tisdag 31 december 2013

Överraskningsdate! Barnvaktspremiär!

Tobbe kom hem från jobbet och överraskade med att ha fixat barnvakt och bokat bio! Känslan jag fick var lite tudelad och jag slets mellan "Åh! Bio! Snacks! Hålla handen i mörkret!" och "OMG JAG VILL INTE LÄMNA BORT MITT BA-HA-HARN!" men allt gick bra. Ehhh, så klart.

Total tid borta från bäbisen landade på ynka 2.5 timme och barnvaktsduon innehöll två mycket kompetenta personer varav den ena är sjuksköterska på neonatalavdelningen, så det var ju absolut inga konstigheter att passa en frisk storbäbis. Och Sigge hade varit glad och peppad hela kvällen och sov när vi kom, så det var nog jag som drabbades hårdast av bortlämningen.

Min mamma passade ju Sigge i ungefär lika lång tid när han var sex veckor, men då hade hon bott här i en vecka och Sigge var ganska nyfödd och hade inte alls samma koll på sin omgivning som han har nu. Men det var nästan lättare att lämna honom då än nu, trots att det borde varit tvärtom. Åh, svårt.

Hur gör ni med barnvakt?

10 kommentarer:

  1. Nu har ju inte jag ens barn själv men jag tror det är viktigt att vara bara par ibland också! Så även om det är jobbigt kanske man ska tvinga sig lite...Sen är det en fördel inför förskolan också sen om barnen har blivit lite avvänjda :) /förskollärare emma

    SvaraRadera
  2. Ujuj modigt, jag har grym separationsångest bara jag tänker tanken. Min tjej är över fem månader och till våren ska jag nyttja ett presentkort på fotvård så då måste jag lämna henne i en halvtimme men än så länge har det inte hänt och jag lever själv med min tös.

    SvaraRadera
  3. Vi har inte lämnat bort vår 8 månaders än, vi väntar med det. Slurken på tre år är ju "bortlämnad" varje vardag mellan 9-14.30 på förskolan ;) men honom har vi inte lämnat bort över natten än. Det är inget fan har frågat efter och inget vi behövt så vi väntar tills han själv frågar efter längre passning eller övernattning hos farmor el mormormorfar.

    SvaraRadera
  4. Mm... bio! Vi lämnade/lämnar bort hej vilt. Eller ja, hej vilt och hej vilt - om man jämför med kommentarerna ovan så hej vilt. Om man jämför med andra så hänger vi med våra barn jämt. Men i fall: vi har kanske barnvakt en gång i månaden eller varannan månad eller så, och har haft det sedan barnen var pytte. Över natten också. (Kanske inte över natten sedan de var pytte, men sedan de var mindre än ett år i alla fall.) Det var nervöst de första gångerna (och är fortfarande lite ängsligt så här fem år senare), men jag tror fan att det varit direkt avgörande för 1. min mentala hälsa och 2. att få förhållandet mellan oss föräldrar att hålla ihop åtminstone hyfsat. Plus att barnen tycker att det är kul. Vi lämnar dem ju inte till en random person som de inte litar på, de får ju hänga med någon av sina andra favoritvuxna istället.

    Så jag --> älskar barnvakt.

    Men jag är annars av den STARKA åsikten: gör som du känner att du behöver och skit i vad alla andra säger.

    Hoppas filmen var bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har enligt vissa också lämnat hej vilt, dock tyckte samma person att vi skulle lämna barnet till hen oftare...trots att barnet träffade hen mkt mer sällan än min syster och svåger som är de som vår unge varit hos mest. Syrran och svågern bor 10 minuter bort och ungen och har träffat dem minst en gång/vecka sen hon föddes. I princip noll ångest att lämna till dem. Jag kan lite på att de inte har någon prestige och att de ringer om hon blir tokledsen och otröstlig. Så hos dem som hon älskar och känner är hon kanske 1/månad? Nån gång per år även över natt, vilket har funkat topp, hon har ofta sovit bättre där än hemma :)

      En har alltid röven bak liksom, vi har bekanta som tycker att vi lämnar bort för sällan och försummar vårt äktenskap också...
      Har inga skrupler mot att lämna bort henne, dock att jag är rätt petig med att "skola in" både barnvaktsperson och unge innan, så att de har lite koll på varann.

