fredag 3 maj 2013

Gravid: vad jag saknar mest

Jajaja, man går upp i vikt och får lite ont i fogarna och får halsbränna och sover dåligt och yadayada, men det enda som på riktigt stör mig alla dagar i veckan är att jag inte kan springa. Jag vet att jag är en riktig periodare vad gäller löpningen men när jag behöver den så behöver jag den så himla himla mycket!

I går var det Vårruset i Malmö och jag kunde inte vara med. Linnéa sprang på personbästa (precis som jag gjorde förra året) och jag är lika delar sjukt stolt över henne/avis för att jag inte kunde vara med. Alltså verkligen riktigt riktigt avundsjuk på ett sätt som jag inte känt för något annat sen jag blev gravid. 

Bilder på första fallskärmshoppen på Fejjan – jaja, det blir en sommar nästa år också.
Folk diskuterar helgens mögelostbonanza på Twitter – äh, det kommer tid för ost även för mig! 
Folk lägger ut svettiga bilder på pulsklockor i gyllengul kvällssol på Insta– jag scrollar snabbt vidare och känner riktig högstadiediscosvartsjuka i bröstet. 

Löpningen gör mig pigg, stark och tar bort mycket av det onda i ryggen. Den låter mig tänka färdigt på grejer om jag springer sakta och långt, och den låter mig tömma hjärnan helt när jag istället väljer att springa kort och snabbt. Den är min meditation och min bästa avstressare och jag kan inte förstå hur folk kan börja knarka när man kan springa istället. 









Ser ni hur GLAD jag är på de här bilderna? Hur NÖJD jag är? Om vi förutsätter att jag kommer föda på exakt datum – 10 augusti – och får en helt "normal" förlossning (vad nu DET innebär) med en cirka helt vanlig efterföljande... ehhh, läkperiod (?), när skulle ni säga att jag kan lägga upp en sån här löp-glad-nöjd-bild igen då? 


10 kommentarer:

  1. Ungefär 6-8 veckor efter förlossningen brukar det gå bra att börja träna igen, om det är en helt normal förlossning dvs. Börja försiktigt dock. Gå på efterkontrollen hos BM och kolla att bäckenbottenmuskulaturen är okej (börja med knipövningar redan nu och fortsätt när bebin är ute). Lyssna på kroppen och drick mycket vatten för att kompensera ev svett-vätskeförluster, speciellt om du ammar för då är vätskebehovet redan stort. :)
    Förstår att du längtar btw. Jag kunde inte heller springa efter graviditeten. När H hade kommit brydde jag mig inte ett dugg om att springa eller träna, alls. Nu är hon drygt ett och ett halvt och jag har fortfarande inte kommit igång med löpningen. Men jag ska. Och jag längtar. :)

    SvaraRadera
  2. I hear you! Känner typ exakt detsamma. Vad jag vill mest just nu? Nöta en mil på löpbandet och tömma/stänga av hjärnan totalt. Svettas svettas svettas, flåsa och prestera lite. Vad min kropp pallar? Eeeh. En timmes långsamt spatserande i solen och jag käkar alvedon för att kunna sträcka ut ett värkande ryggslut och sova. -.-

    SvaraRadera
  3. Jag är den enda i hela världen som varken är gravid eller har varit gravid. Så därför undrar jag; var sjutton sitter fogarna?! Kanske tillhör detta allmänbildningen, ändå har jag ingen aning.

    Åkte förbi Everörds flygplats förra veckan med buss, och precis då hoppades det fallskärm där. Men vad jag egentligen skulle skriva var att det till stor del är tack vare dig och Katta Kvack att jag så smått börjat springa i år. Så tack för det! Hoppas jag kan nå det där meditativa stadiet som du nämner!

    SvaraRadera
  4. Du vet väl att du får äta mögelost som är tillagad? Släng ihop en god sås, paj eller nåt!

    SvaraRadera
  5. Emma: Okej, då säger jag 1 oktober. Det känns ganska långt borta, men misstänker att jag kommer ha en del annat att tänka på fram tills dess :) Tack för tips!

    Mimmi: JAG VET! Precis så känner jag med! Har börjat få kramp i skenbenen när jag powerwalkar också, så nu blir det bra vanlig walk. Vilket iof är jobbigt som fan, men ändå. Åh, saknar svett och blodsmak i munnen!

    Åsa: Jag vet inte om man kan säga att det finns något som heter fogar egentligen, men "foglossning" är att man får ont i bäckenet/insidan av låren/ländryggen när kroppen förbereder sig för att pressa igenom bäbisen där. Vissa får ingenting, vissa får det redan i vecka 15 typ. Jag känner av det ryggonda på kvällen om jag har rört på mig mycket under dagen, och "mycket" kan i mitt fall variera jättemycket, ibland räcker det att jag varit ute och gått i en timme, ibland har jag ont av typ ingenting.
    Och vad skoj att du har börjat springa! Heja! Det meditativa kommer när du minst anar det!

    Merula: Ja jag veeeet, man alltså det är kanske inte bara smaken som jag saknar, utan bara rätt upp och ner – ost på kex med lite marmelad till – är det jag saknar mest just nu! Ååååhhh, DRÄGGEL!

    SvaraRadera
  6. Jag började springa efter 6 veckor, men den här gången tänker jag vänta längre. Det gick bra sist, men det känns å andra sidan jäkligt onödigt att riskera framfall osv... Så absoluta träning så snart som möjligt men löpningen får vänta!

    SvaraRadera
  7. Ser fram emot att sringa lopp med dig igen, kläm ut Kenta nu så kör vi!

    SvaraRadera
  8. Vilket gulligt inlägg, och jag förstår dig!! Jag skulle bli helt lost nu om jag inte kunde springa! Men sen kommer du att få ännu mer nytta av löpningen, när du behöver lite egentid från man och bebis och bara få springa av dig trötthet och frustration. Kan uppstå med bebisar - har jag hört...... Längtar till nästa års lopp, då kan vi springa hand i hand igen!!!

    SvaraRadera
  9. Alltså just löpträningen och dom där rörelserna är det väl lite sisådär med.. det kan kännas hur bra som helst men det kan också kännas som om allting håller på att trilla ut..

    så känner jag fortfarande efter tre år när jag hoppar studsmatta eller gör jumping jaks om jag glömmer att knipa under tiden.

    För mig tog det ca 6 månader innan jag kände att nu är min kropp okej, nu kan jag börja träna igen men då hade jag inte tränat nämnvärt alls de senaste fyra åren innan förlossningen. Som alla säger så trot jag att det viktigaste är att inte stressa, ävwen om det suger..

    om du inte kan löpträna efter förlossningen kanske du hittar en annan motionsform under läkperioden?

    SvaraRadera
  10. Men varför joggar du inte nu? Är man van löpare finns det inget som säger att du inte kan jogga bara för att du är gravid, såvida du inte har för ont eller fått andra restriktioner av din läkare.. :)

    SvaraRadera