fredag 6 december 2013

Roadtripen från helvetet i siffror

Antal timmar jag var hemifrån: 10.5
Antal olyckor (förutom de här nedan) jag såg: 2
Antal minuter före utsatt tid jag körde: 50
Antal minuter jag ändå kom för sent: 20
Antal kilometer i timmen jag körde på E4:ans 120-sträckning: 75
Antal bilar som trots blixthalka och klass 2-storm brände förbi i 120: Oräkneliga
Antal av dessa som kördes av män: samtliga
Antal gånger jag fick stanna och fylla på spolarvätska: 3
Antal hånleende korvätande män i en bil som iakttog mig fylla på spolarvätska i blåsten: 1
Antal oidentifierade skogsdjur av hamsterstorlek jag körde ihjäl: 1

Ooops!
Men vi kom fram i alla fall, och möttes av en fantastisk veterinär som gick igenom allting med behandlingen. Man kan välja tre olika sorters strålbehandling, alla är på fyra veckor. Antingen köttar dom på en stark behandling i veckan, eller så lägger de sex lite mildare strålningar under fyra veckor, eller det allra snällaste – sexton strålningar, alltså fyra behandlingar i veckan under fyra veckor. Snällast mot kroppen kanske, men med 30 mil enkel resa hade vi fått lämna in Alfie där och hämta honom efter jul, och det kändes inte så kul. Behandlingen vi valde ger en 5-procentig risk att strålningen om några år kan påverka muskler/leder/skelett under det strålade området, och han kommer också tappa pälsen där, så han kommer få en naken ruta på cirka 7x9 cm på rumpan. Åååh, jag får sy en liten kalsong som han kan ha när det är kallt.

Trött liten tigerkorv.
Vi valde behandlingen med sex strålningar, och han fick den första dosen i dag. Han behövde inte sövas men fick en lugnande spruta som han somnade av och sen fick vi vänta en halvtimme innan vi kunde hämta en slapp tigerkorv med tungspetsen ut mellan framtänderna. Gölle. Han sov i bilen på vägen hem och nu är han som vanligt fast lite tröttare och sover bredvid mig i soffan under en filt. Lelle gobben, han fattar ingenting, mitt hjärta hade gått sönder om han hade mått dåligt men han hänger bara med och fattar ingenting. Det är inte lätt att vara sjuk utan att vara sjuk. 

Finfin solnedgång!
Två nya behandlingar nästa vecka, ytterligare två veckan efter det och sen en sista strålning den 23:e, vilket betyder att han kommer vara cancerfri till julafton. Fattar ni, FRISK?! Den bästa julklappen jag någonsin kunnat önska mig! På vägen hem såg himlen ut så här och jag grät och åt juleskum och tänkte att det är helt jävla fantastiskt att det faktiskt går att laga en trasig hund innan det är för sent. 

10 kommentarer:

  1. Men sötaste tigerkorven! Så himla himla skönt att han inte mår sämre än så och att det kommer att gå så fort ändå att ta bort cancern! Kramar till er!

    SvaraRadera
  2. Tack och lov att resan gick bra! Folk är ta mig tusan inte kloka som bränner på så där. : (((
    Skönt att behandlingen gick bra. Pussa tigerkorven från hans beundrarinnor på Gotland (dvs jag och taxen Pella).

    Ann Margret

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, folk som kör så där har jag inte mycket till övers för! Pussa taxen Pella från oss!

      Radera
  3. Man vill ju kunna förklara varför man släpar runt på stackarn överallt, men sålänge han är glad så spelar det inte så stor roll. Och folk är fanimig dårar, vilka idioter det finns i trafiken. Känns som att trafikvettet har utraderats ur en stor del av befolkningen de senaste veckorna. Folk kan inte köra bil!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det här med att anpassa farten osv är ju folk i allmänhet och män i synnerhet så jävla dåliga på!

      Radera
  4. sifferinfon var kul att läsa. Typiskt män också!

    SvaraRadera
  5. VAD GLAD JAG BLIR AV ATT LÄSA! Att allt gick bra. Att Alfie kommer vara cancerfri till jul. Och att resan - trots storm - gick riktigt bra! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK! Så sjukt glad nu, det kommer liksom lösa sig!? Och jag var trött i ratthållarmusklerna när jag kom hem, men det var det värt!

      Radera