      Radera
  5. Jag skulle aldrig lämna bort mina barn, då är man ingen riktig mamma. I mitt liv finns bara barnen och inget annat. Egentid och hobbys är själviskt tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du får inte skriva så Linnéa, folk kommer ta dig på allvar och bli arga! Vi har ju redan insett att vissa läsare här inte fattar ironi.

      Radera
  6. Jupp! Vi lämnade en kväll till mina föräldrar vid 4 mån första ggn med första barnet, och över natten vid 5,5 månad. Nu har vi också en 3,5 månaders och där har min svärmor passat en gång när jag skulle till tandläkaren.
    Jag har känt mig helt cool med att lämna till mina föräldrar, även svärmor, för vi bor med bara några mils mellanrum så de har träffat barnen ofta och mycket och verkligen känner dem och deras rutiner. Har heller inte ammat och då har ju kapitlet med mat också varit cool. När vi lämnade över natt första gången där vid 5,5 mån var jag mest orolig för att min mamma skulle få EN natt med eventuell stökig unge med upphackad sömn, haha.
    Vi har således lämnat över natt ett par ggr om året, och även fyra nätter när vi var på bröllopsresa till Barcelona, då var hon 2,5 år och det kändes ju lite knepigt men jag försökte tänka från dotterns perspektiv, hon var aspeppad på att bo hos mormor o morfar, de skulle åka båt och bada o ha skitkul. Och jag kunde faktiskt koppla av också, men ja, jag lipade när vi sågs igen efter ett par dagar, längtade ihjäl mig sista timmarna.

    Men ja, det är ju så olika. Både barn, föräldrar och vad det är för barnvakt. Vår dotter har alltid varit cool vid lämningar (kanske pga tidigt barnvaktande), har t ex aldrig lipat vid lämning på föris, inte en gång! Så mitt tips får nog bli att lämna till nån barnet känner väl så det blir ett naturligt häng. Minns när vi innan vi själva fick barn skulle passa min mans brorson som var två år, alltså det gick ju bra, vi klarade av barnpassningsbiten liksom (gav han mat osv, hehe), men vi kände inte honom sådär jättejätteväl + ovana vid barn så det blev lite:Jaha, vad gör vi nu?

    Oj långt svar! Hej!

    SvaraRadera
  7. Barnvakt första (och enda, än så länge) när mina tvillingar var 3,5 månad. Blev väl ungefär 3 timmar och nej, det var inte jobbigt.

    Sen kanske man upplever det som jobbigt om man aldrig/väldigt sällan varit ifrån sina barn öht? Jag har vänner som knappt kunde ta en fika på 1 timme och "lämna" barnet till dess pappa utan att sitta och hoppa på stolen och sen springa hem.. Det har jag gjort under hela tiden utan att tveka. Kan ju vara en anledning till att även barnvakteri känts ok. Än så länge i alla fall.

    SvaraRadera
  8. Jag lever ju i en helt annan verklighet, här finns inget val (om man nu inte vill sluta jobba och bli hemmafru vilket inte känns så aktuellt). Jag började ju jobba efter mammaledigheten när Gael var ungefär som Sigge är nu (4,5 månader var han), då var han med barnvakt hela dagarna måndag-fredag.

    Det var såklart asjobbigt att börja jobba och lämna bort sitt barn till någon annan än pappan då, men fördelen är ju att barnvakt aldrig känts traumatiskt efter det. Gael är dessutom van att tas om hand av andra och har inga som helst problem med det. Han sover över kanske en gång i månaden hos sin farmor och farfar och har gjort det sedan länge. (Och ändå lämnar vi nog bort honom relativt lite....)

    SvaraRadera