lördag 2 mars 2013

Men vad ska Kenneth heta då?




Gled runt på kyrkogården och glodde noga på alla gravstenar och letade inspiration till riktiga efter förlossningen-namn på Kenneth. Vet ju inte om det är en tjej eller kille än, så tankarna går ju kors och tvärs när man ska tänka ut något. Och så alla krav man har då, PUST FLÄMT SUCK.

Det ska vara ovanligt men inte konstigt, det ska inte vara något av alla gammaldags namn som är så populära nu - och det ska vara kort. Vidare ska det inte vara samma som någon som var dum mot en i skolan, inte vara samma som någon man känner som är kocko i huvudet, men inte heller samma som en nära vän eller vännernas barn. Eller som något ex. Och då är 90 procent bortsållade. Av de övriga 10 procenten försvinner minst sju procent i någon typ av "nej men gud, ALDRIG!" från antingen mig eller Tobbe, vilket lämnar en mycket liten öppning för resterande förslag.

Hur kan det vara så svårt? Hur kom ni på namn till era barn?

25 kommentarer:

  1. Jag hittade Elly när jag läste dödsannonserna, de är en guldgruva, I tell you!

    SvaraRadera
  2. Jag tror jag läste Vilgot i en tidning? Men vi gjorde som du, kollade gravstenar och googlade och allt möjligt.
    Ganska länge trodde vi att han var en Lasse eller en Carl-Axel!

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas han levereras med namnlapp...

    SvaraRadera
  4. Ehh, jag tycker Anny verkar passa bra in på alla punkter (om det blir en tjej). Själv var jag namnlös i va två veckor medan min pappa ville att jg skulle heta Anneli "eller nåt annat mesigt", som min mamma uttryckte det. Hon å andra sidan ville att jag skulle heta Ingeborg eller Sigrid. Så kom de väl på tillslut att jag skulle få heta Anny från min pappas mormor. En öländsk variant av Anni, har jag läst någonstans.

    SvaraRadera
  5. Det är ingen brådska. När barnet tittar ut så kommer ni veta "vem" det är om inte annat.

    Jag ville ha Iggy eftersom det var en vild krabat i magen och det är ett bra namn oavsett kön, vilket skulle underlätta om hen var som jag och inte ville fastna i ett feminint namn. Till det lade vi namn efter starka kvinnor som influerat oss.

    SvaraRadera
  6. Det blev redan under jäsning (vi visste att det skulle bli en liten pojke) namn efter min farfar Charles och som andranamn efter fästmannens pappas morfar (som betytt mycket för pappan) Oscar. Fast vi kallar honom Charlie. Det är kanske ganska vanligt men känns ändå fint att bevara släktnamn på det sättet samt att han känns som en Charlie :)

    SvaraRadera
  7. Nu kommer världens längsta historia men du behöver ju inte läsa om du inte vill ;) när jag var gravid med vårt första barn kom min man hem och ville kalla magen för "junior". Då kände jag bara att nej, det finns inte så många flickor som är döpta till junior efter sin mamma så det gick bort, men vi kan kalla magen för Binning sa jag då (min man kallas det ibland). I andra namn ska en kille heta Olov eftersom "alla killar i min mans släkt heter det". Sen funderade vi vidare på namn och om det blev en tjej har jag alltid tyckt att Cornelia är sååå fint, men det har varit väldigt populärt så det gick bort på grund av det. Sen hittade jag Ava, superfint. Och jag gillade Stella också, fast det är också väldigt vanligt, men nånstans hittade jag Estelle som är franska för stjärna (Stella=stjärna). Så om det blev en tjej ville jag absolut att hon skulle heta Cornelia Ava Estelle med Ava Estelle som tilltalsnamn. Och vi fick en tjej, fast som barn nr två (och det första jag sa när min man hade kollat om det blev en kille eller en tjej var "får hon heta Cornelia Ava Estelle????"). Ettan blev en liten kille som fick heta Binning Olov Mikael (Mikael efter sin farbror), trots att Binning inte var nåt riktigt namn (det är egentligen ett efternamn). Namnen vi hade på förslag för en kille annars var Benjamin, Filip och sen gillar jag namn som Sandor och Astor vilka min man hatade! Och som en sista kommentar så är Ava Estelle snart 5 år så vi kom på det först. He he.

