måndag 16 december 2013

Hej, Agne Ingvardsson i Osby

Du skrev ett debattinlägg i Kristianstadsbladet den 14 december som gjorde mig så ledsen att jag var nära att börja gråta. Fast mest blev jag nog förbannad. Arg på din ton i inlägget, och irriterad på din totala brist på empati för människor i och från krigsdrabbade länder.

I ditt inlägg skriver du bland annat "Såg på Agenda hur flyktingar köpte sig till Sverige för nästan hundratusen kronor av smugglare som tjänar stora pengar på migrationspolitiken. Tydligen måste man vara välbeställd för att ta sig till Sverige".

Jag vet inte om du har barn, Agne Ingvardsson. Jag har ett. Ett ganska nytt. Han heter Sigge och på julafton blir han prick fyra månader. Han älskar lampor, har runda kinder och när man pussar honom på magen så kiknar han av skratt.
Jag skulle göra vad som helst för honom. Vad som helst.
Skulle det bli krig här så finns det ingenting jag inte skulle göra för att rädda Sigge från att dö. Jag har inga hundratusen på mitt sparkonto, men jag lovar dig att jag skulle fixa ihop pengarna jag behövde – och jag skulle inte kunna bry mig mindre om vilka jag stöttade ekonomiskt för att min son skulle överleva det kriget.

Så här ser ett krig ut, Agne Ingvardsson. Klicka på länken och försök förstå hur det är att bo mitt i det här ofattbara hemska.

Jag vet. Det är inte jättelätt att sätta sig in i hur det skulle vara att leva i ett krigsdrabbat land. Men det är inte så konstigt, vi är ju väldigt förskonade från sådant här i Sverige. Men ansträng dig, och försök tänk på hur det skulle kännas att veta att du när som helst kan få en missil genom taket på ditt hus. Tänk på hur det skulle smälla till, på dammet som skulle yra runt, på brandröken. Tänk på din familj som nyss var i köket och julstökade men som nu inte svarar när du ropar efter dem.
Känner du paniken, Agne Ingvardsson? Hade du stannat i den paniken, eller hade du flytt?
Hade du fixat hundratusen och packat in din familj tillsammans med flera andra panikslagna familjer i en skåpbil och bett till gud att ni skulle överleva resan och kanske komma fram till ett land där ni kunde känna er trygga?
Jag tror att du hade det.

Du skriver också: "I Sverige finns väldigt många, både äldre och yngre arbetslösa, fas3:are, praktikanter, lönebidragare och garantipensionärer som inte får någon skattelindring som märks. Det är inte bara flyktingar som har det svårt".

Nej, Agne Ingvardsson. Det är inte bara flyktingar som har det svårt. Men jag skulle alla dagar i veckan vakna upp som en arbetslös fas3:are, än att se mitt barn frysa ihjäl i ett tältläger i väntan på att få hjälp. För har man inte hundratusen att betala till någon skamlös flyktingsmugglare så är det i det där fattiga tältlägret man hamnar. Men, och det är viktigt att du förstår det här, även om man faktiskt HAR hundratusen så har man rätt att försöka rädda sin familj undan ett brinnande krig. Alla får försöka fly undan döden, rika som fattiga. 

Och det är vår förbannade skyldighet att hjälpa dem som tar sig därifrån. 

18 kommentarer:

  1. Väl rutet! :-) Det vore himla kul att åka hem till Agne och kolla hur han har det, hur han bor, om han kanske skulle kunna skrapa ihop 100 000 om han sålde allt t ex.

    SvaraRadera
  2. Alltså Mirijam, jag vill åka hem till Agne och klistra upp det här inlägget på hans kylskåpsdörr. Sen skulle jag vilja ta med mig Agne till en polisstation i södra Italien, där det sitter en syrisk kvinna med sin trettonåriga dotter som sålt ALLT hon ägde för att ta sig över medelhavet i hopp om att finna någon slags tryggare tillvaro. Hon skulle berätta för Agne att båten kapsejsade, och tre (TRE TRE!!) av hennes fyra döttrar, 2, 4 och 5 år gamla försvann i medelhavets djup medan hon gjorde allt för att rädda dem. Nu sitter hon, änka, på en polisstation i södra Italien med sin endaa levanda dotter och klandrar sig själv för sina flickors död, utan någon form av krishjälp. Hade inte varit toppen då Agne, om Du kunde berätta för henne att det minsann är synd om arbetslösa i Sverige också.
    Sen kunde du åka hem till Osby, lägga dig under en sten och skämmas tills tidens slut

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy fan alltså. Jag fattar inte hur folk kan läsa om sådant här och fortfarande tänka att "de kommer hit och tar våra skattepengar". Mår fan dåligt på riktigt.

      Radera
    2. Josefin, det här var den bästa kommentaren jag någonsin läst! Hoppas den når fram till Agne på något sätt.

      Radera
  3. Så himla bra! Jag är rädd för uttalade rasister men jag är nästan ännu mer rädd för människor som Agne, såna som "minsann tycker att" eller ibland dyker upp i ens facebookflöde. Såna som pratar om att ta hand om våra egna.Jag fattar inte att folk är så in i norden empatilösa. Och jag hatar detta: vi och dom. Vi är alla människor på denna pyttejord. Det är vår förbannade skyldighet att hjälpa varandra om vi kan.

    Josefin: Vilken otroligt stark kommentar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är faktiskt nästan lättare med folk som själva förstår att de är främlingsfientliga, många gömmer sig ju bakom sitt "jag är inte rasist men..." och de tror ju säkert själva på det också!

      Radera
  4. Väl rutet och formulerat. Får en dela på fb?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och ja gärna, dela på, ju fler desto bättre!

      Radera
  5. Det finns så mycket som är så in åt helvete fel. Det gör mig galen. Och så människor som Agne, eller de där idioterna som håller på och dissar MH13 etc etc - helt utan vettig omvärldsanalytisk förmåga. Det är så fruktansvärt frustrerande. Det är så jävla synd. Hemskt. ÄCKLIGT är vad det är. Jag vill spy.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Word sistah! ibland blir jag trött och matt, ibland blir jag förbannad. Som nu.

      Radera
  6. Fett bra skrivet!!!!

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet! Jag skulle vilja se Gubb-Agne försöka svara på detta. Kan du inte skicka det till honom, och kräva ett svar?! :)

    SvaraRadera