. Varje morgon. Alltid. Tack, katten Jerry (tom&jerry) för att du gav mitt liv tillbaka.

    SvaraRadera
  4. Ååhh gud vad jag känner igen mig i allt det där! Jag tyckte också att det var så jävla drygt att vara preggo, kunde inte alls fatta vad som var så jäkla mysigt med det och blev sjukt provocerad när nån sa -åh vad mysigt att vara gravid! Eeh naaj! Men för en vecka sedan hände det oundvikliga och bebisen kom ut och allt det där jobbiga, till och med förlossningen bleknade sekunden han låg där på min mage alldeles kladdig och sprattlade och vrålade! Det är så jävla värt varenda sekund av jobbighet!

    SvaraRadera
  5. Men... får man inte löpträna? Nu fick jag inte träna alls efter tre månader pga högt blodtryck, men jag har sett gravida kvinnor studsa omkring och löpa mil på mil. Gör de fel?

    SvaraRadera
  6. Joy: exakt! Ikea-bäbis FTW!

    Tautolog: ja, dom säger att det vänder ju så jag hoppas på det!

    Erika: padda finns redan, wooohoo!

    Zarah: det tvekar jag inte en sekund på! Grattis till bäbisen!

    Den där Jenny: får och får, tänker mest att det nog i te är skönt sen i månad 7-8, alltså när det är sommar. Ska springa i helgen för första gången sedan lucia typ, det kommer nog gå bra om jag inte somnar på vägen :)

    SvaraRadera
  7. Fattar att det känns jobbigt, det är ju ändå ett dygnet runt-jobb det där att vara preggo. Men tänk på alla söta Alfie+bebis-bilder du kan ta sen när ungen är utploppad!!!!

    SvaraRadera
  8. Alltså jag gillade på något sätt att vara gravid, även om det var drygt och evighetslångt emellanåt, men jag ville liksom testa. Däremot nu. När jag tänker på eventuellt framtida syskon så dör jag lite av tanken på att måsta vara gravid en gång till. Så jävla inte något att se fram emot alls.

    Men snart är det över, även om det känns som det är en evighet kvar!

    SvaraRadera
  9. Början och slutet är skitdrygt, men någonstans där i mitten har jag ändå gillat att vara gravid. Det jag hatat mest med början är "åh vad jag är hungrig, fast mår illa, fast vill gärna äta nåt, fast typ ingenting för allt är så äckligt, förutom det där som inte finns hemma" osv osv i all evighet. Och det där med kroppen, innan det är uppenbart för alla att man är gravid - så jävla drygt!

    Mest drygt av allt är allas kommentarer när det väl syns dock. "Men gud, du spricker ju snart!" och den obligatoriska kommentaren "men det MÅSTE vara tvillingar!" som exakt ALLA gravida får höra minst tio gånger. Och allt jävla tafsande!

    Sedan vad gäller martyrmammorna. På sätt och vis är det bra att få höra om allt som kan bli jobbigt (dock inte på det där "höhöhö vänta du bara!"-sättet, för det är skitdrygt), så att man är förberedd och inte tror att allt ska lösa sig automagiskt. Det är så himla mycket som man inte pratar om när det gäller graviditeter och förlossningar och småbarnsliv, för att man inte "får" klaga eller framställa det som (för) negativt.

    Ja, hej jag skrev en uppsats.

    SvaraRadera
  10. Drygt var tydligen ordet för dagen. Ehem.

    SvaraRadera
  11. Hahaha förlåt men vilken underbar beskrivning!! Nästan så man längtar efter att själv skaffa en liten knodd! ;)
    Det där med mckörningen tycker jag du ska lägga åt sidan just nu så ser vi när snön är borta hur allt känns :)
    Hoppas piggheten infinner sig snart hos dig iaf!

    SvaraRadera
  12. Jag var en zombie fram till vecka 22, sen mådde jag fina and dandy, minus lite foglossning som jag cyklade och gymmade bort delvis.

    Är man inte rutinderad löpare ska man nog ta det lite lugnt med det i sista trimestern, dels pga extremt högbelastning på knän och leder i nedslag, samt att fogar luckras upp. Detsamma gäller ju vissa saker i gym, typ instabila grejer, och knäböj som skapar högt buktryck. MEN att som en del BM gör och avråda helt är ju tokigt, alla har ju olika förutsättningar. Och har man ett gäng års löpning i ryggen så kan man ju lugnt fortsätta, är man van att träna har man ju dessutom ofta en annan typ av kroppskännedom.

    MVH, anal och fysiologinördig träningsjunkie.

    SvaraRadera
  13. Oj, min kommentar låter stört präktig. Jag är alltså medveten om att jag hade grym tur med min graviditet, och att det är okej att tycka att det är pissjobbigt. Det speglar ju öht inte hur "bra" man blir som förälder. Och endel har ju rent förjävliga grav.

    Lycka till! Och gnäll av dig! Det hjälper faktiskt.

    SvaraRadera
  14. Kissade ni BÅDA på stickan!?!? Uuuuhh!

    SvaraRadera
  15. Jag fattar inte varför folk anser sig ha rätt att peta en på magen när man är dräktig. Jag fattar inte heller varför man får en miljon råd från allt och alla vad man ska och inte ska göra.

    Jag kände efter vad som kändes bra för mig. Punkt. (Självklart inget direkt hälsofarligt, men sunt förnuft har du gott om vad jag förstår).

    Jag tycker däremot att du ska leta rätt på boken Handbok För Gravida - allt din doktor inte berättar (eller allt du inte kan fråga din doktor om) av Vicki Iovine.