    SvaraRadera
  8. Till barn nr 1 satt jag med almanackan pga amerikansk far som ba: "jag ska komponera ihop ett alldeles nytt och unikt namn, vänta bara!" och jag kände att jag måste ha ett backup-namn. Eftersom faderns unika namn blev Tyrique (Tajriiik) fick det bli backupnamnet Anton som tilltalsnamn. Det visade sig vara Årets Mest Populära Namn utan att jag hade en aning. Lite fail.

    Barn nr 2. Det enda namnet jag och M kunde enas om - Hugo. Då satt vi bara och brainstormade tills vi hittade ett namn som båda inte hatade.

    Barn nr 3. Ellen efter Ellen DeGeneres. Ungefär samma procedur som med Hugo.

    Jag har suttit och gjort långa listor med namn utifrån almanackan, dödsannonser, välkommen till världen-annonser och sådana här namntjänster på nätet.

    SvaraRadera
  9. När vi väntade första barnet hade vi både tjej och killnamn klara. Det blev en pojke och namnet vi tänkt oss passade honom så då fick det bli det. Nummer två blev en flicka och namnet vi eventuellt tänkt oss till första visade sig passa på henne så då blev det så.
    Nummer tre gick under arbetsnamnet August, när han kom ut var han ingen August ( lite tur där för det var inte särskilt seriöst )så han fick ett annat namn.
    Nummer fyra föddes och såg ut som en liten Sigrid, så då blev det så. När femman föddes kom vi på att alla barn hade bokstäverna I och D och då tyckte mellanbrorsan att hon kunde heta Ida, så då blev det så. Det kändes lite fattigt och kort men hon är nog en Ida trots allt.
    Namn vi funderat på men som aldrig blev av är Alvis om man får en pojke och ett namn som jag önskar att jag kommit på när femman föddes är Vinga.
    Fast det är klart det finns inte både I och D där ;)
    En annan bra sak att tänka på är att man kanske inte ska välja ett namn som rimmar på fula ord. Tex Kajsa-Lisa som lätt blir Bajsa-Fisa...

    SvaraRadera
  10. Mira skulle heta Sigge. Men det var ingen Sigge. Och direkt när jag såg henne så kom namnet Mira upp. Och det passade perfekt!!
    Och Pennys namn kom som i en uppenbarelse, faktiskt. Bara pang tjoff så visste jag. När det var ungefär 10 veckor kvar. Och om de mot förmodan hade missat snoppen på UL så skulle hon få heta Zeke. Men de hade ju inte missat den, så Penny it is!

    Mira och Penny alltså. Och Skoglund på det ;)

    SvaraRadera
  11. jag gillar

    Bill
    Billy
    Ben
    Sam
    Joppe

    Siv
    Rut
    Maj
    Liv

    SvaraRadera
  12. Jag gillar mitt namn av många anledningar:

    1. Det är positivt laddat.
    2. Det är kort och konsist.
    3. Folk kommer ihåg det.
    4. Det är varken etniskt, sexuellt eller språkligt begränsat. Dvs ingen kan anta någonting om mig innan de träffat mig. Om jag är tjej eller kille, svarthårig eller blond och det kan uttalas lite hur som helst.
    5. Man behöver inte betala tusentals kronor för att få en reg. skylt med sitt namn på ^^

    Tycker min mamma var ganska smart :)

    SvaraRadera
  13. Jag ville att vår unge skulle heta Harry, för att skånska r är så roliga. Sen kom min karl dragandes med sin bästis när han var liten (hans morfar)s namn. Då hade jag inte så mycket att sätta emot med roliga r:n...

    SvaraRadera
  14. Mitt absoluta favoritnamn blev Nike när jag var runt 16-17. Det var en bedåaren liten bebis på läktaren när mitt ex tävlade i karate. She had me at hello typ ;) Så nr 2 blev en Nike. Hon såg ut som en. Med den första höll vi på och dividera och fastnade för Stella som kanske inte är det originellaste men som vi ändå gillar.
    De två sista namnen till första var Lilly och Stella och då frågade jag ifall vi skulle ta Lilly men då sa sambon, Nej vi tar Stella.
    Kom på ett annat namn nylogen men eftersom jag fortfarande när en svag förhoppning om att få en trea så behåller jag det ;)

    SvaraRadera
  15. Lennart, it is...

