tisdag 26 mars 2013

...och DÄR började kroppen säga ifrån!

Höll på och tramsade lite med en kollega i korridoren i går och skulle gör lite silly walk á la John Cleese och gjorde ett riktigt ordentligt utfallssteg.

AJ SOM HELVETE!

Jag som inte har känt något konstigt alls med kroppen i form av foglossning eller sånt skräp, det kändes som att höftkulorna skulle vridas ur sina fästen. På riktigt alltså, det var fruktansvärt. "Shit, jag är fan öppen sju centimeter nu" försökte jag skämta men kände mest att jag ville skrika, gråta och hitta ett bandage och binda fast underkroppen vid överkroppen igen.

Ngon minut senare kändes det som vanligt igen och nu är det jag som googlar på "bäckenbottenträning" och stärker upp mig litegrann innan det är för sent. Eller ÄR det för sent? Borde jag ha tränat tidigare för att undvika sånt här? Kan man ens undvika foglossning eller är det bara som med resten av det kroppsliga preggoförfallet (viktuppgången, bristningarna, hudproblemen), att det mesta är genetiskt och bara att acceptera. Vill EJ acceptera detta nämligen.

9 kommentarer:

  1. Det verkar som ett lotteri, ca 40% drabbas.
    Men det är nog långt ifrån alla som det blir riktigt kass för.
    Mitt råd är att styra upp en sjukgymnast i god tid, så att du kan få den hjälp du behöver när du behöver den, om du behöver den.
    Sitt inte med bena i kors, sov/vila med en kudde mellan knäna...och tänk aldrig...aldrig, "nu blir det nog inte värre".
    För vips så har du då ett åderbrock på den absolut sista platsen på kroppen där du önskar ett :)

    SvaraRadera
  2. Men gud SÄG INTE SÅ!!! *raderar sista meningen i kommentaren*

    SvaraRadera
  3. Under mina graviditeter kände jag ingenting. Ingen foglossning inga åderbrock. Och är det ärftligt kan du ta det lugnt. Tre små bristnings linjer fick jag. Puss på dej!

    SvaraRadera
  4. Men så kunde vi inte googla på allt möjligt heller.

    SvaraRadera
  5. Jag hade noll foglossning förra graviditeten men denna...hallå ja! Det känns som om två personer håller var sitt ben och liksom drar isär benen för att försöka bryta mitt bäcken. Mysigt! Det är ett helvete ibland att ta på mig byxor, att liksom lyfta upp benet och stoppa ner det i byxan. Och som jag förstått det, nej man kan inte träna kroppen för att inte få foglossning. I min gravidgrupp har vi en mamma som numera sitter i rullstol för att hon inte kan gå. Innan dess hoppade hon på kryckor. Jippi!

    SvaraRadera
  6. Just bäcken orten har jag för mig att dom sa att man inte skulle träna, knipövningar menar jag nu. Kunde försvåra själva utdrivningen om man hade för hårda muskler där nere, men jag vet inte... Ta det lugnt är det enda jag kan tipsa om. Och kräv massage! ;)

    Kram

    SvaraRadera
  7. Men jävla rättstavning! Bäckenbotten! Inte bäcken orten! *mutter*

    SvaraRadera
  8. Du är tamejfan den roligaste jag vet! Jag skrattade så tårarna sprutade åt din beskrivning av hur du gjorde. Tyvärr vet jag hur det känns. Som att gå av på mitten. Bokstavligt. Men alltså hang on, jag tyckte det kom och gick. Mitt bästa tips är att inte gå John Cleese gång...

    Ps sluta aldrig skriva!

    J

    SvaraRadera
  9. Foglossning är ju något bra för det gör ju att man KAN få ut ungen när det beger sig. Tydligen har man olika ont av det dock. Jag hade inget ont med första barnet men fick skitont med andra barnet av vissa rörelser.
    Gick till sjukgymnast, gjorde övningar, köpte ett bälte man spänner runt bäckenet och det hjälpte jättemycket. Ta inte jättestora kliv eller vresa för mycket (fniss) för det är sånt som gör ont om man nu får ont. Man kan undvika att bli invalid om man tar det lugnt och undviker vissa saker, tex gå med stora steg, gå i trappor med kliv, sitta med benen i kors osv. Cykla kunde jag tex göra tills magen slog i styret utan problem.

    Och jo, jag tror det är ärftlighet med det mesta sånt. Jag har bristningar på magen men vemfan är slät som en alabaster-statyett hela livet liksom. Tycker det ser lite ut som jag är en hjälte som blivit torterad med blixtar av THE EMPEROR i star wars när jag tänker på det och det är historien jag tänker berätta om någon frågar ;D

    SvaraRadera