Nip slip - nej tack!

Alltså det här med amning... Det är ju ingen hemlighet att jag känner oerhörda obehagskänslor inför att göra det själv, och jag följer därför hela amningsdebatten med stort intresse...

(OBS OBS OBS, jag bryr mig alltså inte det minsta om andra mammor som ammar, utan jag tycker precis som alla normalt funtade människor att man ska få amma sin hungriga bäbis precis var och när och hur man vill)

MEN!

...varför verkar det plötsligt bli så lätt att flasha boobsen för folk bara för att man ska amma? När vi satt i fikarummet häromdagen så försökte jag föreställa mig att jag om några månader kommer tillbaks till jöbbe och visa upp baby Kenneth - och mina bröstvårtor - inför mina kollegor. Och det lovar jag er, att hur hungrig min bäbis än blir så kommer jag inte visa brösten för folk. För att jag inte vill, för att det skulle kännas SJUKT konstigt, och för att det faktiskt GÅR att amma utan att göra det.
Edit: Och här menar jag även typ folk som instagrammar sina ammande barn så man ser både vårtgård och bröstvårta.

Hur tänker ni om det här?

Vardagsfint på Owl street

Ett kakmonster i termosmuggen bredvid en laddad kaffebryggare när man smyger upp klockan 04:30, eller en uppbäddad säng med ett skelande litet sovsällskap när man ska gå och lägga sig. Det är de små sakerna som gör det osv.

Typiskt skitbra söndag i fyra bilder!

Skål och trevlig helg!

Jag hjärta Özz Nûjen

SD-riksdagsman anklagas för rasism. Jaha?!? Vad är det för rubrik? Vad kommer härnäst? Lastbilschaufför anklagas för lastbilskörning. #svpol

— Özz Nujen (@ozznujen) April 26, 2013

Äntligen motorcykelpremiär!

Baby Kenneth ba: FORTARE MORSAN, GASA!

Jag har funderat en hel del på det här med att köra hoj gravid och i dag slutade jag fundera och bara körde. Jag har hittat kläder som passar (tack Ellinor!) och även om jag bara kört kanske 100 mil sedan jag tog kortet i oktober så känns det ändå safe. Eller ja, safe och safe, JAG känner mig safe. Jag är ingen daredevil som drar på i hundraåttio och låter knäskydden slicka asfalten i kurvorna, jag kör som en normal och vuxen människa. Problemet är ju att andra inte gör det.

Och just det har jag funderat mycket på. Hade jag gjort en liknande vurpa som förra sommaren så hade Baby Kenneth nog inte klarat sig. Och det gick bara i typ 50 km/h, men det gjorde ont som satan och den smällen räcker för att moderkakan ska lossna/bäbisen klämmas/kroppen chockas osv. 

Så är det värt det?

Vad är värt vad? Om jag ramlar eller krockar och bäbisen dör, var det värt det då? Självklart inte. Men det är ju få saker som verkligen är värt att förlora sitt ofödda barn för, så kan man ens svara på den frågan? Är det värt att jag kör bil fram och tillbaks till jobbet varje dag om jag krockar och Kenneth dör? Nej. Är det värt att jag cyklar till Ica för att hämta ett paket och blir överkörd av en lastbil på vägen dit? Nej, inte det heller. Och det är klart att det finns en (enormt) ökad risk i att sätta sig på en motorcykel med en 25-veckors bäbis i magen, men jag väljer att inte se det på det viset. Jag ser det som att jag sköter min bit.

Jag gör vad jag kan för att köra så säkert som möjligt – jag håller hastigheten, väljer vägar där jag inte gör vänstersväng från landsväg (och helst inte höger heller om det inte finns ordentlig fil/vägren), jag kör inte motorväg, jag genar inte i kurvor, jag tar det sjukt lugnt där det kan finnas grus, jag gör inga crazy omkörningar och så vidare i all oändlighet. Och så hoppas jag att ingen kör på mig. Och jag lovar att Baby Kenneth mår bättre av att morsan är ute i vårsolen på korsar nysådda åkrar på slingriga asfaltsvägar än ligger hemma och deppar för att hon får sätta livet på hold fram till augusti.