    SvaraRadera
  16. Anya är min favoritkaraktär i Buffy, så enkelt var det!

    SvaraRadera
  17. Jag trodde först att bilderna (alla tre) var en hint över vad ni funderade på för namn. Alltså Vide och Flora typ. Kanske kan vara nåt?

    SvaraRadera
  18. Barn nr ett i vår familj hette Elsa redan när hon låg i magen. Det fanns elsor i både makens och min familj, och det var positivt laddat. Barn nr två blev det klurigare med. Jag har alltid velat ha en Johannes men maken tyckte det var för bibliskt. Maken tyckte det norska flicknamnet Bodvild var toppen. Nåja, det kom en blond pojke och han fick namnet Loke. Barnen är 18 och 16 nu, och har klarat sig bra. :)

    Lovisa

    SvaraRadera
  19. Vi är lite i samma sits, fast ganska då rörande överens än så länge. 3 mellannamn plockade från 3 generationer i släkten och sen förnamn och dubbelefternsmn på det. Många namn! Mest för att vi tycker det är fint och ger personlighet, men också för att det ger ungen valmöjligheter ;) Har själv en himla massa namn och älskar det!

    När det gällde förnamn till en tjej hade jag som krav att det inte skulle vara lugnt, sött o gulligt utan ett namn med lite styrka o power i. Sambon kläckte ett jättebra som jag dock inte tänker avslöja än, just förnamnen håller vi hemliga tills ungen är klar o kläckt :)

    SvaraRadera
  20. Kan tillägga att det mer manliga förnamnet har vi snott rakt av från en grabb sambon träffade när han sommarjobbade på Grötö för flera år sen.

    SvaraRadera
  21. Hela historien med alla omständigheter runt min graviditet gjorde att jag vid ett tillfälle utbrast: 'Men fan vilket inferno! Som Dantes inferno.. Dante förresten... jävla coolt namn..'
    Ja så blev det. Älskar det fortfarande.

    SvaraRadera
  22. Man får gratulera! Synd bara du som just tagit MC-kort.. Jag tycker Kenneth är bra. Lill-Kenta, Stor-Kenta, Raggar-Kenta. Det liksom passar bra till alla potentiella smeknamn han kommer att få.

    SvaraRadera
  23. Alternativt, man får väl något slags nummer när man föds? Vänd lappen upp och ner och ser om det blir något. En annan ordlek vore att ta bokstäverna som representerar numret och vilda ett ord av det. Dvs 3=C osv.

    SvaraRadera
  24. bra kriterier! nämligen ganska exakt mina egna. och när jag bestämt dem letade jag ungefär överallt. såväl aktivt som passivt, jag verkade liksom alltid lagra intressanta namn i en speciell namnbank i hjärnan (spännande prioritering av min hjärnkapacitet dock, med tanke på att jag inte kände mig speciellt knivskarp i övrigt). det finns ju i runda slängar namn var man än ser – i tidningar, i dödsannonser/på gravstenar, i böcker, på skyltar, och inte minst: på internet. på den i övrigt tvivelaktiga siten familjeliv finns det exempelvis människor som troligtvis ägnar större delen av sina liv åt att posta galet långa listor med namn. men hey, vem är jag att ifrågasätta det, jag hade säkert kunnat rabbla flera av de där listorna utantill. för har man sedan svårt att sova någon natt så är det bara att hugga in på en sådan, som en gravidvariant av fårräkning kan man säga. sedan får man göra egna topplistor, bestämma favorit och till sist spänna ögonen i sin karl och bara: "eh, VEM klämde just ut den där?" och sedan är ungen döpt (speciellt bra när du kommit på att det ENDA namnet för er son är ett namn barnets far förknippar med en estnisk tant). hepp!

    SvaraRadera
  25. Alltså! Det där är skitsvårt! Vi hade dessutom begränsningen att det skulle funka (uttalsmässigt, kulturellt, inte rimma på något konstigt, osv) på såväl spanska som svenska.

    Jag gjorde en efterlysning på bloggen, här är listan, där kanske du hittar något:
    http://colombialiv.blogspot.com/2012/01/jag-er.html

    Blir det en flicka röstar jag på Lovis! Finaste namnet, ju!

    SvaraRadera