torsdag 3 januari 2013

Mitt år med de glada Astrahundarna

"Det här är livet de lever. Varje dag är den andra lik. Det enda som väntar är lidande och död i Astra Zenecas djurförsökslaboratorium". 

Så står det i förtexten på Djurrättsalliansens film om Astrahundarna.

Först av allt: jag är INTE för djurförsök, men jag är verkligen för källkritik. Jag ska också påpeka att jag inte kan någonting om kenneln i Örkelljunga så den lämnar jag utanför, MEN jag kan berätta det här: hundarna som används för försök på Astra Zeneca i Mölndal lider inte på det sätt som många verkar tro.

Hur jag vet det? Jag har jobbat där.

Inte på labbet, men som ronderande kvälls-/nattväktare i över ett år, och eftersom jag tyckte att situationen med djuren var väldigt jobbig så fick jag prata med de ansvariga för att få veta hur det funkar. För det första: hundarna är glada. De används (i alla fall då, 2003/2004) för att testa magsårsmedicin, och en ledsen och stressad hund hade inte funkat att ta tester på eftersom de då hade blivit missvisande. Och alla som någon gång har träffat en hund vet att dom inte direkt är kända för att spela några spel. En hund låtsas aldrig vara glad för att göra en människa nöjd.

Jag skulle uppskatta antalet hundar till dryga hundratalet kanske? De bor åtta och åtta i stora inomhusgårdar som har direkt anslutning till rastgårdar där de kan kuta in och ut dagarna i ända fram till klockan 21. Då kollade man att alla hundarna var inne och stängde luckan till rampen ut. De ligger alltså INTE ensamma i små burar och lider för sig själva, utan har gott om plats och sällskap.

På anläggningen i Mölndal finns välutbildad hundpersonal, jättestora rastgårdar och agilitybanor som hundarna får leka av sig på. När jag gick eftermiddagsronderingen var hundarna glada och ville hälsa, slickades i ansiktet och lekte med varandra. När jag gick nattronderingen sov hundarna ihop i små varma snarkande högar, det var rent och fint och kändes aldrig som en jobbig eller stressig miljö.

Jag försvarar inte det som görs på AZ och har för dålig insyn i den medicinska forskningen för att kunna uttala mig på ett mer politiskt plan, men jag vill ändå berätta om min erfarenhet från hundhusen, ifall det kan få någon att känna sig lite bättre till mods. SJÄLVKLART skulle hundarna må bättre av att bo i en egen familj som sällskapshund (okej, nu är ju beagle en jakthund, men ändå), men folk verkar trissa upp varandra till att tro att hundarna plågas med otäcka experiment och ligger fastspända i sin egen avföring under hela sina liv, men så är det alltså inte. 

Avslutningvis: det är många år sedan jag jobbade där, och det här är mina erfarenheter från den tiden, men jag tvivlar på att AZ skulle ha sänkt sin standard för djurhållning sedan dess. Dessutom undrar jag om detta inte stämmer, för i så fall är det ju inga hundar som ska avlivas? Skärmdump från Astras hemsida:

3 kommentarer:

  1. Sjukt bra skrivet (såklart). Jag delar den på fejjan också!

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! Så skönt att någon vågar skriva så här! Jag är VERKLIGEN emot djurförsök på alla sätt och vis, men jag är precis som du FÖR källkritik och ibland känns djurrättsorganisationerna så himla huvudlösa... suck, de som borde vara skarpast av alla liksom!
    Jag har hört historier liknande din från andra som på ena eller andra viset jobbat med försöksdjur och visst, jag tycker att det är helt bedrövligt vad människor ställer till med men samtidigt känns det vettigt med lite nyanserad information liksom.
    Sist men inte minst kan jag inte låta bli att fundera på om det verkligen är så att alla "vanliga" hundar har det så himla bra... tilltänkta hundägare borde genomgå en lång kurs och ta hundkörkort innan de får ta hem en jycken! Men det är en annan historia...

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte som så, att hundarna kanske lever helt okej, jämfört med andra djur som testas för diverse mediciner i andra länder, men även om hundarna hos AZ inte sitter fastkedjade i sin egen avföring, så föds och lever de endast av en anledning och alla går samma öde till mötes.

    Det jag tycker är konstigt när det kommer till försök på djur, är att det ofta redan finns verksamma substanser som man känner till, det finns ju flera olika typer av (som i detta fall) magsårsmediciner och jag kan inte sluta tänka att det måste finnas bättre sätt än att testa på djur? Men, läkemedelsföretag vill ju såklart tjäna pengar och istället för att lägga pengar på forskning om de bakomliggande orsakerna till magsår hos den moderna människan, så känns det som att det är bättre att ta fram fler mediciner som dämpar symptomen - för sjuka människor gör ju att företag som AZ fortsätter tjäna pengar.

    Det är en svår fråga tycker jag, dels för att det faktiskt finns livshotande sjukdomar som man måste forska om, vet inte om jag reagerar extra starkt för att detta handlar om medicin för magsår. De som jag känner som har haft magsår får det för att de jobbar för mycket eller på andra sätt lever i stress och om man arbetade mer på de frågorna, så kanske behovet av starkare mediciner inte fanns...

    Jag kan erkänna att jag är en sådan som reagerar oerhört kraftigt vid vetskapen om att djur far illa och när det kommer info från djurrättsorganisationer så antar man att det som skrivs är sant. Jag hade gärna sett med egna ögon hur dessa hunders vardag ser ut, men mina tankar går ändå till hur deras liv avslutas...

    SvaraRadera