Rapport från dagens zen-träning:

Tränar på att inte känna mig kass som bara suttit hemma och glott hela dagen, men bloody hell vad jobbigt det är att bygga en människa när den människan samtidigt kör värsta fettbyggar-racet själv. Över ett hekto ska Baby Kenneth gå upp bara den här veckan, alltså - hela ungen VÄGDE typ ett hekto nyss?!? Inte konstigt att min energi bara sugs upp av den lille ockupanten!

Och på Instagram lägger folk upp bilder från svettiga löppass i kvällssol OCH JAG VILL OCKSÅ KUTA, inte ligga här och gäspa käkarna ur led! Buuhuu, extremt synd om mig!

Nej just det, nu ska jag inte hetsa upp mig. Zeeeeeen var det ja... Jag går och lägger mig nu, klockan 19:22. Och jag har INTE diskat. Men jag är faktiskt gravid i sjunde månaden.

Men HALLÅ JA?!

Bildbevis på månad sju + magen från sidan i halvliggande bloggande tillstånd.

Jag ser i min Baby Kenneth-app att jag ju för fasen är gravid i sjunde månaden. OCH JAG HAR INTE SPELAT UT GRAVIDKORTET EN ENDA GÅNG under min graviditet. Inte en enda. Herregud, dags att börja nu! All populärkultur tar ju upp det faktum att det är helt okej för en havande kvinna att köra med sin omgivning, och det var väl fan om jag skulle missa detta ypperliga tillfälle att dra nytta av mitt välsignade tillstånd, nu när jag inte har några som helst andra gravidåkommor att skryta med. 

Cravings? Noop. 

Kramp i vaderna? Nix. 

Halsbränna? Nej. 

Foglossning? Inte direkt.

Ryggont? Tvärtom, har aldrig haft så LITE ont i ryggen som nu.

Men bara att VARA i sjunde gör ju att det är fritt fram att inte behöva bete sig som en vuxen människa, utan mer som en trulig tonåring. Exempel:

• Åh, kan inte du göra det själv, jag är ju ändå gravid i sjunde månaden?
• Kör du och handlar? Jag är så trött, jag är faktiskt gravid i sjunde månaden. 
• Laga mat? Jag? Jag är liksom gravid i sjunde månaden.
• Jo, det har jag visst sagt, påstår du att jag ljuger eller? JAG ÄR FAKTISKT GRAVID I SJUNDE MÅNADEN.  

*gnuggar händerna och smider ondskefulla planer*

*skriver ut höstens tv-tablå*

Alltså, HERREGUD vad jag ska sitta klistrad framför Så mycket bättre i höst. Tänk er att få höra Agnes sjunga Ken Rings Spräng regeringen. Det kommer bli episkt.

Någon som känner igen sig?

Sak jag borde träna på: att bara vara. Bli lite mer zen, så där. Tänker att det kommer behövas lite mer zen i mitt sinne innan bäbisen kommer. Risken blir annars att jag varje kväll kommer känna "MEN JAG HAR JU INTE GJORT NÅGOT I DAG!" bara för att jag inte uträttat stordåd som att skriva en bok/startat ett fanzine/tecknat ett fantastiskt djurmönster (som alla andra gör på sin föräldraledighet) utan istället ammat/kollat på dag-tv/ätit choklad (min syn på föräldraledighet).

Och det går ju inte att zen-amma/zen-kolla på dag-tv/zen-äta choklad om man hela tiden ska vara sjukt stressad över att man inte gör en massa andra saker. Och hade det bara handlat om att gå och lägga sig och sova en timme, så hade saken varit biff. För en ledig timme har jag, nemas problemas, problemet är att jag inte kan slappna av om jag har annat på att göra-listan.
Nu till exempel så tänker jag att jag borde diska innan jag går och sover. Men eftersom det är så o-er-hört tråkigt att diska så hittade jag på att jag var tvungen att skriva det här inlägget, för att förhala tiden lite. Och alldeles för ofta förhalar jag iväg tiden så till den milda grad att jag inte gör ett dugg annat än att bara slösurfa i två timmar, sen stressdiskar jag och så är tiden för fria aktiviteter slut och då är det bara att glömma att gå och lägga sig.

Nej, nu är det jag som tränar på att tänka bort disken och går och sover. En timme minst. Och sen ska jag träna på att sova middag VARJE DAG trots alla saker på att göra-listan. Den blir ju ändå aldrig avbetad när jag är trött och bara gör hitte på-saker för att slippa ta tag i tråkiga saker. Mer sömn och mer effektiv vaken tid, det är planen.

