fredag 27 december 2013

Sigge Scott - fyra månader!



Som tiden går alltså, på julafton blev Sigge fyra månader! Den här månaden började med att Sigge skulle få sitt tremånadersvaccin och det var ingen kul upplevelse direkt... För mig alltså, Sigge tog det hela med ganska mycket ro. Han satt i Tobbes knä och så stod jag bakom dom och höll en skojig leksak framför Sigge som han kunde titta på. Och så fick han först en spruta i ena låret som gjorde att han skrek i... fem sekunder? Och sen den andra som är värre, då var han nog ledsen i en hel halv minut och sen var han som vanligt igen. Efter detta trauma sov han i vagnen i två timmar och sen var det bra med det. 


När han inte chillar i vagnen så hänger han i selen, det är så sjukt skönt att han gillar båda så att man kan välja färdmedel efter behov. Ska jag handla så vill jag ha vagnen till exempel (lasta kassar osv) men ska jag gå på hundpromenad så tar vi selen (fria armar osv). Sigge har kommit förbi stadiet när han somnade pang bom i selen, så är han pigg så tar jag hellre den om det passar, så kan han sitta och titta sig omkring.



Räven. Räven räven räven. Den är bästa sovkompisen och alltid med när det ska sovas. Fast han sover fortfarande nästan ingenting på dagtid, men det har vi igen på nätterna. Nu ser ett dygn ganska exakt ut så här: 
Mellan 7 och 8: Vaknar och ligger och övar inför VM i gulliga bäbisljud tills vi kliver upp. 
Vid 10-11-tiden: Sover en sväng, allt mellan 40 minuter till två timmar, men oftast någonstans däremellan.
Runt 15-16-tiden: Sover en halvtimme/timme.
Senast 20: Sovdags på riktigt, någon gång mellan klockan 4 och 5 vaknar han och vill äta, då får han en flaska mat och sen somnar han om i vår säng. Nu i julas slog han rekord och sov från 18:30 till 05:30 en natt, men då var han ju helt slut efter allt firande också. 


Den där blicken! Han är så himla med, håller koll på en och blir glad liksom på riktigt när man tramsar sig med honom. Från att bara ligga och glo på allt möjligt så har han nu full pejl på var man är, när man kommer och när man går. Han bryr sig fortfarande inte om vem som håller honom utan är alltid glad och nöjd oavsett vilken famn han hamnat i. 


Ligga på mage är ganska kul, men det är först nu som han har börjat snurra runt på egen hand. Fram tills nu har han bara legat på rygg eller sidan, men nu har han löst koden och fattar hur han ska vända sig till mage. Den lugna tiden när bäbisen ligger där man lämnade den är alltså förbi, även om han ju inte kan rulla iväg hur långt som helst, någon gång bör det ju komma en vägg och stoppa honom. Annars är den nya grejen att hela tiden stå upp i våra knän, antingen genom att hålla i våra händer eller att vi håller honom under armhålorna. Han nöjer sig nästan aldrig med att bara sitta i knät längre, det är tydligen supertråkigt, stå stå stå tills de små benen viker sig är det som gäller nu.  



Sitta i sin matstol kan han däremot göra, mycket festligt att ha en egen stol tycker han. Och allt han får tag i stoppar han i munnen. Allt allt allt, helt livsfarligt. Vet inte om det är tänder på gång än, men han saglar som en mastiff och vi får byta body på honom flera gånger om dagen.



Och på tal om tänder - HAN HAR ÄTIT MAT! Eller mat och mat, men typ en halv tesked mosad morot slank ner på juldagen. Han tyckte att det var exakt lika kul som bilden visar och eftersom vi var hemma hos min moster över jul så stod halva släkten och dokumenterade eventet på andra sidan bordet. På tal om mat, mjölken försvann ju mer och mer och den här månaden har jag inte ammat någonting alls och alla inblandade verkar nöjda med detta. 


Hm. Kanske ska leta fram systemkameran så det stackars barnet får något annat är korniga iPhonebilder från denna mörka första tid i hans liv. Här är i alla fall en liten del av släkten som fick nöjet att träffa den här lilla underbara människan för första gången under julhelgen. Mitt kusinbarn, mina bröder och så pepparkakakans mormor och morfar förstås. Bland andra. Och alla lika förtjusta i den lille filuren. Världens bästa lille filur som snart inte är så himla liten längre. Som vi älskar honom alltså, helt otroligt.

2 kommentarer:

  1. Skulle kunna varit jag som skrev det här inlägget om våran Lillis! Men så skiljer det ju bara en ynka dag mellan dem så det är kanske inte så konstigt att dom små liven pysslar med samma saker om dagarna. Förutom vändandet, där har Love inte helt knäckt koden ännu. Till vår stora glädje kan tilläggas, han får gärna vänta med det tills vi flyttat klart och inte har saker i varenda hörna. Tänk att flytta med en kryp-bebis, hemska tanke!

    God fortsättning!

    SvaraRadera
  2. Hej! Apråpå (stavning?) dreglande bebismunnar så har "savlehagesmæk":ar räddat mången body i vårt hushåll. Våran groda är 13 månader och dreglar varje gång nya tänder är påväg. Så vi har kanske 10 stk. dregelhakklappar liggande runtom, så mycket lättare att byta dem än bodyn :) bildref: http://uglemor.dk/wp-content/uploads/2012/11/savlesmaek_colorful_days_rainbow_blue_owl1-244x208.jpg
    /Cim

    SvaraRadera