    Lycka till med bebben och lyssna till dig själv. Vill du sova så SOV, vill du äta så ÄT, vill du träna så TRÄNA, osv osv etc. Förhoppningsvis får du en snäll bebis och om den inte är snäll och låter dig sova så får du förhoppningsvis en snäll tonåring istället. ^^

    SvaraRadera
  16. Alltså! Jag är heeeelt med dig i det här! Att vara gravid är fan det värsta jag gjort. Och det två gånger (ibland undrar man ju hur jag tänkte där?;) 9 månader är svinlång tid. Fast efteråt glömmer man bort att det var jävligt segt och man har en fantastisk unge att chilla med ist. Så det dåliga kommer vägas upp! En masse :)

    Men ja, en unge i en låda alternativet hade jag också valt om jag kunnat..

    SvaraRadera
  17. Det låter precis som jag under första trimetern! Jag var så sjukt trött att jag bara ville ligga på soffan och kolla på TV, grät nästan av att tänka på träning. Och grät, ja, det gjorde jag ändå. Minste lilla motgång kändes som jordens undergång, helt förstörd blev jag, t ex så stortjöt jag helt okontrollerat under ett möte på mitt nya jobb. Snyggt gjort! Särskilt som ingen visste att jag var preggo... Min hy var fetare och finnigare än på typ 15 år och håret var ständigt flötigt och stripigt. Illa mådde jag en del också och jag var mest sugen på körsbärstomater och vindruvor.

    Men sen försvann allt det där på en gång. Jag slutade må illa, jag blev pigg, hyn blev fin, håret blev tjockt, jag blev glad och det strålade om mig. Jag orkade träna och livet blev helt fantastiskt! Jag vet att det är olika för alla, men jag hoppas verkligen att det blir så för dig med!

    SvaraRadera
  18. Haha! Klockren beskrivning. Men det lär snart bli bättre o mitten är helt ok, för att sedan förvandlas till ett väldigt tufft heltidsjobb på slutet. Har båda mina konstaterat på slutet att det måste va meningen att man ska va så sjuuukt trött på eländet till sist att förlossningen känns riktigt lockande :-P En annan fascinerade sak är att massa främlingar frågar över hur mycket du gått upp i vikt! Eller de som ska klappa magen i v 12 fastän den till 90% består av gas o förstoppning. Härliga tider. Fast värt varenda suck o sömnlös natt. Lätt. Hälsa Tobbe & ha de! Skön blogg!

    SvaraRadera
  19. Haha, så jäkla skönt att höra om andra som inte precis känner sig som gudinnor under graviditeten! Vissa gör säkert det, men jag har tyvärr hatat det i åtta måander (har en månad kvar nu). Önskar vi vore mer som kängurur, de föder när ungen är 2cm. Mycket mer win på det!

    SvaraRadera
  20. HAHA hade kunnat vare jag som skrev detta inlägg.. eeeh.. är i vecka 23 nu och kan säga att det BLIR BÄTTRE (men fan inte BRA)

    Men en peppad sak är att pappa berättade att idrottsstjärnor som kommer tillbaka efter mammaledighet ofta är BÄTTRE då än innan. Kanske för man blir så jävla härdad?!

    Kan tipsa att åka på semester förresten, jag och min kille hade en resa bokad när jag blev gravid och vi funderade på att boka av, men vi åkte iaf när jag var i vecka 22 och det var SÅ JÄVLA SKÖNT. borde vara subventionerat för gravida att åka på en veckas vila på all inklusive med god mat.

    SvaraRadera
  21. Urmodern fanns inte hos mig heller. Blev inte nöjd i min graviditet...förrän typ 2 år efter att den slutat. Då kändes det nostalgiskt och mysigt. Under tiden det var en bebis där inne var jag mest svettig, pissed och kränkt över allt.

    SvaraRadera
  22. men det ER JO IKKE MYSIGT! det er pyton. du kan løpe om du orker, om du ikke orker kan du finne et gym med ellipsemaskin, ikke såå kult på sommeren, men om du har lyst. jeg hata graviditeten med alle de punktene du nevner (+ den "det er bare hormonene" som reaksjon om jeg ble litt exaltert i jobbsammenheng.. ÅRH!) det føles som en evighet, ukene går sååå seint.. og så kommer babyen! de første seks ukene kn være et helvete, men bare vær forbeholdt på det, så blir det ikke et sjokk. det ordner seg! det blir dritkult! og jeg tror, med min 8mnd her, at jeg kommer til å gjøre det igjen, for jeg vil myyysa med en liten nyfødting en gang til ;)

    SvaraRadera
  23. Åh fasen vad jag känner igen mig. Jag ba laddade hem en app som sade till mig att tröttheten går snart över varenda jävla dag men så fan heller. För mig gick den över kanske femte månaden. Orkade upprätthålla någon form av träning i två månader och nu ba sjukt trött igen. Nu är det dock fem veckor kvar till BF och det är mycket lättare att hantera tröttheten. Jag bara älskar att pilla på naveln och dega i soffan och konstant ha ruffsigt hår pga soffgnugg. Men i början var det svårt att acceptera att kroppen var väldigt tydligt med sina signaler och signalerna förändras dessutom men tillslut har i a f jag accepterat det och glider bara med - känner mig liksom inte låst längre (trots att det tar 20 minuter att gå en sträcka på 300 meter i dagsläget...;P)och jag har fått värsta peppen inför barnafödandet och föräldraskapet nu (mycket passande eftersom att det snart är dags) vilket jag var mycket tveksam till från början.

    SvaraRadera