Målbild.

Tänk om jag skulle föda i morgon?!

I dag är vi i vecka 24+1. Min kompis födde sin bäbis i vecka 24+2. Det känns så sjukt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Tänk att det funkar! Sjukvård alltså, typiskt bra grej att lägga skattepengar på.

Dagens loppisfynd på temat djur

Barnloppisen i Folkets park idag var ju ingen dålig tillställning, helt sjukt mycket folk som både sålde och köpte. Baby Kenneths garderob fortsätter växa, och hela denna glada hög med djurmönstrat tyg kostade bara 90 spänn, helt sjukt nöjd! Kommer aldrig mer köpa något dyrt nyproducerat, och nu vet ni var ni hittar mig den sista söndagen varje månad!

Bildbevis på skånsk vår!

Har ätit lunch med en long time no see-vän (i bara t-shirt!) på Kallis och njutit av blommorna som ba KATJOFF! här nere i södern. Ser på Instagram att resten av landet verkar ha det ungefär lika bra, gött! Det är vi värda.

Förutom gravidhjärnan är allt perfekt

Hur det gick i går? Jättebra.

Ja alltså, om man med "jättebra" menar att jag hade tagit fel på dag så jag skulle inte alls dricka sockergegga, utan höll på att svälta ihjäl i sex timmar for nothing och mådde sedan sjukt dåligt hela kvällen efter att så klart ha vräkt i mig mat så snart detta lilla misstag uppdagades.

Men ANNARS gick det bra, alla mina blod/järn/urin/blodtrycks-värden är perfekta, lilla bäbishjärtat slår helt perfekt och magen ligger helt perfekt på sin lilla kurva. Baby Kenneth är Baby Perfect helt enkelt. Älskar Baby Perfect.

Saker som inte är samma

I går: Spelade rundpingis med Sandi "I wich I was a punkrocker" Thom.
I dag: Ska på glukosbelastning. Får alltså inte äta mellan klockan 08 och 14 och ska sen hälla i mig ett par glas rent socker. Uuuuhhh.

Livet alltså. Ömsom vin, ömsom vatten.

*packar glatt flyttkartongerna igen*

Tänk er att ni börjat fundera över bristen på plats som en växande familj innebär. Tänk er att ni börjat bli lite nervösa över det kanske blir lite lätt isoleringsvarning på att sitta föräldraledig i en stuga i Åhus. Tänk er att ni svarar på en Blocket-annons och får komma på visning.

Tänk er att lägenheten är en P E R F E K T planerad och ljus funkistrea i ett litet hyreshus. Inte för stor, inte för liten. Nyrenoverad. Med två mindre sovrum och ett stort vardagsrum. Kök i originalstil med skåp hela vägen upp i taket. Att det är BRÄDGOLV i alla rum utom ett (förlåt Lisa)! Nytt badrum med tvättmaskin och perfekt skötbordsyta till lille Kenneth. Två förråd. Möjlighet för Tobbe att få ett hörn i ett garage. Balkong med morgonsol.

Tänk er en trädgård med små knotiga fruktträd och hallonbuskar. Grillplats och gräsmatta. Promenadstigar bort mot en sjö några hundra meter därifrån. En kvarts promenad till city åt andra hållet.

Tänk er att dom ringer två timmar efter visningen och ba: "Det var många dom var intresserade men det kändes bäst med er" och vill skriva kontrakt direkt. Förstahandskontrakt. Tillsvidarekontrakt.

Tänk er att få flytta in i världens finaste lägenhet i mitten av juni. Tack för att ni höll tummarna utan att veta varför.

Och här kommer en cliffhanger!

Wiiii, det hjälpte! Tummhållningen alltså, TACK! Mer info under dagen, vi vill ju inte jinxa något! Men alltså, åååhhh!

Hej svejs, får man be om en tjänst?

Ni vet tummarna? De där som sitter längst ute på sidorna av händerna och gör att vi människor gått förbi resten av all jordens fauna och utvecklat rymdskepp, solfångare och vatten som smakar chokladglass?

Om ni ville vara så vänliga och hålla dom tummarna åt oss i ett par dagar så vore vi väldigt tacksamma. Extremt tacksamma. Till solen, månen och tillbaka-tacksamma. Det skulle nämligen kunna resultera i något väldigt skojigt. Extremt skojigt. Till solen, månen och tillbaka-skojigt.

