onsdag 12 juni 2013

Att ta det goda med det onda

Jag saknar mitt jobb. Och hade det varit så att det var ett fast jobb och att jag skulle komma tillbaks efter  föräldraledigheten så hade det varit rätt chill, då hade jag tränat på min zen-känsla och njutit av att få ta det superlugnt och bara vänta på att bäbisen kommer. Men nu har jag ju en visstidstjänst som går ut vid årsskiftet, så plötsligt låg jag där på sjukhuset och hade utan att veta det jobbat min sista dag på jobbet.
En sketen trött måndag blev min grand finale på radion och jag kan inte med ord beskriva hur jävla tradigt det känns.

Men jag hoppas på att få komma tillbaks när Tobbe ska vara pappaledig nästa sommar, och så tränar jag på att vila och inte stressa upp mig i onödan, för det är väl klart att Baby Kenneths hälsa är tusen miljarders biljoner gånger viktigare än att jag fick jobba mina fem sista veckor före semestern. Men ändå, det är... tråkigt, att bara gå hemma. Svintråkigt.

Men som min kompis Jenny skrev på Instagram i går när jag la upp bilden i blogginlägget nedan, "är det vad som menas med att ta det goda med det onda?". Och det är väl det. För det är ju trots allt juni och strålande väder, hade det varit februari och snöslask hade ångesten legat lite närmare hjärtat.

Så, dagens i-landsproblem: Ska jag ta min bok och min iskaffe ner till trädgården, eller ska jag gå ut på balkongen?

1 kommentar:

  1. Är ganska säker på att du får komma tillbaka om det är det du vill! Har man väl fått in foten och LAS-dagarna inte är inkasserade så...

    SvaraRadera