måndag 8 april 2013

Pepp pepp, här var det träningspepp!




Jag köpte en gravidträningstidning igår, "Träna som gravid" från redaktionen bakom Hälsa& Fitness. Eller ja, jag köpte även coca-cola, cheeseballz och en DrOetker-pizza, men nu var det inte det vi skulle prata om. Det är i alla fall en mycket bra tidning detta, med hela träningsprogram för dig i trimester 1, 2 och 3 plus direkt efter förlossning. Och det finns två nivåer på varje del av graviditeten, så oavsett om du är nybörjare eller lite mer träningsvan så hittar du ett schema som passar dig. Och vi snackar hemmaträning nu, så det finns tyvärr inga ursäkter om du vill komma undan.

Jag är i vecka 23 nu och har gått upp 13 kilo när den genomsnittliga familjelivsmorsan gått upp två. Och JAJA, jag vet att man inte ska jämföra, och att det varit vinter och mörkt och att jag låg i typ preggokoma de första 16 veckorna, men ÄNDÅ. Jag är så trött och sliten och dessutom blev jag förkyld nu igen vilket säger lite om vilket särdeles dystert tillstånd den här förr så peppiga kroppen är i. Ni vet vad jag menar – onda cirklar, dåliga vanor, TRÖTTMAN och det faktum att det faktiskt ÄR trevligare att äta ostbollar framför tv:n än att gå ut och powerwalka i snögloppet gör ju att man inte är i sitt livs form direkt. 

Men nu är det vår. Eller ja, "nu är det plusgrader på dagarna" kanske man ska säga, men ändå. Det är ljust! Det är sol! Det är blommor i dikena! Nu ska jag vända den här onda cirkeln, och jag tar den blivande pappan med mig upp ur sockerhålet.
Så, vi kör lite tolvstegsprogram här hemma nu, tar en dag i taget osv. Var på Ica i dag och bara öste ner kvarg, frukt, kokosmjölk och grönsaker i vagnen och jag räknar med att det här blir första dagen på flera månader som jag inte äter godis. Jo, det är sant! Stackars stackars Baby Kenneth, sina första 22 veckor har han typ levt på socker och E-ämnen allena, vi får ju hoppas att han inte tagit all för stor skada. Dessutom köpte jag ett par mycket studsiga air max i Barcelona, så nu kan jag ta långa promenader utan att det känns som att korsryggen ska lossna och springa hem på egen hand i ren protest.

Ni som är/har varit gravid, hur känner/kände ni inför era nya kroppar? Jag hoppades/trodde/utgick från att jag skulle lämna alla hjärnspöken därhän och bara njuuuuta av att vara preggers, men nix pix. Men det är väl som vanligt när jag hamnar i mina svackperioder, mitt psykiska mående baseras mer på det faktum att jag blir en opepp, apatisk säl, mer än att jag går upp i vikt. Jag skiter väl i vikten så sett, men jag är bara så jävla slö. Hatar att vara slö, jag ÄR inte slö, jag är stark glad och peppad. Ju. Och det tänker jag vara resterande 17 veckor av den här graviditeten, annars kommer Baby Kenneth få en riktigt tradigt morsa när han kommer ut. Och jag är INTE en tradig morsa. Jag är en stark glad och peppad morsa. Och hör sen. 

7 kommentarer:

  1. Jag vill tipsa om preggovattengympa! Det kändes ganska lyxigt att gå på det och för mig blev det även väldigt bra avkoppling. Det var skön och skonsam träning och det var för jävla skönt att bli viktlös för en stund! Jag gillade aldrig lugn träning innan jag började på vattengympan och trodde aldrig att jag skulle gilla det SÅ mycket. Nu svarade jag inte på din fråga, men jag tänker att det var ett litet tips på hur en kan släppa fokus på vikt och otymplighet :)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Blir så störd av att jag inte kan träna, att det sätter igång sammandragningar/förvärkar från hell för mig. Häromdagen testade jag gå en promenad på 15 minuter. Det straffade sig direkt. Tack för det kroppen.

    SvaraRadera
  3. Familjelivsmorsa.. jah. Folk er forskjellige!

    Når det gjelder spm så vil jeg forslå styrketrening for core og bekken, samt bekkenbunnsmuskulatur. Knip, knip, knip! App'en mammamage er gull til etterpå.

    -Lene

    SvaraRadera
  4. Skit i träningen om du inte pallar. Jag är bara en o en halv meter hög o gick upp 25 kg totalt. Fick alla världens graviditetskrämpor. Gillade alltså INTE min gravidkropp o tyckte tiden gick såååå långsamt för förstod inte alls hur jag skulle kunna bli normal igen efter. Men det blev jag :-) Tog nåt år (som gick mycket snabbare än det låter) men är återställd igen. Så skit i att läsa alla jobbiga tips på hur du ska hålla dig fit under graviditeten. Vill du träna, gör det. Känner du inte för det så skit i det. Jag gick också på vattengympa o det var superhärligt, enda gången jag kände mig nästan normal faktiskt. Men sen finns det en sak du gärna får träna innan, eller bör, eller ska - KNIP!!!! Redan innan så slipper du en hel massa bekymmer sen efter. Fy fasiken för att pinka på sig uppå allt det andra.
    Lycka till!
    En anonym läsare som fastnat för din blogg.

    SvaraRadera
  5. Jag avskydde min gravidkropp, kände mig fet och ful från plusset till att barnet var ute, och då gick jag inte upp särskilt mycket, typ 15 kg. Men sen nu i efterhand så känner jag mig helt ok med min nya kropp, jag har massa kg kvar, en helvetes massa bristningar trots ihärdigt smörjandes med allsköns oljor, ändå så känner jag att min kropp liksom är fin, den har liksom varit hus åt den där lilla underbara bäbisen som ligger och gurglar bredvid mig vaje morgon, det är ju helt galet fint! Dessutom, eftersom min mage var enorm under slutet så kände jag mig typ smalast i stan dagarna wfter förlossningen och bara det gjorde att jag kände mig rätt nöjd ändå post-preggo-magen

    SvaraRadera
  6. Jag är gravid för andra gången nu och hade precis innan beskedet gått ner de 30 kg jag gick upp med första... Men för mig känns den nya kroppen (lite slappare hud, bredare midja) så värd det lilla pyret jag fick i gengäld. Så jäkla klyschigt men jag känner verkligen så.

    Jag tränade fram till v30, helt vanligt på gym och det funkade kanon. Men ändå resonerade jag lite som att: är det nån gång man ska strunta i allt vad kropphets heter så är det när man är gravid. Nu vet jag lite bättre eftersom jag själv var tvungen att gå ner de där 30 kilona jag ätit mig till.

    Denna graviditet kommer jag inte att vara stenhård men jag tar nog hellre en frukt en ett paket glass, med facit i hand.

    Jag tror att bara du tränar och håller igång så är det inte så viktigt vad du gör, så länge du orkar med och trivs med det.

    Grattis förresten och kul att få följa dig genom detta! :)

    SvaraRadera
  7. Jag hatade min gravidkropp, och att den gjorde mig så orörlig. Tror det är vanligare än man tror, men det är bara de som "strålar" som vågar snacka. Post-graviditetskroppen är väl ingen höjdare enligt mig, men det viktiga är att energin och rörligheten kommit tillbaka!

    SvaraRadera