Tack på förhand!

Finfint kattbesök på jobbet i dag!

Kolla in den här cool katten! Det är ju som en leopard, fast tam, och som aldrig kommer bli stor och knäpp i huvet och käka upp en! Den här killen har dessutom vunnit någon slags "Sveriges bästa katt" för korthåriga hanar två år i rad, så det är en riktig top of the line-kise! Vägde nio (!) kilo också, sjukt ball. Älskar när det kommer roliga människor/djur till jobbet!

*sätter upp bengal på önskelistan*

Var så god: årets säkraste vårtecken!

Hämtade hem hojen idag! Eller ja, Tobbe körde hem den, jag fick bara äran att starta den och ta jungfruturen som gick blygsamma 300 meter genom villakvarteret. Men det var lätt årets roligaste 300 meter!
Övrig info, mc-modet 2013 bygger på nylonstrumpbyxor och hjälm. Kom ihåg var ni läste det först.

Avslutade dagen med en öl i kvällssolen på altanen. Alltså, vårkänslan på den?! Och förresten, att Staropramen börjat sälja alkoholfri öl på Ica är kanske det bästa som har hänt mig den här graviditeten.

Greatets thing since sliced bread osv

För ett tag sedan bloggade en upprörd Katta Kvack om Lokas Like Old School och ord som "kräks i min mun" osv förekom. I dag smakade jag på den som heter "Chocolate shake" och HALLÅ? Vi har alltså en människa på den här planeten som uppfunnit vatten som smakar chokladglass!?!

VATTEN
som
smakar
CHOKLADGLASS.

"Kräks i min mun", säger Katta. Nobelpriset nästa, säger jag.

Bildbevis på typiskt bra vårsöndag!

Vårloppis i Folkets park, ett sovande barn som tillät att hens vagn blev packkärra åt fynden (LAMPSKÄRMEN!!!) och sen en solig fika på ett torg innan man går hem - och ser att det faktiskt börjar slå ut på buskarna. Perfekt söndag detta alltså!

Hej vecka 24. Hej då fötter.

Det märks att Baby Kenneth ska dubbla (!) sin vikt vecka 23-26. Magen ba HEJ HÄR ÄR JAG! Och jag är hungrig typ hela tiden och somnar helt däckad på kvällarna utan att vakna alls på nätterna. Eller jo, enligt Tobbe är jag uppe och kissar men det gör jag tydligen i sömnen i så fall.
PUH. Det kräver tydligen mycket energi att bygga en helt ny människa.

Chockerande upptäckt på internetz

Vi köpte en vagn ju. En finfin Brio Happy, två år gammal och fullt fungerande enligt konstens alla regler. 2500 kronor inkl vinteråkpåse, uv-/myggskydd (OBS, ej fågeln uv, strålningen uv) och regnskydd. Den är liksom... bra. Perfekt för oss. Men så tänkte jag att det vore kul att sy ett nytt tyg till suffletten, svart är ju liksom ingen asball kulör, och så googlade jag på "sy om suflett" och "pimpa barnvagn".

OH
MY
GOD
!

Här har jag gått och i min enfald trott att en barnvagn är något man köper till en rimlig peng och sen har tills barnet i fråga växer ur den. HA HA HA! Det verkar jag vara ganska ensam om. Visste ni att det finns folk som byter barnvagn typ varje månad? VARJE MÅNAD. Som har bäbisar som är... bäbisar (okej, jag är dålig på att bedöma ålder men mer bäbisar än barn) och ba "Kolla paketet som kom idag, barnvagn nummer sju, en Bugaboo Donkey!" och man ba "SJU? Har du köpt SJU vagnar till ditt barn redan?"

Vet ni vad en Bugaboo kostar? Typ tolvtusen spänn! Vet ni vad SJU Bugaboo-vagnar kostar? You do the math.

Är detta normalt? Eller nej, det kan det ju inte vara, så jag ändrar min frågeställning till Är detta verkligen sunt? Även om man säljer vagn 1 när man köper vagn 2 och sen vagn 2 när man köper vagn 3 så måste man ju förlora orimliga summor med pengar på detta? Plus att vagnarna är skitfula, men det är ju en smaksak.

Snälla, säg att det finns någon som läser detta som är vagnberoende och kan förklara hur tankegångarna går i mammahjärnan (för det verkar vara brist på pappor bakom de här barnvagnsbloggarna), jag är helt sjukt nyfiken!

Fredag - in i dimman!

Lämnar landet och drar till Malmö, där väntar kvalitativt häng hela helgen. Först ut: skräckfilm och middag hos Lotta. Wiii, PEPPEN!

Kan vi hoppa till den 15:e direkt eller?

Helg schmejl, det ska bli 16 grader varmt på måndag, ny vecka nu tack!

Men KOM IGEN, vaffan MFF?

"Vi har sagt som förening att Miiko i allra högsta grad infriar de krav som vi känner att en spelare ska representera oss".

Så kraven är alltså - förutom att vara bra på att kicka boll - att man döms för sexbrott mot barn och sedan ångrar sig? Malmö FF, tycker ni själva att ert beslut känns väldigt mycket 2013? Ni firar väl Miiko Albornoz med en tårta?

Stoppa pressarna! Puppy overload!

Hängde lite i grannens/hyresvärdens trädgård idag. OMG! Hade det inte varit en människovalp på G så hade jag slängt dom här tre över staketet och blivit deras nya mamma. Typ. Dog sötvalpsdöden om och om igen!

Dagens *buuhuuu snyft* del 2

Jag håller med, det är verkligen SÅ SYND OM DESSA MÄN som inte hjälper till hemma så att deras fruar blir trötta och sura för att de får stå för det mesta obetalda slitet hemma. Alltså verkligen så himla jättejätteJÄTTE-synd om dom. Herregud.

Dagens* buuhuuu snyft* del 1

"Svaret på en sådan fråga är aldrig enkel. Det handlar om en 22-åring som vigt sitt liv åt en fotbollskarriär som är hotad i och med det snedsteg det innebar att ha sex med en fjortonåring. Han kan inte vara dömd till utfrysning för alltid utan måste naturligtvis få en andra chans. Men ska det ske i MFF? Redan efter två allsvenska matcher? Det tycker inte jag".

Så skriver Anja Gatu i dagens Sydsvenskan angående beslutet om huruvida MFF ska stänga av Miiko Albornoz som har dömts för sexuellt utnyttjande av barn. Åååh, buuhuu, han har vigt sitt liv åt sin sport och nu ska han straffas? STACKARS Miiko Albornoz. Är det bara jag som tycker att det luktar Steubenville-anda om det här tänket?

Att vara 22 år och ha sex med en 14-åring är inget snedsteg. Det är ett brott och han är dömd och det är INTE synd om honom. Punkt slut.

Pepp pepp, här var det träningspepp!

Jag köpte en gravidträningstidning igår, "Träna som gravid" från redaktionen bakom Hälsa& Fitness. Eller ja, jag köpte även coca-cola, cheeseballz och en DrOetker-pizza, men nu var det inte det vi skulle prata om. Det är i alla fall en mycket bra tidning detta, med hela träningsprogram för dig i trimester 1, 2 och 3 plus direkt efter förlossning. Och det finns två nivåer på varje del av graviditeten, så oavsett om du är nybörjare eller lite mer träningsvan så hittar du ett schema som passar dig. Och vi snackar hemmaträning nu, så det finns tyvärr inga ursäkter om du vill komma undan.

Jag är i vecka 23 nu och har gått upp 13 kilo när den genomsnittliga familjelivsmorsan gått upp två. Och JAJA, jag vet att man inte ska jämföra, och att det varit vinter och mörkt och att jag låg i typ preggokoma de första 16 veckorna, men ÄNDÅ. Jag är så trött och sliten och dessutom blev jag förkyld nu igen vilket säger lite om vilket särdeles dystert tillstånd den här förr så peppiga kroppen är i. Ni vet vad jag menar – onda cirklar, dåliga vanor, TRÖTTMAN och det faktum att det faktiskt ÄR trevligare att äta ostbollar framför tv:n än att gå ut och powerwalka i snögloppet gör ju att man inte är i sitt livs form direkt. 

Men nu är det vår. Eller ja, "nu är det plusgrader på dagarna" kanske man ska säga, men ändå. Det är ljust! Det är sol! Det är blommor i dikena! Nu ska jag vända den här onda cirkeln, och jag tar den blivande pappan med mig upp ur sockerhålet.
Så, vi kör lite tolvstegsprogram här hemma nu, tar en dag i taget osv. Var på Ica i dag och bara öste ner kvarg, frukt, kokosmjölk och grönsaker i vagnen och jag räknar med att det här blir första dagen på flera månader som jag inte äter godis. Jo, det är sant! Stackars stackars Baby Kenneth, sina första 22 veckor har han typ levt på socker och E-ämnen allena, vi får ju hoppas att han inte tagit all för stor skada. Dessutom köpte jag ett par mycket studsiga air max i Barcelona, så nu kan jag ta långa promenader utan att det känns som att korsryggen ska lossna och springa hem på egen hand i ren protest.

Ni som är/har varit gravid, hur känner/kände ni inför era nya kroppar? Jag hoppades/trodde/utgick från att jag skulle lämna alla hjärnspöken därhän och bara njuuuuta av att vara preggers, men nix pix. Men det är väl som vanligt när jag hamnar i mina svackperioder, mitt psykiska mående baseras mer på det faktum att jag blir en opepp, apatisk säl, mer än att jag går upp i vikt. Jag skiter väl i vikten så sett, men jag är bara så jävla slö. Hatar att vara slö, jag ÄR inte slö, jag är stark glad och peppad. Ju. Och det tänker jag vara resterande 17 veckor av den här graviditeten, annars kommer Baby Kenneth få en riktigt tradigt morsa när han kommer ut. Och jag är INTE en tradig morsa. Jag är en stark glad och peppad morsa. Och hör sen. 

Idag ba *köpte en vagn* (!!!)

Hepp! Kolla in detta då: ett styck mycket peppad blivande mamma i en solig trappuppgång efter inköp av vagn. Hittade en svart Brio Happy kombi (med grå mjuklift), vinteråkpåse, uv-skydd/myggnät och regnskydd för 2500 spänn. Och viktigast: SVART CHASSI. Alla nöjda och glada!

Sen höll jag på att köra i hundbajs det första jag gjorde när vi kom ut, och Tobbe slog sig själv i huvudet när han skulle fälla ihop vagnen och stoppa in den i bilen, så vi har ju lite att träna på innan Kenneth kommer. Tur att det är ett tag kvar.

Sol i svanken och hej vecka 23!

Baby Kenneth väger nu makalösa 600 gram – och ska de kommande fyra veckorna dubbla sin vikt. Hängde ni med? Han ska alltså gå upp lika mycket under april som han har gjort sedan han typ började existera i slutet av november! Jag kommer svälta ihjäl!?

Tobbe ba: "Ooookej, nu börjar hungerspelen!" 

Jag ba: "Hehe". *bokar in en distanskurs i anger management*

Kära dagbok...

...det är inte jag, det är du. Eller rättare sagt, det är all FREAKIN' jävla spammail som förpestar min inkorg och mitt liv. Men det är ju inte ditt fel, så jag förstår inte varför jag skulle sluta blogga för det.

Men nu har jag satt sådan där ordverifiering på kommentarerna, så om ni ser lika dåligt som jag så kommer det bli rätt glest med kommentarer överlag, men hellre det än att psykiskt vada runt i ett hav av skräppost känner jag.

Så, nu är detta lilla blogguppehåll officiellt över. Jag slänger in en kamphund med en jordgubbe på hövve och så tar vi det därifrån, okej?

Jag ba: blablablablabla osv i all evighet

Ni ba: Vem är den där Mirijam egentligen? Jo, om ni vill veta det så kan ni lyssna på radio i dag för mellan klockan 12 och 13 i dag är jag lunchgäst hos Ted i P4 Kristianstads förmiddagsprogram.
Jag ska alltså
1) Äta mat
2) Prata om mig själv.
MINA TVÅ FAVORITHOBBYS! Lyssna direkt vettja!

Men är detta ett aprilskämt eller?

Jag tyckte att jag var ganska klar med att jag inte ville ha någon snö kvar i Skåne när vi kom hem igen. SÅ VEM ÄR DET SOM INTE LYDER ORDER?

*ber till [whoever] om vår där hemma*

Sista dagen! Solsken!

Morgonkaffe på strandpromenaden med mannen jag älskar mest av allt i hela världen. Inte ens den mest irriterande foglossning kan få mig på dåligt humör en dag som denna.

Street art i Barcelona pt 1